Sexualbrott är bland de allvarligaste brotten som kan begås eftersom det kränker en persons frihet och trygghet. Sexualbrott innebär brott där en person utsätts för en sexuell handling mot sin vilja. Trots kränkningen av människors frihet och trygghet, döms förövare ofta till straff som inte motsvarar den livslånga trauma som offren drabbas av. Därför behövs det strängare straff för sexualbrott för att ge rättvisa och för att förebygga nya sexualbrott. 

Finlex är den officiella rättsdatabasen i Finland och där kan du hitta strafflagen. Sexualbrotten regleras i kapitel 20 och där det bland annat står om våldtäkt och sexuellt utnyttjande. Domen för våldtäkt är minst ett år och högst sex år, medan domen för grov våldtäkt kan ge minst två år och högst tio år.  

Trots dessa straffskalor är det ovanligt att förövare döms till de högsta straffen eftersom domstolarna i Finland väljer att lägga sig i den nedre delen av skalan. Förstagångsförbrytare får ofta även lindrigare straff och sitter sällan hela sitt straff. Vilket i sin tur innebär till exempel att någon som döms till fyra års fängelse för grov våldtäkt redan kan vara ute efter två år. Medan offret får bära med sig traumat resten av livet. 

Om rättsväsendet skulle börja ge strängare domar skulle det visa samhället att sexualbrott är något som inte accepteras. Då skulle brottsoffren också få en chans att känna rättvisa igen, som ofta försvinner då förövare friges för tidigt. Milda straff är något som måste få en ändring eftersom alla har rätt att känna sig trygga på gatan, på sin arbetsplats och i sina egna hem. Genom att ge strängare straff skulle det öka tryggheten för samhället och visa att rättsväsendet faktiskt bryr sig.  

Det handlar inte endast om hur länge någon sitter i fängelset, utan det handlar om rättvisa och respekt för offren och samhället. Därför måste Finland börja använda sig av de strängare straffen för att tydligt visa att sexualbrott inte tolereras.  

Elmer Teir 

Stora diskussioner har förts fram om den gamla träläktaren i Sandviken på Lemonsoft stadion. Läktaren har ställt till med många problem under de senaste åren den har varit avstängd. Läktaren är byggd 1936 och var i användning i nästan 90 år, år 2022 stängdes den ner på grund av säkerhetsskäl. För att Vasa och Österbottens framtid inom fotbollen ska kunna utvecklas måste vi åtgärda problemet med läktaren. 

Det finns många negativa synpunkter på läktaren men få positiva, Vasa stad har nu i flera år försökt få lov för att riva eller bygga om läktaren. Förvaltningsdomstolen har avslagit dessa bud eftersom läktaren anses ha ett kulturhistoriskt värde. Men vad är då egentligen viktigare, att vi har en gammal historisk läktare vid planen eller en ny fin läktare som för med många positiva möjligheter?   

2026 ordnas U17-flickornas EM och Finland står som värd för det, Vasa är ett av de ställen de planerar att spela på. Det är en fantastisk möjlighet för både landet och Vasa. Men för att Vasa ska kunna bli en av spelorterna krävs att arenan uppfyller Uefas regler. I dag är Lemonsoft stadion underkänd, och så länge den gamla träläktaren står kvar är det helt enkelt omöjligt för Vasa att arrangera matcher i turneringen. 

Det här handlar om mer än bara fotboll. Ett internationellt mästerskap skulle ge hela staden ett lyft. Fler turister skulle besöka Vasa, hotell och restauranger skulle tjäna på det, och barn och ungdomar skulle få inspiration att själva satsa på idrott. Ska vi verkligen låta en förfallen träläktare stoppa en sådan chans? 

Vi kan fortfarande bevara minnet av den gamla läktaren på andra sätt, t.ex. med bilder, dokumentation eller ett litet minnesmärke. Men vid planen behöver vi en modern läktare som klarar framtidens krav. Om vi vill att fotbollen i Vasa ska växa och att EM ska kunna spelas här 2026, måste vi agera nu: riv den gamla läktaren och bygg en ny. 

Dante Nyman

Jag skulle vilja ha ett skattetak på 45% oavsett inkomst. Anledningen är att jag anser att alla borde ha rätt att få majoriteten av inkomsten de jobbat för. Ifall man betalar över 50% i skatt så tas majoriteten av din inkomst ifrån dig. 

Syftet med mitt lagförslag är att jag skulle vilja främja rättvisa ur ett kapitalistiskt perspektiv där de som jobbar hårt, tar risker och skapar värde blir belönade för det. Detta skulle leda till ökad ekonomisk tillväxt inom privatsektorn, samt att Finland skulle bli mera attraktivt ur ett ekonomiskt perspektiv.  

Jag känner också att det finns inget i dagens finska samhälle som är värt att betala såhär mycket skatt för. Man skulle tro att med dessa skyhöga skatter så skulle man ha ett fungerande välfärdsystem, högkvalitativ infrastruktur och fungerande rättsväsende. I Finland är detta inte verklighet, vi har långa vårdköer samt brist på vårdpersonal. Vårt vägnät är dåligt och kollektivtrafiken är opålitlig. Vi har sjukt långa väntetider i domstolar.  

Trots våra höga skatter tvingas ändå många ta till privat vård p.g.a långa köer för den offentliga sjukvården. Det här är ett exempel på hur våran välfärd inte återspeglar skattebidragen. 

Med ett skattetak på 45% skulle de som tjänar bra fortfarande betala höga skatter men de skulle fortfarande behålla majoriteten. Vårt nuvarande system där vi har progressiv beskattning utan någon övre gräns är orättvis och där man utnyttjar hårt arbetande för att finansiera bidrag för att skydda de svagaste I samhället.  

Ett till problem är att vi har såpass höga statliga bidrag att vissa anser att det inte är värt att jobba. Detta borde vi också förändra, bidrag skall vara det absolut minimi som krävs för att överleva. Hårt arbete skall alltid belönas och främjas för att vi skall vara ett fungerande samhälle. 

Av Tilde Sjö

Det slängs mycket skräp på marken under nätter och på dagarna. Problemet märks inte oftast av personer för att det skräp som hamnat på marken under natten städas upp tidigt på morgonen.  Mesta dels av skräpet blir upp plockat och bort slängt men det finns mycket som hamnar i naturen. Då skräp hamnar i naturen så kan det bli både uppätet av djur och förmultna i jorden. Båda sakerna är negativt för miljön det skadar djur och naturen.

Anledningen till att så mycket skräp hamnar på marken kan bero på olika saker till exempel det finns inte tillräckligt många platser med soptunnor, folk vet inte skadan plast och paper kan orsaka i miljön eller även fast det finns soptunnor så är de svåra att se och hitta. Problemet att folk inte vet skadan de gör orsakar så att djur konsumerar plast och papper som sedan skadar djuren från insidan och om skräppet inte blir uppätet eller upp lockat så blir skräpet kvar lämnat i naturen och stannar där för en lång tid.

En lösning till problemet är att både utbilda folket på hur viktigt det är att skräp som plast och papper är i förvar och inte i naturen. Några till lösningar är att sprida ut var soptunnorna är eller att lägga ut mera soptunnor. Det finns en hel del soptunnor i städer men de är oftast inte utplacerade så jättebra. Oftast så är alla platser att kasta bort skräp i mitten av städer eller där det är mest folk vanligen. Detta gör så att i utdelarna av städer finns det inte mycket platser att göra sig av med sitt skräp så om personen inte väljer att hålla i sitt skräp tills den hittar en roskis så hamnar skräpet på gatorna där det inte lika oftare går folk som plockar upp skräp så det finns en större risk att en fågel till exempel tar och för bort det ännu längre bort och antingen äter det eller lämnar det i naturen.

Platser där man kan göra sig av med sitt skräp behöver vara enklare att se och hitta om det inte skapas mera roskisar. Nu för tiden då man planerar infrastruktur så försöker man gömma soptunnorna så bra som möjligt på sätt som att lägga dem bakom saker eller ha färgen smälta in med omgivningen. Att man försöker gömma roskisarna gör så att mera skräp hamnar på marken för personer som söker en soptunna kan inte hitta dem. Man behöver inte göra en soptunna knall rosa för att den ska märkas men simpla saker som att göra den en annan färg än väggen och att inte gömma den bakom saker kan hjälpa.

Alexander Lehtonen

Finland står inför ett tydligt val för tillfället. Antingen fortsätter landet att vara beroende av importerad energi, eller så bygger det upp en egen stabil energibas. Energisjälvständighet är avgörande för säkerhet, ekonomi och klimat. Kärnkraft är den mest realistiska vägen dit. 

Finland har ett klimat med långa och kalla vintrar. Solenergi ger lite effekt under mörka månader. Vindkraft är beroende av väder och varierar kraftigt. Ett modernt samhälle behöver en jämn och pålitlig energikälla. Kärnkraft producerar el dygnet runt utan avbrott. Den ger den grund som behövs för att elsystemet ska vara stabilt. 

Energiberoende har visat sig vara riskfyllt. Under lång tid importerade Finland el och bränsle från Ryssland. När den handeln bröts upplevde hushåll och företag snabbt stigande priser. Den typen av beroende gör landet sårbart. Med utbyggd kärnkraft kan Finland producera mer än sitt eget behov och stå starkare i krissituationer. 

Klimatfrågan gör kärnkraft ännu mer relevant. Utsläppen från kärnkraft är låga och jämförbara med vind och sol när man räknar in hela livscykeln. Om Finland vill nå sina klimatmål utan att riskera brist på energi behöver landet fler reaktorer. Kärnkraft möjliggör elektrifiering av transporter och industri på ett sätt som intermittent energi inte klarar. 

Ekonomiskt finns stora vinster. Nya reaktorer skapar arbetsplatser under byggtiden och säkrar långsiktiga jobb i drift. Om produktionen överstiger det egna behovet kan Finland sälja el till andra länder. Det stärker ekonomin och minskar beroendet av importintäkter från utlandet. 

Kritiker lyfter ofta riskerna med olyckor och avfall. Kärnkraftsolyckor är ovanliga och dagens teknik har starka säkerhetssystem. Finland har dessutom tagit ledningen i världen när det gäller att hantera avfall. Anläggningen i Onkalo är den första permanenta lösningen för slutförvar. Problemen med avfallshantering är alltså redan löst. 

Finland behöver ta nästa steg. Genom att bygga ut kärnkraften blir landet oberoende, säkert och förberett för framtiden. Energisjälvständighet är inte en fråga om prestige, utan en nödvändighet. 

Moa Gammelgård 

Nästan varje dag dör en finländare på grund av droger och varje vecka dör en ung person. Finland har tredje flest narkotikarelaterade dödsfall i förhållande till befolkningsmängd i Europa. Överdos av opioder är en av de största orsakerna till en tidig död. Är det så här vi ska ha det? Att nå ut till marginaliserade missbrukare som använder droger mer än de äter mat är ett av de största problemen inom förbyggningen av missbruk. Hur ska man hjälpa någon som har varit missbrukare nästan hela sitt liv och känner att den enda utvägen är döden? Hur ska man hjälpa unga missbrukare som hellre tar livet av sig än att söka den hjälp som finns i nuläget?  

Brukarrum, eller injiceringsrum, är ett koncept som tagits i bruk i vissa delar av Europa och nu är det Finlands tur. Det handlar om ett sanitärt och hygieniskt utrymme där man under uppsikt kan konsumera sin egen narkotika. Meningen är också att personalen som jobbar där kan erbjuda stöd och information till de som vill ha det och också kunna ingripa och ge hjälp vid en eventuell överdos. Både i Danmark och i Norge finns ett brukarrum och det har visat positiva resultat. Det är handlar inte om att låta missbrukare fritt använda narkotika tills de dör. I nuläget finns mycket narkotika på gatorna, det används överallt från offentliga toaletter till lekparker. Att pröva öppna ett brukarrum i Finland är behövligt. Det handlar om att nå ut till människor som behöver det och få bort narkotika från allmänna och ohygieniska utrymmen.  

Många experter i Finland vill se detta hända eftersom narkotika är ett mycket stort problem i Finland och speciellt för unga. Brukarrum är en konkret handling som kan göras för att hjälpa de mest marginaliserade missbrukarna. Finlands nuvarande lagstiftning fungerar inte, det behövs nya sätt att gå till väga och att pröva detta vore en bra grej. 

av Agnes Klockars

De offentliga myndigheterna är en del av det finska samhällets ryggrad. Därför är det viktigt att förtroendet finns där. De senaste åren har vårdens tillgångar blivit allt sämre. Det är allt för lite anställda inom vården, men trots det söker nyutbildade hellre jobb utanför Finland. De långa och stressiga arbetsdagarna lockar inte dem.

Till en följd av arbetsbrist blir de otroligt långa vårdköerna. Detta har i sin tur lett till ett ökat behov av privata sjukförsäkringar. Privata människor kan alltså inte förlita sig på Finlands välfärdsområde, eftersom det inte räcker till.

För att åtgärda dessa problem gäller det att i första hand skapa en trygg arbetsplats för anställda. Det krävs att vi anställer allt mera utbildade så att arbetsskiften flyter på smidigt, och inte orsakar uppsägningar. Lämpliga arbetstagare skall få jobb snabbt, istället för långa och komplicerade anställningsprocesser.

Med flera på jobb ökar det effektiviteten. Köerna kommer hoppeligen bli allt mindre, och människor får faktiskt den vård de behöver inom ett rimligt tidsspann. På sådant sätt kommer allt fler vända sig till den offentliga vården. Om detta skulle förbättras skulle vården även ha möjlighet att lägga mera tid och resurser på sådant som ofta glöms bort. Till exempel satsa på arbetslösa och ekonomiskt utsatta. Alla grupper har rätt till att få lika tillgång till vård. Därför måste det finska samhället agera! Och om inte nu, när?

Av Selma Bertula 

I Finland lider många unga av psykisk ohälsa, men tyvärr är det svårt att få hjälp. Vården har långa köer, det finns för lite tider hos psykologer, en del vet inte ens vart de ska vända sig och andra kan känna skam över att må dåligt. Därför borde välfärdsfullmäktige satsa mer på psykiska vården genom att göra den smidigare och mer lättillgänglig. 

Det finns redan hjälp för ungdomar, i form av skolhälsovårdare, kuratorer, skolpsykologer, skolläkare och läkemedel. De här sakerna är viktiga och gör redan mycket, men varför drabbas ändå så pass många av psykisk ohälsa? Är det bristen av hjälp som gör att runt 750 personer i Finland årligen anser att det inte finns en annan utväg än att ta sitt liv? 

Det här är ett allvarligt problem, inte bara för att unga mår dåligt, utan för att det kan vara väldigt svårt att bli frisk. Att inte få hjälp i tid kan göra att psykiska problem förvärras och blir svårare att behandla, vilket kräver mer resurser och tid. Psykisk ohälsa påverkar skolgången och det vardagliga livet. En del ungdomar mår så dåligt att de hoppar av skolan. Stress och ångest blir också vanligare. Därför borde fler ungdomsmottagningar öppnas, där man enkelt kan prata med någon.  

Vad borde alltså ändras? Tröskeln för att söka hjälp borde sänkas genom att föra en mer öppen diskussion om ämnet, ungdomar borde också bli bättre informerade om var de kan hitta hjälp. Det borde finnas fler psykologer i skolor för att väntetiderna ska bli kortare. Vården borde göras mer lättillgänglig och välkomnande, fler ungdomsmottagningar borde öppnas. Föräldrar och andra vuxna borde också informeras mer om hur de kan stötta unga som mår dåligt.  

Av Moa Wulff
Finlands befolkning blir allt äldre och den åldrande befolkningen belastar samhället. Det blir dyrt och tidskrävande för samhället. Eftersom vi lever allt längre nu förtiden krävs det också mer vård.
Vården i Finland är väldigt belastad och det är långa köer för att få vård. Enligt Yle kommer inte Finland att ha råd med dagens äldre omsorg i framtiden. Det är redan brist på äldre boenden runt om i Finland och ansvaret kan inte läggas på barnet till åldringen. Det kan bero på att vi har en stor befolkning som åldras och det föds allt färre som ska kunna ta hand om de äldre samt betala för det.
Finland borde ta emot mer flyktingar och asylsökande, och integrera dem i samhället. Det kräver dock en effektiv integration, men det är något vi borde satsa på. Då får vi lätt en befolkning där medelåldern inte är över 40 år. För tillfället är Finlands medelålder 43,2 år.
I Finland föds också allt mindre barn som ska kunna sköta om kommande generationer. Nativitetstalet sjunker hela tiden. År 2024 var nativitetstalet endast 1,25. Vi kan dock inte heller strunta i en jobbkarriär för att föda barn, man måste ju också kunna försörja barnet.
Vi borde utbilda mer inom äldreomsorgen och på olika sätt stärka äldre omsorgen. En stor faktor till att det är många som lämnar just det jobbet är att lönen är så låg. Vi borde ha en högre lön för de som jobbar inom äldreomsorgs branschen, de tar ju hand om våra anhöriga. Vi skulle kunna utveckla teknik inom äldreomsorgen för att vården ska ske snabbare och vara enklare. Ett annat bra sätt skulle vara att ge stöd till anhöriga som väljer att själv ta hand om de äldre.
Finland kommer ha problem med den åldrande befolkningen och det syns redan på vården i Finland samt ekonomin. Vi borde alltså satsa på arbetarna inom äldreomsorgs branschen och satsa på äldreomsorgs branschen. Det skulle även vara en lösning att satsa på en effektivare integration.