Av Justus Kinnunen

Vasa och Umeå har gjort samarbete i redan tiotals år och detta samarbete har lett till effektiveringen av transport av både varor och människor med hjälp av Kvarkenfärjorna. Det skulle dock finnas ett ännu snabbare sätt att komma från Vasa till Umeå – nämligen att köra över en bro. 

En bro mellan Vasa-Umeå har länge varit endast spekulering, men nu har förundersökningar gjorts och experter har börjat ta reda på om detta faktiskt är möjligt. Bron skulle enligt experterna troligen byggas från Björköby på Finlands sida till Ostnäs eller Holmsund på Sveriges sida och vara ungefär 60 km lång. Denna bro skulle uppskattningsvis kosta ungefär 5 miljarder euro. 

Detta väcker frågor som hur skulle detta finansieras, varför bron skulle vara nödvändig och att hur påverkar bron miljön och östersjön? 

Bron skulle troligen finansieras av Eu och offentligt av både Sverige och Finland men med tanke på den otroligt stora summan bron skulle kosta, skulle privata investerare troligen måsta hittas. Rika privatpersoner och fonder har allt mer börjat investera i infrastruktur för de anser det vara en smart investering, där de troligen får vinst i långa loppet. EU skulle nästan garanterat bidra med finansiering till brobyggandet med tanke på att de bidrog 140 miljoner euro till byggandet av Öresundsförbindelsen. Detta är en bro mellan två EU länder och EU strävar för bättre samarbete mellan medlemsländerna och lättare transport, som bron skulle möjliggöra. Resten av kakan skulle troligen delas mellan svenska och finska staten. Bron skulle i långa loppet betala sig själv tillbaka med broavgifter och med tanke på att Öresundsförbindelsen sägs att komma ha betalat sig själv tillbaka redan år 2040, så tar det inte ens så länge att få “vinst” på bron, och då kan överfärdsavgifterna sänkas efter det eller användas till något annat. 

Bron skulle hjälpa både Umeå och Vasa som städer enormt, och båda städerna skulle bli viktigare för sitt eget land och bombsäkert växa i storlek. Sverige är ett av Finlands viktigaste handelspartner och bron skulle lättna importen och exporten av varor mellan länderna enormt. Lastbilar skulle inte behöva köra ända fram till Haparanda för att komma till Sverige, eller vänta 4 timmar på en färja för att komma över östersjön. Det skulle alltså effektivera transporten enormt som skulle hjälpa båda ländernas ekonomi, och importen och exporten från länderna till varandra skulle troligen växa. Brobyggandet och också senare själva bron skulle också skapa många nya jobbplatser för både folk bosätta i Sverige och Finland. Detta skulle möjliggöra att Vasa bor skulle till och med kunna jobba i Umeå och Umeåbor i Vasa. 

Det att där skulle dagligen köra tusentals bilar låter inte som en bra sak för Östersjön och hållbara utvecklingen, men med tanke på att det skulle ta en väldigt lång tid innan bron är färdig, tror jag att mestadels av bilarna redan då är elbilar eller hybridversioner och inte bensin- eller dieseldrivna bilar och detta skulle självklart lösa största delen av problemet. I samband med bron skulle det också vara möjligt att bygga vindkraftverk ute på havet som skulle vara viktigt för hållbara utvecklingen och skulle producera enormt med energi. Jag är också säker på att nya innovativa sätt att bygga, som är bättre för miljön, skulle användas i brobyggandet. 

Jag tror bron skulle leda till massor av positiva saker för båda länderna och att eventuella problem med bron kan lösas med innovation och teknologi. Personligen tror jag bron skulle i långa loppet leda till vinst för alla som finansierat detta. 

Av Jacob Uthardt

Här har vi nånting som verkligen får mig att härskna till, väntetiderna till tingsrätten. Jag förstår inte hur det inte är ett mera omtalat ämne, med tanke på hur mycket trubbel det kan ställa till med. Om jag idag blev stämd eller åklagad skulle jag naturligtvis önska mig en snabb och smidig process, men i nuläget skulle fallet inte behandlas i tingsrätten fören om ungefär två år. Tänk dig att ha en dom nalkandes så pass länge, likt ett orosmoln som irriterande nog aldrig verkar lämna ens horisont. Att köerna är så långa och processerna blir så utdragna kostar både samhället ekonomiskt och individerna psykiskt. Två år är en lång tid, definitivt tillräckligt för att ändras som person. Om en person från en kriminell bakgrund väljer att äntligen få sitt liv på bättringsvägen och börjar utbilda sig eller dylikt och sen får en dom för ett brott som begåtts över två år sedan, förlorar samhället plötsligt en hel individ som annars kunnat arbeta och gynna både sig själv och resten av systemet. Dessutom lider man säkerligen en större risk för återfall till kriminella cirklar ifall man befinner sig i en miljö fylld av, kan du tro det, kriminella. Om man istället fått undan domen tidigare skulle ett sådant problem undvikits.                                                                                                                        Ett annat problem som skulle lindras är hur fruktansvärt utdragna myndigheters och kommuners olika bygg-projekt kan bli, då besvär riktade emot dem också tar huvudlöst länge att få behandlade i rätten. Dessutom överklagas mängder av fall till hovrätten, där behandlingarna och köandet återigen börjar och processen blir allt längre. 

Vad man kunde göra åt saken är naturligtvis av största intresse, den enklaste lösningen är säkerligen densamma som för allt här världen, alltså att använda mera pengar. Om det fanns fler händer som gick igenom de (numera digitala) pappershögarna som så lätt bildas skulle köerna säkert gå ner. Speciellt nu efter 2020 då det varit svårt att alls hålla ärenden i rättssalen kan jag tänka mig att fler människor skulle hjälpa. Att lösa fall i tidigare skeden skulle också snabba upp processen, i flera tvistemål som når tingsrätten skulle man säkert kunnat lösa fejden genom medling långt tidigare. Att uppmuntra folk till medling är knappast det lättaste, men desto mer allmänheten ser det som ett ordentlig och äkta alternativ tror jag fler också skulle välja det. Alternativa lösningar som inte skulle fixa något större men eventuellt hjälpa en del är t.ex. skärpande för huruvida man kan överklaga till hovrätten och större konsekvenser för att utebli från en rättegång. 

Möjliga lösningar finns det säkerligen många och problem med dem ännu fler, något måste dock göras. Då till och med EU klagar på att ens rättsstat är bristfällig, bör man nog vakna till lite.  

Av Jennifer Hietala

ust nu lever vi under väldigt dåliga förhållanden runt om i hela världen. Flera miljoner människor har dött på grund av pandemin och allt flera kommer det troligen bli. Vi måste göra en ändring åt antalet döda och minimera antalet smittade.  

Det känns som att vi här i Finland inte tar detta på ett så jätte stort allvar. Vi var bra i början då första vågen kom hit, då vi stängde ner t.ex. skolor och gick över till distansundervisning. Flera butiker i stan fick även stänga ner för en stund för att minimera smittan, vilket var väldigt bra men många småföretag förlorade köpkraft och gick i konkurs.  

Nu när pandemin ännu håller på tycker jag det är smart att återgå till distansstudier fast det var väldigt jobbigt men man vill ju ändå att man i sommar kan vara ute o festa/fira med vänner och familj och inte då vara rädda för smittan.  

Coronavaccinet har kommit och börjat delas ut till befolkningen i landet och runt om i världen. Vaccinet skyddar inte helt mot Corona, man kan fortfarande smittas av Corona och föra smittan vidare men man bli inte lika sjuk som man skulle bli utan vaccinet. Jag är själv lite osäker på vad jag tycker om vaccinet, eftersom att man inte blir immun mot smittan och man kan ändå smitta det vidare.  

Ifall vi ska ta coronaviruset på allvar tycker jag att vi borde lägga stora företag, skolor mm på distansstudier för att som sagt minska smittan. Coronavaccinet skulle i praktiken bara vara bra för befolkningen i landet ifall alla tog det. Ifall alla skulle ta vaccinet skulle det minimera mortaliteten och man skulle inte heller bli lika sjuk ifall man drabbas av Corona med vaccinet.  

Det vore bra ifall stora politiker och större personer i vårt land tar tag i saken om vaccinet mera och förespråkar om att alla ska ta det för att skydda vårt land.  

AV Daniel Berg 

Under 2020 har alla länder haft ekonomisk regression eller stagnation. IMF rapporterade en negativ BNP förändring i alla länder, förutom ett, nämligen Kina. Detta är samtidigt som sociala mediaflöden och nyheter fylls med rapporter av koncentrationsläger för uighurer, förtryck av demokrati och flera andra oroväckande humanitära utvecklingar i Kina. Som en person som bott i Hong Kong och har personligen sett protester för demokrati blivit mötta med tårgasning och värre av Peking oroar detta mig oerhört. 

Den socioekonomiska strategin i väst när det kommer till Kina har varit att öppna upp till ökad handel med dem. Kina är trots allt världens mest folkrika land och har därmed otrolig marknadspotential. Övergången från en auktoritär kommuniststat till en friare kapitalistisk stat troddes liberalisera det kinesiska samhället och öppna upp dem till demokrati och samarbete med väst. Detta är dels varför Kina hastigt träddes in i WTO trots att de inte mötte alla kriterier. Kinas ekonomi har öppnats upp mer sen dess, kinas befolkning har fått högre utbildning och medelklassen har växt, men trots detta har det kinesiska samhället fortsatt vara auktoritärt. Tanken att utsättning för västerländska marknadsekonomi och friheterna som tillåts i dem skulle främja mänskliga rättigheter var främst baserade i en tanke att frihet är något som alla eftersträvar. Den tanken verkar logisk i väst men den är inte i stil med den kinesiska kulturen. I Kina har alltid varit ett mer kollektivistiskt samhälle med fokus på främjandet av ens familj och ens hemort över individuell framgång. I Kina är därför största äran att fylla sin roll i sin familj och samhälle som helhet. Detta har lett till en kultur som främjar mest hårt arbete och samhällelig samhörighet med medelarbetstid på 46 timmar/ veckan och en “kinesisk samhörighet” både socialt, kulturellt och etniskt som blir drillat in i skolbarn och arbetare i hela Kina. Därför ser man i Kina ner på den västerländska individualistiska kulturen och ser demokrati och yttrandefrihet endast som något som skadar samhällssamhörigheten och försvagar landet. Handeln med Kina har till och med haft en motsatt effekt till vad som hoppades, istället för att exportera västerländsk demokrati och yttrandefrihet så har företag som investerat i Kina importerat kinesisk censur. 

Kinas otroliga ekonomiska tillväxt syns på mer och mer globalt plan för varje år med hjälp av det kinesiska megainfrastruktur projektet “one belt, one road” initiativet. Projektet innefattar flera järnvägar, motorvägar, hamnar och mera, vars mål är alla att främja Kinas exportbaserade ekonomi och öka Kinas globala handel. Denna infrastruktur har främst visats i områden kring sydkinesiska havet, Centralasien och indiska ocean kusten. Flera av länderna som Kina investerat i är länder som går igenom ekonomiska svårigheter och har svårt att betala tillbaka lån tagna från kinesiska investerare. Ett exempel på detta är en hamn som byggdes med kinesisk investering i Sri Lanka, när det blev uppenbart att Sri Lanka inte kunde betala tillbaka lånen beslöt länderna att Kina fick ta kontroll av hamnen i 99 år. Under senaste året har dock initiativet fått allt större betydelse i Europa. Med två “landbälten” planerade till Europa genom länder som Ryssland och Turkiet och ökad investerad i maritim handel i bl.a.  Portugal och Grekland det kinesiska inflytandet över europeisk handel är redan stort.   

Då Finland och Vasa planerar så många infrastrukturprojekt oroar därför jag att stor del av investeringen kan komma från Kina. Tidigare i denna kurs frågade jag MEP Nils Torvalds om EU:s framtida handel med Kina och hans svar var att ökad handel skulle öppna upp Kina till en mer humanitär ekonomi. Han tog även fram EU:s nya handelsavtal med Kina som ska skapa en mer öppen handelsmiljö med Kina, som är i samma stil som den socioekonomiska strategin väst har haft.  

Med flera nya infrastrukturprojekt planerade i Finland t.ex. Helsinki-Tallinn bron, kvarkenbron och kvarkens elflygplans initiativ oroar det mig att Finland överskuldsätter sig till Kina. Då Joakim Strand tidigare talade om kvarkenbron sade han att det finns flera investerare i öst som var intresserade, vilket antagligen är kinesiska företag. Med Finlands ekonomiska stagnation under 2020 är infrastrukturprojekt ett bra sätt att stimulera ekonomin, men det som oroar mig är vad jag anser är en överskattning av hur mycket Finland kan låna. Med Finlands statsskulder över 60% av BNP som är projicerat att stiga ännu mer är det viktigt att tänka på de långsiktiga konsekvenserna av potentiell kinesisk investering. Trots att jag inte tror Finland kommer gå samma väg som Sri Lanka tror jag ändå att investering kan leda till att Finland kommer bli beroende av kinesisk investering och därmed skydda kinesiskt intresse i Europa. Med tanke på den humanitära situationen i Kina vill jag verkligen inte att Finland ska bli en marionett stat likt till sovjetiska tiden, med potentiell kinesisk censur av yttrandefrihet eller ökad påverkan av det finska samhället. Därför uppmanar jag Finlands politiker att ta stå upp för de finska värderingar och ta en starkare ställning emot det kinesiska inflytandet i europa. 

Fatema Qorbani 2C 

Alla personer som är finska medborgare och studerar på andra stadiet eller deltar i grundläggande utbildning för vuxna har rätt till studiestöd från Folkpensionsanstalten (FPA). Studiestödet finns som ett stöd för personer som har fyllt 17 och som studerar på heltid. Studiestödet betalas ut till den studerandes konto varje månad under studietiden, så alltså inte under sommaren, undantag om personen studerar under sommaren. 

Många av studeranden tryggar sin ekonomi genom att arbeta på sommaren eller vid sidan av studierna. Sen finns det unga som inte kanske får något sommarjobb, då kan man ansöka om grundläggande utkomststöd. En typ av stöd för att unga ska klara sig under sommarmånaderna. 

Problemet med studiestödet är att inkomsterna påverkar stödet. Inkomster är inte bara lön men också skattepliktiga stipendier. Om personen tjänar mer än vad FPA tillåter per år hamnar hen att betala tillbaka en del av studiestödet. Det finns både en bra och dålig sak med detta. Det som är bra är att studerande faktiskt kan fokusera på sina studier istället för att hamna jobba efter en lång skoldag. Sen finns det unga som bor självständig och studerar på andra stadiet där deras enda inkomstkälla är studiestödet och bostadsbidraget. Dessa inkomster räcker inte till för att kunna försörja sig själva under en månad. Därför hamnar dessa personer att jobba vid sidan av studierna om de inte får ekonomiskt stöd av sina föräldrar. Jag känner många som har detta problem inklusive jag själv. Första året av gymnasiet jobbade jag på en snabbmatsrestaurang vid sidan av mina studier och gick över gränsen av den tillåtna inkomsten och hamnade betala tillbaka en del av studiestödet till FPA. Det var mycket svårt att hålla koll på löneinkomsterna varje månad så jag slutade jobba. 

Sen tänker ni säkert varför drar inte du av studielånet? Alla vill dra så lite av lånet som möjligt fast det inte finns så stor ränta på det. Vi säger jag tänker studera efter gymnasiet och det är cirka 4 år + de 3 år som jag går i gymnasiet vilket blir till 7 år. Vi säger jag drar 150€ av lånet varje månad och jag studerar 10 månader per år i 7 år, studielånet blir runt 11 000 € + det ränta som kommer med den. Det blir en del pengar att betala tillbaka. 

Jag tycker studiestödet är en jättebra inkomstkälla för studerande men tycker det borde höjas. Jag menar det är inte rättvist att en vuxen arbetslös person utan barn får mera stöd från FPA än en studerande som vill jobba vid sidan av sina studier. Jag tycker om det inte går att höja studiestödet borde arbete vid sidan av studier inte minska beloppet av studiestödet. Det är bara bra att unga vill studera och få arbetslivserfarenhet vid sidan av sina studier. 

Av Ella Silén

I Vasas centrum finns det gott om parkeringsplatser, enda problemet just nu är avgifterna. Vi har en stor parkeringsgrotta under torget, med massvis av parkeringsplatser. Det finns även en stor mängd med parkeringsplatser längs med gatorna i centrum. Det enda problemet med dessa parkeringar är att de kostar, och inte bara lite.  En hel dag i centrum kan bli och kosta upp till 10 euro, medans en hel dag i Stenhaga är helt avgiftsfri. Detta är problematiskt eftersom folk inte rör sig i centrum på samma sätt som tidigare. Vilket har lett till att många butiker och företag försvunnit från centrum och flyttat till framförallt Stenhaga, där det finns mängder av avgiftsfria parkeringsplatser. Det är helt enkelt mera lockande att åka till Stenhaga och shoppa än att åka till centrum.  

Butikerna i Centrum har fått stor konkurrens mot butikerna i Stenhaga. Vilket har lett till att ännu fler butiker nu väljer att flytta till Stenhaga. Om ingenting görs åt saken kommer Vasas centrum vara helt dött om några år. 

Vasa stad har även prövat locka mera människor till centrum genom att ha avgiftsfri parkering under korta tidperioder inom ett visst klockslag, och detta har även funkat, mer folk lockades till centrum under de avgiftsfria perioderna. Mera gratis parkering i Vasas centrum skulle helt enkelt leda till fler besökare och på så sätt kunde man få liv till Vasas centrum igen.  

I denna blogg publicerar studerande vid VÖS gymnasium inlägg gällande fritt valda kommunala teman.  Det är fritt fram för alla som läser denna blogg att kommentera inläggen som skrivs inom ramen för kursen samhällslära 5.