Projektets första Infosheet har nu publicerats!

Infosheet 1: Stenkol och torv skall fasas ut!

Läs det gärna ifall du vill lära dig mera!

Först i tur att presentera projektpersonalen är Åbo Akademi. Vid Åbo Akademi samarbetar två ämnen i Vasa, Energitekniken och Centret för Livslångt lärande (CLL). 

Här är en kort beskrivning av Energiteknikens projektpersonal: 

”Margareta Björklund-Sänkiaho, projektledare för projektet. Jag har varit bioenergi, torv och avfallsforskare vid VTT i Jyväskylä och Otnäs 1989–2009, samt lärare och forskare vid Jyväskylä universitet 2006–2012. Några viktiga EU projekt från den tiden har varit Eforwood, NetBioCof och BIOCLUS. Jag har i tiden gjort mina egna examensarbeten om skogs- och avfallsbränslen. Från 2012 har jag fungerat som professor i Energiteknik vid Åbo Akademis teknikenhet i Vasa och vi har många aktiviteter på gång kring energilagring.  Jag upplever vårt projekt som en jättespännande utmaning i den energiomställning som nu pågår!” 

”Jag heter Jessica Tuuf och arbetar som projektforskare vid Energitekniken i Vasa sedan några år tillbaka. Jag har en mångvetenskaplig utbildningsbakgrund, med både en FD-examen i Biokemi samt en lärarexamen i kemi och biologi i bagaget. I projektet hjälper jag till i alla arbetspaket, men kommer att göra en punktinsats i arbetspaketet gällande riskhanteringen vid energiomställningen.” 

”Sami Lieskoski. Mina forskningsområden som doktorand vid energitekniken berör bland annat energilagring och simulering av energisystem. I det här projektet kommer jag som projektingenjör att speciellt arbeta med att identifiera utmaningarna med långtidslagring av biobränslen, såsom ved i form av stam– och gallringsved eller skogsflis, och att räkna ut kostnaderna för lagringen av dessa. Behovet för biobränslen ökar vid övergången till ett kolneutralt energisystem när dessa ersätter traditionella fossila bränslen som stenkol och energitorv. De här traditionella fossila bränslena är lättare och billigare att långtidslagra jämfört med biobränslen. Jag kommer därför att identifiera egenskaperna i olika biobränslen som påverkar deras lagring, och hur de här egenskaperna påverkar kostnaderna för lagringen, till exempel genom materialsvinn. Det är viktigt att jämföra biobränslens egenskaper och kostnaderna för lagringen av dem jämfört med kol och torv för att kunna optimera planeringen av framtida långtidslager för biobränslen. Långtidslagrade biobränslen kan säkerställa energiförsörjningen i ett framtida energisystem där andelen fluktuerande produktion från vind- och solkraft är högre.” 

”Robert Köhler. Diplomingenjör i Energiteknik och ingenjör (YH) i produktionsekonomi. Jobbar som projektassistent och arbetsuppgifterna i projektet hör främst till projektets arbetspaket WP1 kring kartläggning av nuläget ifråga om lagring av biobränslen, torv och kol.” 

Margareta Björklund-Sänkiaho, Jessica Tuuf, Sami Lieskoski och Robert Köhler 

Vid CLL i Vasa består projektpersonalen av dessa två personer: 

”Mitt namn är Linda Ahlbäck, allmänpedagog som till vardags arbetar som utbildningsplanerare vid Centret för livslångt lärande här vid Åbo Akademi. I projektet jobbar jag med administration som i det här fallet är ett brett begrepp omfattande allt från mötesprotokoll, kommunikation och rapportering, till planering av workshops och spridande av de resultat som parterna tillsammans arbetar fram.” 

”Satu Laitila, jobbar som projektchef vid Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och har en utbildningsbakgrund inom pedagogiken och ekonomin. Jag hade möjligheten att vara med om att ta fram detta spännande projekt och är fortsättningsvis en del av projektets utvidgade projektgrupp. För min och CLL:s del ser jag speciellt fram emot att i det här men också i andra FoU-projekt, ta till vara erfarenheterna och resultaten för att på basen av dem utveckla möjligheterna till kontinuerligt lärande. 

Satu Laitila och Linda Ahlbäck 

Varmt välkomna att kontakta oss ifall ni funderar över något! 

Texten sammanställd av Robert Köhler, Sami Lieskoski 

Sent i september gjorde Secure-Bio-Supply ett besök till Kållby energivirkesterminal samt en av Pedersöre Värmes värmecentraler där vi togs emot av Stefan Högnabba (PK-Bioenergi) samt Markus Strömsnäs (Pedersöre Värme). Kållby energivirkesterminal ägs och drivs av PK-Bioenergi AB, ett dotterbolag till Kronoby Energiandelslag och Pedersöre Värme Ab.  

Figur 1. En vy från upplagring av energived i september 2024 vid Kållby energivirkesterminal. 

Virkesterminalen togs i bruk år 2014 och är 3 hektar stor varav cirka 1 hektar är asfalterad, terminalen lagrar ungefär 18 000 kubik energivirke för tillfället. Innan terminalen togs i bruk förvarades allt virke i skogen, vilket medförde osäkerhet för tillgången på bränslet eftersom skogsvägar kan vara svåråtkomliga när det är blött eller finns mycket snö. PK-Bioenergi köper in en stor del av sitt virke från lokala skogsägare inom en radie på ca 50 km. Ca 80 % görs inköp via virkesbolag och ca 20 % direktköp av skogsägare. Förutom traditionellt energivirke har också exempelvis björk av massavedskvalitet köpts in. På området förvaras energivirke som flisas efter behov för att sedan transporteras till 14 fjärrvärmeanläggningar runtom i nejden, bl a till värmecentralerna i Pedersöre och Kronoby. Just nu lagras bränslet högst för ett år, bränslets energiinnehåll minskar ju längre det lagras i och med materialförluster. 

Praxis som PK-Bioenergi märkt fungerar bra för dem vid terminalen är att förvara björk i egna virkesstaplar. I staplar med annat virke läggs ett lager av björk längst ut på sidorna och ovanpå staplarna, detta har visat sig minska inverkan av insekter på virkesstaplarna. För att hålla det torkade virket så torrt som möjligt, täcks staplarna också med papper. Energivirket som står på asfalterad mark torkar bra genom hela högen, medan de som står på bar mark har ett fuktigare lager längst ner cirka 0,5 meter från marken. Detta leder till att en andel av bränslet har lägre kvalitet. I dagsläget skulle företaget ha valt att asfaltera hela terminal området på en gång för att undvika svinnet. 

Terminalen har kameror så att operatörerna kan övervaka verksamheten på distans, samt chaufförerna kan se ifall det finns flis färdigt att hämta.  

Under dagen besökte vi även Bennäs värmecentral, där en av Pedersöre Värmes nio värmepannor finns. Centralen vi besökte har en 3,5 MW flispanna samt en 4 MW biogaspanna. Flispannan körs för det mesta med skogsflis men kan även bränna stycketorv ifall det finns behov för högre effekt, detta görs till exempel om det är kallare än -20 grader ute. Bränns torv i pannan kan torvens andel vara högst 30–40%, annars blir temperaturen i pannan för hög. Torven levereras av Neova (tidigare Vapo), transportavståndet är ca 70 km. Gaspannan används då flispannans effekt inte ensam klarar av behovet eller ifall flispannan är ur bruk till exempel pga. service. Värmecentralen förser ett antal kommunala byggnader, några industribyggnader samt några höghus med värme. Värmecentralen har en dieseldriven generator som säkerställer att verksamheten kan fortsätta och de kan förse värme även vid strömavbrott. 

Figur 2. Flislagret vid Bennäs värmecentral. På bilden från vänster syns: Stefan Högnabba (PK-Bioenergi), Robert Köhler (Åbo Akademi), Markus Strömsnäs (Pedersöre Värme). 

Värmecentralen har ett flislager dit bränslet förs från terminalen för att mellanlagras före användning. Från flislagret matas bränslet via cylindrar till ett rullband som för bränslet vidare till pannan. Före cylindrarna hjälper en blandare till att söndra klimpar som kan bildas när fliset fryser ihop på vintern. Temperaturen i flishögarna i lagret brukar stiga något vilket gör att vattenånga börjar avdunsta, detta leder till att bränslet torkar men samtidigt förlorar det torrsubstans. Flislagret är försett med kameror som är riktade mot högarna så att dessa kan övervakas från centralens kontrollrum och man kan se när mera flis behöver hämtas från terminalen. I kontrollrummet har man också tillgång till realtidsinformation från diverse sensorer som finns utplacerade runtom i centralen. Värmecentralen kan styras på distans och det är alltid någon som dejourerar och ser till att allt flyter på som det skall.  

Besöket var både intressant och givande, genom att vi fick diskutera med lokala aktörer och se funktionerna vid en lokal energivirkesterminal samt insidan av en av värmecentralerna dit skogsfliset levereras. 

En solig augustidag styrde projektgruppen i Secure-Bio-Supply kosan mot Egentliga Tavastland för att bekanta sig närmare med verksamheten vid en virkesterminal.

Skogsbränsleterminaler är platser där avverkningsrester och energivirke mellanlagras för en kortare eller längre period, och där omlastning sker till andra fordon. Terminalerna är strategiskt utlokaliserade, och skapar säkerhet i leveranskedjorna genom att erbjuda en lättåtkomlig buffertplats där energived och flis kan förvaras tryggt i väntan på att efterfrågan uppstår vid slutanvändaren.

Vid just denna virkesterminal samsas flera energibolag och aktörer om förvaringsutrymme på det 14 hektar stora området, och här väntar stora virkestravar på såväl flisning som vidaretransport. Flisningen av materialet sköts vid terminalen av externa entreprenörer då behov uppstår. Terminaloperatören ansvarar för terminalens underhåll och skötsel. Även hanteringen, lastningen och transporten av fliset till slutanvändarna sköts till stora delar av terminaloperatören själv. Materialet i sig är det snabb cirkulation på, och under bråda vinterdagar är det stora volymer flis som dagligen åker iväg till biokraftverken.

Även om terminalen fungerar som ett reservlager för några av de inhyrda aktörerna, hålls kvaliteten på materialet hög genom att det äldsta virket används upp först. I kombination med att terminalområdet står på ett asfalterat och lätt sluttande underlag, förhindrar detta effektivt att materialförluster och spill uppstår under lagringsperioden. Lagringstiderna varierar beroende på årstid och behov, men tidsramen rör sig från veckor till månader. Flisstackarna görs avlånga i stället för som stora runda högar, vilket gör det lättare att upptäcka och förhindra självantändning i flisstackarna.

Då långtidslagring såväl som materialförluster och försörjningsberedskap är centrala teman för projektet Secure-Bio-Supply, var det mycket givande för projektet att närmare få stifta bekantskap med terminalverksamheten, och att få ta del av de processer som är involverade i att koppla samman skogens biomassa med nejdens värmeverk.

På bilden från vänster: Terminalens ägare Jarmo Hieto, och Secure-Bio-Supplys projektgrupp bestående av Juha Niskanen (Skogscentralen), Sami Lieskoski (Åbo Akademi), Jessica Tuuf (Åbo Akademi), Robert Köhler (Åbo Akademi) och Katrin Asplund (Yrkeshögskolan Novia). Fotograf Margareta Björklund-Sänkiaho (Åbo Akademi).

Skribent

Katrin Asplund, Projektledare vid Yrkeshögskolan Novia

Ett nytt tvåårigt projekt ”Utveckling av långtidsupplagring av fasta biobränslen (SECURE-BIO-SUPPLY) för att möjliggöra en hållbar energiomställning” har startas upp vid ÅA i Vasa. Projektet finansieras via fonden för rättvis omställning (FRO/EU).

Åbo Akademi koordinerar projektet och som medarbetare har vi Yrkeshögskolan Novia och Skogscentralen.

Varmt välkomna att följa med vår verksamhet på denna blogg!