<\/p>\n
Anna-Lenas blogg 31.10. 2022<\/p>\n
\u00a0<\/strong><\/p>\n En autoetnografisk ber\u00e4ttelse om \u00a0r\u00f6st och spr\u00e5k <\/strong><\/p>\n Det h\u00e4r blogginl\u00e4gget \u00e4r en ber\u00e4ttelse om hur min livshistoria \u00e4r knuten till r\u00f6st, kommunikation och spr\u00e5k, eller kanske i lite omv\u00e4nd ordning: kommunikation, spr\u00e5k och r\u00f6st.<\/p>\n Som finlandssvensk har jag v\u00e4xt upp med tre spr\u00e5k: min hembys \u00f6stsvenska dialekt, standardsvenska och finska. Humorgruppen KAJ har f\u00e5ngat dialekt p\u00e5 svenska(\u00f6sterbottnisk variant) och gnisslande mot finska. De som v\u00e4xt upp med denna lite bullriga, oakademiska spr\u00e5kblandning kan uppleva den som djupa r\u00f6tter och gemenskap. I rapl\u00e5ten \u201dMitt i byin\u201d beskriver KAJ detta: \u201dE va himmelrike \u2013 du har gissa e, men blunka du s\u00e5 har du missa e.\u201d<\/p>\n Min r\u00f6st blev jag medveten om genom min mor, som var l\u00e4rare, konstn\u00e4rligt starkt beg\u00e5vad. Hon deltog i v\u00e4ll\u00e4sningst\u00e4vlingar med framg\u00e5ng och hon ledde olika k\u00f6rer i bygden. Jag kunde inte sjunga som barn, men det menade min mor var nonsens. Och hon fick fram en helt brukbar bell canto r\u00f6st hos mig s\u00e5 att jag som ton\u00e5ring kunde sjunga Annas s\u00e5nger i\u00a0 V\u00e4rml\u00e4nningarna. Jag minns det kostade t\u00e5rar, men jag har som vuxen varit glad \u00f6ver att hon l\u00e4rde mig hitta toner och rytm. Ja, eller rytm, det hade jag som botten. Mor hade alla barn att dansa, folkdans och s\u00e4llskapsdans men ocks\u00e5 skapa koreografier.\u00a0 Hon tr\u00e4nade ocks\u00e5 v\u00e4ll\u00e4sning och f\u00f6rmedling med alla oss barn (vi var fem), men kanske speciellt med mig. Jag gick i pingstv\u00e4nnernas s\u00f6ndagsskola och d\u00e4r hade mor \u00f6vat in en dikt med mig, kanske jag var 6-7 \u00e5r, som jag \u00e4nnu minns. Detta projekt p\u00e5gick i m\u00e5nga \u00e5r, och jag fick l\u00e4ra mig att memorera, hur man skulle l\u00e4gga pauser och betoningar- f\u00f6rmedling helt enkelt. M\u00e5nga \u00e5r efter henne d\u00f6d (mor dog 52 \u00e5r gammal) f\u00f6rstod jag vilken skatt hon gett mig genom att g\u00f6ra mig medveten om kommunikation av det \u00f6verskott p\u00e5 mening som finns i poesi.<\/p>\n Olika spr\u00e5kliga mellanrum<\/p>\n N\u00e4r jag var \u00e5tta \u00e5r s\u00e4nde min mor och far mig p\u00e5 \u2019finnbete\u2019 till en finskspr\u00e5kig familj. Jag \u00e5kte iv\u00e4g tillsammans med min tv\u00e5 \u00e5r \u00e4ldre bror och var en m\u00e5nad hos familjen som hade j\u00e4mngamla barn. Vi skulle s\u00e4ga varandra vad olika saker hette p\u00e5 svenska respektive finska. Jag k\u00e4nner \u00e4nnu skam vid tanken p\u00e5 ett ord som jag bara kunde p\u00e5 dialekt, och jag visste att det inte var standardsvenska. Vi var p\u00e5 v\u00e4g till den lokala butiken och s\u00e5g en vedstapel, som jag friserade lite fr\u00e5n min dialekts \u2019vedapino\u2019, till \u2019vedpena\u2019.\u00a0 Min k\u00e4rlek till det finska spr\u00e5ket som ett rikt och kraftfullt spr\u00e5k v\u00e4cktes genom Ida som evakuerats fr\u00e5n Hiitola i den delen av Karelen som Ryssland tog efter kriget. Ida vistades hos oss, bodde hos oss de sista tio \u00e5ren av sitt liv. Hon talade aldrig n\u00e5got annat \u00e4n sin karelska finska dialekt, med ordentliga diftonger och avbrutna eller utdragna stavelser: \u201dKyll mie tiien\u201d (jag vet nog) kunde hon s\u00e4ga och s\u00e5 utbrista \u201dHos poti pomiloj\u201d (ryska f\u00f6r ungef\u00e4r Herre Gud), eftersom hon hade varit gift med en ingermanl\u00e4ndare. Ida var en viktig person under min uppv\u00e4xt, och n\u00e4r mor g\u00e5tt bort och jag studerade i \u00c5bo kunde hon s\u00e4nde mig sm\u00e5 paket p\u00e5 bussen med sm\u00e5br\u00f6d och karelska piroger. Att finska spr\u00e5ket fanns hos mig ganska djupt m\u00e4rkte jag, n\u00e4r jag under n\u00e5gra \u00e5r var inbjuden som professor till Jyv\u00e4skyl\u00e4 universitet. Jyv\u00e4skyl\u00e4 ligger centralt i det finskspr\u00e5kiga Insj\u00f6finland. Jag hade bekymrat mig f\u00f6r hur min finska skulle l\u00e5ta (jag hade n\u00e4mligen varit elva \u00e5r i Norge och inte anv\u00e4nt min finska). Men n\u00e4r jag h\u00f6rde dialekten i Savolax (som kunde associeras till Idas karelska dialekt), k\u00e4nde jag mig hemma med mina studerande, blivande l\u00e4rare.<\/p>\n Norska som k\u00e4rleksspr\u00e5k<\/p>\n Genom \u00e4ktenskap med en norrman blev Norge mitt andra hemland, och sm\u00e5ningom norska ett av mina n\u00e4ra spr\u00e5k. I Norge jobbade jag tio \u00e5r p\u00e5 en folkh\u00f6gskola med elever fr\u00e5n hela landet (och ocks\u00e5 ut\u00f6ver landets gr\u00e4nser), jag fick\u00a0 h\u00f6ra m\u00e5nga olika dialekter, l\u00e4rde mig att f\u00f6rst\u00e5 en del undertexter och lexikala tvetydigheter bundna till olika norska dialekter. Eftersom min man var musiker hade vi under en 25 \u00e5rs tid musik och lyrikprogram f\u00f6r olika m\u00e5lgrupper. Jag fick anv\u00e4ndning f\u00f6r allt min mor l\u00e4rt mig och jag b\u00f6rjade studera mim och drama, som sm\u00e5ningom ledde till en transformation av f\u00f6rst\u00e5elsen f\u00f6r kroppsspr\u00e5k och nonverbal kommunikation, som mer ursprunglig och mer trov\u00e4rdig kommunikation. Min spr\u00e5kf\u00f6rst\u00e5else omfattade fr\u00e5n och med den h\u00e4r tiden alla konstformer som spr\u00e5k man kommunicerade genom. N\u00e4r vi fick v\u00e5rt f\u00f6rsta barn, m\u00e5ste jag ta ett val vad g\u00e4ller spr\u00e5k. Min man talade f\u00f6rst\u00e5s norska, men jag valde standardsvenska som kommunikationsspr\u00e5k med min dotter (n\u00e5got som hon anklagat mig f\u00f6r senare, att hon inte fick min finlandssvenska dialekt). Detta blev stort f\u00f6r mig och n\u00e4r jag senare b\u00f6rjade arbeta som lektor i talteknikens didaktik vid \u00c5bo Akademi, kunde jag konstatera att det inte var n\u00e5gon grund att avvisa \u00f6sterbottniska unga m\u00e4n, som ville bli l\u00e4rare, men som talade dialekt. Deras spr\u00e5k var starkt och kraftfullt. Gemensamt med finskspr\u00e5kiga hade de ocks\u00e5 frekvent bruk av svordomar och andra kraftuttryck, som kommunicerade v\u00e4l i deras lokala milj\u00f6.<\/p>\n Logopedistudier och Klosters r\u00f6stskola<\/p>\n Eftersom tj\u00e4nsten vid l\u00e4rarutbildningen vid \u00c5bo Akademi kr\u00e4vde logopedisk kunskap studerade jag logopedi innan jag sm\u00e5ningom s\u00f6kte tj\u00e4nsten. Under logopedistudierna (som var otroligt sp\u00e4nnande och l\u00e4rorika, i synnerhet den kliniska praktiken) uppt\u00e4ckte jag att mitt s, ja hur var det med det? Vid samma tid var min son utan r, han sa \u2019gj\u00f6n\u2019 i st\u00e4llet f\u00f6r gr\u00f6n. Vi tr\u00e4nade med hj\u00e4lp av en bilderbok (Oskars bubblor), d\u00e4r uttal av s och r i olika positioner kunde tr\u00e4nas. Sm\u00e5ningom l\u00e4rde min son sig att uttala r- \u00f6verartikulerat en tid, men snart fint och automatiserat. Han kunde ocks\u00e5 d\u00e5 s\u00e4ga till mig \u201dmamma det d\u00e4r var s-tr\u00e4ning, inte r som trappa, troll, trilla\u201d. Till saken h\u00f6r att jag hade ganska stort mellanrum mellan tv\u00e5 t\u00e4nder mitt i \u00f6vre tandraden. Jag tr\u00e4nade att placera s uppe med tungspetsen, och nere. L\u00e4rde mig att p\u00e5 finska \u00e4r r v\u00e4ldigt artikulerat (typ \u201dmin\u00e4 rakastan sinua\u201d- jag \u00e4lskar dig) medan s-ljudet \u00e4r lite suddigare \u00e4n det svenska s-ljudet, och p\u00e5 tr\u00f6nderska g\u00e5r s-ljudet mot\u00a0 sch, besv\u00e4rligt var ocks\u00e5 ett s-ljud p\u00e5 norska, som l\u00e5ter ungef\u00e4r som ch i tyskans ich, t.ex. i skj\u00f8rt (kjol). Sm\u00e5ningom kunde olika ljud s\u00e4rskiljas, och n\u00e5gra knep l\u00e4rde jag mig som g\u00e4ller finskt uttal, t. ex. att l p\u00e5 finska uttalas tjockare (mera lateralt) \u00e4n p\u00e5 svenska, men \u00e4nnu kan jag f\u00e5 h\u00f6ra n\u00e4r jag pratar finska- \u201dS\u00e4h\u00e4n oot niit\u00e4 rannikkoruotsalaisia\u201d (du \u00e4r ju en av de d\u00e4r kustsvenskarna).<\/p>\n N\u00e5got jag minns med gl\u00e4dje fr\u00e5n mina logopedistudier \u00e4r studier vid Klosters r\u00f6stskola i Vadstena, d\u00e4r vi under tv\u00e5 veckors tid fr\u00e5n morgon till kv\u00e4ll jobbade med r\u00f6st och prosodiska element. Jag fick ett intyg p\u00e5 att min r\u00f6st var t\u00e4t, mjuk och v\u00e4lfungerande (har sparat intyget, s\u00e5 betydelsefullt var det f\u00f6r mig d\u00e5).<\/p>\n Spr\u00e5ktr\u00e4d och r\u00f6sttr\u00e4d<\/p>\n En dr\u00f6m jag haft \u00e4r att laga en prototyp p\u00e5 ett r\u00f6sttr\u00e4d, liknande det spr\u00e5ktr\u00e4d jag skapade som en uppgift f\u00f6r l\u00e4rarstuderande (med spr\u00e5kliga r\u00f6tter, spr\u00e5k under uppv\u00e4xt och spr\u00e5k nu i en blommande krona). D\u00e4r skulle det finns \u2019hot spots\u2019, som var s\u00e5dana att en student\/elev kunde l\u00e4gga in ljudexempel p\u00e5 hur\u00a0 r\u00f6st och spr\u00e5k l\u00e4t vid olika tidpunkter i livet.<\/p>\n Det performativa l\u00e4rande och undervisningen<\/p>\n Sm\u00e5ningom kunde jag utforma och skriva om betydelsen av estetiska ing\u00e5ngar till l\u00e4rande och undervisning, och inte minst om att t\u00e4nka som en dramaturg i didaktisk kontext- d\u00e4r kommunikation, spr\u00e5k\u00a0 och r\u00f6st \u00e4r v\u00e5ra visitkort, som vi inte kan g\u00f6mma: vi kan inte, inte kommunicera. Vi l\u00e4cker hela tiden information om vem vi \u00e4r och om v\u00e5ra v\u00e4rderingar genom de kulturella uttryck vi har. (Blogg publicerad 1.11.22)<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Anna-Lenas blogg 31.10. 2022 \u00a0 En autoetnografisk ber\u00e4ttelse om \u00a0r\u00f6st och spr\u00e5k Det h\u00e4r blogginl\u00e4gget \u00e4r en ber\u00e4ttelse om hur min livshistoria \u00e4r knuten till r\u00f6st, kommunikation och spr\u00e5k, eller kanske i lite omv\u00e4nd ordning: kommunikation, spr\u00e5k och r\u00f6st. Som finlandssvensk har jag v\u00e4xt upp med tre spr\u00e5k: min hembys \u00f6stsvenska dialekt, standardsvenska och … <\/p>\n