{"id":133,"date":"2018-12-15T00:17:40","date_gmt":"2018-12-14T22:17:40","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs2.abo.fi\/religionsmoten\/?page_id=133"},"modified":"2019-01-18T14:22:05","modified_gmt":"2019-01-18T12:22:05","slug":"konst-och-religionsdialog","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/religionsmoten\/projektarbeten\/konst-och-religionsdialog\/","title":{"rendered":"Konst och religionsdialog"},"content":{"rendered":"
<\/header>\n
\n

Leo Brenner och Johannes West\u00f6<\/strong><\/p>\n

Inledning<\/strong><\/p>\n

Ruth Illman gav \u00e5r 2012 ut boken Art and Belief \u2013 Artists Engaged in Interreligious Dialogue<\/em>. I den h\u00e4r boken lyfter Illman fram temat religionsdialog genom att unders\u00f6ka dess relation till konst. En betydande del av arbetet med boken var de djupintervjuer som Illman gjorde med ett antal konstn\u00e4rer inom olika konstgrenar. Boken \u00e4r till stor del baserad p\u00e5 dessa djupintervjuer och p\u00e5 Illmans presentation och analys av intervjuerna. Intervjuerna lyfter fram 6 olika konstn\u00e4rers tankar om relationen mellan religion och konst i deras liv och arbete. K\u00e4rnfr\u00e5gan \u00e4r: P\u00e5 vilket s\u00e4tt anv\u00e4nder personerna sitt arbete f\u00f6r att bidra till religionsdialog?<\/p>\n

Man kunde s\u00e4ga att boken \u00e4r en dialog mellan konstn\u00e4rernas tankar \u00e5 ena sidan, och Ruth Illmans egna tankar \u00e5 andra sidan. De f\u00f6rsta tre kapitlen presenterar Illmans grundl\u00e4ggande perspektiv p\u00e5 religionsdialog. D\u00e4refter speglas det h\u00e4r perspektivet mot informationen i intervjuerna, som utg\u00f6r den resterande delen av boken. Vi har ocks\u00e5 valt att dela upp den h\u00e4r uppsatsen i tv\u00e5 olika delar. F\u00f6rst reflekterar Johannes kring n\u00e5gra av Illmans grundl\u00e4ggande id\u00e9er ang\u00e5ende f\u00f6rh\u00e5llandet mellan konst och religionsdialog. D\u00e4refter skriver Leo om sin upplevelse av att l\u00e4sa Illmans intervju med musikern, komposit\u00f6ren och dirigenten Jordi Savall, och om upplevelsen av att lyssna p\u00e5 ett av Savalls musikaliska verk.<\/p>\n

Johannes text:<\/em><\/strong><\/p>\n

N\u00e5gra tankar ang\u00e5ende konst och religionsdialog<\/strong><\/p>\n

Konstens s\u00e4tt att kommunicera<\/strong><\/p>\n

Vad f\u00f6r slags kommunikation \u00e4r det som sker genom konst? Illman l\u00e4gger grunden f\u00f6r den h\u00e4r fr\u00e5gan redan i b\u00f6rjan av sin bok, d\u00e5 hon po\u00e4ngterar att religionsdialog handlar om s\u00e5 mycket mer \u00e4n diskussioner p\u00e5 ett intellektuellt plan. D\u00e5 tv\u00e5 m\u00e4nniskor med olika religioner m\u00f6ts, d\u00e5 m\u00f6ter tv\u00e5 sj\u00e4lar varandra. Att bekr\u00e4fta att dialogen sker \u00e4ven p\u00e5 andra plan \u00e4n det intellektuella, \u00e4r bland det f\u00f6rsta Illman g\u00f6r i sin unders\u00f6kning. Det \u00e4r ocks\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r konstens roll i religionsdialog \u00e4r s\u00e5 intressant. Vi har antagligen alla upplevelser av hur starkt konst kan tala till oss, utan att vi riktigt kan s\u00e4tta fingret p\u00e5 vad det \u00e4r som sker. Till exempel en s\u00e5ng kan ofta bekr\u00e4fta det som finns i v\u00e5rt hj\u00e4rta p\u00e5 ett alldeles unikt s\u00e4tt. Vi kan inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis f\u00f6rklara vad det exakt \u00e4r som g\u00f6r att vi blir ber\u00f6rda, men vi upplever att n\u00e5gonting i sj\u00e4lva s\u00e5ngen bara \u201dk\u00e4nns sant\u201d. Den h\u00e4r upplevelsen \u00e4r vidomfattande, och delas av m\u00e4nniskor v\u00e4rlden \u00f6ver. Vad \u00e4r det egentligen som sker i denna form av kommunikation?<\/p>\n

Jag tror att vi ofr\u00e5nkomligen kommer in p\u00e5 fr\u00e5gan om sanning. Ocks\u00e5 Illman tar upp det h\u00e4r som en grundl\u00e4ggande fr\u00e5ga. Det verkar som att begreppet \u201dsanning\u201d inte kan definieras endast som n\u00e5got som sker p\u00e5 ett intellektuellt plan. I kommunikation mellan m\u00e4nniskor f\u00f6rmedlas \u00e4ven n\u00e5got annat. Det \u00e4r det h\u00e4r som verkar ske, d\u00e5 vi blir ber\u00f6rda av till exempel en s\u00e5ng. S\u00e5ngen bekr\u00e4ftar n\u00e5gonting av sanningen i v\u00e5r upplevelse av v\u00e4rlden \u2013 det \u00e4r de facto just det som g\u00f6r att vi blir ber\u00f6rda. Men den h\u00e4r ber\u00f6ringen sker inte p\u00e5 ett intellektuellt plan \u2013 det g\u00e5r inte att med ord beskriva exakt vad det \u00e4r vi upplever som sant med s\u00e5ngen (\u00e4ven om vi s\u00e5klart kan f\u00f6rs\u00f6ka). Det verkar som att ber\u00f6ringen sker p\u00e5 ett annat plan \u2013 i anden.<\/p>\n

Den h\u00e4r formen av kommunikation lyfts upp i Illmans bok \u2013 kanske s\u00e4rskilt i hennes intervju med musikern Jordi Savall. Savall beskriver den h\u00e4r formen av kommunikation bland annat s\u00e5h\u00e4r: \u201dThe spiritual dimension is the connection we have through beauty, through love, through the emotions\u201d (s .76, Illman). Savall verkar allts\u00e5 ocks\u00e5 vilja bekr\u00e4fta denna form av kommunikation, som sker p\u00e5 ett annat plan \u00e4n det intellektuella. Han kallar denna form av kommunkation bland annat f\u00f6r \u201dA dialog of souls\u201d (s. 77, Illman).<\/p>\n

\u201dA common humanity\u201d<\/strong><\/p>\n

Det \u00e4r allts\u00e5 bland annat denna form av kommunikation som konst verkar kunna bidra till, b\u00e5de i religionsdialog och i dialog \u00f6verlag. Ett konstverk verkar kunna f\u00f6rena m\u00e4nniskor p\u00e5 ett s\u00e4rskilt s\u00e4tt \u2013 man kan bara t\u00e4nka p\u00e5 vilken speciell k\u00e4nsla det \u00e4r att dela \u201dden d\u00e4r s\u00e5ngen man \u00e4lskar\u201d med en annan m\u00e4nniska. Ruth Illman och flera av de i boken intervjuade verkar dela den h\u00e4r uppfattningen \u2013 att konsten har f\u00f6rm\u00e5gan att skapa enhet mellan m\u00e4nniskor p\u00e5 det djupaste av plan. Illman lyfter flera g\u00e5nger i boken fram tanken om \u201da common humanity\u201d som en av grundpelarna i all dialog. Samtidigt som det existerar olikheter oss m\u00e4nniskor emellan, s\u00e5 finns det ocks\u00e5 fundamentala likheter som vi alla delar med varandra. En av konstens uppgifter kan d\u00e4rf\u00f6r ses vara att ge uttryck \u00e5t dessa fundamentala m\u00e4nskliga likheter. Man kan m\u00f6jligen t\u00e4nka sig det som att ifall vi g\u00e5r tillr\u00e4ckligt djupt i v\u00e5rt k\u00e4nsloliv, s\u00e5 delar vi de fundamentala aspekterna av vad det \u00e4r att vara m\u00e4nniska med alla andra m\u00e4nniskor. En av de intervjuade i boken, Eric-Emmanuel Schmitt, beskriver det s\u00e5h\u00e4r: \u201dI have everything in me. The other is just one possible me with another story\u201d (s. 196, Illmann). Illmans bok lyfter st\u00e4ndigt fram b\u00e5de vikten av att bekr\u00e4fta olikheterna i oss m\u00e4nniskor, och vikten av att finna de fundamentala m\u00e4nskliga likheter vi delar med varandra.<\/p>\n

Sett fr\u00e5n ett perspektiv av religionsdialog \u00e4r givetvis fr\u00e5gan om likhet och olikhet m\u00e4nniskor emellan en k\u00e4rnfr\u00e5ga. Om religioner har en tendens att skapa ett \u201dvi\u201d och ett \u201ddom\u201d, s\u00e5 verkar konsten ha f\u00f6rm\u00e5gan att n\u00e5 n\u00e5got som ligger djupare \u00e4n den h\u00e4r \u00e5tskiljningen. I b\u00e4sta fall n\u00e5r konsten till denm\u00e4nskliga upplevelsen av verkligheten<\/em>, och p\u00e5 det h\u00e4r planet \u00e4r inte l\u00e4ngre en \u00e5tskillnad relevant. Det enda som betyder n\u00e5got \u00e4r att bekr\u00e4fta m\u00e4nniskors upplevelse av verkligheten s\u00e5 precist som m\u00f6jligt. Konsten kan d\u00e4rf\u00f6r \u2013 genom att knyta an till en religi\u00f6s traditions spr\u00e5k, symboler och ber\u00e4ttelser \u2013 hj\u00e4lpa med att bekr\u00e4fta det som religionen vill v\u00e4cka och f\u00f6rmedla. Det verkar som att konsten har f\u00f6rm\u00e5gan att koppla samman religionens spr\u00e5k, symboler och ber\u00e4ttelser med v\u00e5ra upplevelser, och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt g\u00f6ra religionen mer levande. Och att f\u00f6renas i en upplevelse verkar vara n\u00e5got som f\u00f6renar oss m\u00e4nniskor, och skapar f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r varandra, p\u00e5 ett djupt plan.<\/p>\n

Reflexiv religiositet <\/strong><\/p>\n

Illman myntar begreppet \u201dreflexiv religiositet\u201d f\u00f6r att beskriva n\u00e5got av situationen som religioner och religionsdialogen befinner sig i idag. Via globaliseringen har allt fler m\u00e4nniskor kommit i kontakt med olika slags religioner och livs\u00e5sk\u00e5dningar, och det \u00e4r om\u00f6jligt att blunda f\u00f6r m\u00e4ngden m\u00f6jliga livs\u00e5sk\u00e5dningar som finns tillg\u00e4ngliga i v\u00e5r omgivning. Illman menar att situationen bidrar till att en religi\u00f6s m\u00e4nniska blir alltmer \u201dreflexivt religi\u00f6s\u201d, det vill s\u00e4ga m\u00e4nniskan blir s\u00e5v\u00e4l uppmuntrad som tvungen att reflektera \u00f6ver den livs\u00e5sk\u00e5dning han eller hon v\u00e4ljer. Den livs\u00e5sk\u00e5dning man har skall alltmer vara baserat p\u00e5 ett medvetet val.<\/p>\n

Ifall detta st\u00e4mmer, att m\u00e4nniskor blir alltmer reflexivt religi\u00f6sa, d\u00e5 kommer antagligen konsten att spela en viktig roll i m\u00e4nniskors liv. Som konstaterat tidigare, s\u00e5 har konsten f\u00f6rm\u00e5gan att ge uttryck f\u00f6r v\u00e5r upplevelse av v\u00e4rlden. Vilken religi\u00f6s tradition det h\u00e4r \u00e4n sker genom, s\u00e5 kan konsten vara ett hj\u00e4lpmedel f\u00f6r att n\u00e5 till k\u00e4rnan av den traditionen. Konsten kan belysa spr\u00e5ket, symbolerna och ber\u00e4ttelserna i en tradition genom att knyta an till dem p\u00e5 ett s\u00e4tt som resonerar med m\u00e4nniskors upplevelse. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kan konsten hj\u00e4lpa traditioner att h\u00e5llas levande, samtidigt som den hj\u00e4lper m\u00e4nniskor att hitta mening och hj\u00e4lp i den tradition de valt \u2013 eller i den tradition som valt dem.<\/p>\n

Leos text:<\/em><\/strong><\/p>\n

Jordi Savall \u2013 Musik som ett redskap i religionsdialogen<\/strong><\/p>\n

The City of the two peaces<\/em><\/strong><\/p>\n

Jag trycker p\u00e5 Play\u00a0<\/em>och sluter \u00f6gonen. Jag l\u00e5ter musiken ta mig till ett annat st\u00e4lle, bort fr\u00e5n \u00c5bo centrum och fr\u00e5n trafikbullren som normalt tr\u00e4nger igenom mitt f\u00f6nster. Min stora bl\u00e5vita v\u00e4ggklocka med texten \u201dBAROQUE\u201d tickar och f\u00f6rs\u00f6ker st\u00f6ra min upplevelse. Musiken g\u00f6r \u00e4nd\u00e5 sin uppgift, jag kommer bort fr\u00e5n min l\u00e4genhet, bort fr\u00e5n det gr\u00e5a och trygga landskapet till ett st\u00e4lle ungef\u00e4r 3500 km s\u00f6derut.<\/p>\n

Youtube-klippen jag \u00f6ppnade \u00e4r Jordi Savalls (f\u00f6dd 1941) projekt, d\u00e4r han f\u00f6rs\u00f6ker rekonstruera den heliga stadens musikaliska st\u00e4mning fr\u00e5n antiken, medeltiden, ren\u00e4ssansen och barocktiden. Genom att anv\u00e4nda respektive tids\u00e5lders musikteknik och instrument, bilder och texter, f\u00f6rs\u00f6ker han f\u00f6ra lyssnaren till Jerusalems tr\u00e5nga gator och dess omgivande milj\u00f6er. Ruth Illmans intervju med den v\u00e4rldsk\u00e4nda artisten \u00f6ppnar Savalls motiv och syften f\u00f6r detta unika arbete som har namngivits enligt vissa etymologiska tolkningsm\u00f6jligheter; det hebreiska ordet Jeru\u0161alajim <\/em>(\u200f\u05d9\u05b0\u05e8\u05d5\u05bc\u05e9\u05b8\u05c1\u05dc\u05b7\u05d9\u05b4\u05dd)\u200e kan n\u00e4mligen metaforiskt ses syfta b\u00e5de till en himmelsk och en v\u00e4rldslig fred.[1]<\/a><\/p>\n

Att bygga bryggor<\/em><\/strong><\/p>\n

I en v\u00e4rld d\u00e4r f\u00f6rst\u00e5else mellan m\u00e4nniskor och kulturer tycks minska, d\u00e4r klyftan mellan olika folk verkar bli allt djupare, \u00e4r bryggbyggandet n\u00e5got alldeles centralt enligt den spanska komposit\u00f6ren. Det \u00e4r ocks\u00e5 hans syfte med den nya musikaliska landvinningen till vilken han har riktat sin uppm\u00e4rksamhet. Illman rapporterar att enligt Savall finns det \u00e4nnu hopp i en kulturell dialog mellan j\u00e4mst\u00e4llda parter och traditioner, i vilken ingen part dominerar \u00f6ver den andra. F\u00f6r en s\u00e5dan dialog vill Savall med sitt team skapa nya och kreativa s\u00e4tt att m\u00f6tas.
\nN\u00e4r jag och min studiekamrat talade med Ruth Illman om hur konst kan fr\u00e4mja f\u00f6rst\u00e5elsen mellan olika m\u00e4nniskor och kulturer, svarade hon att b\u00e5de den praktiska och inlevelsefulla aspekten spelar sin viktiga roll. Detta kommer fram ocks\u00e5 i Jordi Savalls arbete. Savall har byggt sin sammans\u00e4ttning av ett antal m\u00e4nniskor fr\u00e5n alldeles olika traditioner och livssyner. I en mindre omfattning \u00e4r just det praktiska arbetet kring projektet en brygga mellan de olika m\u00e4nniskorna och kulturerna. Vi kan f\u00f6rest\u00e4lla oss att en judisk kvinna med sin violin m\u00e5ste synkronisera sitt spelande med en muslimsk s\u00e5ngare, s\u00e5 att slutresultatet blir bra. Synkronisering sker genom diskussion, kompromisser samt genom att l\u00e4ra k\u00e4nna den andra. Den inlevelsefulla aspekten d\u00e4remot bildar en st\u00f6rre brygga\u00a0i och med att folkmassor fr\u00e5n alla traditioner som samlas f\u00f6r att lyssna och se p\u00e5 konserten kan k\u00e4nna igen b\u00e5de sig sj\u00e4lv och den andra lyssnaren genom musiken. Detta i sin tur har kraften att skapa gemenskap, samh\u00f6righet och f\u00f6rst\u00e5else.<\/p>\n

Jerusalems historia; en ber\u00e4ttelse om gl\u00e4dje och sorg<\/em><\/strong><\/p>\n

Konserten \u00e4r uppdelad i sju tidsperioder, varav alla ber\u00e4ttar en ber\u00e4ttelse om n\u00e5got centralt som har tagit plats i staden. Alla tre religioner f\u00e5r varsin plats i helheten. Fr\u00e5n de tidiga israeliternas tid och fr\u00e5n profetiorna om den kommande himmelska Jerusalem flyttar man \u00f6ver till en gl\u00e4djefull byte av melodier beskrivande det arabiska styret i staden. \u00c4ven om de olika tidsperioderna kan v\u00e4cka olika tankar och k\u00e4nslor, ocks\u00e5 motstridiga, beroende p\u00e5 vilken synvinkel man betraktar historien fr\u00e5n, betonar Savall den aktningsfulla attitydens roll mellan musikerna. Ju n\u00e4rmare man kommer 1900-talets terror samt nutiden i spelet, desto viktigare blir det att musikerna respekterar varandra och det gemensamma m\u00e5let; att skapa dialog och f\u00f6rst\u00e5else mellan m\u00e4nniskorna. Konserten avslutas med en likartad fanfar av shofarer [2]<\/a>som i b\u00f6rjan, men den h\u00e4r g\u00e5ngen, enligt Illman, inte f\u00f6r att riva ner murarna av Jeriko, utan f\u00f6r att f\u00f6rst\u00f6ra murarna av hat och f\u00f6rdomar som m\u00e4nniskorna bygger i sina tankar och hj\u00e4rtan.<\/p>\n

Olikhet \u00e4r inte ett problem<\/em><\/strong><\/p>\n

F\u00f6r Savall som en komposit\u00f6r \u00e4r det naturligtvis viktigt att slutprodukten av ett arbete bildar en harmonisk helhet. Att n\u00e5 ett s\u00e5dant m\u00e5l \u00e4r inte alldeles enkelt n\u00e4r man iakttar en annan central princip i hans t\u00e4nkande, n\u00e4mligen att alla olika stilar och instrument ska f\u00e5 spelas enligt dess egna unika och individuella traditioner och maximer. F\u00f6r honom \u00e4r medgivandet av varje komponent inklusive bland annat artister och instrument en mycket v\u00e4sentlig sak.
\nEnligt Illman har den spanska komposit\u00f6ren f\u00f6rs\u00f6kt hitta de aspekter i sin sammans\u00e4ttning som fredfullt delas mellan olika traditioner. Samtidigt kommer det fram att Savall inte \u00e4r r\u00e4dd att betr\u00e4da s\u00e5dana omr\u00e5den i musiken, d\u00e4r traditionerna och stilarna kolliderar. Detta verkar belysa Savalls s\u00e4tt att se p\u00e5 verkligheten ocks\u00e5 utanf\u00f6r musiken. Saker och \u00e5sikter kan kollidera och ocks\u00e5 g\u00f6r det, men ett balanserat samspel finns alltid att hitta mellan m\u00e4nniskorna d\u00e5 man arbetar f\u00f6r det och s\u00f6ker l\u00f6sningar tillsammans.<\/p>\n