\u201cNationalism is not the awakening of nations to self-consciousness; it invents nations where they do not exist\u201d (Ernest Gellner 1983). Som Hodkinson (2011, 177) p\u00e5pekar r\u00e5der det inga tvivel om att utvecklingen av kommunikationsteknologi och media har haft en central roll i skapandet av k\u00e4nslan av gemenskap.<\/p>\n
Mediah\u00e4ndelser och spektakel har bidragit till att fr\u00e4mja en nationell identitet och st\u00e4rka den nationella sammanh\u00e5llningen. Dayan och Katz (1992) menar att mediah\u00e4ndelser suddar ut eller tonar ner sociala klyftor och f\u00f6r samman m\u00e4nniskor genom f\u00f6rest\u00e4llningar om en gemensam identitet. Centralt f\u00f6r dessa samh\u00e4llen av \u00e5sk\u00e5dare \u00e4r delade k\u00e4nslor, oavsett om det handlar om sorg, hat, avsky eller gl\u00e4dje (Seeck & Rantanen 2015). Dahl\u00e9n (2008) diskuterar mediespektakel i form av idrottsevenemang. Hur k\u00e4nslor av social gemenskap vid till exempel de Olympiska Spelen bidrar till konstruktionen och vidmakth\u00e5llandet av en nationell identitet. Liksom Dayan och Katz betonar han f\u00f6rm\u00e5gan att ena m\u00e4nniskor \u00f6ver klassgr\u00e4nser och tar bl.a. upp Wijks studie Idrott, krig och nationell gemenskap<\/em> (2005) d\u00e4r han unders\u00f6ker idrottens konsensusideologi eller idrottsr\u00f6relsens avsaknad av konfliktperspektiv. Ut\u00f6ver skapandet och reproduktionen av nationella identiteter skapas \u00e4ven det intressanta fenomenet nationella sporthj\u00e4ltar(NSH) via media. N\u00e4r Ayrton Senna dog 1994 utlyste den brasilianska regeringen tre dagars landssorg och tre miljoner m\u00e4nniskor kantade gatorna vid hans begravning. Radford menar att en nationell hj\u00e4lte visar mod och h\u00e4ngivenhet, lyfter st\u00e4mningen och inger hopp och f\u00f6rtr\u00f6stan och enligt Kalle Virtapohja kan nationella hj\u00e4ltar fungera som samlande symboler i nationella krisl\u00e4gen och inge framtidshopp. I slutet av 1980-talet var den brasilianska ekonomin i en djup kris, men fortfarande idag ger Sennas vinnarinstinkt och mod de som har det sv\u00e5rt hopp. Ayrton Senna st\u00f6rre \u00e4n Pel\u00e9 f\u00f6r brasilianarna.<\/a><\/p>\n Bohlin (2006) tar upp en annan form av mediespektakel, Eurovisionsschlagerfestivalen. Ett spektakel som p\u00e5 samma s\u00e4tt som idrottsevenemang enligt honom \u00e4r viktigt f\u00f6r nationernas identitetsskapande. Nya stater anv\u00e4nder Eurovisionen som ett verktyg i konstruktionen av sig sj\u00e4lva som nation. Bohlin n\u00e4mner i artikeln bland annat skapandet av varum\u00e4rket Estland 2002 och enligt Nina Dahlb\u00e4ck i dagens Vasabladet har Pertti Kurikan Nimip\u00e4iv\u00e4t \u201dgett varum\u00e4rket Finland ett uppsving som \u00e4r v\u00e4rt minst en bragdmedalj.\u201d<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" \u201cNationalism is not the awakening of nations to self-consciousness; it invents nations where they do not exist\u201d (Ernest Gellner 1983). Som Hodkinson (2011, 177) p\u00e5pekar r\u00e5der det inga tvivel om att utvecklingen av kommunikationsteknologi och media har haft en central roll i skapandet av k\u00e4nslan av gemenskap. Mediah\u00e4ndelser och spektakel har bidragit till att fr\u00e4mja … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Vi och dom?<\/span>