I denna veckas l\u00e4sning gillade jag (igen) Hodkinson b\u00e4st. Jag tycker verkligen om hans s\u00e4tt att inleda kapitlen med n\u00e5gra meningar som i punktform tar upp vad kapitlet handlar om, sedan f\u00f6ljer en inledning, f\u00f6rst\u00e5s sj\u00e4lva avhandlingen och sedan en sammanfattande avslutning. Vare sig man vill eller inte f\u00f6rst\u00e5r man vad han vill s\u00e4ga. Couldrys text hade jag betydligt sv\u00e5rare att ta till mig. Jag TROR att jag begrep vad budskapet var.<\/p>\n
I Hodkinsons text blev jag v\u00e4ldigt ivrig av att l\u00e4sa om Baudrillard och hans mediakritik. Och f\u00f6rst\u00e5s Hodkinsons svar. Jag minns n\u00e4r jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen bekantade mig med begreppet postmodernism i akademiska sammanhang. Jag var inledningsvis skeptisk, sedan svalde jag postmodernismen med hull och h\u00e5r, n\u00e4stan. Nu \u00e4r jag skeptisk igen. Visst kan man analysera saker ur ett postmodernistiskt perspektiv, men att allt bara flyter runt i ett relationellt sammanhang utan n\u00e5gon bakomliggande mening k\u00e4nns jobbigt. Att nyskapa sig sj\u00e4lv alla morgnar och ”g\u00f6ra” sin identitet i allt fr\u00e5n k\u00f6n till arbete \u00e4r onekligen p\u00e5frestande.<\/p>\n
Baudrillard menar enligt Hodkinson att vi egentligen inte kan tala om n\u00e5got verkligt samh\u00e4lle, n\u00e5gon autentisk kulturell identitet eller sann ber\u00e4ttelse av v\u00e4rlden eftersom allt vi har egentligen \u00e4r representationer som bygger p\u00e5 andra representationer i en spiral utan varken b\u00f6rjan eller slut. Vi har tappat sammanhang och historia. Eftersom vi har s\u00e5 m\u00e5nga mediakanaler som belastar oss kan vi om\u00f6jligt fokusera p\u00e5 alla dessa kanaler, vi \u00e4r m\u00e4ttade s\u00e5 att s\u00e4ga och allt vi f\u00f6rm\u00e5r \u00e4r att skumma p\u00e5 ytan. N\u00e5got djup finns inte.<\/p>\n
Hodkinson vill, med all r\u00e4tt, sansa Baudrillards diskussion och menar att m\u00e4nniskor visst anv\u00e4nder media, men mera som ett s\u00e4tt att bekr\u00e4fta eller f\u00f6rst\u00e4rka den identitet vi ocks\u00e5 har i det verkliga livet. De flesta anv\u00e4nder exempelvis sociala medier f\u00f6r att h\u00e5lla kontakt med personer man redan k\u00e4nner. S\u00e5 ocks\u00e5 jag. Visst kan man i media agera ut och testa identiteter och ”g\u00f6ra” \u00e4tst\u00f6rd eller goth eller vad man nu vill, men kan h\u00e4nda detta \u00e4nd\u00e5 \u00e4r vanligast bland ton\u00e5ringar vilka ju oberoende \u00e4r identitetss\u00f6kande.<\/p>\n
Couldry f\u00f6r tillbaka diskussionen om media och dess inverkan p\u00e5 livet med att detta m\u00e5ste g\u00f6ras i ett perspektiv d\u00e4r man t\u00e4nker som att media inte fanns. Det finns ju, visst, men jag tror mig f\u00f6rst\u00e5 resonemanget. Jag tycker att det verkar vara ett resonligt s\u00e4tt att se p\u00e5 saken. V\u00e5ra liv kan inte reduceras till n\u00e5got som bara \u00e4r representationer utan n\u00e5got ”bakomliggande”. D\u00e5 blir v\u00e5ra liv onekligen meningsl\u00f6sa i ett l\u00e4ngre perspektiv, och mitt liv kommer att sakna b\u00e5de sammanhang och historia precis som Baudrillard menade, och dess s\u00e5 kallade mening blir n\u00e5got f\u00f6r stunden. S\u00e5 kan det knappast vara.<\/p>\n
Det verkar p\u00e5 basen av denna veckas texter som att diskussionen om media och dess inverkan p\u00e5 m\u00e4nniskan i samh\u00e4llet b\u00f6rjar n\u00e5 en rimlig niv\u00e5.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
I denna veckas l\u00e4sning gillade jag (igen) Hodkinson b\u00e4st. Jag tycker verkligen om hans s\u00e4tt att inleda kapitlen med n\u00e5gra meningar som i punktform tar upp vad kapitlet handlar om, sedan f\u00f6ljer en inledning, f\u00f6rst\u00e5s sj\u00e4lva avhandlingen och sedan en sammanfattande avslutning. Vare sig man vill eller inte f\u00f6rst\u00e5r man vad han vill s\u00e4ga. Couldrys … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Meningen med media<\/span>