N\u00e4r man h\u00f6r begreppet media h\u00e4ndelse\/spektakel n\u00e4mnas kommer man kanske att t\u00e4nka p\u00e5 stora bullrande evenemang, s\u00e5 som Eurovisionen, Ishockey VM och Olympiska spelen med ljusshower, musik, underh\u00e5llsreportrar m.m. som visas p\u00e5 flera tv kanaler runt om i v\u00e4rlden.<\/p>\n
G\u00f6ran Bolin(2006) menar att det var n\u00e4r massmedian kom in i det moderna samh\u00e4llet, som median b\u00f6rjade diktera h\u00e4ndelser sj\u00e4lva, vilket resulterat i \u201dmedia h\u00e4ndelser\u201d s\u00e5 som Olympiska spelen, Konungakr\u00f6ningar, Fotbolls VM och andra storskaliga h\u00e4ndelser distribuerade av media. Dayan och Katz (1992) definierar media h\u00e4ndelser som n\u00e5got som pekar ut centrala v\u00e4rderingar eller aspekter av ett kollektivt minne, vilket m\u00e5lar upp en idealiserad version av samh\u00e4llet som m\u00e5ste bli bestyrkt av allm\u00e4nheten. Debord (1967,1999) d\u00e4remot anser att media spektaklet i sig sj\u00e4lv f\u00f6rhindrar individen att uppt\u00e4cka att samh\u00e4llet av (globala) spektakel \u00e4r delat mellan verklighet och fantasi, d\u00e4r den riktiga konsumenten blir en konsument av illusioner.\u00a0Enligt Debord \u00e4r spektaklet en social relation mellan m\u00e4nniskor som \u00e4r medialiserade av bilder. Vidare p\u00e5st\u00e5r han att spektakel som uppst\u00e5tt under senare tid representerar en ny form av statlig kontroll. Citat av Debord:\u201dthe spectacle is the bad dream of modern society in chains, expressing nothing more than its wish to sleep<\/em>\u201d.<\/p>\n Kellner (2009) anser att vilka h\u00e4ndelser som helst kan g\u00f6ras till mediaspektakel och delar in dem i; megaspektakel (krig och terrorism), s\u00f6rjd f\u00f6r av konventionell media, och interaktiva spektakel (d\u00e4r publiken talar tillbaka och integrerar med varandra). Dahl\u00e9n d\u00e4remot delar in medieevenemangen i tre tematiska grundmodeller: contest (t\u00e4vling), conquest (er\u00f6vring) och coronation (kr\u00f6ning). Vidare menar han att ett medieevenemang kan inneh\u00e5lla element fr\u00e5n alla tre modellerna. Dahl\u00e9n anser att en viktig betydelse av medieevenemangen \u00e4r att de symboliskt f\u00f6renar centrum och periferi, samh\u00e4llets maktinstanser och folket. Han anser \u00e4ven att evenemangen syftar p\u00e5 att bef\u00e4sta r\u00e5dande ordningar eller till och med uppr\u00e4tth\u00e5lla gamla ordningar. Detta kan man se om man j\u00e4mf\u00f6r t.ex. olika tv kanalers s\u00e4ndningar i olika l\u00e4nder av samma evenemang (h\u00e4ndelser tolkade i en viss riktning med eventuellt vissa nationalistiska f\u00f6rtecken).<\/p>\n Vilka sociala funktioner har media h\u00e4ndelserna\/spektaklen d\u00e5? Dahl\u00e9n skriver att pressen tillsammans med andra medier skapar nationalidoler; medierna kanaliserar ett folkligt intresse och ger det en viss form, ett visst inneh\u00e5ll. Han menar att uppkomsten av nationella ligor, cupfinaler och internationella t\u00e4vlingar \u00e4r evenemang som via medierna blivit till prestigefyllda h\u00e4ndelser i nationernas liv d\u00e4r nya traditioner byggts f\u00f6r att fr\u00e4mja den nationella identiteten och st\u00e4rka den nationella sammanh\u00e5llningen i tider av snabb samh\u00e4llsomvandling. Vidare anser han att kulturella evenemang ger en form av kulturell gemenskap och binder samman m\u00e4nniskor av olika samh\u00e4llsklasser i en gemensam historia och tradition. Seek och Rantanen (2015) \u00e4r inne p\u00e5 en liknande linje n\u00e4r de f\u00f6rklarar att; det \u00e4r den delade k\u00e4nslan som skapar samh\u00e4llen av \u00e5sk\u00e5dare. Att spektaklen erbjuder en plattform f\u00f6r att b\u00e5de individuellt och kollektivt s\u00f6rja, hata, f\u00f6rakta eller \u00e5tnjuta, beroende p\u00e5 vem som tittar och vad man tittar p\u00e5. Vidare s\u00e4ger de att f\u00f6r att en firark\u00e4nsla ska uppn\u00e5s kr\u00e4vs av medieakt\u00f6rerna att visa sig intressanta, karismatiska och annorlunda, n\u00e5got ut\u00f6ver det vanliga.<\/p>\n Bolin p\u00e5pekar att i ett mediespektakel s\u00e5 som eurovisionen handlar det om s\u00e5 mycket mer \u00e4n endast medieproduktion av t\u00e4vlingen som ett televisionsprogram och produktionen som en media h\u00e4ndelse. I media h\u00e4ndelsen inkluderas ocks\u00e5 artiklar och f\u00f6rest\u00e4llningar i pressen; andra tv program(nationella t\u00e4vlingar), tv nyhets rapportering, marknadsf\u00f6ring och reklam, skivsammanst\u00e4llning o.s.v. Medieh\u00e4ndelsen \u00e4r s\u00e5ledes inte enbart visad i ett medium utan sammanbinder m\u00e5nga medieformer och genres. Det tycker jag f\u00f6rklarar ganska bra varf\u00f6r man i bland blir s\u00e5 tr\u00f6tt p\u00e5 en viss media h\u00e4ndelse, eftersom man tycker att den finns \u00f6ver allt och i alla medier.<\/p>\n Jag valde denna vecka att l\u00e4sa Hannele Seeck och Terhi Rantanens artikel \u201cMedia events, spectacles and risky globalization: a critical review and possible avenues for future research\u201d.<\/em> Samt G\u00f6ran Bolins artikel \u201cVision of Europe, Cultural technologies of nation-states<\/em>\u201d, och Dahl\u00e9n kap.12 \u201cSport, medier och nationalism<\/em>\u201d. \u00a0Det som fanns som en r\u00f6d tr\u00e5d genom alla artiklarna tyckte jag var hur media genom mediah\u00e4ndelser\/spektakel uppr\u00e4tth\u00e5ller nationalismen. Samt hur median best\u00e4mmer vad som \u00e4r v\u00e4rt att veta. Avslutar h\u00e4r med ord av Fiske (1994):\u201devents do happen, but those that are not mediated do not count\u201d.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" N\u00e4r man h\u00f6r begreppet media h\u00e4ndelse\/spektakel n\u00e4mnas kommer man kanske att t\u00e4nka p\u00e5 stora bullrande evenemang, s\u00e5 som Eurovisionen, Ishockey VM och Olympiska spelen med ljusshower, musik, underh\u00e5llsreportrar m.m. som visas p\u00e5 flera tv kanaler runt om i v\u00e4rlden. G\u00f6ran Bolin(2006) menar att det var n\u00e4r massmedian kom in i det moderna samh\u00e4llet, som median … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Mediah\u00e4ndelser och spektakel<\/span>