F\u00f6r veckans tema har jag f\u00f6rutom von Rimschas och Siegerts text valt att l\u00e4sa Palokangas’ text.<\/p>\n
von Rimscha och Siegert tar upp ett intressant \u00e4mne i sin analys av dem som arbetar inom underh\u00e5llning, speciellt fascinerande \u00e4r det att t\u00e4nka p\u00e5 betydelsen av det som tas upp inom underh\u00e5llningen i ett l\u00e4ngre perspektiv. I artikeln skriver de att ”underh\u00e5llning formar v\u00e5r v\u00e4rldsbild” ett p\u00e5st\u00e5ende som jag inte \u00e4r kvalificerad att bed\u00f6ma som sant eller falskt, men som fascinerar mig. De skriver ocks\u00e5 att nyheterna p\u00e5verkar kunskap i ett kortare perspektiv, och hj\u00e4lper oss att best\u00e4mma t.ex. hur vi r\u00f6star, men att det \u00e4r underh\u00e5llningen som p\u00e5verkar oss i ett l\u00e4ngre perspektiv genom att ge oss normer f\u00f6r vardagslivet och de stereotyper som vi ser omkring oss.<\/p>\n
Kombinerad med Palokangas artikel om finsk television och dess programutbud ser jag en intressant m\u00f6jlig tudelning av den finlandssvenska befolkningen: \u00f6sterbottningar (och kanske \u00e5l\u00e4nningar), som har vuxit upp med Sveriges TV, SVT, och de finlandssvenskar som vuxit upp i s\u00f6dra Finland med ett mera finl\u00e4ndskt utbud. Jag \u00e4r medveten om att uppdelningen inte blir absolut, visst ser till exempel \u00f6sterbottningar ocks\u00e5 p\u00e5 program fr\u00e5n de finska kanalerna. Det som intresserar mig \u00e4r vilka skillnader i syns\u00e4tt och eventuell livs\u00e5sk\u00e5dning som kan finnas p\u00e5 grund av det.<\/p>\n
Jag kan anv\u00e4nda mig sj\u00e4lv som exempel: jag \u00e4r uppvuxen i \u00d6sterbotten och under min uppv\u00e4xt var det n\u00e4stan enbart svensk TV jag s\u00e5g p\u00e5. \u00c4nnu idag \u00e4r jag betydligt mera medveten om svensk underh\u00e5llning och artister, medan finsk underh\u00e5llning i mycket f\u00f6rblir ett mysterium. Jag har under senare \u00e5r, speciellt under den tid som jag har bott utomlands, f\u00f6rst\u00e5tt hur mycket det p\u00e5verkat min identitet som finl\u00e4ndare. Jag har aldrig k\u00e4nt mig som en del av ”det finska”, majoritetsspr\u00e5ket l\u00e4rde jag mig i skolan och den kultur jag v\u00e4nde mig till var den rikssvenska. K\u00e4nslan av utanf\u00f6rsskap understr\u00f6ks d\u00e5 jag studerade i \u00c5bo och upplevde hur \u00f6sterbottningar uppfattades av en del av dem som vuxit upp i s\u00f6dra Finland. Kort sagt s\u00e5 k\u00e4nde jag mig som en fr\u00e4mling i mitt eget land. De tv\u00e5 texterna som jag l\u00e4st har f\u00e5tt mig att undra hur mycket av det h\u00e4r som beror p\u00e5 den riktning som min mediakonsumption tog. Skulle jag ha uppfattat situationen annorlunda om jag tittat mer p\u00e5 finska program?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
F\u00f6r veckans tema har jag f\u00f6rutom von Rimschas och Siegerts text valt att l\u00e4sa Palokangas’ text. von Rimscha och Siegert tar upp ett intressant \u00e4mne i sin analys av dem som arbetar inom underh\u00e5llning, speciellt fascinerande \u00e4r det att t\u00e4nka p\u00e5 betydelsen av det som tas upp inom underh\u00e5llningen i ett l\u00e4ngre perspektiv. I artikeln … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Underh\u00e5llningens betydelse f\u00f6r en personlig identitet<\/span>