{"id":311,"date":"2015-05-03T12:32:35","date_gmt":"2015-05-03T12:32:35","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/?p=311"},"modified":"2015-05-03T12:33:19","modified_gmt":"2015-05-03T12:33:19","slug":"valmaende-genom-skratt-eller-fakta","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/2015\/05\/03\/valmaende-genom-skratt-eller-fakta\/","title":{"rendered":"V\u00e4lm\u00e5ende genom skratt eller fakta"},"content":{"rendered":"

Jag sj\u00e4lv \u00e4r helt tydligt ett barn av Reporadions tid. Den informativa kommunikationsf\u00f6rmedling och dess kunskapscirkel som Yrj\u00f6 Ahmavaara dr\u00f6mde om l\u00e5ter fortfarande som ideal f\u00f6r mig: Radio och TV som matar \u201dmedborgaren med nya fakta och kontextualiseringar, f\u00e5r denne att konstruera en v\u00e4rldsbild, som f\u00f6r varje stund n\u00e4rmar sig den r\u00e4tta och sanna verkligheten\u201d (Palokangas 2014, 189, citerande Raimo Salokangas Yleisradion historia<\/em>, 1996). Jag antar att s\u00e5dana m\u00e5ls\u00e4ttningar \u00e4r fj\u00e4rran fr\u00e5n de flesta TV-stationers m\u00e5ls\u00e4ttningar idag d\u00e5 \u00e4ven YLE riktar sig till konsumenter<\/em> ist\u00e4llet f\u00f6r till medborgare<\/em>.<\/p>\n

P\u00e5 samma g\u00e5ng \u00e4r det kanske inte jag<\/em> som borde uttala sig om TV \u00f6verhuvudtaget, f\u00f6r jag kan v\u00e4l liknas med en skogsm\u00e4nniska i TV-sammanhang, tillh\u00f6rande en <1\u20132 % minoritet. Jag har bott i samma hush\u00e5ll med en TV-apparat ca 40 % av mitt liv, men haft ett aktivt f\u00f6rh\u00e5llande till den egentligen bara under skol\u00e5ren. F\u00f6r en tid sedan slog det mig att av oss tre syskon i min barndomsfamilj hade ingen en TV-apparat hemma som vuxen, fast mina f\u00f6r\u00e4ldrar alltid haft en s\u00e5 det ligger inga religi\u00f6sa eller inl\u00e4rda orsaker bakom det. \u00d6verraskande nog har ca 5\u00a0% av finl\u00e4ndska hush\u00e5ll inte haft TV <\/a>\u00e4ven innan internetrevolutionen b\u00f6rjade, men jag tror att apparaterna hos n\u00e5gra var \u201dhemliga\u201d f\u00f6r undvikande av licensavgifter.<\/p>\n

Det kulturella klimat som jag v\u00e4xte upp i har s\u00e4kert p\u00e5verkat mina ideal om underh\u00e5llning, och jag f\u00f6redrar fortfarande det som Yrj\u00f6 Ahmavaara kallade till \u201dintellektuellt n\u00f6je\u201d eller faktaunderh\u00e5llning, och \u00e5tminstone p\u00e5 principiell niv\u00e5 hyser misstankar mot ren f\u00f6rstr\u00f6else. Som Palokangas (2014, 190) konstaterar \u00e4r separerandet av underh\u00e5llning fr\u00e5n fakta \u00e4nd\u00e5 ibland r\u00e4tt konstgjort. Med hj\u00e4lp av underh\u00e5llningsprogram kan man behandla samh\u00e4llsproblem som i faktaprogrammen inte skulle n\u00e5 tillr\u00e4ckligt tittarunderlag, eller som den \u00f6nskade m\u00e5lgruppen valde att inte f\u00f6lja p\u00e5 basen av sina f\u00f6rutfattade meningar. Som typiska exempel kan jag t\u00e4nka mig m\u00e5ngkulturalism och f\u00f6rdomar mot etniska grupper, och \u00f6verhuvudtaget \u00e4mnen som uppfattas f\u00f6r stora, sv\u00e5ra eller farliga (se Knuuttila 1992, 92). Som framg\u00e5r ur von Rimschas och Siegerts (2011) unders\u00f6kning har de skapande krafterna bakom underh\u00e5llningsprogram ofta konstn\u00e4rliga eller samh\u00e4lleliga m\u00e5ls\u00e4ttningar vid sidan av de kommersiella.<\/p>\n

Finl\u00e4ndska underh\u00e5llningsprogram p\u00e5 TV t\u00e4vlar i dagens l\u00e4ge mot ett bottenl\u00f6st hav av alternativ inte minst p\u00e5 internet men \u00e4ven p\u00e5 inhemska kanaler. Det \u00e4r tydligt att konsumenternas smak anpassar sig till internationella trender, och de producenter som inte f\u00f6ljer efter tar en st\u00f6rre risk att f\u00f6rlora sin publik. Jag tycker det \u00e4r gl\u00e4djande att nordiska l\u00e4nder (fast inte s\u00e5 mycket Finland) har h\u00e4ngt \u00f6verraskande v\u00e4l med i spelet, men jag \u00e4r inte s\u00e4ker p\u00e5 vems villkor. Att sl\u00e5 igenom med nyskapande format internationellt kr\u00e4ver enorma satsningar p\u00e5 marknadsf\u00f6ring, medan det \u00e4r l\u00e4ttare att lita p\u00e5 den minsta gemensamma n\u00e4mnarens st\u00f6d. Det \u00e4r en sv\u00e5r sits f\u00f6r nationella TV-bolag likt YLE och BBC som vill fullf\u00f6lja sitt informationsf\u00f6rmedlings- och bildningsuppdrag men samtidigt beh\u00e5lla tittarna och erbjuda \u201dh\u00f6gklassig\u201d underh\u00e5llning, vad det \u00e4n m\u00e5 betyda.<\/p>\n

Meningen med underh\u00e5llning \u00e4r inte bara att h\u00e5lla konsumenterna klistrade vid rutan tills reklamsnuttarna har gjort sitt, men d\u00e4r kan ses ett djupare \u00e4ndam\u00e5l f\u00f6r allas b\u00e4sta. F\u00f6rst och fr\u00e4mst kan den hj\u00e4lpa m\u00e4nniskor att skratta. The British Medical Journal<\/span><\/a> publicerade i sitt julnummer 2013 en humoristisk \u00f6versikt till unders\u00f6kningar om skrattets positiva effekter. Dessa var kanske inte lika utforskade vid Reporadions tid men i dagens l\u00e4ge \u00e4r det allm\u00e4nt accepterat att \u201dett gott skratt f\u00f6rl\u00e4nger livet<\/span><\/a>\u201d. \u00c4r det en av public service kanalens uppgifter?<\/p>\n

\n

Knuuttila, Seppo (1992). Kansanhuumorin mieli :\u00a0kaskut maailmankuvan aineksena<\/em>. Helsinki :\u00a0Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Dissertation\u00a0Joensuun yliopisto. ISBN 951-717-686-4<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag sj\u00e4lv \u00e4r helt tydligt ett barn av Reporadions tid. Den informativa kommunikationsf\u00f6rmedling och dess kunskapscirkel som Yrj\u00f6 Ahmavaara dr\u00f6mde om l\u00e5ter fortfarande som ideal f\u00f6r mig: Radio och TV som matar \u201dmedborgaren med nya fakta och kontextualiseringar, f\u00e5r denne att konstruera en v\u00e4rldsbild, som f\u00f6r varje stund n\u00e4rmar sig den r\u00e4tta och sanna verkligheten\u201d … Forts\u00e4tt l\u00e4sa V\u00e4lm\u00e5ende genom skratt eller fakta<\/span> →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":243,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-311","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-underhallning-och-popularkultur"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/311","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/243"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=311"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/311\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":316,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/311\/revisions\/316"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=311"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=311"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=311"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}