{"id":233,"date":"2015-04-26T12:48:04","date_gmt":"2015-04-26T12:48:04","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/?p=233"},"modified":"2015-04-26T12:48:04","modified_gmt":"2015-04-26T12:48:04","slug":"nyhetsjournalism","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/2015\/04\/26\/nyhetsjournalism\/","title":{"rendered":"Nyhetsjournalism"},"content":{"rendered":"

Enligt texten \u201dThe Construction of News<\/em>\u201d, f\u00f6rv\u00e4ntar sig publiken att nyhetsmedia ska leverera neutral information och trov\u00e4rdiga fakta om v\u00e4rlden, samtidigt som de ska reflektera samh\u00e4llet. Detta g\u00e5r inte riktigt i hop med verkligheten enligt Hodkinson, eftersom nyheter aldrig kan vara neutrala, utan f\u00f6rutfattade meningar eller opartiskt reflektera v\u00e4rlden. Han menar att, \u00e4ven om nyheter baserar sig p\u00e5 riktiga h\u00e4ndelser s\u00e5 tillverkas och konstrueras de p\u00e5 ett speciellt s\u00e4tt, enligt vissa synvinklar, kulturella v\u00e4rden och institutionella prioriteringar. Det \u00e4r journalisterna som v\u00e4ljer vilka h\u00e4ndelser som ska \u00f6vervakas och vilka som ska negligeras. Genom att journalisterna besitter denna makt anser Hodkinson att nyhetsorganisationen fungerar som portvaktare, med kapasitet att p\u00e5verka vad vi vet, bryr oss om och talar om. Denna makt att forma allm\u00e4nhetens medvetande och prioriteringar kallar han \u201dagenda setting\u201d. Detta verkar \u00e4ven journalisten Anna-Lena Laur\u00e9n underst\u00f6da i en intervju med Bettina S\u00e5gbom (Efter nio med Bettina, 25.4.2015, http:\/\/areena.yle.fi\/tv\/2569555<\/a> ), d\u00e4r hon s\u00e4ger att i bland f\u00e5r man som journalist inte den historia man planerat utan hamnar att snabbt t\u00e4nka om och t.ex. filma\/intervjua andra personer \u00e4n vad som var t\u00e4nkt och snabbt komma p\u00e5 n\u00e5got annat tema att ta upp i den situationen man befinner sig i. Laur\u00e9n n\u00e4mner ocks\u00e5 att hon anser att journalistyrket g\u00e5r ut p\u00e5 att omforma v\u00e4rlden, att n\u00e4r man skriver en text \u00e4r det alltid en tolkning och en liten omformning det handlar om.<\/p>\n

Enligt Hodkinson finns det olika slags faktorer som g\u00f6r att en h\u00e4ndelse blir intressant och inkluderas i nyhetsbevakningen. Johan Galtung och Mari Ruge (1973) har listat \u00e5tta kriterier som de presenterar som universella och ytterligare fyra som h\u00e4rr\u00f6r sig mera specifikt till utvecklade kapitalist l\u00e4nder. Enligt Galtung och Ruge kr\u00e4vs f\u00f6r det f\u00f6rsta en viss f\u00f6rekomst<\/em> av h\u00e4ndelsen, \u00e4ven tidsperioden borde st\u00e4mma \u00f6verrens med f\u00f6rekomsten med hur nyheter publiceras och s\u00e4nds. F\u00f6r det andra kr\u00e4vs en viss omfattning<\/em> av h\u00e4ndelsen, exempelvis en eldsv\u00e5da som ska rapporteras m\u00e5ste vara tillr\u00e4ckligt stor f\u00f6r att h\u00e4ndelsen ska ha ett nyhetsv\u00e4rde. F\u00f6r det tredje beh\u00f6ver h\u00e4ndelsen ha en viss klarhet<\/em> eller tydlighet, exempelvis att det handlar om r\u00e4tt och fel eller offer och f\u00f6r\u00f6vare. F\u00f6r det fj\u00e4rde \u00e4r den kulturella n\u00e4rheten<\/em> av v\u00e4rde, t.ex. h\u00e4ndelser som involverar praktiker, platser eller m\u00e4nniskor som \u00e4r bekanta eller relevanta f\u00f6r publiken. F\u00f6r det femte kan en h\u00e4ndelse bli intressant om den \u00e4r tillr\u00e4ckligt f\u00f6ruts\u00e4gbar<\/em>, att h\u00e4ndelsen passar bra in med vad vi f\u00f6rv\u00e4ntar oss att ska h\u00e4nda, \u00e4ven stereotyper passar in i denna kategori. Som sj\u00e4tte faktor listas det of\u00f6ruts\u00e4gbara<\/em>, att rapportera om n\u00e5gonting ov\u00e4ntat, exempelvis att ett sp\u00e4dbarn f\u00f6rsvunnit. Som sjunde faktor n\u00e4mns kontinuitet<\/em>, n\u00e4r v\u00e4l en historia har kommit med i nyhetsagendan kan den vinna allm\u00e4nhetens intresse f\u00f6r att ge historien en forts\u00e4ttning fram\u00f6ver (vad h\u00e4nde sen?). Som \u00e5ttonde faktor listas komposition<\/em>, sammans\u00e4ttning av historier, att f\u00e5 olika artiklar och h\u00e4ndelser att passa ihop som en helhet t.ex. koppla samman dem med ett tema. Ut\u00f6ver dessa \u00e5tta punkter finner vi i de utvecklade kapitalistiska l\u00e4nderna det \u00e4ven intressant om h\u00e4ndelsen som rapporteras inneh\u00e5ller h\u00e4ndelser som relaterar till de mest m\u00e4ktigaste nationerna i v\u00e4rlden, historier om m\u00e4ktiga eller k\u00e4nda m\u00e4nniskor, historier som intresserar sig f\u00f6r m\u00e4nniskan samt negativa historier.<\/p>\n

Men det \u00e4r inte bara sj\u00e4lva historien som g\u00f6r att vi l\u00e4ser just den artikeln eller ser p\u00e5 ett visst nyhetsreportage. \u00c4ven Rubrik, spr\u00e5ket, bilder, grammatiken, framf\u00f6randet \u00e4r viktiga, samt i vilket medium nyhetsreportaget f\u00f6rekommer.<\/p>\n

Av veckans texter tyckte jag faktiskt att Silja Lanas Cavadas text \u201dDokument\u00e4ren hittar televisionen\u201d var den intressantaste. Texten beskrev kanske mera historiskt hur det gick till n\u00e4r man b\u00f6rjade producera dokument\u00e4rer i Finland, hur man lekte och experimenterade sig fram eftersom ingen riktigt hade n\u00e5gon skolning i \u00e4mnet. Det som jag fastnade f\u00f6r i texten var att dokumentaristiska skolan \u00e4nd\u00e5 hade m\u00e5ls\u00e4ttningar med sin produktion, s\u00e5 som deras grundutg\u00e5ngspunkt; att informera m\u00e4nniskorna och att \u00f6vervaka de makthavande samt v\u00e4cka och fr\u00e4mja den offentliga debatten. Men \u00e4ven h\u00e4r i Cavadas text blir man varse censuren som existerade p\u00e5 60- och 70-talet, liksom i Anne Koskis text \u201d\u00d6verf\u00f6ring med rutans hj\u00e4lp\u201d. Man kan verkligen fundera \u00f6ver hur skyddade har det finl\u00e4ndska folket levt genom \u00e5ren? Skulle vi ha tagit skada av materialet om det inte blivit censurerat? Och hur hade v\u00e5ra v\u00e4rderingar formats ifall vi f\u00e5tt ta del av det censurerade materialet?<\/p>\n

I \u00f6vningsuppgiften har jag t\u00e4nkt v\u00e4lja att analysera tv\u00e5 stycken finlandssvenska dagstidningar. Jag har t\u00e4nkt j\u00e4mf\u00f6ra en storstadstidning s\u00e5 som Hufvudstadsbladet<\/em> med en sm\u00e5stadstidning s\u00e5 som \u00d6sterbottens tidning<\/em>. Min tanke var att j\u00e4mf\u00f6ra tidningarna med varandra f\u00f6r en dag, f\u00f6r att se om de skiljer sig fr\u00e5n varandra b\u00e5de vad g\u00e4ller kategorier, uppl\u00e4gg, framtoning, rapporteringar m.m. I fall att de rapporterar n\u00e5gon gemensam nyhet t\u00e4nkte jag se p\u00e5 hur respektive tidning rapporterar om just den nyheten. Jag valde denna uppgift f\u00f6r att jag \u00e4r nyfiken p\u00e5 hur sm\u00e5st\u00e4der skiljer sig fr\u00e5n storst\u00e4der i Finland och f\u00f6r att finnlandssvenskarna som grupp intresserar mig.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Enligt texten \u201dThe Construction of News\u201d, f\u00f6rv\u00e4ntar sig publiken att nyhetsmedia ska leverera neutral information och trov\u00e4rdiga fakta om v\u00e4rlden, samtidigt som de ska reflektera samh\u00e4llet. Detta g\u00e5r inte riktigt i hop med verkligheten enligt Hodkinson, eftersom nyheter aldrig kan vara neutrala, utan f\u00f6rutfattade meningar eller opartiskt reflektera v\u00e4rlden. Han menar att, \u00e4ven om nyheter … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Nyhetsjournalism<\/span> →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":146,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[6],"tags":[],"class_list":["post-233","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-nyhetsformedling"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/233","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/146"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=233"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/233\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":234,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/233\/revisions\/234"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=233"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=233"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs2.abo.fi\/mediesociologi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=233"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}