Enligt Jesper Str\u00f6mb\u00e4ck (2008) \u00e4r det fyra dimensioner som best\u00e4mmer graden av medialisering i politiken och medialiseringsprocessen kan delas in i fyra faser. I fas ett blir massmedia den viktigaste informationsk\u00e4llan och kommunikationskanalen mellan allm\u00e4nheten och politiska institutioner. I fas tv\u00e5 blir media alltmer oberoende av politiska institutioner och s\u00e5ledes i h\u00f6gre grad styrd av medielogik, i fas tre \u00e4r medier sj\u00e4lvst\u00e4ndiga institutioner och politiken m\u00e5ste b\u00f6rja anpassa sig till medielogiken. I fas fyra har politiken internaliserat medielogiken, dvs. politiska akt\u00f6rer styrs av medielogik.<\/p>\n
I klippet s\u00e4ger Str\u00f6mb\u00e4ck att medialiseringen blir problematisk n\u00e4r medias behov blivit \u00f6verordnande, allm\u00e4nheten beh\u00f6ver saklig information f\u00f6r att fritt och sj\u00e4lvst\u00e4ndigt ta st\u00e4llning i samh\u00e4llsfr\u00e5gor. Ju mer media t.ex. framst\u00e4ller politik som ett spel desto mer minskar folks f\u00f6rtroende och intresse f\u00f6r politiken. Det politiska intresset bidrar till i hur stor utstr\u00e4ckning man tar del av nyhetsmedier. Str\u00f6mb\u00e4ck anser att befolkningen alltmer h\u00e5ller p\u00e5 att delas upp i \u201ds\u00f6kare\u201d och \u201dundvikare\u201d, och befarar att det leder till kunskapsklyftor och s\u00e4mre social sammanh\u00e5llning.<\/p>\n
Anne Koski (2014) erbjuder en inblick i utvecklingen av f\u00f6rh\u00e5llandet mellan politik och media i Finland. Hon beskriver kampen om medierna med hj\u00e4lp av begreppet politisering, med andra ord att medierna b\u00f6rjar ifr\u00e5gas\u00e4tta r\u00e5dande uppfattningar. Koski menar att 1990-talet utg\u00f6r en slags v\u00e4ndpunkt, makten \u00f6verg\u00e5r till journalister men \u00e4ven reklambyr\u00e5er och PR-experter. Partierna b\u00f6rjar se politiken som en produkt och politikernas upptr\u00e4danden \u00e4ndras. Personifiering och konflikt samsas med sakfr\u00e5gor. Man kan kanske s\u00e4ga att medialiseringen av politiken i Finland n\u00e5r fas tre. Det r\u00e5der fortfarande en sp\u00e4nning mellan medielogik och politisk logik, men politiska institutioner och akt\u00f6rer m\u00e5ste b\u00f6rja anpassa sig till medielogiken.<\/p>\n
Efter att ha l\u00e4st denna veckas texter var det betydligt intressantare att f\u00f6lja riksdagsvalet \u00e4n vad det normalt skulle ha varit. Har vi verkligen f\u00e5tt tillr\u00e4ckligt med information f\u00f6r att kunna ta st\u00e4llning i viktiga samh\u00e4llsfr\u00e5gor eller styr medielogiken?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Enligt Jesper Str\u00f6mb\u00e4ck (2008) \u00e4r det fyra dimensioner som best\u00e4mmer graden av medialisering i politiken och medialiseringsprocessen kan delas in i fyra faser. I fas ett blir massmedia den viktigaste informationsk\u00e4llan och kommunikationskanalen mellan allm\u00e4nheten och politiska institutioner. I fas tv\u00e5 blir media alltmer oberoende av politiska institutioner och s\u00e5ledes i h\u00f6gre grad styrd av … Forts\u00e4tt l\u00e4sa \u201dbilden av verkligheten \u00e4r verkligare \u00e4n verkligheten sj\u00e4lv\u201d<\/span>