Petersens (2000) text är skriven före millennieskiftet och mycket har hänt sedan dess. Vi bänkar oss t.ex. inte längre framför tv:n en viss tid varje kväll för att se på nyheterna utan har nyheterna med oss i fickan hela tiden. Petersen diskuterar problematiken med medieimperier, att media styrs av exempelvis politiska och ekonomiska intressen. Utvecklingen har gått mot ökad interaktivitet och större möjligheter att välja vad vi tar del av, och det talas om den nya interaktiva teknikens demokratiserande potential. Men i hur stor utsträckning har dess potential förverkligats, når fler perspektiv den stora allmänheten? Tio år efter Petersen diskuterar även Hodkinson (2011) det faktum att medieindustrin domineras av några stora företag och hur kontrollen av kanalerna för masskommunikation påverkar cirkulationen av idéer och kultur.

Både Hodkinson och Petersen betonar att media är en viktig del av sociologin. Petersen erbjuder en mer linjär modell med en avsändare på ena sidan och en mottagare på andra. Han delar in media som analysfält i tre centrala perspektiv: media som miljö, media som offentlighet och media i vardagsliv och identitetsskapande. Hodkinson beskriver med hjälp av olika modeller hur förståelsen av media utvecklats. Den komplicerade process han slutligen presenterar består av fyra element: medieindustri, medieteknologi, medieinnehåll och medieanvändare, som placeras i en bredare social och kulturell kontext. Han betonar aktivitet hos användarna och ett icke-linjärt flöde.

Det var två mycket intressanta texter som tillsammans utgjorde en bra introduktion till mediesociologin. Hodkinsons text kompletterar Petersens introduktion och tillför en extra dimension.

Om ett land – låt oss säga Finland – har en framgångsrik idrottare i sina färger tycks det vara naturligt att kalla personen finne eller finländare, oberoende av födelseland, etniskt ursprung eller nuvarande bostadsort. Om inte annat blir hen vårt lands representant, Finlands Hetemaj (oberoende av att han föddes i Jugoslavien). Det är sällan tidningarna känner behov av att jubla över den sovjetfödda Alexei Jeremenkos skickliga spark eller den tyske Nico Rosbergs framgångar, men det händer undantagsvis.

När det blir frågan om en person från helt annorlunda omständigheter ställs situationen upp och ner, och plötsligt uppstår det ett starkt behov att poängtera främmande ursprung. Det var ett gäng utländska ficktjuvar som invaderade staden, och man misstänker en nigeriansk medborgare för rånförsöket. Naturligtvis vill och får tidningen inte framföra rasistiska eller utpekande detaljer, men ibland kan bortlämnande av valda bitar av information räcka till för att skapa en viss bild hos läsaren. En taxichaufför delade sin irritation med mig efter att vi hört radionyheterna rapportera om ett våldsbrott utan att nämna gärningspersonens ursprung: Han hade en säker uppfattning om var brottslingen (definitivt han!) hade kommit ifrån och vart han borde skickas igen. Det som gjorde chauffören rasande var att det inte i nyheterna sades rakt ut at det var frågan om – enligt hans åsikt – en invandrare, utan de skyddades av det orättvisa samhället vad de än gjorde.

Den cirkulära sociokulturella modellen av media som Hodkinson skriver om tvingar mig att försöka analysera vad som egentligen händer i ovannämnda situationer. Hittar inga klara svar, men hoppas mitt tänkande blir mer nyanserat under kursens lopp. Jag ser det som mediesociologins uppgift att beskriva och söka förklaringar till dessa komplicerade processer där massmedia och individer är inblandade i många olika roller.

Några aspekter som jag kom att tänka på:

1. Media bidrar till sammanhållningen och den nationella identiteten (likaså regionala, språkliga osv) genom att skapa en koppling mellan gruppen och några framgångsrika och uppskattade personer. Förstås vill man då undvika att associera de ”ruttna äpplen” till samma korg. Om medias motiv är att skapa positiva idéer om sig själva hos mottagarna, för att förstärka nationen, eller de helt enkelt gör det ”automatiskt” utan att lägga märke till det, har jag inga svar på. Så klart påverkar ordvalet mottagarna och den sociokulturella omgivningen, men journalisterna är själva produkter av det. Både skaparna och mottagarna reflekterar över gruppernas väsen så som Thomas Ziehe har påpekat.
2. Om ordvalet är medvetet kan det också vara kalkylerande: Jag antar att det går att räkna ut vilka ord på löpsedlarna ökar försäljningen. Helt annorlunda ordval kan i sin tur användas av ädla skäl, för att öka förståelsen mellan de etniska grupperna och jämlikheten i samhället.
3. Mottagaren är en viktig del av processen, börjande från Shannon & Weavers modell år 1949. Därför är det väl viktigt att media formar sitt innehåll så att den når mottagaren (och passar in hos hennes tänkande)? Kanske blir ordvalet bara ett oskyldigt försök att tala mottagarens språk, säga sakerna så som mottagaren själv skulle uttrycka dem.

Av  de båda texterna fastnade jag snarare för Hodkinson än Petersen , delvis för att jag hade svårt med danskan och det gjorde det svårare att ta in det hela. Men Hodkinsons text kändes mera samhällsinriktad på något vis och kanske mer applicerbart inom sociologi, iallafall för mig, vilket förstås också kan bero på missar i förståelsen av Petersens text från min sida.  Dessutom kändes Petersens text väldigt föråldrad eftersom den är från 2000 och då var det som kallades media en helt annan sak än vad det är idag.

Förut var det snarare journalister och redaktioner runtom i världen som stod för masskommunikationen och det var mera envägskommunikation än vad det är idag.. Idag kan nästan vemsomhelst nå ut till flera miljoner, om man har något tillräckligt intressant vill säga.  Nya mediernas framfart har också gjort att interaktivitet blivit allt viktigare, med det menas att användarna och läsarna ska kunna ha åsikter, kommentera, reflektera över, och påverka det dem läst och också få respons tillbaka av journalisterna. Så förutom att vem som helst kan sprida ”information” ( vad som är fakta och vad som är trams är en annan diskussion) är det också lättare att påverka journalisterna och de som faktiskt jobbar med media och kommunikation dagligen.

I första figuren i Hodkinsons text fungerar media som en form för samhället, vilket kanske var riktigt före internetets tid, folk hade tidigare inte möjlighet att själva aktivt påverka och interagera med och inom medier, men jag tror ändå att media var en reflektion av samhället ( som i andra figuren),  eftersom olika medier ( ex. tv-kanaler, redaktioner) förstås ville svara på publikens förfrågan) Och Hodkinsons figur 3 om media och samhället fungerar mer naturligt kretslopp har blivit allt mer applicerbar de senaste åren.

En sak som jag direkt kom att tänka på var när man i folkmun säger att ”det är mediernas fel” när vi har förvrängda bilder av kroppsideal, våld o.s.v. Det är ju faktiskt inte medierna som bara hittar på saker, utan de svarar faktiskt på efterfrågan. Eller vad tycker ni om detta?

Angående Petersens text tyckte jag att de olika centralområdena media har var intressanta, samt medias roll i samhället och media som en makthavare/skapare. Jag tyckte den var riktigt tänkvärd text men jag tror tyvärr att en hel del intressanta beståndsdelar av den for mig förbi på grund av språket, men kanske om den läses igenom ett par gånger till.

Ellinor

Jag finner båda texterna för den här första uppgiften intressanta. I jämförelsen mellan Lars Kjerulf Petersens text ”Hvad er mediesociologi?” och Paul Hodkinsons ”Introduction to media, culture and society” bör man ta i beaktande att de blivit publicerade under olika tidsskeden. Petersens exempel gällande såväl television som internet känns lätt föråldrade. Anser dock att det finns mycket baskunskap att ta del av i Petersens text i ämnet mediasociologi. Han påpekar att media är en central del av sociologin både som miljöer och som offentlighet. I den del av texten som handlar om media som miljöer fattade jag speciellt intresse för McLuhans huvudpunkt där han säger att effekten av media snarare än innehållet är det vi skall intressera oss för inom mediasociologi. Media får personliga och sociala konsekvenser på basen av de nya dimensioner i tid och rum som de installerar i våra liv. Hans resonemang känns vettigt när han intresserar sig för måttet av hur vi uppfattar medias budskap snarare än detaljer i innehållet. Petersen nämner television som en envägs kommunikation som skapar en mediamiljö som präglas av såväl närhet som distans.

Petersens jämförelse mellan television och tryckt media där han plockar fram vilken roll bildmaterialet spelar känns fortfarande aktuell. Bilder förmedlar mycket information som lämnas bort om man enbart skriver en text. Här nämner han bland annat kroppsspråkets betydelse i form av gester och ansiktsuttryck. Till exempel svettning är ett tecken på nervositet som avslöjas i television, men inte i en tidning. Jag tilltalades också av hans beskrivning av television som ”flow” – ett flöde av meddelanden i jämförelse med en bok eller artikel som avslutar en helhet. Television har möjligheten att förmedla en ögonblicklig information som ger en förnimmelse av fakta i nuet.

Hans uppfattning att internet står för förströddhet ger en bild av internets betydelse och synen på internet i början av detta årtusende. Stora förändringar har skett inom det området under en kort tid. Idag vet vi alla vilket informationsflöde internet möjliggör också när vi söker fakta. I sin beskrivning av den nya dator- och internetbaserade mediamiljön skriver han hur den medverkar till en omvälvning i den sociala organisationen på samma sätt som televisionen gjorde på sin tid. Det här tyckte jag var intressant ur den synvinkeln att det visar på hur stora förändringar televisionen förde med sig när det var ett nytt media. Petersens insikt om hur internet, med sitt överväldigande utbud av information, leder till en bredare förståelse för den splittring det skapar mellan personligt och offentligt ser vi tydligt idag när internet tar över mer och mer av rollen som den huvudsakliga informationsförmedlaren. Internet bidrar kraftigt till att vi lever i en narrativ värld.

Hodkinson tar fram olika aspekter på hur media påverkar människorna i samhället. Den första aspekten bygger på att media har en direkt påverkan. Media styr våra tankar, vårt agerande och våra val. Andra yttre faktorer som även påverkar människan lämnades åt sidan. Den andra aspekten bygger däremot på att samhället påverkar media. Hodkinson talar om hur media är en spegling av samhället. Här har människorna i samhället makt att påverka och styra det som tas upp i media. Senare kom man i forskningen fram till en tredje aspekt där det sker en växelverkan mellan media och samhället. Ett samspel uppstår och såväl media som samhället påverkar och utövar ett inflytande på varandra i båda riktningarna. Hodkinson tar in flera faktorer som påverkar såväl samhället som media och pekar på den stora förändring som skett i och med internet. I och med internet öppnas otaliga möjligheter för vem som helst att sprida information. Samtidigt ger det också möjlighet att diskutera, ifrågasätta, kritisera och interagera. Ur ett mediasociologiskt perspektiv tycker jag det skulle vara intressant att närmare titta på just det här fenomenet och hur det påverkar sambandet mellan media och människorna i samhället. Jag tilltalas av Hodkinsons beskrivning av media som en reflektering, spegling av vårt samhälle samtidigt som han lyfter fram medias möjlighet att påverka oss.

I dagens mediesamhälle behöver vi vara kritiska och reflekterande medborgare. Medias presentation av en händelse påverkar vår uppfattning och på basen av den kan vi senare beskriva en händelse som ett verkligt fenomen, även om det i realiteten enbart skapats av media. Medias tolkning av omvärlden ökar markant behovet av förmågan till och kunskap i kritisk granskning av information. Vi lever i en vardag där digitala media är ständigt närvarande.

Petersens närmande på mediesociologi går långt ut på hur olika mediekanaler, innehållet samt de olika kulturerna och förkunskaper människor har formar vårt sätt att uppfatta information som förmedlas. Medan Hodikson väcker mera tankar kring vem som egentligen formar media och på vilket sätt det påverkar samhället. Är det samhället som formar media eller är det media som formar samhället? Speciellt tredje kapitlet av Hodiksons bok ”Media Industry” hade intressanta poänger och tankar kring medier och vem som egentligen påverkar innehållet i dem.

Petersen hade flera intressanta synvinklar, men hans text kändes mera ytlig och väckte inte lika mycket tankar som Hodkinson text gjorde. För mig känns det i varje fall uppenbart att olika medier och olika innehåll väcker olika slags reaktioner. Bilder kan berätta mera än t.ex. text och kulturer formar vårt sätt att uppfatta och tolka olika situationer. Även tidigare kunskaper formar hur vi uppfattar information som förmedlas via medier. Vi kan t.ex. genom att se en situation på TV uppfatta vad som försiggår trots att vi kanske inte skulle förstå språket de talar, ifall vi inte har tidigare kunskap om vad som händer på skärmen kommer också vår tolkning av informationen vara snävare än om vi från förr redan hade en viss bakgrundsinformation att referera till.

Hodkinson text tilltalade mig mera. Jag tycker det är intressant att spekulera i vad som påverkar vem och varför. Vem är det egentligen som styr diskussionen på medierna i dagens läge? Marknaden domineras av endast några stora bolag vilket betyder att det är näst intill omöjligt att komma in på den tuffa marknaden där marknadsjättarna lätt genom t.ex. priser kan konkurrera ut nya mediebolag. Däremot påverkas det stora mediebolagen av annonsörer. Genom sponsorering och annonsering finansieras en stor del av mediebolagen, vilket betyder att annonsörer har en del inflytande på innehåll och på hur innehållet presenteras. Annonsörer försöker i sin tur nå den målgruppen som är både villig och har möjligheten att konsumera. Det är den här  målgruppen som annonsörerna måste ta i beaktan då de producerar sitt innehåll.  Detta betyder att segmentet som annonsörerna inte försöker nå kommer att falla utanför denna cirkel till en del. Sociala medier rubbar denna cirkel en aning. I dag kan en större grupp människor dagligen föra diskussioner kring olika ämnen och  transaktionerna av information kan ske oberoende av tid och rum. Då uppstår frågan igen, vem är det som egentligen påverkar innehållet i olika medier? Speciellt i en tid där i princip vem som helst  kan hämta och dela information världen över.

– Eleonore

Eftersom att sociologi är ett helt nytt ämne för mig, känner jag att både Petersen och Hodkinsons text gav en bra startkick på kursen. Texterna lyfter fram olika synvinklar av medias relation till samhället och offentligheten kring media. Petersens text var en aning svårtuggad medan jag gillade Hodkinson och tyckte hans text gav en trygg bas på området. Båda håller sig inom ramen av mediainnehåll och publikbeteende.

Vi lever i ett samhälle där media och kommunikation utgör en central del av vår vardag. Media fungerar som en länk som används för att sprida informationen. Vi påverkas starkt av det vi ser och skapar en ny tolkning av verklighet utifrån media. Vi är beroende av att veta vad som händer i vår närhet men också i världen. Det här är något som Petersen tar upp i sin text och som känns speciellt intressant. Media blir ett hjälpmedel att se vår omvärld och gör att vi också bildar en uppfattning om den. Idag är underhållning för allmänheten en viktig del av media och människor delar gärna med sig av som händer i deras liv. Allt är inte nyhets- och kunskapsbaserat och det är viktigt att skilja på fantasi och verklighet.

Kommunikation bygger på en sändare och en mottagare, och fokuseras på mottagarens villkor och sändaren anpassar därför innehållet till det som känns relevant. För att nå ut till så många som möjligt blir valet av kanal avgörande och den sociala och kulturella omgivningen påverkar hur meddelandet mottas. Samhället formar vår identitet, beteende, sociala mönster och attityd, och påverkar hur vi väljer att se på saker och ting som sker i vår omgivning.

Teknik och semiotik var heta ämnen i båda texterna, vilket jag håller med om att är centrala ämnen när man läser om mediesociologi. Teknologin utvecklas och expanderas i en ryslig fart vilket gör att nya interaktions- och kommunikationsmöjligheter blir tillgängliga. På grund av att tekniken blivit så avancerad och mottagarens vanor förändrats, så har också media utvecklats och existerar på flera olika plattformer än tidigare. Det finns ett allt större mediautbud, vilket gör att människor konsumerar information på ett helt nytt sätt.

Enligt Hodkinson så skapar eller reflekterar media dagens samhälle, vilket ju låter vettigt på många plan. Media har alltså antingen en formande eller en speglande effekt av verkligheten. Sen kan man ju fundera kring om samhället formar media eller tvärtom, högst antagligen så finns det en koppling mellan dem.

Lars Kjerulf Petersen och Paul Hodkinson ger båda en introduktion till mediesociologin på rätt olika sätt. Petersen skriver om massmedia och hur olika typer av media fungerar gentemot dem som använder sig av det som media har att erbjuda. Hans exempel är television och datorer/Internet. Hodkinsons fokus är på teorier och modeller för hur media fungerar, och hans text ger en mera distanserad känsla.

Petersen verkar engagerad i sitt ämne, men hans text blir mera tungläst för mig i och med att den är på danska, och de nödvändiga pauserna för att fundera över formuleringar som är annorlunda i danskan bryter upp läsningen. Men även om språket inte var en faktor är hans text svårare att ta till sig, den förutsätter en helt annan nivå av förkunskap när det gäller teori och koncept, medan Hodkinson förklarar allt, och gör det väl. Trots det var båda texterna intressanta och kompletterar varandra. Petersen förklarar medias interaktion med samhället, han diskuterar offentlighet och hur media påverkar samhället och individer. Hodkinson skriver också om sådana saker, men det blir mera en illustration för en teori eller modell. Trots det är texten väldigt lätt att läsa.

Mycket av det som kommer fram i texterna är åtminstone delvis bekant sedan tidigare. Jag har jobbat inom media och använder dagligen Internet och andra media, och det betyder att jag lägger märke till en del av de problemställningar som båda författarna lägger fram som områden inom mediesociologin. Speciellt noterade jag det som Hodkinson skriver om annonsörernas inflytande och behov (s. 50), jag har själv lagt märke till hur TV reklamen varierar beroende på vilken kanal det är och vilket program som visas. Jag är också sedan länge medveten om att man lätt drunknar i mängden av information på nätet och att det kan vara svårt att verifiera informationen om den inte kommer från en pålitlig källa.

Analys av media är viktigt för sociologin eftersom så många samhälleliga fenomen sker via medierna. Enligt Petersen är media något som kommer mellan människa och materia, mellan avsändare och mottagare, och som skiljer och förenar. Medier i kommunikation kan sammanfattas som mediesociologi. Jag tycker att påståendet att media är något som kommer mellan något är bra, jag hade inte själv tänkt på det innan jag läste det, men det stämmer!

Som Petersen tar upp i sin introduktion lever vi idag i ett media-samhälle och media-kultur. Den omfattar naturen och karaktären av den sociala verksamhet vi lever i. Jag tycker det var intressant med Petersens analys av jämförandet av den så kallade hårdvaran och mjukvaran. Det som jag ändå ansåg mer väsentligt var mjukvaran, men förstår nog varför hårdvaran varit mer omdiskuterad och uppmärksammad. Det som också var ett modernt konstaterande var att gränserna mellan massmedier och allmän kommunikation blivit mer flytande tack vare internet, vilket ju stämmer totalt.

Det som Petersen också tar upp är den amerikanska kultursociologen James Careys två olika kommunikationsprocessens dimensioner: förmedling av info och en process där aktörerna deltar och gemenskap upprätthålls. Även om det kan kännas självklart att dessa dimensioner existerar är det på sin plats att nämna dem och att man också analyserat dem.

Påståendet “Media ger tolkningar av omvärlden”, som Hodkinsons talar om, tilltalar mig. Eftersom medierna påverkar människor så mycket är det viktigt att också kunna förhålla sig kritiskt till allt som man ser och hör. Man bör även minnas att just i och med att media endast är tolkningar kan man inte endast utgå ifrån dem som den enda kunskapskällan. Utan till exempel någon utbildning eller tidigare information om ett fenomen kan man lätt få en fel bild eller uppfattning om världens händelser eftersom mycket överdrivs i medierna.

Som konstaterats är kommunikation en central del i medierna eftersom det ju är något man vill förmedla. Svårigheten med att kommunicera genom medier är att man måste vara väldigt tydlig med vad man menar eftersom meningen bör förstås lika av alla människor runt i världen.

Det är mycket svårt att leva utan att bli påverkad av median, och jag tror att speciellt unga i dagens läge påverkas mycket av medierna, speciellt de sociala medierna. Båda författarna talar om att vi lever i en media-kultur, vilket kan vara både positivt och negativt.

I och med att Hodkinsons har ett nyare perspektiv på medieforskning och media i största allmänhet tycker jag att man mer kan dra nytta av dem i dagens läge. Det finns ändå mycket bra och viktiga poänger i Petersens analyser.