Jag finner Petersens bok äldre än Hodgkinsons. Petersen skriver mera utgående från tv och teknologi medan Hodgkinson väljer ett samhälleligt och kulturellt perspektiv. Det jag finner intressant hos Petersen är diskussionen om hur livet genom tv blivit allt mera offentligt också för den vanliga människan. Programmen på tv har ju blivit allt mera personliga för att inte tala om datorn och alla sociala medier på den t ex Facebook.

Hodgkinson ser på media som en spegling av samhället. Det finner jag som en intressant tanke. Media påvekas av samhället liksom samhället påverkar media.

Hodgkinson använder sig av en kommunikationsmodell där han diskuterar sändare och mottagare av information. Det börjar med en källa av information och fortsätter med sändare var emellan det kan uppstå störningar förrän mottagaren får meddelandet och kan avkoda det. Detta synsätt är väl rätt gammalt men jag tycker det passar bra in i sammanhanget.

Petersen och Hodgkinson har trots det beröringspunkter som t ex det att allt blir mera och mera offentligt i media.

Det som jag finner extra intressant är att media fungerar  som en spegel för samhället- ju mera jag funderar på den tanken desto rimligare verkar den.

Hoppas på att få läsa mera Hodgkinson i framtiden J

Efter att ha läst båda texterna för denna vecka var Hodkinsons text mer i ”min stil” än Petersens text. Det kan hända att min förståelse av danska är sämre än den varit men det var många saker som verkade vara mer förvirrande i hans text jämfört med Hodkinsons. Dessutom verkade en del av Petersens tankar vara föråldrade i dagens värld. Av Hodkinsons kapitel fick jag också mycket mera att tänka på och därför tänkte jag sätta mitt fokus på den. Det var mycket som var bekant från föreläsningarna inom massmedia-kunskap i bådas texter, till exempel modellerna som används för att beskriva processen genom vilken information sänds och mottas. Det blev som en repetition av dessa samt andra grundläggande tankar om media, och det var inget jag tänkte gå in på djupet själv i detta inlägg.

 
De mest intressanta tankarna som väcktes i mig var under stycket då Hodkinson diskuterade om hur median påverkar samhället (Society). Tankarna om median som en spegel eller som en påverkare var intressanta. Då jag läste om dessa teorier tyckte jag i början att de verkar vettiga, men när jag stannade i läsningen och började fundera på vad jag själv anser att median är; vare det sig spegel eller inte, kunde jag inte svara på frågan genast.

 
Median som en spegel verkar nog vara något som kan vara sant. Median kan ju inte finnas i ett vakuum, utan den påverkas av samhället runt den, så det måste ju finnas någon sort av sanning i median? Formerna av media förändras genom att medieanvändarnas vanor förändras, så kan det vara så att median är en spegel som speglar allt som finns i verkligheten som den är?

 
Den motsatta tanken om att median är den som påverkar och förändrar samhället är också något vettigt. Median har ju ett stort ansvar men också makt att välja vad den vill visa och från vems synvinkel. Kan median då förändra vår uppfattning om något, kan median göra problem av något som inte är ett problem?

 
Exemplet i texten som handlade om våld och sexualiteten i median var något som var bekant för mig. Det finns miljoner av åsikter och texter om detta ämne på nätet. Vi alla kan nog komma överens om att det finns våld i samhället samt att sexualiteten överdrivs i median i allt större grad. Jag kom att tänka på tv-serien Game of Thrones i detta sammanhang, där våld och sex blandas ihop och om ingen blivit mördad eller torterad i de senaste 5-10minuterna kan man förvänta sig att det kommer snart en sexscen. Trots allt detta är serien i dag en av världens mest populära och förväntade serier, där miljoner människor sätter sig ner med vänner att titta på den. Är detta ett märke på att det finns något fel i vårt samhälle eller är det bara median som opererar inom dessa normer?

 
Cirkelteorin som knyter ihop dessa två skilda tankar är något som jag kan ställa mig bakom. Som jag redan tidigare sade, kan median inte finnas i ett tomrum, den måste få ”inspiration” någonstans ifrån men den omformar verkligheten till en falsk-verklighet, som är antingen något vi strävar efter eller är något som vi inte vill att verkligheten skall vara. Men kan denna falska-verklighet omforma den riktiga verkligheten? Det är jag inte helt 100 % säker på. Visst om något upprepas tillräcklig många gånger kan den säkert rubba av sig men om att median själv skulle helt totalt förändra sociala normer; det tror jag inte på.

-Tytti

Veckans två artiklar var en intressant början på kursen. Jag läste först Petersens artikel ”Hvad er mediesociologi?” och därefter Hodkinsons introduktion i boken ”Media, Culture and Society”. Det framgick inte tydligt för mig att det handlar om två olika synsätt att närma sig mediesociologin, även om jag rätt snabbt noterade två olika skrivsätt.

Jag tycker mig ha lyckats urskilja att Petersen ser på mediesociologin ur två dimensioner (teknologisk och semiotisk) och att han anser kommunikationsprocessen vara rätt linjeär. Han pekar ut tre centrala temaområden inom mediesociologin; Media som miljö, Media och offentlighet samt Media och vardagslivs- och identitetsfrågor.

Hodkinson däremot ser medieprocessen i förhållande till den sociala och kulturella värld den figurerar i.  Han nämner två vanliga perspektiv på media. Det första handlar om att media har inflytande på människor och påverkar samhällets utveckling. Media har en formande roll. Det andra perspektivet handlar om att media återspeglar samhället. Hodkinson går ett steg längre och förenar dessa två perspektiv och ser medias roll som en cirkel med element från båda dessa synsätt. En pågående process som både återspeglar samhället men som även har inflytande på samhället. Han skissar upp en modell med fyra element; medieindustrin, medieteknologin och -innehållet, medieanvändaren och den sociala och kulturella miljön. En modell med ett konstant flöde där dessa fyra element influerar varandra.

Av de två artiklarna fastnade jag mer för Hodkinsons synsätt (tillräckligt mycket för att klicka hem boken). Det kan bero på att jag ansåg Petersens artikel vara mer svårläst (delvis på språket) och att det skett rätt så stora förändringar sedan Petersen skrev artikeln. Däremot väckte Petersens artikel många tankar om hur TV och Internet ändrats under de senaste tio åren. Han beskriver TV som en mediemiljö som är ögonblicklig, som följer vardagslivets rutiner och tidens gång, är tillgänglig för alla, når en stor massa men inte har så stor interaktion och att man inte kan garantera emottagande av budskapet. Internet beskriver han som ett enormt kunskapsarkiv som kombinerar många olika kommunikationsformer i samma ramar. En miljö som inte har samma flöde som TV och som kräver att medieanvändaren själv är aktiv och uppsökande. Sedan han skrev artikeln har broadcastmedierna och nätmedierna flutit mer samman och även om de fortfarande har olika egenskaper så tycker jag att uppdelningen inte är lika klar som tidigare. Den virtuella världen vävs ännu mera samman med vardagslivet och det sker stora förändringar i fördelningen mellan det offentliga och det privata. Vi får hela tiden större möjligheter att ta del av varandras vardagsliv och livsvärderingar. Vi exponeras av samma fenomen, lever i samma samhälleliga utveckling och delar samma fysiska och sociala villkor.

Jag tycker att Petersens artikel för stunden gav mer insyn i fältet, men att Hodkinsons synsätt tilltalar mig mer och jag ser framemot att läsa resten av boken.

Det är första gången jag deltar i en helt virtuell kurs och även första gången jag skriver den här typen av blogginlägg. Så ge gärna feedback!

Heidi.