Petersens (2000) text är skriven före millennieskiftet och mycket har hänt sedan dess. Vi bänkar oss t.ex. inte längre framför tv:n en viss tid varje kväll för att se på nyheterna utan har nyheterna med oss i fickan hela tiden. Petersen diskuterar problematiken med medieimperier, att media styrs av exempelvis politiska och ekonomiska intressen. Utvecklingen har gått mot ökad interaktivitet och större möjligheter att välja vad vi tar del av, och det talas om den nya interaktiva teknikens demokratiserande potential. Men i hur stor utsträckning har dess potential förverkligats, når fler perspektiv den stora allmänheten? Tio år efter Petersen diskuterar även Hodkinson (2011) det faktum att medieindustrin domineras av några stora företag och hur kontrollen av kanalerna för masskommunikation påverkar cirkulationen av idéer och kultur.

Både Hodkinson och Petersen betonar att media är en viktig del av sociologin. Petersen erbjuder en mer linjär modell med en avsändare på ena sidan och en mottagare på andra. Han delar in media som analysfält i tre centrala perspektiv: media som miljö, media som offentlighet och media i vardagsliv och identitetsskapande. Hodkinson beskriver med hjälp av olika modeller hur förståelsen av media utvecklats. Den komplicerade process han slutligen presenterar består av fyra element: medieindustri, medieteknologi, medieinnehåll och medieanvändare, som placeras i en bredare social och kulturell kontext. Han betonar aktivitet hos användarna och ett icke-linjärt flöde.

Det var två mycket intressanta texter som tillsammans utgjorde en bra introduktion till mediesociologin. Hodkinsons text kompletterar Petersens introduktion och tillför en extra dimension.

Om ett land – låt oss säga Finland – har en framgångsrik idrottare i sina färger tycks det vara naturligt att kalla personen finne eller finländare, oberoende av födelseland, etniskt ursprung eller nuvarande bostadsort. Om inte annat blir hen vårt lands representant, Finlands Hetemaj (oberoende av att han föddes i Jugoslavien). Det är sällan tidningarna känner behov av att jubla över den sovjetfödda Alexei Jeremenkos skickliga spark eller den tyske Nico Rosbergs framgångar, men det händer undantagsvis.

När det blir frågan om en person från helt annorlunda omständigheter ställs situationen upp och ner, och plötsligt uppstår det ett starkt behov att poängtera främmande ursprung. Det var ett gäng utländska ficktjuvar som invaderade staden, och man misstänker en nigeriansk medborgare för rånförsöket. Naturligtvis vill och får tidningen inte framföra rasistiska eller utpekande detaljer, men ibland kan bortlämnande av valda bitar av information räcka till för att skapa en viss bild hos läsaren. En taxichaufför delade sin irritation med mig efter att vi hört radionyheterna rapportera om ett våldsbrott utan att nämna gärningspersonens ursprung: Han hade en säker uppfattning om var brottslingen (definitivt han!) hade kommit ifrån och vart han borde skickas igen. Det som gjorde chauffören rasande var att det inte i nyheterna sades rakt ut at det var frågan om – enligt hans åsikt – en invandrare, utan de skyddades av det orättvisa samhället vad de än gjorde.

Den cirkulära sociokulturella modellen av media som Hodkinson skriver om tvingar mig att försöka analysera vad som egentligen händer i ovannämnda situationer. Hittar inga klara svar, men hoppas mitt tänkande blir mer nyanserat under kursens lopp. Jag ser det som mediesociologins uppgift att beskriva och söka förklaringar till dessa komplicerade processer där massmedia och individer är inblandade i många olika roller.

Några aspekter som jag kom att tänka på:

1. Media bidrar till sammanhållningen och den nationella identiteten (likaså regionala, språkliga osv) genom att skapa en koppling mellan gruppen och några framgångsrika och uppskattade personer. Förstås vill man då undvika att associera de ”ruttna äpplen” till samma korg. Om medias motiv är att skapa positiva idéer om sig själva hos mottagarna, för att förstärka nationen, eller de helt enkelt gör det ”automatiskt” utan att lägga märke till det, har jag inga svar på. Så klart påverkar ordvalet mottagarna och den sociokulturella omgivningen, men journalisterna är själva produkter av det. Både skaparna och mottagarna reflekterar över gruppernas väsen så som Thomas Ziehe har påpekat.
2. Om ordvalet är medvetet kan det också vara kalkylerande: Jag antar att det går att räkna ut vilka ord på löpsedlarna ökar försäljningen. Helt annorlunda ordval kan i sin tur användas av ädla skäl, för att öka förståelsen mellan de etniska grupperna och jämlikheten i samhället.
3. Mottagaren är en viktig del av processen, börjande från Shannon & Weavers modell år 1949. Därför är det väl viktigt att media formar sitt innehåll så att den når mottagaren (och passar in hos hennes tänkande)? Kanske blir ordvalet bara ett oskyldigt försök att tala mottagarens språk, säga sakerna så som mottagaren själv skulle uttrycka dem.

Av  de båda texterna fastnade jag snarare för Hodkinson än Petersen , delvis för att jag hade svårt med danskan och det gjorde det svårare att ta in det hela. Men Hodkinsons text kändes mera samhällsinriktad på något vis och kanske mer applicerbart inom sociologi, iallafall för mig, vilket förstås också kan bero på missar i förståelsen av Petersens text från min sida.  Dessutom kändes Petersens text väldigt föråldrad eftersom den är från 2000 och då var det som kallades media en helt annan sak än vad det är idag.

Förut var det snarare journalister och redaktioner runtom i världen som stod för masskommunikationen och det var mera envägskommunikation än vad det är idag.. Idag kan nästan vemsomhelst nå ut till flera miljoner, om man har något tillräckligt intressant vill säga.  Nya mediernas framfart har också gjort att interaktivitet blivit allt viktigare, med det menas att användarna och läsarna ska kunna ha åsikter, kommentera, reflektera över, och påverka det dem läst och också få respons tillbaka av journalisterna. Så förutom att vem som helst kan sprida ”information” ( vad som är fakta och vad som är trams är en annan diskussion) är det också lättare att påverka journalisterna och de som faktiskt jobbar med media och kommunikation dagligen.

I första figuren i Hodkinsons text fungerar media som en form för samhället, vilket kanske var riktigt före internetets tid, folk hade tidigare inte möjlighet att själva aktivt påverka och interagera med och inom medier, men jag tror ändå att media var en reflektion av samhället ( som i andra figuren),  eftersom olika medier ( ex. tv-kanaler, redaktioner) förstås ville svara på publikens förfrågan) Och Hodkinsons figur 3 om media och samhället fungerar mer naturligt kretslopp har blivit allt mer applicerbar de senaste åren.

En sak som jag direkt kom att tänka på var när man i folkmun säger att ”det är mediernas fel” när vi har förvrängda bilder av kroppsideal, våld o.s.v. Det är ju faktiskt inte medierna som bara hittar på saker, utan de svarar faktiskt på efterfrågan. Eller vad tycker ni om detta?

Angående Petersens text tyckte jag att de olika centralområdena media har var intressanta, samt medias roll i samhället och media som en makthavare/skapare. Jag tyckte den var riktigt tänkvärd text men jag tror tyvärr att en hel del intressanta beståndsdelar av den for mig förbi på grund av språket, men kanske om den läses igenom ett par gånger till.

Ellinor

Jag finner båda texterna för den här första uppgiften intressanta. I jämförelsen mellan Lars Kjerulf Petersens text ”Hvad er mediesociologi?” och Paul Hodkinsons ”Introduction to media, culture and society” bör man ta i beaktande att de blivit publicerade under olika tidsskeden. Petersens exempel gällande såväl television som internet känns lätt föråldrade. Anser dock att det finns mycket baskunskap att ta del av i Petersens text i ämnet mediasociologi. Han påpekar att media är en central del av sociologin både som miljöer och som offentlighet. I den del av texten som handlar om media som miljöer fattade jag speciellt intresse för McLuhans huvudpunkt där han säger att effekten av media snarare än innehållet är det vi skall intressera oss för inom mediasociologi. Media får personliga och sociala konsekvenser på basen av de nya dimensioner i tid och rum som de installerar i våra liv. Hans resonemang känns vettigt när han intresserar sig för måttet av hur vi uppfattar medias budskap snarare än detaljer i innehållet. Petersen nämner television som en envägs kommunikation som skapar en mediamiljö som präglas av såväl närhet som distans.

Petersens jämförelse mellan television och tryckt media där han plockar fram vilken roll bildmaterialet spelar känns fortfarande aktuell. Bilder förmedlar mycket information som lämnas bort om man enbart skriver en text. Här nämner han bland annat kroppsspråkets betydelse i form av gester och ansiktsuttryck. Till exempel svettning är ett tecken på nervositet som avslöjas i television, men inte i en tidning. Jag tilltalades också av hans beskrivning av television som ”flow” – ett flöde av meddelanden i jämförelse med en bok eller artikel som avslutar en helhet. Television har möjligheten att förmedla en ögonblicklig information som ger en förnimmelse av fakta i nuet.

Hans uppfattning att internet står för förströddhet ger en bild av internets betydelse och synen på internet i början av detta årtusende. Stora förändringar har skett inom det området under en kort tid. Idag vet vi alla vilket informationsflöde internet möjliggör också när vi söker fakta. I sin beskrivning av den nya dator- och internetbaserade mediamiljön skriver han hur den medverkar till en omvälvning i den sociala organisationen på samma sätt som televisionen gjorde på sin tid. Det här tyckte jag var intressant ur den synvinkeln att det visar på hur stora förändringar televisionen förde med sig när det var ett nytt media. Petersens insikt om hur internet, med sitt överväldigande utbud av information, leder till en bredare förståelse för den splittring det skapar mellan personligt och offentligt ser vi tydligt idag när internet tar över mer och mer av rollen som den huvudsakliga informationsförmedlaren. Internet bidrar kraftigt till att vi lever i en narrativ värld.

Hodkinson tar fram olika aspekter på hur media påverkar människorna i samhället. Den första aspekten bygger på att media har en direkt påverkan. Media styr våra tankar, vårt agerande och våra val. Andra yttre faktorer som även påverkar människan lämnades åt sidan. Den andra aspekten bygger däremot på att samhället påverkar media. Hodkinson talar om hur media är en spegling av samhället. Här har människorna i samhället makt att påverka och styra det som tas upp i media. Senare kom man i forskningen fram till en tredje aspekt där det sker en växelverkan mellan media och samhället. Ett samspel uppstår och såväl media som samhället påverkar och utövar ett inflytande på varandra i båda riktningarna. Hodkinson tar in flera faktorer som påverkar såväl samhället som media och pekar på den stora förändring som skett i och med internet. I och med internet öppnas otaliga möjligheter för vem som helst att sprida information. Samtidigt ger det också möjlighet att diskutera, ifrågasätta, kritisera och interagera. Ur ett mediasociologiskt perspektiv tycker jag det skulle vara intressant att närmare titta på just det här fenomenet och hur det påverkar sambandet mellan media och människorna i samhället. Jag tilltalas av Hodkinsons beskrivning av media som en reflektering, spegling av vårt samhälle samtidigt som han lyfter fram medias möjlighet att påverka oss.

I dagens mediesamhälle behöver vi vara kritiska och reflekterande medborgare. Medias presentation av en händelse påverkar vår uppfattning och på basen av den kan vi senare beskriva en händelse som ett verkligt fenomen, även om det i realiteten enbart skapats av media. Medias tolkning av omvärlden ökar markant behovet av förmågan till och kunskap i kritisk granskning av information. Vi lever i en vardag där digitala media är ständigt närvarande.

Petersens närmande på mediesociologi går långt ut på hur olika mediekanaler, innehållet samt de olika kulturerna och förkunskaper människor har formar vårt sätt att uppfatta information som förmedlas. Medan Hodikson väcker mera tankar kring vem som egentligen formar media och på vilket sätt det påverkar samhället. Är det samhället som formar media eller är det media som formar samhället? Speciellt tredje kapitlet av Hodiksons bok ”Media Industry” hade intressanta poänger och tankar kring medier och vem som egentligen påverkar innehållet i dem.

Petersen hade flera intressanta synvinklar, men hans text kändes mera ytlig och väckte inte lika mycket tankar som Hodkinson text gjorde. För mig känns det i varje fall uppenbart att olika medier och olika innehåll väcker olika slags reaktioner. Bilder kan berätta mera än t.ex. text och kulturer formar vårt sätt att uppfatta och tolka olika situationer. Även tidigare kunskaper formar hur vi uppfattar information som förmedlas via medier. Vi kan t.ex. genom att se en situation på TV uppfatta vad som försiggår trots att vi kanske inte skulle förstå språket de talar, ifall vi inte har tidigare kunskap om vad som händer på skärmen kommer också vår tolkning av informationen vara snävare än om vi från förr redan hade en viss bakgrundsinformation att referera till.

Hodkinson text tilltalade mig mera. Jag tycker det är intressant att spekulera i vad som påverkar vem och varför. Vem är det egentligen som styr diskussionen på medierna i dagens läge? Marknaden domineras av endast några stora bolag vilket betyder att det är näst intill omöjligt att komma in på den tuffa marknaden där marknadsjättarna lätt genom t.ex. priser kan konkurrera ut nya mediebolag. Däremot påverkas det stora mediebolagen av annonsörer. Genom sponsorering och annonsering finansieras en stor del av mediebolagen, vilket betyder att annonsörer har en del inflytande på innehåll och på hur innehållet presenteras. Annonsörer försöker i sin tur nå den målgruppen som är både villig och har möjligheten att konsumera. Det är den här  målgruppen som annonsörerna måste ta i beaktan då de producerar sitt innehåll.  Detta betyder att segmentet som annonsörerna inte försöker nå kommer att falla utanför denna cirkel till en del. Sociala medier rubbar denna cirkel en aning. I dag kan en större grupp människor dagligen föra diskussioner kring olika ämnen och  transaktionerna av information kan ske oberoende av tid och rum. Då uppstår frågan igen, vem är det som egentligen påverkar innehållet i olika medier? Speciellt i en tid där i princip vem som helst  kan hämta och dela information världen över.

– Eleonore

Eftersom att sociologi är ett helt nytt ämne för mig, känner jag att både Petersen och Hodkinsons text gav en bra startkick på kursen. Texterna lyfter fram olika synvinklar av medias relation till samhället och offentligheten kring media. Petersens text var en aning svårtuggad medan jag gillade Hodkinson och tyckte hans text gav en trygg bas på området. Båda håller sig inom ramen av mediainnehåll och publikbeteende.

Vi lever i ett samhälle där media och kommunikation utgör en central del av vår vardag. Media fungerar som en länk som används för att sprida informationen. Vi påverkas starkt av det vi ser och skapar en ny tolkning av verklighet utifrån media. Vi är beroende av att veta vad som händer i vår närhet men också i världen. Det här är något som Petersen tar upp i sin text och som känns speciellt intressant. Media blir ett hjälpmedel att se vår omvärld och gör att vi också bildar en uppfattning om den. Idag är underhållning för allmänheten en viktig del av media och människor delar gärna med sig av som händer i deras liv. Allt är inte nyhets- och kunskapsbaserat och det är viktigt att skilja på fantasi och verklighet.

Kommunikation bygger på en sändare och en mottagare, och fokuseras på mottagarens villkor och sändaren anpassar därför innehållet till det som känns relevant. För att nå ut till så många som möjligt blir valet av kanal avgörande och den sociala och kulturella omgivningen påverkar hur meddelandet mottas. Samhället formar vår identitet, beteende, sociala mönster och attityd, och påverkar hur vi väljer att se på saker och ting som sker i vår omgivning.

Teknik och semiotik var heta ämnen i båda texterna, vilket jag håller med om att är centrala ämnen när man läser om mediesociologi. Teknologin utvecklas och expanderas i en ryslig fart vilket gör att nya interaktions- och kommunikationsmöjligheter blir tillgängliga. På grund av att tekniken blivit så avancerad och mottagarens vanor förändrats, så har också media utvecklats och existerar på flera olika plattformer än tidigare. Det finns ett allt större mediautbud, vilket gör att människor konsumerar information på ett helt nytt sätt.

Enligt Hodkinson så skapar eller reflekterar media dagens samhälle, vilket ju låter vettigt på många plan. Media har alltså antingen en formande eller en speglande effekt av verkligheten. Sen kan man ju fundera kring om samhället formar media eller tvärtom, högst antagligen så finns det en koppling mellan dem.

Lars Kjerulf Petersen och Paul Hodkinson ger båda en introduktion till mediesociologin på rätt olika sätt. Petersen skriver om massmedia och hur olika typer av media fungerar gentemot dem som använder sig av det som media har att erbjuda. Hans exempel är television och datorer/Internet. Hodkinsons fokus är på teorier och modeller för hur media fungerar, och hans text ger en mera distanserad känsla.

Petersen verkar engagerad i sitt ämne, men hans text blir mera tungläst för mig i och med att den är på danska, och de nödvändiga pauserna för att fundera över formuleringar som är annorlunda i danskan bryter upp läsningen. Men även om språket inte var en faktor är hans text svårare att ta till sig, den förutsätter en helt annan nivå av förkunskap när det gäller teori och koncept, medan Hodkinson förklarar allt, och gör det väl. Trots det var båda texterna intressanta och kompletterar varandra. Petersen förklarar medias interaktion med samhället, han diskuterar offentlighet och hur media påverkar samhället och individer. Hodkinson skriver också om sådana saker, men det blir mera en illustration för en teori eller modell. Trots det är texten väldigt lätt att läsa.

Mycket av det som kommer fram i texterna är åtminstone delvis bekant sedan tidigare. Jag har jobbat inom media och använder dagligen Internet och andra media, och det betyder att jag lägger märke till en del av de problemställningar som båda författarna lägger fram som områden inom mediesociologin. Speciellt noterade jag det som Hodkinson skriver om annonsörernas inflytande och behov (s. 50), jag har själv lagt märke till hur TV reklamen varierar beroende på vilken kanal det är och vilket program som visas. Jag är också sedan länge medveten om att man lätt drunknar i mängden av information på nätet och att det kan vara svårt att verifiera informationen om den inte kommer från en pålitlig källa.

Analys av media är viktigt för sociologin eftersom så många samhälleliga fenomen sker via medierna. Enligt Petersen är media något som kommer mellan människa och materia, mellan avsändare och mottagare, och som skiljer och förenar. Medier i kommunikation kan sammanfattas som mediesociologi. Jag tycker att påståendet att media är något som kommer mellan något är bra, jag hade inte själv tänkt på det innan jag läste det, men det stämmer!

Som Petersen tar upp i sin introduktion lever vi idag i ett media-samhälle och media-kultur. Den omfattar naturen och karaktären av den sociala verksamhet vi lever i. Jag tycker det var intressant med Petersens analys av jämförandet av den så kallade hårdvaran och mjukvaran. Det som jag ändå ansåg mer väsentligt var mjukvaran, men förstår nog varför hårdvaran varit mer omdiskuterad och uppmärksammad. Det som också var ett modernt konstaterande var att gränserna mellan massmedier och allmän kommunikation blivit mer flytande tack vare internet, vilket ju stämmer totalt.

Det som Petersen också tar upp är den amerikanska kultursociologen James Careys två olika kommunikationsprocessens dimensioner: förmedling av info och en process där aktörerna deltar och gemenskap upprätthålls. Även om det kan kännas självklart att dessa dimensioner existerar är det på sin plats att nämna dem och att man också analyserat dem.

Påståendet “Media ger tolkningar av omvärlden”, som Hodkinsons talar om, tilltalar mig. Eftersom medierna påverkar människor så mycket är det viktigt att också kunna förhålla sig kritiskt till allt som man ser och hör. Man bör även minnas att just i och med att media endast är tolkningar kan man inte endast utgå ifrån dem som den enda kunskapskällan. Utan till exempel någon utbildning eller tidigare information om ett fenomen kan man lätt få en fel bild eller uppfattning om världens händelser eftersom mycket överdrivs i medierna.

Som konstaterats är kommunikation en central del i medierna eftersom det ju är något man vill förmedla. Svårigheten med att kommunicera genom medier är att man måste vara väldigt tydlig med vad man menar eftersom meningen bör förstås lika av alla människor runt i världen.

Det är mycket svårt att leva utan att bli påverkad av median, och jag tror att speciellt unga i dagens läge påverkas mycket av medierna, speciellt de sociala medierna. Båda författarna talar om att vi lever i en media-kultur, vilket kan vara både positivt och negativt.

I och med att Hodkinsons har ett nyare perspektiv på medieforskning och media i största allmänhet tycker jag att man mer kan dra nytta av dem i dagens läge. Det finns ändå mycket bra och viktiga poänger i Petersens analyser.

Petersens äldre översikt av mediesociologi blir enligt mig lite ytlig jämfört med Hodkinsons text som är mera analyserande och går djupare in på hur medierna blandas in i olika områden av våra liv. Det som är bra med Petersens sätt att närma sig ämnet är att han har en tydlig uppdelning av ämnet och en kanske mer teoribaserad syn på mediesociologin, vilket gör det lättare att förstå vad det hela handlar om, om man inte har någon förhandskunskap. Då man har läst om ämnet känns kanske Petersens översikt lite tråkig, jämfört med Hodkinsons introduktion som väcker flera tankar och frågor.  Även om Hodkinsons analyser är mera djupgående (åtminstone i dessa texter som vi nu läst) tycker jag ändå att han också samtidigt klarar av att förtydliga hans teori, genom att dela upp den i olika mindre områden, så man förstår vilka faktorer han funderat på.

Hodkinson funderar över vilken inverkan och betydelse medierna har för sociala livet och olika kulturer. Han talar om två olika aspekter på hur man kan se på medians roll i samhället; att media formar samhället och att media ger en framställning på hur samhället ser ut. Båda aspekterna har poänger som stämmer och båda aspekterna kan väcka oroliga tankar då man funderar på till exempel en hel del negativa saker som syns i media. En god poäng som tas upp är att istället för att tala om att media är en reflektion av verkligheten kan man säja att median är en representation av den, detta betyder att media inte är en exakt framställning av hur verkligheten ser ut, utan en omformad version av den. Hodkinson menar också att dessa två aspekter går hand i hand så att media både formar samhället och formas av samhället.

I Hodkinsons text funderar han över begreppet massmedia och dess olika element genom att dela upp ämnet, och använder sig av Harold Lasswells mening ”Who says what in which channel to whom?”, från vilken han plockar de centrala delarna av masskommunikation och diskuterar dem. Han använder i vissa ställen sig av mera tekniska förklaringssätt som väl är menade att fungera som en grundligare introduktion till ämnet, men enligt mig är det de analyser han gör då han allmänt funderar över ämnet i sin helhet som är mest intressanta.

Det svåra med kommunikationen genom massmedierna är att eftersom informationen inte är riktad till en eller några människor utan till nästan alla världens människor, blir det viktigt att formulera sig så att budskapet man har blir förstått på det sätt man vill att det skall förstås. Ett problem med massmedians stora inflytande och makt kan också vara att till exempel människor som inte har en god allmänbildning kan få en fel bild av världen eftersom så mycket överdrivs eller finslipas i media. Också den stora påverkan media har på ungdomarna och på det de lär sig om världen genom medier är en faktor som väcker stor oro för framtida generationers utveckling.

Efter att ha läst Petersens och Hodkinsons artiklar konstaterar jag att det inledningsvis var jobbigare att läsa danska. Jag brukar kunna göra det som Petersen menar känneteckna TV-mediet, det vill säga ha en del av uppmärksamheten på mediet (texten) och en del på rummet. Det gick inte på danska. Hela min uppmärksamhet måste fästas på artikeln för att jag skulle ha en möjlighet att göra texten till ”min”.

Att det finns en skillnad i tid mellan Petersen och Hodkinson är helt tydligt. Petersens fokus ligger på TV-mediet, och jag tycker att hans förståelse av andra andra former av medier (Internet) verkar utgå från hans tolkning av TV, även om han mycket riktigt konstaterar att datorn och Internet kommer att upplösa gränser, och att det flow han  förknippar TV:n med ser annorlunda ut på Internet där det mera handlar om hypertext som användaren aktivt måste välja och söka upp.

Jag tycker mig kunna skönja en form av dualism i Petersens syn på medier och detta redan från indelningen i artikeln där han beskriver  media som bestående av två dimensioner: hardware och software. Hardware skulle vara den tekniska utrustningen medan sofware består av den semiotiska aspekten eller den form av symboler som används i kommunikationen.  Petersen fortsätter med att skriva att TV:n både är demokratisk och antidemokratisk, att den både omfattar närhet och distans, offentlighet och enskildhet, upplöser och skapar nya hierarkier och således sociala system och kategorier. Det senaste kan knappast förstås som dualism, utan mera ett sätt att peka på TV-mediets dubbelhet, men ändå lite åt ett antingen-eller tänk där mediet ändå verkar förstås som något autonomt. Mediet förmedlar/kommunicerar ett budskap som tas emot mer eller mindre aktivt av en mottagare.Punkt.

Jag tycker att Petersen snuddar alldeles för lite vid hur mottagaren slår tillbaka på mediet. Petersens förståelse verkar i det närmaste vara en linjär förståelse av media.

Hodkinsons sätt att närma sig media är ett sätt som känns mera aktuellt, och då verkar Petersens artikel ändå inte vara äldre än från år 2000. Men som vi alla vet har otroligt mycket hänt på Internet fronten under 00-talet med allt vad sociala medier och dylikt heter.

Hodkinson går igenom olika modeller av hur man kan förstå media, också den linjära modellen vilken förkastas. Hodkinson nämner också två olika sätt att förstå medias relation till samhället. Media kan antingen förstås som det som skapar samhället och dess fenomen i mångt och mycket eller så kan man se media enbart som en spegel av samhället. Fenomenen finns redan, media bara visar det som finns utan att skapa. Hodkinson förkastar också dessa modeller och menar att det inte är så enkelt och schematiskt. Medias relation till samhället, men också till brukaren/användaren är en ständig rundgång skulle man kunna säga.

Samhället både speglas och konstrueras i media, på samma sätt som mediabrukaren också speglas och konstrueras i och genom media. Hodkinsons förståelse är sociokulturell, och då är inte några enkla modeller möjliga. Inom ett sociokulturellt perspektiv konstrueras eller görs det mesta. Hela ens identitet är beroende av sammanhang och vad man väljer att göra och visa upp på olika arenor. Man blir som människa till genom relationer i olika sammanhang, således blir också samhället till på olika arenor och genom olika relationer. Allt detta blir en väv av relationer där några linjära förklaringar inte är plausibla.

Inte ens TV kan idag förstås som något som är en envägskommunikation. Petersens flow existerar inte längre, eller visst, men inte enbart. Jag kan idag välja när jag vill se ett program, jag kan stanna programmet och återuppta tittandet senare. Jag kan i real time twittra om ett TV-program och detta kan påverka programmets utgång.

Fördelen med Petersen är att det är enkelt att analysera med schematiska modeller och som introduktion kan det funka, men man missar väldigt mycket av det dynamiska som media idag består av. Hodkinsons sätt att närma sig media är mycket rikare och mer komplext och helt enkelt mera uppdaterat. Det gör dock också analysen mycket svårare. Inga enkla sanningar kommer att hittas.

Det var intressant att läsa både Lars Kjerulf Petersens text ’Hvad er mediesociologi?’ (2000) samt Paul Hodkinsons ”Introduction” i Media, Culture and Society: An Introduction (2011), eftersom de närmar sig ämnet mediesociologi ur lite olika synvinklar. Hodkinson (2011) konstaterar genast att vi idag är omgivna med media oberoende av var vi befinner oss, eftersom vi frivilligt omger oss med den, exempelvis när vi reser. Jag tänker att detta kanske kan bero på att det i dagens samhälle finns ett allt större (socialt accepterat) beroende till media, musik, Facebook osv. Petersen (2000) å sin sida lägger mycket fokus vid skillnaden mellan ord och bilder, han menar att media som baserar sig på bilder generellt sett är lättare att ta till sig, eftersom man inte behöver ha ett gemensamt språk, utan alla kan ta till sig en bild. Petersen (2000) poängterar dock att bilder, exempelvis TV-bilder nödvändigtvis inte är så enkla, eftersom de även kan fungera exkluderande. Med detta menar Petersen (2000) att man beroende på social klass eller utbildningsnivå kan gå miste om relevant information i bilden, eftersom man helt enkelt inte har någon form av teoretisk bakgrund att ställa den mot. Jag tänker att risken med bilderna är att de – som allt annat – går att misstolka, vilket förstås kan leda till förödande konsekvenser.

Hodkinsons diskussion kring huruvida det är media som formar samhället eller samhället som formar media tycker jag var väldigt intressant och presenterat på ett överskådligt sätt. Diskussionen liknar mycket den om strukturfunktionalism, vilket kom först – hönan eller ägget? Hodkinson (2011) konstaterar att det antagligen går åt båda hållen, vilket känns som en lagom trevlig slutsats.

Jag har svårt att välja en ”favorit” mellan dessa två herremän, eftersom de skriver på väldigt olika sätt. Dock gillade jag Petersens tankar kring Tv:n och den distans som uppstår. Det är fascinerande och samtidigt lite skrämmande att tänka på att dagens moderna människa lever mer eller mindre i en virtuell verklighet, där man inte upplever saker i den ”riktiga verkligheten”, utan snarare genom en skärm. På något sätt tänker jag att orsaken till att vi lever genom skärmarna kan vara att vi utsätts för sådana enorma mängder information (alltså stress) varje dag, att skärmen paradoxalt nog blir någon form av flykt. Eftersom Tv-tittande inte kräver någon motprestation (man behöver inte gilla, kommentera, finnas tillgänglig etc.) tänker jag mig att det blir en rätt naturlig coping-metod. Visst, man kan gå ut i skogen också, men Tv-soffan är ju ofta bekvämare…

Så summa summarum, intressanta texter med många tankeväckande och tidvis skrämmande poänger. Har vi skapat ett monstersamhälle som inte går att stoppa? Och hur mycket klarar en människa egentligen av att kommunicera, fundera och ständigt finnas tillgänglig? Hur ser ett framtida samhälle ut där media inte spelar en lika stor roll längre?

Efter att jag har läst L.K. Petersens text ”Mediesociologi” och Paul Hodkinsons introduction i Media, Culture and Society är det mycket olika tankar som snurrar i mitt huvud. Media är en sak som är väldigt viktigt i vår vardag och det blir hela tiden allt viktigare att hänga med i utvecklingen av media för att veta vad som händer i vårt samhälle. Båda texterna var bra och gav en bra inblick i mediasociologin men jag hade stundvis lite svårt att förstå Petersens text eftersom den var på danska så därför gav Hodkinsons text mera till mig.

Som många tidigare har sagt så är det en del saker som blivit lite föråldrade i Petersens text eftersom den är skriven redan år 2000 och det är mycket som har hänt sedan dess, i alla fall när det gäller internet. Men trots detta hade Petersen mycket bra saker i sin text som gör att man får en bredare förståelse för begreppet media och medieforskning. Petersen menar att man kan beskriva media som miljöer som inte bara kanaliserar information utan också formar de sociala miljöer som de ingår i. Detta är något som jag inte tidigare har tänkt på men eftersom media har väldigt stort inflytande i vårt samhälle så har det ju stor betydelse hur de lägger fram den information som den ska publicera. Redan en rubrik till en större artikel kan ha stor påverkan på de som läser den om rubriken ropar ut nyheten på något speciellt sätt.

När jag sen läste Hodkinsons text reagerade jag på den Lasswells modell om hur media påverkar samhället. Detta tycker jag är lite samma tanke som Petersen hade om hur media formar de sociala miljöerna som den berör.

Modellen: VEM säger VAD i vilket MEDIA till VEM med vilken EFFEKT. När man tänker på de olika delarna som finns i modellen märker man hur mycket man kan påverka för att få ut den information man vill ha ut och på det sättet också kanske forma den miljön som man just då befinner sig i.

Hodkinsons ser på media som en spegel av samhället vilket innebär att människorna påverkar media och media påverkar människorna. Detta tycker jag är en intressant bild av media och jag tycker mig också märka det i den media som jag läser. Mycket handlar ju om att ta reda på vad det är som människorna vill läsa eller se på och sen publicera sån text eller film, vilket i sin tur leder till att människor blir påverkade av det, ger feedback som media tar emot och sedan publicerar nytt material.

Jag tyckte att båda texterna närmade sig medieforskningen på ett intressant sätt och det var roligt och lärorikt att läsa texterna. Jag fastnade ändå mer för Hodkinsons sätt dels för att jag hade svårare att läsa den danska texten men också för att det var en modernare text som gav en klarare bild om hur media och medieforskningen ser ut och fungerar idag.

Jag har försökt reda ut mina tankar angående texterna och hoppas på att ni andra skall förstå hur jag har tänkt. Jag hoppas att jag kommer att bli bättre på att skriva inlägg i bloggen under kursens gång.

Elvira

Lars Kjerulf Petersens ”Hvad er mediesociologi?” och Paul Hodkinsons introduktion till ”Media, Culture and Society” lyfter båda fram grundläggande begrepp och tankesätt inom mediesociologi, samt poängterar mediers påverkan på vardagslivet.

Eftersom Petersens text är från år 2000 så kändes vissa av hans synsätt på media och i all synnerhet internet ganska föråldrade. Jag hade också svårigheter i att förstå texten då den var på danska, vilket gör att hans idéer blev ännu svårare att begripa än vad de kanske annars hade varit. Det jag ändå fann intressant var stycket om medier som miljöer som inte bara förmedlar information, utan också bidrar till att skapa det. Liknande tankesätt hittades också i Hodkinsons text, då han lyfte fram hur medier fungerar i växelverkan med samhället.

Det jag fann intressantast i Hodkinsons text var just hur medier och samhället påverkar varandra, hur deras samband bättre förklaras genom en cirkulär än linjär växelverkan. Jag tycker detta var intressant då det kändes mycket aktuellt nu när sociala medier, tv-program och film spelar en så stor roll i de flesta människors vardag. Jag tror det är viktigt att förstå att man inte endast kan skylla på medierna för att t.ex. sex och våld har gjorts så synligt, utan att man måste försöka hitta bakomliggande orsaker till det i samhället och människors attityder. Visst finns det också sanning i hur medier kan påverka våra attityder (något som ofta tas upp i diskussionen om skönhetsideal), men de som tar del av medier (media users) bör inte ses som passiva mottagare utan individer som har en möjlighet att påverka samt kritiskt reflektera över den information de tar del av. Detta tas upp i introföreläsningen om Petersen, där det sägs att det är viktigt att de direkta erfarenheterna färgas av kunskap som vi fått genom tidigare indirekta erfarenheter. Tanken kommer också fram i hans text, då han lyfter fram McLuhans åsikt om att det man skall fokusera på i medier inte är enbart deras innehåll, utan snarare deras effekt. Jag fastnade för den kommentaren, då den för mig tog ner medierna på en mer ”mänsklig” nivå. Med detta menar jag alltså att det jag intresserar mig stort för är just hur olika personer reagerar och uppfattar information som de på tar del av på helt olika sätt, och hur detta kan påverka dem och deras attityder.

Efter ett långt påsklov kändes det lite segt att igen börja läsa och skriva, men jag tror det blir lättare nu när man har fått sitt första inlägg skrivet, och jag ser fram emot de kommande texterna!

Medierna har under en mycket kort tid kommit att bli en allt viktigare del av människans vardag. Vi överöses med information från en massa olika slag av massmedier, så som tidningar, tidskrifter, film, radio, tv, dataspel, cd-skivor och internet. Kommunikationstekniken har gått snabbt framåt i sin utveckling. För bara en generation tillbaka var tidningen, radion och tv:n de väsentligaste medierna människan i västvärlden förlitade sig på, medan vi i dag har svårt att gå hemifrån utan vår smarttelefon, pekplatta eller bärbara dator(ständigt uppkopplade på nätet). Men medierna förmedlar inte bara information och underhållning, utan fungerar också som kommunikationskanaler och nätverk. De bistår oss med tolkningar av världen runt omkring oss och erbjuder oss resurser till formandet av identiteter och utvecklar vår fantasi. Med kunskap och information från massmedierna formar vi sedan våra attityder. Gränserna mellan det globala och det lokala suddas ut och blir otydliga. Vi lever, känner och deltar i världen i dag med hjälp av medierna.

Veckans texter ”Hvad er mediesociologi?” Av Lars Kjerulf Petersen och ”Media, Culture, Society” av Hodkinson listar båda upp olika sätt att se sociologiskt på medier. Enligt Petersen är medierna något som kommer emellan avsändare och mottagaren av ett meddelande, det både skiljer åt och förenar, förmedlar innehåll och består av två dimensioner; en teknisk och en semiotisk. Han påpekar även att media innefattas av både hårdvara dvs. det tekniska kommunikationsmedlet och mjukvara, själva uttrycksmedlet. Pedersen listar sedan upp tre olika perspektiv som vi kan se sociologiskt på medierna. Antingen kan man se på medierna som miljöer dvs. deras funktionsområde som formar de sociala miljöerna de ingår i. Eller så kan man undersöka offentligheten i medierna dvs. innehållet i offentligheten t.ex. vad det har för betydelse, värderingar, berättelser, information, ritualer och diskurser som diskuteras. Men man kan även se på offentlighetsprocesserna. Slutligen anser Petersen att man även kan se närmare på den virtuella bildvärldens sammansättning. Hodkinson listar även han upp tre olika sätt vi kan se på medierna. Vi kan se på media som en konstruktör eller formare, i den meningen att innehållet median distribuerar influerar människan och ger effekter på det framtida samhället. Ett annat sätt att se på median är hur medians innehåll formar oss på ett sätt där samhället reflekteras eller speglas. Det tredje sättet att se på media, är att se på den som en pågående process, där media representationer ständigt matas med information från samhället, samtidigt som de själva distribuerar information ut till samhället.

Veckans text ”Hvad er mediesociologi?” av Petersen tyckte jag var en bra introduktion till vad media och massmedia är samt hur man kan se på media ur en sociologisk synvinkel (miljö, offentlighet och den virtuella världens samansättning). Hodkinsons text ”Media, Culture, Society” däremot tycker jag kompletterar Petersens text genom att han tar upp median ur en annan synvinkel och dessutom involverar kultur och samhälle, vilket upplyser oss om att vi måste se helheten, att vi inte kan välja bort varken det ena eller det andra. Nackdelar och fördelar med Petersen eller Hodkinsons syn att se på media är svåra att lista. Men jag tycker ändå att man kan säga att texterna bevisar för oss att det finns många olika sätt man kan se på medierna och att medievärlden öppnar för oss en massa nya forskningsområden.

Både Petersen och Hodkinson beskriver begreppet media som en förlängning av människans kommunikation.Med hjälp av tv, radio, tidningar och internet etc är det möjligt att kommunicera med människor över tid och rum. Petersens artikel var till en början rätt så knepig att förstå eftersom den var på danska men när man fick flow så gick det rätt så bra. På tal om flow så är det ett begrepp som Petersen tar upp i artikeln. Det handlar i det här sammanhanget om televisionens oändliga förmedling av bilder och information, ett ständigt flytande nu. När som helst kan man knäppa på tv:n och ögonblickligen ta del av samma program som människor i helt andra delar av världen. Det skapar en slags diffus gemenskap mellan åskådarna och ett av massmedierna producerat ramverk för åsikter, värderingar och erfarenheter. 

Petersen beskriver massmedia som en virtuell men inte overklig värld – den ingår trots allt i skapandet av den sociala värld vi lever i och är i förbindelse med den fysiska världen. När jag läste Petersens artikel fick jag en uppfattning av att han fokuserar till stor del på medieinnehållets symboliska funktion, innebörd och effekt. Han beskriver t.ex massmedia som en ”värld av tecken”, och internet som ett kunskapsarkiv. Han beskriver också olika dimensioner av begreppet avstånd. När man t.ex ser ett nyhetsinslag på tv om något som händer på en helt annan plats i världen kommer nyheten in i ens privata rum, samtidigt som den är fysiskt avskild. Omvänt menar han också att en händelse som utspelar sig väldigt nära göras mer avlägsen när den förmedlas genom tv:rutan – man kan sitta i soffan och se ett videoklipp på t.ex en extrem storm utanför utan att själv behöva komma i närheten. På det viset kan man säga att det är en kommunikationsform präglad både av avstånd och närhet.

Hodkinson fokuserar mer på relationen mellan samhälle och media, med exempel på analytiska modeller som kan användas för att studera vilka processer som ligger bakom förmedlandet av information. Vem påverkar vem? Är det media som påverkar samhället eller samhället som påverkar media, eller påverkar de varandra ömsesidigt? Det sistnämnda alternativet verkar vara det som Hodkinson är mest övertygad om. Media är varken en objektiv spegling av samhället eller det som formar samhället, utan snarare en representation av den samhälleliga verkligheten. De kan inte vara helt objektiva eftersom det som förmedlas är selektivt utvalt och frånskilt från den verklighet som avspeglas. Media har möjlighet att påverka åsikter, värderingar och sociala praktiker men är samtidigt styrd av det som råder i samhället just nu. Hodkinson tar också större hänsyn till hur mottagarna av media påverkar innehållet, och använder sig av ordet medieanvändare (media users) för att poängtera mottagarnas delaktighet i processen.

Efter att ha läst texterna konstaterade jag att båda författarna har intressanta synpunkter på vilka frågor som är av intresse för en mediesociolog. Jag har svårt att hitta nackdelar i någondera av perspektiven, och jag anser att de kompletterar varandra.  Det som främst fångade mitt intresse var nog Hodkinsons tankar hur samhälle och media påverkar varandra eftersom det ligger så nära sådant som man ofta diskuterar inom sociologin – som den klassiska frågan om relationen mellan individ och samhälle. Det finns nog inget enkelt svar, och jag är säker på att det finns en massa intressanta synpunkter och olika åsikter beroende på hur man ser på saken.

– Emma Othman

L.K. Petersen tar i sin artikel Hvad er Mediesociologi? (2000) upp en central aspekt som ofta förbises i den finländska diskussionen om mediernas ställning och betydelse, nämligen bakgrundsintressen, agendor och maktförhållanden som styr medierna. Ett aktuellt exempel på detta är de privata mediebolagens kampanj mot Yle och dess – enligt dem – alltför starka ställning på den finländska mediemarknaden. Finlands största dagstidning Helsingin Sanomat för denna kampanj på ledarplats, och i valtider även med draghjälp av likasinnade politiker.

För att en läsare ska kunna skapa sig en helhetsbild av konkurrenssituationen mellan Yle och de privata bolagens bör hen känna till vilka bakgrundskrafterna för kampanjen är: Mediernas Centralförbund, Tidningarnas Förbund, Näringslivets Centralförbund, samt deras språkrör.

Marhall McLuhans ”Media is the Message” kan appliceras rakt av i detta fall – Helsingin Sanomat är själva budskapet som det för fram, det talar med dess ägares röst. Men läsaren som läser Helsingin Sanomat utan denna bakgrundskunskap sväljer kanske budskapet med hull och hår utan att lägga in det i referensramen som ägandeskapet utgör.

Och för att läsaren av denna blogg ska kunna skapa sig en bild av bakgrundskrafterna för just denna lilla bit av massmedia ska jag tillägga att jag själv arbetar på Yle ☺

Petersens artikel fokuserar främst på gammelmedia, men jag tycker att den brittiska medieforskarens Paddy Scannels (Petersen 2006, 11) tankar om broadcastmediernas flow som ett ”ändlöst, tematiserat, flytande nu” även väl beskriver dagens mediemiljö med online-media och i synnerhet sociala media.

Paul Hodkinson (2011) har en holistisk syn på mediesociologi som en sammansmältning av media, kultur och samhälle, som också passar bra in i dagens medieverklighet. Hodkinson gör en distinktion mellan massmedia och media, som så småningom börjar kännas föråldrad. Ett bra exempel på detta är Twitter, där individer kan nå ut till miljoner andra utan mellanhänder, producenter, redaktionschefer, redigerare, kuraterare eller förlag (för övrigt orsaken till att många politiker gillar Twitter – de får uttrycka sig direkt utan journalister som förvränger budskapet). Ett av de bästa exemplen på Twitters makt hittills är arabvårens demonstrationer på Tahrir-torget i Kairo, där demonstranterna förmedlade information till omvärlden och etablerade Twitter som en viktig källa särskilt inom utrikesjournalistik. Frågan är då ifall Twitter är media eller massmedia – och ifall den frågan överhuvudtaget är relevant längre?

Jag har läst Hodkinson: ’Introduction’ i Media, Culture and Society: An Introduction (2011) och L.K.Petersen: Mediesociologi (2000), vilka ger lite olika synvinklar på medians roll.

Hodkinson (2011) talar om media i relation till det samhälle vi lever i idag och ser media som en del av vår kultur. Media är en del av vår vardag. Vi kommuniserar med vänner och familj, följer med nyheter, anväder media i underhållningssyfte och så vidare.

Hodkinson (2011) är också inne på att media antingen skapar eller reflekterar (mirror) dagens samhälle. Vilken term som är mest lämplig beror på vilken utgångspunkt man tar. Han menar att en del individer anser att våldet på tv gör tv tittarna våldsamma (=skapar samhället) mendan andra  påstår att tv reflekterar verkligheten (mirror).

Istället för att välja mellan dessa två begrepp menar Hodkinson (2011) att media både skapar och reflekterar samhället. Eftersom media väljer selektivt vad som rapporteras kan vissa saker lämnas bort och andra ges utrymme. Genom att göra detta kan kanske individers åsikter och tankar om vissa saker påverkas.

Enligt Petersen (2000) kan medier ses som miljöer. Detta innebär att de inte bara förmedlar information, utan även i sig själva är en del av informationsskapningsproessen. I denna process kan exempelvis politik och kultur vara en del.

Något annat som Petersen  tar upp är internet och dess roll i samhället. Det som han talar om är väldigt beskrivande och tekniskt gällande vad internet är och ”manipulerbarhet” är också ett område som han tar upp. Jag anser att det inte är nödvändigt att desto mer redogöra för dessa tankar, eftersom de idag (04/2015) är väldigt föråldrade. Viktigt att notera är att Petersen skrev om detta när allt med internet var vädigt nytt.

Det sista Petersen tar upp gäller mediernas roll och offentligheten. Här tar han upp att livet blivit mer offentligt i och med att tvn har blivit en del av vardagen och programmen fått en allt mer personig prägel.

Gemensamt för dessa två män är att de båda talar om medians roll i det offentliga. Media har en viss påverkan och är en del av det vardagliga livet.