Speciellt Gultungs och Ruges lista över vilka ”kriterier” en händelse ska uppfylla för att nå över nyhetströskeln tyckte jag var intressant. Jag fastnade speciellt för att en del av kriterierna var rätt negativa, som att en händelse blir en nyhet om stereotyper förstärks, eller om det är något hemskt som händer, typ en katastrof eller mord. Galtung och Ruge menar också att händelsers som sker under ett kort tidsspann har större sannolikhet att bli nyheter, deras exempel med att ett land blir bombat är en nyhet men processen kring att bygga upp infrastrukturen igen är inte det. Min tanke är att här kanske den stressade moderna människans ”koncentrationsförmåga” syns – går det inte fort får det vara. Det är inte alla som orkar/ klarar av att intressera sig för en analys av en uppbyggnadsprocess i ett land, men att få en ”kort” nyhet om att landet i fråga blivit bombat är säkert ”lättare” att ta till sig.

Denna typ av längre, analyserande samhällsinformation skapades dock i dokumentärerna Lanas Cavada tar upp. Lanas Cavada beskriver hur man kritiskt granskade samhället man levde i och genom dokumentären som kommunikationsform försökte förmedla information om fabriker som använde sig av barnarbetskraft etc. Massmedia på 1970-talet såg säkert alldeles annorlunda ut, och jag tänker mig att livstakten hos befolkningen var långsammare då – man hade antagligen tid på ett annat sätt att fundera och reflektera över vad en dokumentär vill förmedla. Visserligen finns dokumentärer än idag, men jag har en känsla av att de tappar i popularitet (lite överdrivet kanske, men kan det bero på att dagens moderna människa sällan orkar sitta stilla och koncentrera sig i mer än 15 minuter åt gången…?)

Vad kommer till analysen av två nyhetsmedier har jag valt att analysera nätversionerna av Aftonbladet och Iltalehti samt den norska nättidningen sol.no. Jag har valt dessa medier eftersom de befinner sig i ungefär samma ställning i respektive land och riktar sig till ungefär samma publik. Denna typ av ”skvallerjournalistik” har fascinerat mig så länge jag kan minnas, vilket gör det trevligt att granska dem ur ett mer kritiskt perspektiv under denna kurs. Jag är speciellt intresserad av hur dessa tidningar skapar nyheter av saker som egentligen inte är nyheter (typ – ”Denna trend gör dig sjuk” och så handlar artikeln om hur det är farligt att bränna sig i solen), alltså något man kunde kalla icke-journalistik. Sol.no är en ny bekantskap för mig, medan Aftonbladet och Iltalehti är bekanta sedan flera år tillbaka. Jag kan tänka mig att speciellt Gultungs och Ruges lista kan komma väl till pass i analyserandet – kvällstidningarna brukar ju som bekant försöka formulera exempelvis rubriker så att de väcker ett intresse, ofta genom att använda sig av några av ”tipsen” på listan med kriterier.

I veckans läsning var det Hodkinsons text som fångade mig igen. Punkterna han tar upp om hur nyheter väljs och hur de produceras var faktiskt något som efter läsningen kan ses bakom varje artikel och nyhetssändning. Det var många av hans poänger som var något som jag har diskuterat med vänner tidigare då vi pratat om nyheter ur en mera kritisk synpunkt. Särskilt det med ”cultural proximity” var något som vi talat om. Det kan hända massor av hemska saker runt världen men om inte Finland är nämnt alls eller påverkat blir det inte en nyhet i Finland. Det är nog helt förståeligt att allt inte kan bli till nyheter men man skulle tänka sig att vissa skulle bli det. Jag följde nyheterna runt Mike Browns död i USA här några månader sedan, och undrade då att hur det kan vara att det tog så länge före det nämndes något i Finland (i det här fallet i de medier som jag kollade), och då det nämndes glömdes det snabbt igen. Samtidigt var det total kaos i USA. Jag skulle ha tänkt mig att eftersom det är frågan om USA skulle det ha uppmärksammats snabbare också här, med tanke på hur amerikaniserad världen är idag. Hodkinsons exempel med 9/11 attackerna var också ögonöppnande eftersom den knöt alla de viktiga punkterna/stadierna i valet av nyheter. Började också tänka att hur stort nyhetsfall skulle det ha varit om det skulle ha hänt var som helst än i USA. Det är ju ännu idag som med jämna mellanrum det kommer ”nyheter” om 9/11 som publiceras runt världen.

 
Lanas Cavadas artikel var i sin tur något som jag inte fick fasta på. Artikeln var av någon orsak svår att läsa, och gav mig egentligen ingenting att tänka på. Det är nog intressant att se hur efter Finland var USA under de tidiga åren av televisionen men också i andra medier, men det är något som var självklart från tidigare läsning.

 
I övningsuppgiften för kursen tänkte jag följa nyhetssändningarna på YLE och MTV för antingen några dagar eller en hel vecka, beroende på nyhetsflödets storlek och nyheterna själv. Jag tänkte att det kan vara intressant att kolla hur en statsägd ”finare” kanal och en kommersiell ”populärkulturell” kanal levererar samma nyheter (i det fall att de levererar samma nyheter) och om inte, hurdana nyheter de prioriterar. Med tanke på denna veckans läsning kan det vara intressant att lägga fokus på de olika kriterier för val av nyheter som presenterades i Hodkinsons text, t.ex. genom att jämföra hur många av nyheterna valts p.g.a. ”cultural proximity” eller ”frequency”.