Alla inlägg av Ellinor Juth

Meningen med media

Livet utan media

1 kommentar

Couldry menar i sin text att för att kunna studera media och dess påverkan måste man se på livet och dess olika aspekter ( ex. sociala , politiska, kulturella och ekonomiska ) från ett perspektiv utan media för att kunna ge en rättvis bild, för att se hur media påverkar just dem. Dessa olika aspekter har vi ju sett på och reflekterat övre var för sig under kursens gång. Vårat liv kretsar ju stor del kring media, men våra mål i livet ( t.ex. då våra sociala mål) är något som står över media och just därför måste man studera livet utan media.  Han  menar dock inte att ett liv utan media är önskvärt eller ens möjligt.

Jag tycker att texten var intressant, lite svår, men den hade många intressanta teorier och perspektiv. Något jag tyckte var intressant också är då Couldry skriver att man måste ta i beaktande att samhället till stor del fokuserar och påverkas av  media i och med att media  har ju uppgiften att visa, berätta om, och lära ut verkligheten till samhället. Det har vi ju diskuterat ganska mycket i den här kursen, medias uppgift att informera och bilda allmänheten. Samt att media har en väldigt stor makt i samhället oavsett om media är oberoende av staten eller inte. Även om Couldry förespråkar att studera livet utan media, påpekar han hur stor inverkan media har i olika sammanhang och perspektiv, och det är just därför man måste kunna se på dessa sammanhang utan media.

Couldrys artikel blir lite av en paradox tycker jag, att för att forska i media måste man studera samhället och verkligheten utan media, när media ändå är så pass stor del av det? Vad tycker ni? Eller är det jag som har missförstått

Mediahändelser

Media spektakel

1 kommentar

I Seeck och Rantanens text kan vi läsa om de s.k. Media Events, Media rituals och riskerna för dem, som uppstått tack vare sociala medier. Tillskillnad från nyheter är media events inte något plötsligt och oförutsägbart. T.ex. Prinsessan Dianas olycka var inget media event ( trots att journalister fanns på plats) däremot var hennes begravning ett media event. Om jag har förstått detta rätt. Andra media events kan varafotbollsmactcher,bröllop ( ex. kungliga) presskonferanser eller uttalanden från offentliga personer. Jag gillade texten, den var intressant men dock lite svårt att få grepp om tyckte jag personligen.

I Bolins artikel behandlas också dessa media events, där Eurovision Song Contest behandlas som ett sådant. ESC är ju väldigt intressant på det viset att trots att det är en tävling för musik är politik en väldigt stor del av den. ESC har blivit ett typ av forum för olika politiska strategier och framförallt europeiska, VAD definieras som europeisk och vilka värderingar är viktiga i Europa. Bolin beskriver också hur ESC behandlas i media och jämför med de tidigare Worlds Fairs där man samlades från olika nationer för att vissa upp sina kunskaper och vad man åstadkommit. ESC liknar ju på det viset i och med att varje nation visar upp sin musik och bjuder på en show. Skillnaden är att vid World’s Fair var man tvungen att vara fysisk på plats medans ESC kan ses över nästan hela världen.

I Dahléns kapitel om Sport, medier och nationalism kan vi också läsa om hur vikigt det kan vara att känna att man tillhör en nation, då i sportsammandhang. Men jag antar att det är samma när det kommer till ESC och World’s Fairs. Och att vinna i något av dessa media eventsen ( ex. ESC eller OS som behandlar extremt mycket i media) stärker den nationalistisa sammanhållning och kanske också självkännedomen, inte bara för att en vinst känns bra utan också p.g.a. hur mycket det faktiskt uppmärksammas i media och hela världen kommer att få läsa om vem som vann. Och det känns bra i hjärtat även om man kanske egentligen inte är intresserad av sport.

 

 

Underhållning och populärkultur

Underhållning i media

1 kommentar

Von Rimscha och Siegert artikel  Orientations of entertainment media workers: entertainment media workers – disrespect and neglect var riktigt intressant. Den behandlade ganska mycket underhållningsbranschens påverkan på samhället och fördomar kring underhållning i media, ex. att de bara är ute efter att tjäna pengar. Något som jag fastnade för var att desto mer underhållande ett program är desto mer gynnsamma är reklampauserna, och att i vissa länder är det därför strängare regler när det kommer till reklam under nyheter eller andra faktabaserade program än vad det är när det gäller underhållning.

Hietalas artikel handlare om hur kommersiell tv och underhållning inom television uppstod i Finland. Det var ganska förvånande att läsa att Finland var bland de första som började med kommersiell tv, speciellt innan man hade statsstyrd tv.

I Palonkangas text kan man läsa om faktaunderhållning, på 1960 och 1970 talet i Finland började man experimentera med att tv-program skulle omfatta  både underhålling och fakta. Vilket kanske var mer eller mindre ett misslyckande, folk blev upprörda och man ville ha en tydligen gräns mellan fakta och underhållning. Tittarna valde antingen program som handlade enbart om fakta eller program som var enbart underhållande. Vilket då ledde till att man började forska mer om vad som försigick i tittarna huvud, man började se på dem som kunder, konsumenter istället för medborgare,  vilket man också kan läsa om i Von Rimschas och Siegerts text. Det låter lite sorgligt men är väl helt enkelt vad som krävs i den konkurrenskraftiga underhållningsbranschen.

Nyhetsförmedling

Nyhetsvärde

1 kommentar

Hodkinsons  fokuserade till stor del på värdet av nyheterna, och vad som krävs för att någonting ska bli en nyhet . Jag har läst en del om dessa nyhetskriterier tidigare så de var bekanta för mig, men det var bra att friska upp minnet lite. Jag brukar ofta tänka tillbaka på  de olika kriterierna om jag läser tidningen och ser något helt orelevant, eller ja, orelevant för mig då kanske men sådant som får mig tänka att ”är det här faktist en nyhet? behöver folk veta det här? eller är det bara utfyllnad?” Det händer ganska ofta när man läser lokaltidningen, dock om jag läser ex. aftonbladet har jag lite större förståelse för sådant jag kan anse vara ”skräp” eftersom de når ut till en stor publik och det kan vara relevant för någon, plus att det är en väldigt kommersiell tidning och lever ganska långt på s.k. clickbaits, och sådant som inte egentligen är nödvändigt men som folk läser endå. I övrigt gillade jag Hodkinsons text riktigt mycket!

Jag tyckte också Silja Lanas Cavadas text var riktigt intressant och den fempunkts långa listan över vad som är lämpliga ämnen för en dokumentär är ju jämförbara med Hodkinsons nyhetskriterier. Det verkar också lite som att dokumentären var något en pionjär när det kommer till att kritiskt granska samhället? Iallafall i Finland? Vad tror ni?

Till övningsuppgiften har jag planerat att jämföra aftonbladet.se och iltasanomat.fi. Jag tänkte granska de bådas nyhetsrapportering, likheter och skillnader. Tänkte det kunde vara intressant att jämföra dem båda eftersom de är ju något av motsvarigheter till varandra i två grannländer. Jag förväntar mig nog att upplägget på de båda kommer att vara samma, men jag tror att aftonbladet kommer ha mera internationella nyheter och iltasanomat mer lokala, samt att aftonbladet har större variation. Vi får se om jag har rätt. Aftonbladet läser jag annars nästan dagligen, medans iltasanomat har jag kanske kikat in på  5 gånger under min livstid.

Politik, demokrati och media

Media och Politik

2 kommentarer

Den första tanke som slog mig, eller det första jag fastnade för, i Koskis artikel var att förut litade man mer på tv-nyheter än på tidningspressen. Först tänkte jag att vad löjligt, som att det skulle vara skillnad på journalister om de jobbar för tv eller tidning, så är det nog inte idag! Men när jag började tänka efter slog de mig att; jaa kanske ändå… För om man jämför så läggs det ju mycket mer tid ner på en tidning, nyheter på nätet eller tv-sändningar uppdateras ju och redigeras mer eller mindre konstant. Men en artikel i en papperstidning jobbar man ju med en hel dag, samlar information och sammanställer så bra man bara kan så jag skulle säga att en tidning kanske leverar lite bättre kvalité medan tv och internet snarare är kvantitet. Så idag kanske det snarare är tvärtom, man litar på tidningspressen i större drag än tv.  Men å andra sidan om man ser det från en politikers synvinkel kan ju en tidningsartikel förvränga en del ( särskilt när det kommer till politik) så då kanske ett tv-intervju där politikerna själva får uttrycka sig ger en mer sanningsenlig bild. Plus att politiker har möjlighet  att förklara sig och ge sin egen version av saker och ting via ex. Twitter.  Annars tyckte jag Koskis text var intressant, mycket historia vilket jag gillar, särskilt det om att Sovjetunionen under Kalla kriget tvingade Finland att censurera vilket jag inte hade någon aning om. Men utöver det historiska perspektivet måste jag säga att texten kanske inte gav mig så mycket.

Jag gillade Brewins sätt att se på individens betydelse och vilka roller man kan ta inom media och hur man reagerar på media, samt det kritiska tänkandets betydelse. Jag har inte så mycket att komma med förutom att det var intressant läsning.

Jag tyckte bäst om Strömbäcks artikel, den var lättläst och gav mest för mig. Jag tyckte också att videoklippet med honom på SVT var riktigt intressant. De olika faserna i medialiseringen hade bra poänger och det jag tyckte var mest intressant var kanske det han sa om att ju mer politiskt oberoende medierna blir , desto mer kommersialiserade blir det. Och det tror jag stämmer, för är de mer neutrala blir det mindre uppståndelseväckande rubriker och man måste ju sälja på något sätt, vad tror ni? Jag tycker dock att det till ganska stor del är  bra att media är oberoende av staten och politik.

Vad är mediesociologi?

Mediesociologi del 1

8 kommentarer

Av  de båda texterna fastnade jag snarare för Hodkinson än Petersen , delvis för att jag hade svårt med danskan och det gjorde det svårare att ta in det hela. Men Hodkinsons text kändes mera samhällsinriktad på något vis och kanske mer applicerbart inom sociologi, iallafall för mig, vilket förstås också kan bero på missar i förståelsen av Petersens text från min sida.  Dessutom kändes Petersens text väldigt föråldrad eftersom den är från 2000 och då var det som kallades media en helt annan sak än vad det är idag.

Förut var det snarare journalister och redaktioner runtom i världen som stod för masskommunikationen och det var mera envägskommunikation än vad det är idag.. Idag kan nästan vemsomhelst nå ut till flera miljoner, om man har något tillräckligt intressant vill säga.  Nya mediernas framfart har också gjort att interaktivitet blivit allt viktigare, med det menas att användarna och läsarna ska kunna ha åsikter, kommentera, reflektera över, och påverka det dem läst och också få respons tillbaka av journalisterna. Så förutom att vem som helst kan sprida ”information” ( vad som är fakta och vad som är trams är en annan diskussion) är det också lättare att påverka journalisterna och de som faktiskt jobbar med media och kommunikation dagligen.

I första figuren i Hodkinsons text fungerar media som en form för samhället, vilket kanske var riktigt före internetets tid, folk hade tidigare inte möjlighet att själva aktivt påverka och interagera med och inom medier, men jag tror ändå att media var en reflektion av samhället ( som i andra figuren),  eftersom olika medier ( ex. tv-kanaler, redaktioner) förstås ville svara på publikens förfrågan) Och Hodkinsons figur 3 om media och samhället fungerar mer naturligt kretslopp har blivit allt mer applicerbar de senaste åren.

En sak som jag direkt kom att tänka på var när man i folkmun säger att ”det är mediernas fel” när vi har förvrängda bilder av kroppsideal, våld o.s.v. Det är ju faktiskt inte medierna som bara hittar på saker, utan de svarar faktiskt på efterfrågan. Eller vad tycker ni om detta?

Angående Petersens text tyckte jag att de olika centralområdena media har var intressanta, samt medias roll i samhället och media som en makthavare/skapare. Jag tyckte den var riktigt tänkvärd text men jag tror tyvärr att en hel del intressanta beståndsdelar av den for mig förbi på grund av språket, men kanske om den läses igenom ett par gånger till.

Ellinor