Alla inlägg av jasoberg

Meningen med media

Överflöd av (medie)produkter?

1 kommentar

Jag gillade veckans texter, speciellt Hodkinsons ”Saturation, Fluidity and Loss of Meaning”. Där togs det upp att postmoderna teoretiker tycker att det inte mer går att avskilja media och verklighet. Både förståelsen av olika händelser och skapandet av individens identitet genomsyras av media.

Enligt Fredric Jameson har samhället förändrats till ett sådant, som bara skapar mer o mer produkter hela tiden. I texten tas sport upp som ett exempel; ifall man är ett fan av ett visst lag, kan man köpa allt från sportprylar och kläder till muggar och spelkort, med temat av laget. Utbudet på medieprodukter ökar också hela tiden (podcaster, olika kanaler, man kan se på tv via telefon och tablett), för att få se vissa kanaler och specialsändningar måste man betala extra. Ett aktuellt exempel på det är att man måste köpa MTV Sport paketet för att höra Mertaranta som kommentator i ishockey VM.

En annan intressant fråga som togs upp i texten var varför man köper nya produkter, fastän man inte egentligen behöver? Svaret till detta anses vara att prylar har ett symboliskt värde för människor. Baudrillard anser att människor värderar både sig själv och människor runt omkring sig genom dessa. Detta fenomen i sig är inte nytt, men jag tror det har tagit en ny form i och med sociala medier. På t.ex. Instagram (en sida där man laddar upp bilder) finns det konton med flera hundra tusen följare, som lägger upp bilder på kläder och andra prylar som följarna enligt dem borde vilja ha. Detta leder till att om en sådan sida (eller en känd person med många följare) köpt något av ett visst märke, köper många följare det också för att kunna hashtag’a det i sin bild och på så sätt ha något gemensamt med sin idol. T.ex. köper man ett par Tiger of Sweden jeans kan man hashtag’a #tigerofsweden på sin instagram bild, och på så sätt visa ”sitt” värde.

Då detta handlar om att försöka ge ut en viss slags bild av sig själva på nätet, så finns det också olika rollspel som gör att man helt skall komma på en ny karaktär åt sig. I texten togs det upp ifall online roller efter många timmars spelande egentligen är mer eller mindre verkliga än personen som sitter bakom skärmen och spelar. Det som ändå enligt mig är bra med dessa spel (då de inte mer eller mindre tar över ens hela liv) är att man lätt genom ett gemensamt intresse kommer i kontakt med människor från olika delar av världen, och får ett ypperligt tillfälle att träna upp sina språkkunskaper.

En annan intressant tanke i texten handlade om informationsöverflöd, vilket betyder att vi ständigt överöses med massor av information via olika kanaler, vilket gör att vi inte fördjupar oss i någon av dem. Som exempel kan man tänka på en individ som sitter i en pub. Han har telefonen i fickan eller på bordet, det finns flera påslagna tv:n var olika kanaler visas, det spelas musik från högtalarna, och det finns antagligen olika tidningar att läsa. Då samma individ sitter hemma har han säkerligen igen telefonen bredvid sig, tv:n framför, kanske laptoppen i famnen, och ifall tv-programmet inte intresserar så mycket kanske han knäpper på radion eller spelar upp musik från sitt Spotify konto.

Kort ännu om min övningsuppgift; jag har hittat många artiklar angående ämnet, och tror nog jag kommer att få tillräckligt med material för min uppsats! Här tills har jag främst bara hunnit kolla igenom bolagen som står bakom de tidningarna jag studerar, och fastän jag visste att det är stora koncerner så blev jag chockad när jag fick vet hur många tidningar, nätsidor, radio- och tv-kanaler som hör till vardera!

Mediahändelser

Sport, mediespektakel och nationalism

2 kommentarer

Eftersom min vardag under veckorna då VM i ishockey spelas, snurrar helt runt det, så kommer veckans blogginlägg också att till stort sätt göra det. Då Dahl i kapitlet ”Sport, medier och nationalism” skriver att stora sportevenemang och tävlingar skapar nationalistisk anda och sammanhållning i ett land, så håller jag nog till en stor del med. Ett bra exempel på detta i Finland är ishockey. Då Finland år 2011 vann världsmästerskapet i ishockey, samlades nästan 100 000 personer i Helsingfors centrum för att fira med laget, då de anlände från Slovakien. Förra året följde jag själv med Finlands sista ishockey matcher i VM från Grekland, och fastän det sägs att finnar är ett inåtvänt och tyst folk, så var jag, min väninna, och ca 20 från tidigare okända finnar de mest högljudda i hela restaurangen. Vi både jublade, klappade och kramade varandra då Finland fick mål.

Fastän jag själv har starka positiva känslor gentemot samanhållningen som stora mediespektakler för med sig, så är jag inte så naiv att jag inte ser de negativa faktorer som också går att finna i dessa händelser. Fast världsmestarfirandet år 2011 för mig var en helt och hållet positiv händelse, full av lycka, kramar och sjungandet av ”Poika saunoo” och den legendariska ”Ihanaa, Leijonat, Ihanaa!” så var detta inte fallet för alla. Jag har hört om hur personer p.g.a. sin hudfärg fått höra att det inte var deras fest, att de inte hade någon orsak att vara och fira med resten av folket, endast föra att de i vissas ögon inte såg ut som finländare. Det här är sorligt, och visar att spektakel av detta slag främst tar fram en ytlig, skenhelig ”sammanhållning”, som är baserad på stereotyper och inte når på en djupare och mer hållbar nivå.

Ett annat mediespektakel som också just nu är mycket aktuellt är Eurovision Song Contest. Jag kollar nog själv varje år på ESC, fastän jag skulle våga påstå att det inte i Finland är en lika stor grej som t.ex. i Sverige. I Sverige är ju redan Melodifestivalen (motsvarighet till vår UMK) ett spektakel som massvis med folk följer med, både på plats och via live-sändning på tv. Utöver att vara ett årligt mediespektakel, så är ESC också ett högst politiskt evenemang. Detta märktes förra året bland annat genom hur mycket buande det ryska bidraget (syskonen Tolmatšova) fick höra då de uppträdde, p.g.a. situationen i Ukraina.

Fastän jag lyft upp mediespektakel som varit planerade, så är vissa av de största mediespektaklen oplanerade och av ett negativare slag. Ett välkänt exempel på detta är prinsessan Dianas död, då över en miljard människor följde med hennes begravning via tv.

Underhållning och populärkultur

Underhållning och reklam

4 kommentarer

Hietalas text ”Rädddades Finlands TV-underhållning av den kommersiella televisionen” gillade jag inte särskilt mycket. Den var nog välskriven, och innehöll mycket historia och information, men intresserade inte mig hemsk mycket. Ärligt talat har jag aldrig varit ett fan av gamla finska program och filmer som Uuno Turhapuro och Pulttibois, fastän Spede Pasanen onekligen var en av de störta påverkarna inom underhållningsbranchen i Finland. Palokangas text verkade handla om i stort sätt samma ämne, så jag valde att skippa den och fokusera på Rimscha & Siegert: Orientations of Entertainment Media Workers.

En intressant punkt som tas upp i artikeln, är att det i vissa länder finns skillnad på hur mycket reklampauser som får hållas i ett faktaprogram vs ett underhållningsprogram. Det sägs också att reklamer som spelas mitt i underhållande program är mer gynnsamma än de som spelas i mer faktabaserade program. Jag funderar varför det är på det sättet. Handlar de om att människor då de ser på ett underhållande program är på ett glatt humör, och därför mindre kritiskt inställda mot reklamerna, eller att folk som ser på sådanna program helt enkelt är dummare och lättare att övertala att köpa all värdlens onödiga uppfinningar?

Reklamers ställning på kommersiella tv-kanaler, kan man inte undgå att märka. Fastän det i Finland inte ännu har gått lika långt som i t.ex. USA, så har mängden reklampauser som man får ha per timme redan ökat här också. Som om inte det skulle räcka, så har vi också speciella program som endast spelar långa reklamer för olika varor som man kan beställa via telefon eller nätet (bl.a. Ostos-tv som gör reklam för Tvins produkter). Nätsidor där man kan beställa produkter, vars reklamer snurrar i liknande program är: www.bestdirect.fi, www.ostoskanava.fi och www.tvins.com. Det anser jag att tyder på att dessa program inte riktar sig endast till äldre personer, som hellre beställer varor via telefon, utan också till yngre individer som är vana vid att beställa saker från internet.

En annan intressant slutsats som forskarna kommit fram till, var att underhållningsprogram ger tittare en slags tröst, och får dem att känna tillhörighet. Detta är antagligen en orsak till varför de påverkar tittarnas värderingar och de normer de följer i vardagslivet. Denna påverkan är ändå inte lika direkt som den nyhetssändningar har, utan handlar mer om värderingar som formas på en längre tidperiod.

Nyhetsförmedling

Konstruktion av nyheter

5 kommentarer

Jag gillade Hodkinsons text, tyckte den var lätt att läsa och förstå, och innehöll information som jag själv höll med om. Hans förenklade figur över hur nyheter blir utvalda (Hodkinson 2011, 128) fick mig att tänka över hur få händelser som egentligen får den medieuppmärksamhet som de borde. Vi lever i en värld där det ständigt händer saker (både av bra och dålig natur), vilket gör att nyhetsmedier måste gallra bort största delen av händelserna från sina publikationer. Då de flesta tidningar har nätsidor, är det ändå möjligt att uppmärksamma mycket fler nyheter än i endast tryckta publikationer, vilket jag tycker är en positiv sak. Jag tror ändå att det också har lett till att tävlingen om vem som publicerar en nyhet först har blivit ännu större, vilket kanske leder till att vissa tidningar inte söker fram tillräckligt mycket bakgrundsinformation och tillräckligt kritiskt kollar källor före artiklarna publiceras. Detta märks speciellt i kvällstidningar, jag har själv ibland lagt märke till korrigeringarna som senare kommit upp i texterna och skrivits i slutet av artikeln. I vissa fall är de väldigt många, och skillnaderna i vad som först publicerats och vad som faktiskt har varit sant kan vara förundransvärt stora..

Hodkinson lyfte också fram faktumet att nyheter alltid präglas av journalistens egna värderingar och förutfattade meningar. Detta hjälpte mig lite på traven i att komma på hur jag skall genomföra min övningsuppgift, och jag bestämde mig för att fokusera på just ifall jag i olika texter kan ”hitta skribenten”, alltså hitta just dessa värderingar och åsikter.

För att få in delen med att jämföra, så kommer jag att försöka se en skillnad i hur texter i en kvällstidning (kanske Iltalehti) och en tidning som oftast ses som seriösare och mer trovärdig (eventuellt Helsingin Sanomat) se ut. Eftersom jag främst tänker ta fasta på ordval, och hurdana attityder som möjligtvis går att läsa mellan raderna, så kommer jag att analysera en eller några nyheter som väckt starka känslor i människor och också synliggjorts i sociala medier. Jag funderar här på att lyfta fram artiklar angående gruppvåldtäkten som tidigare i år ägde rum i Helsingfors.

Politik, demokrati och media

Media och politik

1 kommentar

”Överföring med rutans hjälp” av Anne Koski fann jag inte alltför intressant. Den gav nog en bra överblick för hur radions och tv:ns relation med politiken har förändrats under tid, men jag tycker det hela blev lite utdraget. ”Four Phases of Mediatization: An Analysis of the Mediatization of Politics” av Jesper Strömbäck var däremot både väldigt intressant och lättläst, men har helt fallit bort från mitt blogginlägg då jag valt att fokusera på tankar som de två andra texterna väckte.

Innehållet i Koskis text var mycket aktuellt, då vi idag har val och både radio, tv och internet den senaste tiden har genomsyrats av olika valkampanjer och reklamer. Sektor- och aspektsbegreppen var för mig nya begrepp, så de väckte nog en del tankar fastän artikeln i sig inte var helt i min smak. ”Enligt aspektssynvinkeln kan vilken fråga eller vilket fenomen som helst bli en politisk fråga”; detta påstående skriver jag nog under, då jag själv tycker det är viktigt att kunna debattera om olika saker och framföra sina åsikter, oberoende om vad det är för ämne. Jag tycker att det är precis det som politik skall vara; aktörer som har olika åsikter om något och på ett intellektuellt (seriöst, produktivt) sätt kan diskutera kring frågan. Sektor begreppet betyder däremot att politiken är ett fenomen som kan avskiljas helt från resten av samhället, och på det sättet göras till ett klart enskilt forskningsobjekt. Jag förstår i princip tanken bakom detta, men som jag skrev ovan, så tycker jag att politiken bör nara något som individerna i samhället påverkar och skapar, och inte ett fenomen som rullar på av sin egen vikt.

Mark Brewins text ”A Public Sphere in a Network Age” var nog min favoritläsning denna vecka. Brewin lyfter bl.a. upp hur individer i förhållande till media kan ha olika roller; citizen, consumer eller critic. Idealt ska en individ efter att ha tagit del av information reflektera över det kritiskt, och ifall hon blir övertygad av budskapet så handlar hon (skriver insändare/ sprider budskapet). Detta tycker jag är bra sagt för att det visar hur människor borde ta in information. Förra veckan tog jag upp liknande tankar, och i kommentarsfältet uppstod diskussionen om ifall en människa kan vara ständigt kritisk mot all information som öses över henne. Detta är en intressant fråga, och egentligen skulle nog mitt första svar vara nej. O andra sidan, så tror jag att ifall man inte anser att något ämne är tillräckligt viktigt att reflektera och kritiskt fundera över, så är det kanske inte heller en fråga som får en att handla och på så sätt har en stor påverkan på läsaren.

Liknande tankesätt kom också fram då Brewin citerade Chirs Hedges, som lyftit fram att det finns två grupper i samhället; majoriteten som är lat och endast tar del av det han kallar ”illiterate mass culture”, samt minoriteten som faktiskt klarar av att konfrontera verkligheten och se förbi illusioner som massmedia försöker mata i en.

 

Vad är mediesociologi?

Medier som påverkare

4 kommentarer

Lars Kjerulf Petersens ”Hvad er mediesociologi?” och Paul Hodkinsons introduktion till ”Media, Culture and Society” lyfter båda fram grundläggande begrepp och tankesätt inom mediesociologi, samt poängterar mediers påverkan på vardagslivet.

Eftersom Petersens text är från år 2000 så kändes vissa av hans synsätt på media och i all synnerhet internet ganska föråldrade. Jag hade också svårigheter i att förstå texten då den var på danska, vilket gör att hans idéer blev ännu svårare att begripa än vad de kanske annars hade varit. Det jag ändå fann intressant var stycket om medier som miljöer som inte bara förmedlar information, utan också bidrar till att skapa det. Liknande tankesätt hittades också i Hodkinsons text, då han lyfte fram hur medier fungerar i växelverkan med samhället.

Det jag fann intressantast i Hodkinsons text var just hur medier och samhället påverkar varandra, hur deras samband bättre förklaras genom en cirkulär än linjär växelverkan. Jag tycker detta var intressant då det kändes mycket aktuellt nu när sociala medier, tv-program och film spelar en så stor roll i de flesta människors vardag. Jag tror det är viktigt att förstå att man inte endast kan skylla på medierna för att t.ex. sex och våld har gjorts så synligt, utan att man måste försöka hitta bakomliggande orsaker till det i samhället och människors attityder. Visst finns det också sanning i hur medier kan påverka våra attityder (något som ofta tas upp i diskussionen om skönhetsideal), men de som tar del av medier (media users) bör inte ses som passiva mottagare utan individer som har en möjlighet att påverka samt kritiskt reflektera över den information de tar del av. Detta tas upp i introföreläsningen om Petersen, där det sägs att det är viktigt att de direkta erfarenheterna färgas av kunskap som vi fått genom tidigare indirekta erfarenheter. Tanken kommer också fram i hans text, då han lyfter fram McLuhans åsikt om att det man skall fokusera på i medier inte är enbart deras innehåll, utan snarare deras effekt. Jag fastnade för den kommentaren, då den för mig tog ner medierna på en mer ”mänsklig” nivå. Med detta menar jag alltså att det jag intresserar mig stort för är just hur olika personer reagerar och uppfattar information som de på tar del av på helt olika sätt, och hur detta kan påverka dem och deras attityder.

Efter ett långt påsklov kändes det lite segt att igen börja läsa och skriva, men jag tror det blir lättare nu när man har fått sitt första inlägg skrivet, och jag ser fram emot de kommande texterna!