Alla inlägg av Sofia S

Meningen med media

Media i samhället

I Baudrillards hyperrealitet finns det inte längre någon mediefri verklighet, media är samhället och gränsen mellan verklighet och framställning har kollapsat. Det är ingen skillnad mellan sanning och lögn endast oändligt med olika historier, diskurser, idéer och bilder. Det ultimata beviset på autenticitet och verklighet är att det har varit på tv eller i annan media. Men det finns fortfarande en riktig värld bakom den mediemättade hyperrealiteten, och händelser som inte har tillräckligt stort nyhetsvärde för att nå oss. Dessutom är vi inte endast passiva mottagare utan kan kritiskt granska, välja och kanske förkasta det budskap media ger oss, eller?

Media är idag väsentligt för vår känsla av att leva i en social värld. Men Couldry menar att en reduktion av livet till media ”media life” är problematisk och att forskare istället borde reflektera över livet med media och utgå från ett perspektiv utanför media. Han betonar bland annat att forskningen bör ha en grund i ett socialt, politiskt och etiskt perspektiv.

I övningsuppgiften följde jag Al Jazeera, BBC och CNN under ett par dagar och hittade både intressanta likheter och skillnader. Avgränsningen av nyhetsflödet gav mig en del huvudbry, men det allra största problemet den här våren har varit bristen på tid.

Mediahändelser

Vi och dom?

“Nationalism is not the awakening of nations to self-consciousness; it invents nations where they do not exist” (Ernest Gellner 1983). Som Hodkinson (2011, 177) påpekar råder det inga tvivel om att utvecklingen av kommunikationsteknologi och media har haft en central roll i skapandet av känslan av gemenskap.

Mediahändelser och spektakel har bidragit till att främja en nationell identitet och stärka den nationella sammanhållningen. Dayan och Katz (1992) menar att mediahändelser suddar ut eller tonar ner sociala klyftor och för samman människor genom föreställningar om en gemensam identitet. Centralt för dessa samhällen av åskådare är delade känslor, oavsett om det handlar om sorg, hat, avsky eller glädje (Seeck & Rantanen 2015). Dahlén (2008) diskuterar mediespektakel i form av idrottsevenemang. Hur känslor av social gemenskap vid till exempel de Olympiska Spelen bidrar till konstruktionen och vidmakthållandet av en nationell identitet. Liksom Dayan och Katz betonar han förmågan att ena människor över klassgränser och tar bl.a. upp Wijks studie Idrott, krig och nationell gemenskap (2005) där han undersöker idrottens konsensusideologi eller idrottsrörelsens avsaknad av konfliktperspektiv. Utöver skapandet och reproduktionen av nationella identiteter skapas även det intressanta fenomenet nationella sporthjältar(NSH) via media. När Ayrton Senna dog 1994 utlyste den brasilianska regeringen tre dagars landssorg och tre miljoner människor kantade gatorna vid hans begravning. Radford menar att en nationell hjälte visar mod och hängivenhet, lyfter stämningen och inger hopp och förtröstan och enligt Kalle Virtapohja kan nationella hjältar fungera som samlande symboler i nationella krislägen och inge framtidshopp. I slutet av 1980-talet var den brasilianska ekonomin i en djup kris, men fortfarande idag ger Sennas vinnarinstinkt och mod de som har det svårt hopp. Ayrton Senna större än Pelé för brasilianarna.

Bohlin (2006) tar upp en annan form av mediespektakel, Eurovisionsschlagerfestivalen. Ett spektakel som på samma sätt som idrottsevenemang enligt honom är viktigt för nationernas identitetsskapande. Nya stater använder Eurovisionen som ett verktyg i konstruktionen av sig själva som nation. Bohlin nämner i artikeln bland annat skapandet av varumärket Estland 2002 och enligt Nina Dahlbäck i dagens Vasabladet har Pertti Kurikan Nimipäivät ”gett varumärket Finland ett uppsving som är värt minst en bragdmedalj.”

Underhållning och populärkultur

“Entertainment shapes our conception of the world…”

2 kommentarer

“…It might not have the same impact as news on our short-term knowledge as well informed citizens and thus it might be less influential when it comes to our voting decisions; however, entertainment influences our long-term values, the norms we obey in everyday life and the stereotypes we hold about other people or certain social spheres.”

Underhållning formar hur vi upplever världen, men vilka värderingar och vilket fokus har de som tillhandahåller underhållningen? von Rimscha och Siegert (2011) frågade sig om den allmänna bilden av underhållningsproducenter som enbart marknadsorienterade verkligen stämmer. De undersökte självuppfattningen hos personer som producerar och anskaffar underhållningsmedia i fem europeiska länder och kom fram till att majoriteten betonar kreativitet, ett meningsfullt innehåll och samhällsnytta, och inte enbart den kommersiella aspekten. Endast programinköpare och producenter av icke-fiktiv underhållning för kommersiella kanaler verkar ha en starkare marknadsorientering.

Gränserna mellan nyheter och underhållning kan idag vara ganska svåra att urskilja. Inför det amerikanska presidentvalet 2004 påstod 21 procent av 18 till 29-åringarna att de fick sin information om presidentvalskampanjen från humorprogram såsom The Daily Show. Xiaoxia Cao (2010) fann att intresset för att följa de frågor som togs upp i The Daily Show ökade bland politiskt ouppmärksamma tittare. The Daily Show har vunnit många priser och bl.a. nominerats för ”outstanding achievement in news and information.” Är det med hjälp av underhållning framtidens kunskapsklyftor förhindras?

 

Xiaoxia, Cao (2010) Hearing it From Jon Stewart: The Impact of the Daily Show on Public Attentiveness to Politics. International journal of public opinion research 22 (1) :26 -46.

Nyhetsförmedling

Framgångsrik nyhet väcker känslor

4 kommentarer

Det finns inga opartiska nyheter utan nyheter är en konstruerad skildring av världen. Enligt Hodkinson (2011) berättar innehållet i nyheterna lika mycket om producenternas och konsumenternas praktiker, värderingar och prioriteringar som det berättar om världen de säger sig presentera. Det som avgör om en händelse överhuvudtaget inkluderas i nyheterna är dess nyhetsvärde. Galtung och Ruge har sammanställt åtta allmänna kriterier och fyra kriterier specifika för kapitalistiska länder som avgör om en händelse blir en nyhet eller inte. Trots att dessa kriterier enligt Hodkinson mer eller mindre är likadana överallt, kan framställningen av nyheterna skilja sig åt rejält. Medium, intressen, politisk tillhörighet, stil etc. påverkar konstruktionen av nyheterna.

Jordskalvet i Nepal den 25 april uppfyller många av Galtung och Ruges kriterier bl.a. frequency och continuity, ett jordskalv är en händelse som vanligtvis är över snabbt men som i det här fallet orsakade stor förödelse och nyheterna kan följa letandet efter skadade och överlevande i flera dagar; amplitude och cultural proximity, skalvet var tillräckligt stort och påverkar många människor även finländare, men också negativity, skalvet orsakade stora skador och ett ständigt växande antal skadade och döda.

Silja Lanas Cavada presenterar dokumentärens utveckling i Finland. Kriterierna för vad som blir en bra dokumentär skiljer sig från kriterierna för nyhetsvärde. Båda behandlar samhälleliga ämnen som ska gå att förmedla, men dokumentärformatet erbjuder en möjlighet att fördjupa sig i ett ämne och följa ett skeende under en lång tid. Dokumentären kompletterar de snabba nyhetsuppdateringarna, den tar upp ämnen som inte behandlats tillräckligt, strävar efter att korrigera falsk information och försöker komma ihåg även den vanliga människan.

Politik, demokrati och media

”bilden av verkligheten är verkligare än verkligheten själv”

3 kommentarer

Enligt Jesper Strömbäck (2008) är det fyra dimensioner som bestämmer graden av medialisering i politiken och medialiseringsprocessen kan delas in i fyra faser. I fas ett blir massmedia den viktigaste informationskällan och kommunikationskanalen mellan allmänheten och politiska institutioner. I fas två blir media alltmer oberoende av politiska institutioner och således i högre grad styrd av medielogik, i fas tre är medier självständiga institutioner och politiken måste börja anpassa sig till medielogiken. I fas fyra har politiken internaliserat medielogiken, dvs. politiska aktörer styrs av medielogik.

I klippet säger Strömbäck att medialiseringen blir problematisk när medias behov blivit överordnande, allmänheten behöver saklig information för att fritt och självständigt ta ställning i samhällsfrågor. Ju mer media t.ex. framställer politik som ett spel desto mer minskar folks förtroende och intresse för politiken. Det politiska intresset bidrar till i hur stor utsträckning man tar del av nyhetsmedier. Strömbäck anser att befolkningen alltmer håller på att delas upp i ”sökare” och ”undvikare”, och befarar att det leder till kunskapsklyftor och sämre social sammanhållning.

Anne Koski (2014) erbjuder en inblick i utvecklingen av förhållandet mellan politik och media i Finland. Hon beskriver kampen om medierna med hjälp av begreppet politisering, med andra ord att medierna börjar ifrågasätta rådande uppfattningar. Koski menar att 1990-talet utgör en slags vändpunkt, makten övergår till journalister men även reklambyråer och PR-experter. Partierna börjar se politiken som en produkt och politikernas uppträdanden ändras. Personifiering och konflikt samsas med sakfrågor. Man kan kanske säga att medialiseringen av politiken i Finland når fas tre. Det råder fortfarande en spänning mellan medielogik och politisk logik, men politiska institutioner och aktörer måste börja anpassa sig till medielogiken.

Efter att ha läst denna veckas texter var det betydligt intressantare att följa riksdagsvalet än vad det normalt skulle ha varit. Har vi verkligen fått tillräckligt med information för att kunna ta ställning i viktiga samhällsfrågor eller styr medielogiken?

Vad är mediesociologi?

Mediesociologi

1 kommentar

Petersens (2000) text är skriven före millennieskiftet och mycket har hänt sedan dess. Vi bänkar oss t.ex. inte längre framför tv:n en viss tid varje kväll för att se på nyheterna utan har nyheterna med oss i fickan hela tiden. Petersen diskuterar problematiken med medieimperier, att media styrs av exempelvis politiska och ekonomiska intressen. Utvecklingen har gått mot ökad interaktivitet och större möjligheter att välja vad vi tar del av, och det talas om den nya interaktiva teknikens demokratiserande potential. Men i hur stor utsträckning har dess potential förverkligats, når fler perspektiv den stora allmänheten? Tio år efter Petersen diskuterar även Hodkinson (2011) det faktum att medieindustrin domineras av några stora företag och hur kontrollen av kanalerna för masskommunikation påverkar cirkulationen av idéer och kultur.

Både Hodkinson och Petersen betonar att media är en viktig del av sociologin. Petersen erbjuder en mer linjär modell med en avsändare på ena sidan och en mottagare på andra. Han delar in media som analysfält i tre centrala perspektiv: media som miljö, media som offentlighet och media i vardagsliv och identitetsskapande. Hodkinson beskriver med hjälp av olika modeller hur förståelsen av media utvecklats. Den komplicerade process han slutligen presenterar består av fyra element: medieindustri, medieteknologi, medieinnehåll och medieanvändare, som placeras i en bredare social och kulturell kontext. Han betonar aktivitet hos användarna och ett icke-linjärt flöde.

Det var två mycket intressanta texter som tillsammans utgjorde en bra introduktion till mediesociologin. Hodkinsons text kompletterar Petersens introduktion och tillför en extra dimension.