Alla inlägg av Tytti Grönberg

Meningen med media

Hodkinson, Baudrillard och Couldry

2 kommentarer

I veckans läsning återvände vi igen till Hodkinson, som faktiskt har blivit en av mina favorit författare inom detta ämne och inom många andra. Så pass så att jag faktiskt funderar på att beställa boken vi har läst i under de här veckorna så att jag kan läsa den på nytt då jag har mera tid att fundera över den.

 
Veckans kapitel fungerade bra som ett av de sammanfattande och sista kapitlen inom kursen, den påminde mig om många andra texter från föregående veckor. Baudrillards tankar om media och ”media saturation” är alltid intressanta att läsa om och Hodkinsons text om dessa tankar var väldigt välskrivet. Baudrillard var bekant från förr så det blev dessutom en repetition av hans teori.

 
Hodkinsons stycke om internet var intressant att läsa, särskilt meningen ”are we living life on the screen or in the screen?” var något som fastnade i min hjärna och jag spenderade resten av dagen funderade över det. Dagens medieklimat är ju något som är allt mer aggressiv, och så som det togs upp i tidigare kapitel och tidigare i veckans Hodkinsons kapitel blir det allt mer svårt att ta del av ens en bråkdel av den information som finns hela tiden till hands. Särskilt efter att internetet flyttade till smart-telefoner och tabletter finns hela världens händelser och information bara några tryck borta. Samtidigt spenderar vi massor av tid på internetet och bildar en ny identitet där, en som kanske inte är så sann som man skulle vilja att den skulle vara. Frågan blir ju att hur många av de som vi kommunicerar med på internetet (betoning kanske på andra websidor som Facebook samt liknande var största delen av kommunikationen sker med vänner från ”den riktiga världen”) är det som de säger att de är? Är anonymiteten på internetet ett hot eller något positivt, är en fråga som dyker upp hela tiden då det diskuteras om internetet och är fortfarande en fråga som jag inte har ett personligt absolut svar på.

 
I Couldrys text fanns det många intressanta poänger om media forskning. Jag håller helt med honom om att det borde forskas mera inom ämnet, en åsikt som hörts tidigare inom kursen också. Media i sin helhet verkar vara en komplex fält att studera, eftersom allt förändras relativt snabbt. Vissa saker förblir i sin grund samma fast medium ändras, medan ibland är det svårare att förutspå vad som kommer att hända. Som Couldry också skriver i sin text, skulle det vara intressant att läsa om studier som fokuserar sig på en lägre tidsperiod, men som sagt kan det vara krävande i den allt mer föränderliga media klimatet.

 

Då gäller med min uppsats har jag skrivit största delen av den färdig redan, i alla fall som ett utkast. Jag borde fortsätta näst med att skriva färdigt analysen/innehållet i de medior jag valde (MTV och YLEs nyhetssändningar) samt börja på själva slutsatsskrivandet. Jag har skrivit med fokus på en teori (Galtung & Ruge om kriterier inom val av nyheter/rapportering av händelser) och hur den kan ses i de valda medior, och undrar om det blir nödvändigt att tränga in massor av andra teorier? Skriver alltså nog med de andra teorierna/tankarna i minnet men fokuserar på Galtung & Ruge.

Mediahändelser

Sport, nationalism och kön

5 kommentarer

I Seecks och Rantanens text fann jag deras tankar om forskningen kring katastrof intressanta. De skriver att eftersom median brukar vara så ritualiserad att sådana katastrof som händer oväntat eller drabbar massor av människor kan störa det vanliga nyhetsflödet och tvinga nyhetsmedior att förbise officiella ”guidelines”. Det leder till att alldeles efter en katastrof kan nyheterna vara vaga, otydliga och korta då människor börjar först förstå situationen. Det kan hända att jag är så dålig på att läsa nyheter, men jag anser att mediorna har blivit mycket bättre på detta, att allt snabbare kommer det nyheter som är faktiskt långa och tydliga. Visst så i början kommer det snabba ”bulletins” men det tar inte mera enorma mängder tid att få ”riktiga” nyheter av en katastrof. Seecks och Rantanens snabba mellantanke om skolskjutare och hur de läser median redan så bra att de kan själv maximera deras tid i nyheterna är skrämmande. Hur ofta måste något hända för att en sådan trend ska uppvisa sig?

 
Jag valde att läsa båda Dahlen texterna om sport och kön eftersom det är väldigt relevant för mig och min vänkrets. Men först om Dahlens tankar om sport själv och hur den kopplas till den nationella identiteten. Det är ju självklart för säkert alla att sport höjer nationalismen inom länder. Ta för exempel de olympiska spelen eller världsmästerskap i olika gren som Dahlen nämner, tävlande väcker de nationella känslorna oberoende vad man tävlar om. Flaggor och landets färger syns överallt och en känsla av gemenskap bildas även om det skulle vara stora svårigheter inom landet. Dessa idrottare blir nationella kändisar, de intervjuas i median om och om igen för att förlänga den euforiska känslan. Det är säkert många av oss som kommer ihåg stunderna eller dagarna efter stora vinster, som till exempel ishockey guld (vilket år man sen än väljer). Dahlens beskrivning av olika länders stereotypier då det gäller sport var underhållande att läsa men väckte nog inga tankar i mig. Dessa stereotypier är så integrerade i oss att vi vet säkert alla om dessa utan att ens läsa detta stycke.

 
Dahlens kapitel om sport och kön var nog intressant att läsa. Det var mycket av hans text jag kände igen, helt från barndomen att olika sporter är ”maskulina”, att bara herrlagar syns på TV, kvinnolagarna kommer först om inget annat finns och deras namn brukar antigen vara ”feminina” eller sedan en variation av de maskulina namnen. Kvinnor syns sällan i lagsporter medan kvinnor kan vara stora nationella hjältar då det är fråga om individuella sportgrenar som skidning, skrinning, springning m.m. Dessutom så brukar median ofta sexualisera de kvinnliga idrottarna mera än de gör det med de manliga, anser Dahlen och jag håller helt med. Hur ofta ser man tidningar eller nätsidor som rankar ”De sexigaste kvinnliga idrottarna” eller liknande?

 
Snabb egen kommentar till, om de kvinnor som följer sporter men spelar dem inte. Att vara sport fan brukar ofta förknippas med att vara man, men största delen av mina kvinnliga vänner och släktingar ser också på sport. Ibland så får man höra grymma berättelser om hur kvinnor som haft på sig t.ex. en t-skjorta med ett lags logo blivit trakasserade av män som ville att dessa kvinnor skulle lista upp spelare från laget ”för att konfirmera att man är en riktig fan och inte bara någon flicka som vill leka att de vet något om sport”. Samtidigt om damlejonen vinner ishockey VM så firas det lite, kanske inte alls medan om männen vinner så är det en nationell festdag. Summa summarum stereotypier om sport och kön borde bekämpas ännu hårdare vad de än görs nu, både för idrottare och fans.

Underhållning och populärkultur

Är underhållning bara kommersiellt?

1 kommentar

Jag valde att läsa Palokangas text samt Rimscha & Siegerts för denna vecka.

 

Exemplet i texten av Rimscha och Siegert med prestige och programmet Big Brother kan i sig vara vilseledande. Det är nog få som tycker att Big Brother kan klassas som högre nivå av underhållning, men det betyder inte att det skulle påverka intresset för politik för de som tittar på programmet. Visserligen kan det finnas en korrelation med tittandet på Big Brother och en ”lägre” samhällsklass men jag anser personligen att det inte kan tillämpas på hela världen. Big Brother uppfyller en annan sorts behov i underhållningen och jag anser att det skulle ha varit intressantare att se statistik över en mer ”neutral” underhållningsprogram.
De fortsätter längre fram med att prata om hur underhållningsprogram kan anses vara nödvändiga särskilt i kommersiella kanaler för att få in tittare som ser reklamerna. Jag kan nog för fullt hålla med detta, när man funderar särskilt över USA och deras tv-program så har de reklampaus ungefär vart femte minut. Här i Finland är det inte ännu så drastiskt men man kan se att vi förflyttar oss sakta men säkert till allt fler reklampauser. Det var inte länge sen det kom en andra reklampaus till ”30min” (22min) program. Är det faktiskt vettigt att börja driva fram så många reklamer? De flesta av oss ser de troligen inte för att vi far annanstans under pausen, tittar på telefonen eller byter kanal.
Det intressanta med kapitlet var att forskningen kom fram med att det inte verkar vara så att de som jobbar inom underhållningsbranschen är bara marknadsorienterade. Ju längre man arbetat i branschen desto mera vill man uppfylla de behov som tittarna har. Det verkar vara just tvärtom som många tycker, men inte så förvånande ändå. Det är de som äger kanalerna som är mera marknadsorienterade än de som producerar själva underhållningen, som i sig verkar nog vara som det fungerar på de flesta branscher. Dessutom finns det en klar skillnad på marknadsorienteringen mellan statsägda bolag och kommersiella vilket borde inte förvåna någon.
Intressant med Palokangas kapitel var förändringen av underhållningen på YLE. Underhållningens uppgift var ändå att undervisa och informera folket under Reporadions tid, men under 1980-talet började man lätta på kraven för underhållning och lanserade bland annat sketchprogram. Även om det ännu idag finns flera informativa underhållningsprogram på YLE kan man se en klar förändring. I 2010-talet YLE är informativa underhållningsprogram integrerade med tydliga underhållningsprogram som till exempel Game of Thrones och True Blood som kommer från HBO. YLE och HBO har sedan dess nog inte fortsatt deras kontrakt men för en stund var YLE den kanal som sände världens mest populära drama-underhållningsprogram. Då börjar man ju undra att finns det mera en klar skillnad på YLE och kommersiella bolag med tanke på underhållning.

Nyhetsförmedling

Amerikaniserad nyhetsförmedling?

4 kommentarer

I veckans läsning var det Hodkinsons text som fångade mig igen. Punkterna han tar upp om hur nyheter väljs och hur de produceras var faktiskt något som efter läsningen kan ses bakom varje artikel och nyhetssändning. Det var många av hans poänger som var något som jag har diskuterat med vänner tidigare då vi pratat om nyheter ur en mera kritisk synpunkt. Särskilt det med ”cultural proximity” var något som vi talat om. Det kan hända massor av hemska saker runt världen men om inte Finland är nämnt alls eller påverkat blir det inte en nyhet i Finland. Det är nog helt förståeligt att allt inte kan bli till nyheter men man skulle tänka sig att vissa skulle bli det. Jag följde nyheterna runt Mike Browns död i USA här några månader sedan, och undrade då att hur det kan vara att det tog så länge före det nämndes något i Finland (i det här fallet i de medier som jag kollade), och då det nämndes glömdes det snabbt igen. Samtidigt var det total kaos i USA. Jag skulle ha tänkt mig att eftersom det är frågan om USA skulle det ha uppmärksammats snabbare också här, med tanke på hur amerikaniserad världen är idag. Hodkinsons exempel med 9/11 attackerna var också ögonöppnande eftersom den knöt alla de viktiga punkterna/stadierna i valet av nyheter. Började också tänka att hur stort nyhetsfall skulle det ha varit om det skulle ha hänt var som helst än i USA. Det är ju ännu idag som med jämna mellanrum det kommer ”nyheter” om 9/11 som publiceras runt världen.

 
Lanas Cavadas artikel var i sin tur något som jag inte fick fasta på. Artikeln var av någon orsak svår att läsa, och gav mig egentligen ingenting att tänka på. Det är nog intressant att se hur efter Finland var USA under de tidiga åren av televisionen men också i andra medier, men det är något som var självklart från tidigare läsning.

 
I övningsuppgiften för kursen tänkte jag följa nyhetssändningarna på YLE och MTV för antingen några dagar eller en hel vecka, beroende på nyhetsflödets storlek och nyheterna själv. Jag tänkte att det kan vara intressant att kolla hur en statsägd ”finare” kanal och en kommersiell ”populärkulturell” kanal levererar samma nyheter (i det fall att de levererar samma nyheter) och om inte, hurdana nyheter de prioriterar. Med tanke på denna veckans läsning kan det vara intressant att lägga fokus på de olika kriterier för val av nyheter som presenterades i Hodkinsons text, t.ex. genom att jämföra hur många av nyheterna valts p.g.a. ”cultural proximity” eller ”frequency”.

Politik, demokrati och media

Från politiker till kändisar

1 kommentar

Jag tyckte förvånansvärt mycket om Koskis text eftersom den gav en väldigt tydlig och genomgående analys av YLEs och MTVs nyhetssändningshistoria, vilket jag trodde från början skulle vara det tråkigaste att läsa om. Texten gav ändå mig något nytt att tänka på, det var i största grad nytt information för mig. Politiseringen av median är i allmänhet något intressant, och jag fann det fascinerande att MTV inte fick ha nyhetssändningar från början. Tycker att det faller lite konstigt med tanken om yttrandefrihet och tanken om att median skall agera som fjärde statsmakt etc. Personligen känns det konstigt att under etermedians första årtionde var det bara ett statsägt bolag som fick yttra sig om dessa saker inom etermedian.

Brewins text, särskilt där han pratade om Hedges tankar om att det finns två subgrupper inom publiken som tar sig del av median var intressanta. Hedges anser att majoriteten av publiken är antingen för lata eller dumma att se sanningen bakom nyheterna medan en märkvärt liten grupp kan se genom nyheterna och förstå dem på en djupare nivå. Det här verkar i sin grund vara en ganska aggressiv indelning, men särskilt i dagens värld där vi bombaderas av olika nyheter från alla håll kan det vara mycket sanning i det. Har dagens medborgare tid att börja avkoda ens hälften av alla nyheter som de ser? I samma stycke diskuteras också bl.a. Habermas tankar om att dagens media inte alltid kan förse medborgarna med den information de behöver; en ganska skrämmande tanke med tanke på nyhetsflödet vi drunknar i.

Strömbäcks text samt videoklippet från SVT var mycket givande. Texten gav en mera teoretisk bild på medialiseringen av politiken medan i SVTs klipp var det mera tal om det praktiska. Klippet ansåg jag vara intressant just på grund av det praktiska närmandesättet. I den pratades det mycket om att median presenterar allt oftare politiken som ett spel, en tanke jag kan hålla för fullt med om. Det verkar som om alla artiklar o.dyl. är oftast skrivna som de; tankar om vem som vinner, vem leder debatten, vem som ansvarar för vad. Politiken försöks göras till underhållning av ett slag känns det som. Samtidigt verkar politikerna själv också framhäva sig i median, och göra sig till kändisar av ett slag. Politiker står på framsidan av tidningar som inte handlar om politik/nyheter och de uppträder på TV i underhållningsserier. Det verkar som vi i Finland är ganska långt in på Strömbäcks olika faser av medialisering av politiken.

En extra kommentar; jag höll på att tänka på övningsuppgiften och sökte mig fram till en livevideo av CNNs nyhetssändning som pågår runt dygnet. Jag hade tur med mig för att det var just den dagen då Hillary Clinton hade angett att hon är en kandidat för presidentvalet i USA 2016. Hela dagen var det olika nyheter om detta, det var olika experter som diskuterade henne och hennes bakgrund, hennes personlighet, hennes klädstil, hennes barn och barnbarn osv. Bara en liten del av tiden ägdes åt att diskutera hennes politiska bakgrund och åsikter samt om hennes valprogram. Känns lite bakvänt och onödigt att diskutera mera om klädstil än om hennes politiska bakgrund. Relaterar känslan till Jutta Urpilainen och hennes nätstumpbyxor samt media fiaskot som efterföljde.

Vad är mediesociologi?

Media som spegel eller påverkare?

5 kommentarer

Efter att ha läst båda texterna för denna vecka var Hodkinsons text mer i ”min stil” än Petersens text. Det kan hända att min förståelse av danska är sämre än den varit men det var många saker som verkade vara mer förvirrande i hans text jämfört med Hodkinsons. Dessutom verkade en del av Petersens tankar vara föråldrade i dagens värld. Av Hodkinsons kapitel fick jag också mycket mera att tänka på och därför tänkte jag sätta mitt fokus på den. Det var mycket som var bekant från föreläsningarna inom massmedia-kunskap i bådas texter, till exempel modellerna som används för att beskriva processen genom vilken information sänds och mottas. Det blev som en repetition av dessa samt andra grundläggande tankar om media, och det var inget jag tänkte gå in på djupet själv i detta inlägg.

 
De mest intressanta tankarna som väcktes i mig var under stycket då Hodkinson diskuterade om hur median påverkar samhället (Society). Tankarna om median som en spegel eller som en påverkare var intressanta. Då jag läste om dessa teorier tyckte jag i början att de verkar vettiga, men när jag stannade i läsningen och började fundera på vad jag själv anser att median är; vare det sig spegel eller inte, kunde jag inte svara på frågan genast.

 
Median som en spegel verkar nog vara något som kan vara sant. Median kan ju inte finnas i ett vakuum, utan den påverkas av samhället runt den, så det måste ju finnas någon sort av sanning i median? Formerna av media förändras genom att medieanvändarnas vanor förändras, så kan det vara så att median är en spegel som speglar allt som finns i verkligheten som den är?

 
Den motsatta tanken om att median är den som påverkar och förändrar samhället är också något vettigt. Median har ju ett stort ansvar men också makt att välja vad den vill visa och från vems synvinkel. Kan median då förändra vår uppfattning om något, kan median göra problem av något som inte är ett problem?

 
Exemplet i texten som handlade om våld och sexualiteten i median var något som var bekant för mig. Det finns miljoner av åsikter och texter om detta ämne på nätet. Vi alla kan nog komma överens om att det finns våld i samhället samt att sexualiteten överdrivs i median i allt större grad. Jag kom att tänka på tv-serien Game of Thrones i detta sammanhang, där våld och sex blandas ihop och om ingen blivit mördad eller torterad i de senaste 5-10minuterna kan man förvänta sig att det kommer snart en sexscen. Trots allt detta är serien i dag en av världens mest populära och förväntade serier, där miljoner människor sätter sig ner med vänner att titta på den. Är detta ett märke på att det finns något fel i vårt samhälle eller är det bara median som opererar inom dessa normer?

 
Cirkelteorin som knyter ihop dessa två skilda tankar är något som jag kan ställa mig bakom. Som jag redan tidigare sade, kan median inte finnas i ett tomrum, den måste få ”inspiration” någonstans ifrån men den omformar verkligheten till en falsk-verklighet, som är antingen något vi strävar efter eller är något som vi inte vill att verkligheten skall vara. Men kan denna falska-verklighet omforma den riktiga verkligheten? Det är jag inte helt 100 % säker på. Visst om något upprepas tillräcklig många gånger kan den säkert rubba av sig men om att median själv skulle helt totalt förändra sociala normer; det tror jag inte på.

 

-Tytti