Alla inlägg av Ann Sundqvist

Meningen med media

Media och mediesociologi som tankeredskap?

Nick Couldrys artikel får mig att tänka på mediesociologin och hur ett perspektiv på media har påverkat tankar och perspektiv. Couldry skriver att hans forskning motsätter sig antagandet att media eller ett specifikt arrangemang av media resurser och bruksvanor är nödvändiga eller ”naturliga” för vårt sociala liv. Couldry insisterar på att forskningen behöver ha ett decentraliserat förhållande till media. På samma sätt har kursen i mediesociologi fått mig att ifrågasätta och tänka på en de ämnen som kommit upp. Kanske en del av meningen med media är att få oss att tänka kritiskt på det vi ser och hör och att lära oss lite mera om det som existerar utanför oss själva och var egen lilla sfär.

Den första veckan bestod av en introduktion till mediesociologin med texter av Lars Kjerulf Petersen och Paul Hodkinson. Mycket av det som fanns i de två texterna var delvis bekant sedan tidigare, eftersom jag har jobbat inom media och dagligen använder Internet och andra media. Det var intressant att se ett akademiskt perspektiv på de problemställningar som förekommer och som båda författarna lägger fram som områden inom mediesociologin. Hela kursen har varit intressant från det perspektivet, jag har bättre föreståelse för hur och varför media fungerar som de gör.

I Anne Koskis text hittade jag två årtionden som jag själv har upplevt och det påverkar förstås hur jag upplever den. Det som jag kommer att ta till mig från kursen på ett personligt plan är kanske hur naiv jag ännu var då jag flyttade utomlands och hur mycket det är som jag inte känner till om att leva i Finland.

Nyhetsförmedlingen var nog den modul som har gett mig allra mest, eftersom den gav mig mest perspektiv på nyhetsmedia och hur de fungerar. Jag har sett hur det fungerar då nyheter skrivs, så det akademiska perspektivet på nyheterna var väldigt givande och förblir nog något jag kommer att gå tillbaka till i framtiden.
Perspektivet på hur media påverkar oss gav en annan tankeställare om Finland och hur finsk kultur och rikssvensk kultur kan tänkas skapa klyftor mellan dem som känner till bara en av dem. Det oväntade resultatet av stora delar av kursen är hur mycket jag har tänkt på och omvärderat en del av mina egna erfarenheter och hur jag har försökt sätta dem i ett sammanhang som kommit fram i texterna.

Det går inte att komma ifrån att media är viktiga källor för information och, i fallet med sociala media, ett sätt att bilda nätverk och vara i kontakt med andra. Men det är också viktigt att komma ihåg att vara kritisk till det som presenteras i media, ofta kommer informationen med åtminstone en vinkling, men ibland serveras den som en del av en plan eller agenda. Jag hoppas att den generation som vuxit upp med teknologin kommer ihåg det. Överlag har jag också blivit alltmer medveten om exakt vad det betyder att inte ha tillgång till teknologi, media och sociala nätverk på nätet år 2015. Klyftan mellan dem som har och dem som inte har teknologi och kunskapen att använda den är djup och bred.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

För övningsuppgiften har jag tillgång till ganska mycket material. Jag tittade på ett bredare underlag av källmaterial än planerat, men jag tror att skillnaden kan vara ganska intressant. Jag har tillgång till både artiklar och ”screenshots” av nyhetskällornas sidor för en jämförelse av hur viktigt det engelska valet var i deras nyhetsurval och också vad de valde att presentera till sina läsare.

Mediahändelser

Valspektakel i Storbritannien

Det brittiska parlamentsvalet tog plats senaste torsdag (7 maj 2015) och det är något talande i det faktum att begreppet mediaspektakel får mig att tänka på valet. Eftersom jag också tog en noggrannare titt på valet för att jag har använt det som material för övningsuppgiften, är det intressant att se närmare på fenomenet.

Seeck och Rantanen skriver att det har påståtts att direktsändning av ceremoniella händelser har minskat i betydelse och kanske också i frekvens, men när det kommer till parlamentsval i Storbritannien är fenomenet helt klart fortfarande viktigt. Det är intressant att se på valet i media i det här perspektivet, eftersom det kan fylla både kriteriet för en mediahändelse (media event) och en nyhetshändelse (news event). Till exempel TV kanalernas sändningar gör i mycket valet till en mediahändelse i och med att de är planerade och iscensatta på förhand, men de gör också valet till en nyhetshändelse eftersom valresultatet i sig inte är känt på förhand och är något som direktsändningen blir tvungen att vara en reaktion på, den kan inte planeras (react och pre-act, Seeck och Rantanen s. 168). Kanske fyller de bäst kriterierna för en nyhetshändelse i och med att de innehåller både förutsägbara och oförutsägbara element (s. 168).

Det brittiska valet var också intressant i ett sammanhang då man kan se mediahändelser som något som utvecklats innan ”nya media” fanns (s. 169). Det har diskuterats i brittiska media om det här var det första ”sociala media valet”, bland annat The Telegraph frågade i en artikel vilket part som vann striden i sociala media (Election 2015: Which party has won the social media war?) och BBC ger en överblick över de valhändelser som odödliggjordes i sociala media (Election 2015: The moments that were immortalised on social media).
Från den mera traditionella synvinkeln så rapporterar BBC också att valdebatterna i TV var mest inflytesrika då det gällde att påverka väljarna (Election 2015: TV debates ’most influential’ for voters).

Allt det här ger intrycket att media befinner sig i något av en brytningstid mellan traditionella former (och en hierarkisk topp-till-botten modell) och nya media, inklusive sociala media och nyhetskällor på webben. Kanske finns det också något av en generationsklyfta då det gäller användningen av ny teknologi – den generation som vuxit upp med den nya teknologin har nu vuxit upp och börjat rösta.

Underhållning och populärkultur

Underhållningens betydelse för en personlig identitet

2 kommentarer

För veckans tema har jag förutom von Rimschas och Siegerts text valt att läsa Palokangas’ text.

von Rimscha och Siegert tar upp ett intressant ämne i sin analys av dem som arbetar inom underhållning, speciellt fascinerande är det att tänka på betydelsen av det som tas upp inom underhållningen i ett längre perspektiv. I artikeln skriver de att ”underhållning formar vår världsbild” ett påstående som jag inte är kvalificerad att bedöma som sant eller falskt, men som fascinerar mig. De skriver också att nyheterna påverkar kunskap i ett kortare perspektiv, och hjälper oss att bestämma t.ex. hur vi röstar, men att det är underhållningen som påverkar oss i ett längre perspektiv genom att ge oss normer för vardagslivet och de stereotyper som vi ser omkring oss.

Kombinerad med Palokangas artikel om finsk television och dess programutbud ser jag en intressant möjlig tudelning av den finlandssvenska befolkningen: österbottningar (och kanske ålänningar), som har vuxit upp med Sveriges TV, SVT, och de finlandssvenskar som vuxit upp i södra Finland med ett mera finländskt utbud. Jag är medveten om att uppdelningen inte blir absolut, visst ser till exempel österbottningar också på program från de finska kanalerna. Det som intresserar mig är vilka skillnader i synsätt och eventuell livsåskådning som kan finnas på grund av det.

Jag kan använda mig själv som exempel: jag är uppvuxen i Österbotten och under min uppväxt var det nästan enbart svensk TV jag såg på. Ännu idag är jag betydligt mera medveten om svensk underhållning och artister, medan finsk underhållning i mycket förblir ett mysterium. Jag har under senare år, speciellt under den tid som jag har bott utomlands, förstått hur mycket det påverkat min identitet som finländare. Jag har aldrig känt mig som en del av ”det finska”, majoritetsspråket lärde jag mig i skolan och den kultur jag vände mig till var den rikssvenska. Känslan av utanförsskap underströks då jag studerade i Åbo och upplevde hur österbottningar uppfattades av en del av dem som vuxit upp i södra Finland. Kort sagt så kände jag mig som en främling i mitt eget land. De två texterna som jag läst har fått mig att undra hur mycket av det här som beror på den riktning som min mediakonsumption tog. Skulle jag ha uppfattat situationen annorlunda om jag tittat mer på finska program?

Nyhetsförmedling

Att välja ”rätt” nyheter

4 kommentarer

a) Urvalet av det som presenteras som nyheter i media kan aldrig vara helt opartiskt, enligt Hodkinson. Veckans läsning får mig att nicka igenkännande, de kategorier som Hodkinson beskriver reflekterar mina egna erfarenheter. Då man jobbar med nyheter digitalt är nyheter mest värda då de är färska: pressmeddelanden ska följas upp så fort som möjligt och till exempel en flygkrasch kräver att man följer utvecklingen av situationen så noga som möjligt och skriver om och publicerar uppdaterade versioner av nyheten så snabbt som möjligt då ny information kommer in.

Det är fascinerande att se den akademiska sidan av nyhetsmedia, att se en analys av hur det fungerar och en text som förklarar de regler som arbetsgivaren hade. En del är helt självklart: ett flygplan från ett stort västerländskt flygbolag med många passagerare får mycket mera tid och utrymme än en krasch som berör ett litet flybolag i periferin. Det låter krasst, men det ligger en inkomst bara i de nyheter som drar till sig intresse från läsare. Ett stort västerländskt flygbolag involverar många: passagerarnas anhöriga och vänner, försäkringsbolag, ägare och delägare och eventuellt aktiepriser, flygplanets tillverkare, andra flygbolag som kanske flyger på samma rutt och får fördelar och nackdelar på grund av situationen. En krasch i periferin blir, precis som Hodkinson skriver på sidan 131, mera intressant om det fanns passagerare av ens egen eller grannlandets nationalitet med ombord.

b) För övningsuppgiften har jag tänkt se på nyhetsrapporteringen av det engelska valet den 7 maj, speciellt rapporteringen av valresultatet. De källor jag tänkt använda är BBCs nyhetssida på webben, The Huffington Post (som har ett flertal nationella upplagor på nätet, jag tänkte närmast använda den brittiska och eventuellt den amerikanska upplagan), och Russia Today Online. Som fjärde alternativ har jag MSNBC. Min motivering är att jag är intresserad av vilka skillnader och likheter jag kan tänkas hitta i rapporteringen av samma händelse, speciellt en nyhetshändelse som jag på förhand vet att kommer att inträffa.

Politik, demokrati och media

Politisk naivitet och media

1 kommentar

I veckans läsning fascinerades jag av Mark Brewins ”Life Without Media”. Efter att ha läst texten trodde jag nog att min fascination med hans bild av en förändring av självuppfattningen hos den postmoderna individen och hur den knyts samman med samället och media skulle bli det centrala temat för mitt inlägg. Efter att jag läst Anne Koskis text tänkte jag inte längre så. Oberoende av innehållet i de andra texterna måste jag först skriva om Koskis text.

Anne Koskis ””Överföring med rutans hjälp” är kanske lite torr på sina ställen, och har nog mera detaljer än jag riktigt kan och vill ta till mig, men den behandlar speciellt ingående två årtionden som jag minns. Texten har en känslomässig dimension som jag fortfarande försöker analysera. Jag har alltid varit ganska politiskt naiv och oinformerad, och tyckte nog alltid att finska politiker lät ganska likadana i media. Trots det läste jag dagligen den lokala dagstidningen, men TV-nyheterna var ofta svenska. Någonstans halvt undermedvetet registrerade jag nog att det fanns en skillnad mellan det svenska och det finska.

Koskis text har flera olika effekter: för det första känner jag mig generad för att jag inte har känt till mycket av det som hon skriver om, till exempel angående de ämnen som inte var tillåtna och Finlands underlägsenhet gentemot Sovjetunionen under det kalla kriget. Den andra effekten är en tanke att den finska underlägsenheten är lite pinsam och inte något som kan medges till utländska bekanta. Själv känner man ju till bakgrunden, och kan förstå att det var en överlevnadstaktik, men hur kan man förklara det kort?

En tredje tanke består av flera delar: händelserna från 90-talet som Koski skriver om, de kommer jag själv bättre ihåg. Precis som hon skriver kommer jag inte ihåg att det skrevs speciellt mycket om depressionen och jag kommer också ihåg att det var svårt att veta hur det var bäst att rösta i folkomröstningen om EU eftersom informationen kändes knapp och inte tillräckligt mångsidig. Jag jämför också finska media med engelska, en jämförelse som inte är helt rättvis eftersom min direkta upplevelse av Finland är minst tio år gammal och den teknologiska utvecklingen har gått enormt framåt under det sista årtiondet. Kanske skulle finska media stå sig bättre i jämförelsen om mina erfarenheter var färskare.

Texten har redan blivit lite lång, men jag vill trots det kort nämna Brewins text som fascinerade mig utan att ha samma känslomässiga effekt. Det han skriver om den förändrade självuppfattningen är tankeväckande och det är fascinerande att den vävs samman med media och samhällsförändringar. Det här är ett ämne som jag gärna skulle veta mera om, speciellt från den mänskliga/antropologiska synvinkeln.

Vad är mediesociologi?

Tankar kring introduktionen

1 kommentar

Lars Kjerulf Petersen och Paul Hodkinson ger båda en introduktion till mediesociologin på rätt olika sätt. Petersen skriver om massmedia och hur olika typer av media fungerar gentemot dem som använder sig av det som media har att erbjuda. Hans exempel är television och datorer/Internet. Hodkinsons fokus är på teorier och modeller för hur media fungerar, och hans text ger en mera distanserad känsla.

Petersen verkar engagerad i sitt ämne, men hans text blir mera tungläst för mig i och med att den är på danska, och de nödvändiga pauserna för att fundera över formuleringar som är annorlunda i danskan bryter upp läsningen. Men även om språket inte var en faktor är hans text svårare att ta till sig, den förutsätter en helt annan nivå av förkunskap när det gäller teori och koncept, medan Hodkinson förklarar allt, och gör det väl. Trots det var båda texterna intressanta och kompletterar varandra. Petersen förklarar medias interaktion med samhället, han diskuterar offentlighet och hur media påverkar samhället och individer. Hodkinson skriver också om sådana saker, men det blir mera en illustration för en teori eller modell. Trots det är texten väldigt lätt att läsa.

Mycket av det som kommer fram i texterna är åtminstone delvis bekant sedan tidigare. Jag har jobbat inom media och använder dagligen Internet och andra media, och det betyder att jag lägger märke till en del av de problemställningar som båda författarna lägger fram som områden inom mediesociologin. Speciellt noterade jag det som Hodkinson skriver om annonsörernas inflytande och behov (s. 50), jag har själv lagt märke till hur TV reklamen varierar beroende på vilken kanal det är och vilket program som visas. Jag är också sedan länge medveten om att man lätt drunknar i mängden av information på nätet och att det kan vara svårt att verifiera informationen om den inte kommer från en pålitlig källa.