Det var intressant att läsa både Lars Kjerulf Petersens text ’Hvad er mediesociologi?’ (2000) samt Paul Hodkinsons ”Introduction” i Media, Culture and Society: An Introduction (2011), eftersom de närmar sig ämnet mediesociologi ur lite olika synvinklar. Hodkinson (2011) konstaterar genast att vi idag är omgivna med media oberoende av var vi befinner oss, eftersom vi frivilligt omger oss med den, exempelvis när vi reser. Jag tänker att detta kanske kan bero på att det i dagens samhälle finns ett allt större (socialt accepterat) beroende till media, musik, Facebook osv. Petersen (2000) å sin sida lägger mycket fokus vid skillnaden mellan ord och bilder, han menar att media som baserar sig på bilder generellt sett är lättare att ta till sig, eftersom man inte behöver ha ett gemensamt språk, utan alla kan ta till sig en bild. Petersen (2000) poängterar dock att bilder, exempelvis TV-bilder nödvändigtvis inte är så enkla, eftersom de även kan fungera exkluderande. Med detta menar Petersen (2000) att man beroende på social klass eller utbildningsnivå kan gå miste om relevant information i bilden, eftersom man helt enkelt inte har någon form av teoretisk bakgrund att ställa den mot. Jag tänker att risken med bilderna är att de – som allt annat – går att misstolka, vilket förstås kan leda till förödande konsekvenser.
Hodkinsons diskussion kring huruvida det är media som formar samhället eller samhället som formar media tycker jag var väldigt intressant och presenterat på ett överskådligt sätt. Diskussionen liknar mycket den om strukturfunktionalism, vilket kom först – hönan eller ägget? Hodkinson (2011) konstaterar att det antagligen går åt båda hållen, vilket känns som en lagom trevlig slutsats.
Jag har svårt att välja en ”favorit” mellan dessa två herremän, eftersom de skriver på väldigt olika sätt. Dock gillade jag Petersens tankar kring Tv:n och den distans som uppstår. Det är fascinerande och samtidigt lite skrämmande att tänka på att dagens moderna människa lever mer eller mindre i en virtuell verklighet, där man inte upplever saker i den ”riktiga verkligheten”, utan snarare genom en skärm. På något sätt tänker jag att orsaken till att vi lever genom skärmarna kan vara att vi utsätts för sådana enorma mängder information (alltså stress) varje dag, att skärmen paradoxalt nog blir någon form av flykt. Eftersom Tv-tittande inte kräver någon motprestation (man behöver inte gilla, kommentera, finnas tillgänglig etc.) tänker jag mig att det blir en rätt naturlig coping-metod. Visst, man kan gå ut i skogen också, men Tv-soffan är ju ofta bekvämare…
Så summa summarum, intressanta texter med många tankeväckande och tidvis skrämmande poänger. Har vi skapat ett monstersamhälle som inte går att stoppa? Och hur mycket klarar en människa egentligen av att kommunicera, fundera och ständigt finnas tillgänglig? Hur ser ett framtida samhälle ut där media inte spelar en lika stor roll längre?
Jag började tänka på det med skillnaden mellan text och bilder, att en bild säger mer än tusen ord är ju delvis applicerbart. samma bild kan visas över hela världen och alla (de flesta?) ser vad den föreställer, medans text då måste översättas p.g.a. språk, eller omformuleras p.g.a av sociala klasser, utbildningsnivå, kulturella skillnader, politik m.m. och en bild kan förmedla så mycket mera känsla! Dock är det ju väldigt lätt att ta en bild ur kontext och få den att framstå som något helt annat. Så jag tror bilder absolut blir mer och mer viktiga och text kommer ersättas delvis av bilder. Videoklipp är då kanske ännu mer givande ( för en del) men dock krävs mer resurser. Det ultimata är väl en lämplig kombination av alla!
Jag håller med dig om att det var väldigt intressanta tankar om Tv:n och hur vi människor lever i en virtuell verklighet där saker inte upplevs i den riktiga verkligheten. Ja, stress kan vara en orsak till flykten till tv:n. Jag tror också det kan vara någon form av flykt från vardagen, antingen från en händelselös vardag, en vardag med allt för många händelser eller kanske en flykt från det man borde ta tag i, i sin vardag. Det skulle verkligen vara intressant att studera ämnet mera ingående.
Jag tror att den nuvarande media har förändrats idag mycket vår livsstil, som det nämnts en virtuell livssstil, och tv har spelat en viktig roll, så långt kan vi kopplas till det. livsstil är Men ett media som kan förändras mycket vår livssstil är internet, som studerar Petersen, där denna media förändras mycket mänskliga relationer, är inte ett vanligt medium och den viktigaste funktionen är att ingen har en kontroll över informationen, så att internet är och kommer att vara en avgörande faktor som många av dess yttringar fortfarande att se.
Instämmer med andra kommentatorerna: intressant text med flera bra poänger, bl.a. hur bilder inte alls är entydiga utan i läsningen av dem kan en hel del färdigheter aktiveras.
Jag kände igen också en hel del av det som du skrev om stressen som specifikt interaktiviteten i den nya median innebär. Det känns ju lätt på kvällen att man bara har gjort lång arbetsdag när man mellan arbetsuppgifter längs dagen har tagit pauser t.ex. på sociala medier. Den egentliga avslappningen sker efteråt.