Efter att ha läst Petersens och Hodkinsons artiklar konstaterar jag att det inledningsvis var jobbigare att läsa danska. Jag brukar kunna göra det som Petersen menar känneteckna TV-mediet, det vill säga ha en del av uppmärksamheten på mediet (texten) och en del på rummet. Det gick inte på danska. Hela min uppmärksamhet måste fästas på artikeln för att jag skulle ha en möjlighet att göra texten till ”min”.
Att det finns en skillnad i tid mellan Petersen och Hodkinson är helt tydligt. Petersens fokus ligger på TV-mediet, och jag tycker att hans förståelse av andra andra former av medier (Internet) verkar utgå från hans tolkning av TV, även om han mycket riktigt konstaterar att datorn och Internet kommer att upplösa gränser, och att det flow han förknippar TV:n med ser annorlunda ut på Internet där det mera handlar om hypertext som användaren aktivt måste välja och söka upp.
Jag tycker mig kunna skönja en form av dualism i Petersens syn på medier och detta redan från indelningen i artikeln där han beskriver media som bestående av två dimensioner: hardware och software. Hardware skulle vara den tekniska utrustningen medan sofware består av den semiotiska aspekten eller den form av symboler som används i kommunikationen. Petersen fortsätter med att skriva att TV:n både är demokratisk och antidemokratisk, att den både omfattar närhet och distans, offentlighet och enskildhet, upplöser och skapar nya hierarkier och således sociala system och kategorier. Det senaste kan knappast förstås som dualism, utan mera ett sätt att peka på TV-mediets dubbelhet, men ändå lite åt ett antingen-eller tänk där mediet ändå verkar förstås som något autonomt. Mediet förmedlar/kommunicerar ett budskap som tas emot mer eller mindre aktivt av en mottagare.Punkt.
Jag tycker att Petersen snuddar alldeles för lite vid hur mottagaren slår tillbaka på mediet. Petersens förståelse verkar i det närmaste vara en linjär förståelse av media.
Hodkinsons sätt att närma sig media är ett sätt som känns mera aktuellt, och då verkar Petersens artikel ändå inte vara äldre än från år 2000. Men som vi alla vet har otroligt mycket hänt på Internet fronten under 00-talet med allt vad sociala medier och dylikt heter.
Hodkinson går igenom olika modeller av hur man kan förstå media, också den linjära modellen vilken förkastas. Hodkinson nämner också två olika sätt att förstå medias relation till samhället. Media kan antingen förstås som det som skapar samhället och dess fenomen i mångt och mycket eller så kan man se media enbart som en spegel av samhället. Fenomenen finns redan, media bara visar det som finns utan att skapa. Hodkinson förkastar också dessa modeller och menar att det inte är så enkelt och schematiskt. Medias relation till samhället, men också till brukaren/användaren är en ständig rundgång skulle man kunna säga.
Samhället både speglas och konstrueras i media, på samma sätt som mediabrukaren också speglas och konstrueras i och genom media. Hodkinsons förståelse är sociokulturell, och då är inte några enkla modeller möjliga. Inom ett sociokulturellt perspektiv konstrueras eller görs det mesta. Hela ens identitet är beroende av sammanhang och vad man väljer att göra och visa upp på olika arenor. Man blir som människa till genom relationer i olika sammanhang, således blir också samhället till på olika arenor och genom olika relationer. Allt detta blir en väv av relationer där några linjära förklaringar inte är plausibla.
Inte ens TV kan idag förstås som något som är en envägskommunikation. Petersens flow existerar inte längre, eller visst, men inte enbart. Jag kan idag välja när jag vill se ett program, jag kan stanna programmet och återuppta tittandet senare. Jag kan i real time twittra om ett TV-program och detta kan påverka programmets utgång.
Fördelen med Petersen är att det är enkelt att analysera med schematiska modeller och som introduktion kan det funka, men man missar väldigt mycket av det dynamiska som media idag består av. Hodkinsons sätt att närma sig media är mycket rikare och mer komplext och helt enkelt mera uppdaterat. Det gör dock också analysen mycket svårare. Inga enkla sanningar kommer att hittas.
Jag håller med om att det väldigt tydligt syns att de två författarna analyserat olika tiders media, just på grund av att TV är så centralt i Petersens text. Jag kommenterade också i mitt inlägg att Hodkinsons är mer aktuell än Petersen. Bra poäng också med att Hodkinson ser media som något konstruerat!
Jag anser att det är bra med en teoretisk bas som Petersen skapat, men att den inte i dagens läge eventuellt mer kan tillämpas på samma sätt.
Du hade en intressant iakttagelse i inledningen: pga språket krävde Petersens text på danska hela din uppmärksamhet. Kanske inte en helt dålig sak även om jag förstår att det är en ansträngning.
Iakttagelsen av den genomgående dualismen i artikeln är intressant. Hodkinson utgår ju också från att presentera två motsatta idealtyper av perspektiv på massmedia som han sedan överbryggar. Ett klassiskt grepp.
Jag tilltalades av hur du kunde gå vidare från blotta konstaterandet av tidsskillnaden mellan de två texterna. Men särskilt glädjande var det hur du mot slutet tog in poängen med social konstruktion (som du attribuerade Hodkinsons sociokulturella perspektiv). Detta har i övrigt framstått som den stora bortglömda poängen efter att jag nu har läst ett antal bloggar före denna: Inte bara står samhället, individen och massmedia i växelverkan med varandra utan de går knappast att entydigt skiljas från varandra. I det här sammanhanget kom jag också att tänka den symboliska interaktionismens syn på hur mänskligt medvetande uppstår. I klassisk SA betonas ju visserligen face-to-face kommunikation, men i dagens vardagsverklighet där media är allestädes närvarande kan man ju undra om inte medieinnehåll kommer att påverka konstruktionen av självaste våra identiteter från ett tidigt skede, på mångahanda sätt och med djupgående konsekvenser.