“Nationalism is not the awakening of nations to self-consciousness; it invents nations where they do not exist” (Ernest Gellner 1983). Som Hodkinson (2011, 177) påpekar råder det inga tvivel om att utvecklingen av kommunikationsteknologi och media har haft en central roll i skapandet av känslan av gemenskap.

Mediahändelser och spektakel har bidragit till att främja en nationell identitet och stärka den nationella sammanhållningen. Dayan och Katz (1992) menar att mediahändelser suddar ut eller tonar ner sociala klyftor och för samman människor genom föreställningar om en gemensam identitet. Centralt för dessa samhällen av åskådare är delade känslor, oavsett om det handlar om sorg, hat, avsky eller glädje (Seeck & Rantanen 2015). Dahlén (2008) diskuterar mediespektakel i form av idrottsevenemang. Hur känslor av social gemenskap vid till exempel de Olympiska Spelen bidrar till konstruktionen och vidmakthållandet av en nationell identitet. Liksom Dayan och Katz betonar han förmågan att ena människor över klassgränser och tar bl.a. upp Wijks studie Idrott, krig och nationell gemenskap (2005) där han undersöker idrottens konsensusideologi eller idrottsrörelsens avsaknad av konfliktperspektiv. Utöver skapandet och reproduktionen av nationella identiteter skapas även det intressanta fenomenet nationella sporthjältar(NSH) via media. När Ayrton Senna dog 1994 utlyste den brasilianska regeringen tre dagars landssorg och tre miljoner människor kantade gatorna vid hans begravning. Radford menar att en nationell hjälte visar mod och hängivenhet, lyfter stämningen och inger hopp och förtröstan och enligt Kalle Virtapohja kan nationella hjältar fungera som samlande symboler i nationella krislägen och inge framtidshopp. I slutet av 1980-talet var den brasilianska ekonomin i en djup kris, men fortfarande idag ger Sennas vinnarinstinkt och mod de som har det svårt hopp. Ayrton Senna större än Pelé för brasilianarna.

Bohlin (2006) tar upp en annan form av mediespektakel, Eurovisionsschlagerfestivalen. Ett spektakel som på samma sätt som idrottsevenemang enligt honom är viktigt för nationernas identitetsskapande. Nya stater använder Eurovisionen som ett verktyg i konstruktionen av sig själva som nation. Bohlin nämner i artikeln bland annat skapandet av varumärket Estland 2002 och enligt Nina Dahlbäck i dagens Vasabladet har Pertti Kurikan Nimipäivät ”gett varumärket Finland ett uppsving som är värt minst en bragdmedalj.”