Jag gillade veckans texter, speciellt Hodkinsons ”Saturation, Fluidity and Loss of Meaning”. Där togs det upp att postmoderna teoretiker tycker att det inte mer går att avskilja media och verklighet. Både förståelsen av olika händelser och skapandet av individens identitet genomsyras av media.

Enligt Fredric Jameson har samhället förändrats till ett sådant, som bara skapar mer o mer produkter hela tiden. I texten tas sport upp som ett exempel; ifall man är ett fan av ett visst lag, kan man köpa allt från sportprylar och kläder till muggar och spelkort, med temat av laget. Utbudet på medieprodukter ökar också hela tiden (podcaster, olika kanaler, man kan se på tv via telefon och tablett), för att få se vissa kanaler och specialsändningar måste man betala extra. Ett aktuellt exempel på det är att man måste köpa MTV Sport paketet för att höra Mertaranta som kommentator i ishockey VM.

En annan intressant fråga som togs upp i texten var varför man köper nya produkter, fastän man inte egentligen behöver? Svaret till detta anses vara att prylar har ett symboliskt värde för människor. Baudrillard anser att människor värderar både sig själv och människor runt omkring sig genom dessa. Detta fenomen i sig är inte nytt, men jag tror det har tagit en ny form i och med sociala medier. På t.ex. Instagram (en sida där man laddar upp bilder) finns det konton med flera hundra tusen följare, som lägger upp bilder på kläder och andra prylar som följarna enligt dem borde vilja ha. Detta leder till att om en sådan sida (eller en känd person med många följare) köpt något av ett visst märke, köper många följare det också för att kunna hashtag’a det i sin bild och på så sätt ha något gemensamt med sin idol. T.ex. köper man ett par Tiger of Sweden jeans kan man hashtag’a #tigerofsweden på sin instagram bild, och på så sätt visa ”sitt” värde.

Då detta handlar om att försöka ge ut en viss slags bild av sig själva på nätet, så finns det också olika rollspel som gör att man helt skall komma på en ny karaktär åt sig. I texten togs det upp ifall online roller efter många timmars spelande egentligen är mer eller mindre verkliga än personen som sitter bakom skärmen och spelar. Det som ändå enligt mig är bra med dessa spel (då de inte mer eller mindre tar över ens hela liv) är att man lätt genom ett gemensamt intresse kommer i kontakt med människor från olika delar av världen, och får ett ypperligt tillfälle att träna upp sina språkkunskaper.

En annan intressant tanke i texten handlade om informationsöverflöd, vilket betyder att vi ständigt överöses med massor av information via olika kanaler, vilket gör att vi inte fördjupar oss i någon av dem. Som exempel kan man tänka på en individ som sitter i en pub. Han har telefonen i fickan eller på bordet, det finns flera påslagna tv:n var olika kanaler visas, det spelas musik från högtalarna, och det finns antagligen olika tidningar att läsa. Då samma individ sitter hemma har han säkerligen igen telefonen bredvid sig, tv:n framför, kanske laptoppen i famnen, och ifall tv-programmet inte intresserar så mycket kanske han knäpper på radion eller spelar upp musik från sitt Spotify konto.

Kort ännu om min övningsuppgift; jag har hittat många artiklar angående ämnet, och tror nog jag kommer att få tillräckligt med material för min uppsats! Här tills har jag främst bara hunnit kolla igenom bolagen som står bakom de tidningarna jag studerar, och fastän jag visste att det är stora koncerner så blev jag chockad när jag fick vet hur många tidningar, nätsidor, radio- och tv-kanaler som hör till vardera!