I Hodkinsons text spekuleras det om identiteten man skapar på Internet är alltid annan än den man har i verkliga livet, och om alla vill skapa en sådan. Det är intressant hur man både kan vara ”sig själv” och samtidigt skapa nya identiteter beroende på vad man vill göra på Internet. Som även nämns i texten, om man endast kollar upp tågtidtabeller är det knappast någon som helst skillnad med vilken identitet man gör det, men att det sedan finns till exempel spel där idén är att skapa nya identiteter är ju hela poängen att komma utanför ”jaget”. I dagens samhälle ställs en hel del press på hur man bör vara, och i och med att omgivningen känner en har man säkerligen format och skapat en viss identitet som inte kan ändras enligt hur man känner sig i stunden. Därför känns det logiskt att det är för mycket för en del människor, och de vill komma bort från det som av andra anses som ens identitet. Det kan kanske också i vissa fall vara hälsosamt att testa på olika identiteter på nätet och för stunden få känna sig som någon annan, eventuellt kan ansvarskänslan lätta. Oroväckande är det då dessa identiteter som man skapat på Internet tar över det ”verkliga jaget” och personen förlorar kontakten med verkligheten. Det som också väcker oro är då skillnaden mellan vänner i verkligheten blandas med de personer man diskuterar med via datorskärmen. Internet har möjliggjort för oss att hålla kontakten med människor runtom i världen, vilket jag anser vara en positiv sak. Men om man sedan glömmer verkligheten och endast har virtuella vänskaper lider det sociala umgänget. Jag tror inte att en person man chattar med  kan ersätta en person man talar med i verkligheten.

Jag tycker också det är en bra poäng Hodkinson tar upp med att säga att vi alla nog, på ett sätt eller annat, medvetet eller omedvetet, påverkas av medierna. Vi lever i ett mediasamhälle och det är oundvikligt att stänga ögonen för det. Sedan är det var och ens personliga sak hur mycket man låter sig själv påverkas av det. Det som också är viktigt att komma ihåg att man bör hålla sig kritisk till ”that more is always better”, som Hodkinson skriver. I dagens läge är inte problemet det att människor inte skulle kunna ta reda på saker, eller få den information de är ute efter, utan tvärtom; vi lever i ett överflöde av information. Det gäller att vara kritisk och själv kunna avgöra vad man tycker är viktigt och väsentligt. Det är dock en svår uppgift, och även om man vill hålla sig kritisk mot någonting kan det ändå hända att då man tillräckligt mycket eller länge utsätts för någonting ändå börjar se det som något acceptabelt.