I Hodkinsons text kring meningen med media pekar han bland annat på en mättnad. Vi kan konstatera att media utbudet har ökat kraftigt och tagit många nya former bara under de senaste 5-10 åren. Baudillard menar att media är samhället! Via media får vi influenser som påverkar vårt sätt att se på världen. Media influerar våra kulturella relationer, våra värderingar och våra erfarenheter. I Hodkinsons text beskrivs internet som en kultur av simulering. Det avspeglar eller är en kopia av något. Detta något kan vara samhället, individen, gruppen eller familjen. Tidigare har vi diskuterat huruvida media är en spegling av samhället eller om samhället speglar media.

I Couldrys text om ett liv utan media hävdar han att man för att förstå betydelsen av media först bör se på livet utan media. Det är en ganska provocerande tanke. Ett liv utan tv och dagstidning är relativt enkelt att föreställa sig och tillämpa. Men med de radikala förändringar som internet fört med sig är det problematiskt med ett liv utan media. I avslutet på sin text citerar Nick Couldry en 22-årig brittisk students uttalande från år 2011. ”We live in a media world. There are eyes everywhere but we still know nothing, we still see nothing.” Jag uppfattar att det här ringar in en väsentlig tolkning av vad det enorma flödet av information via media får för konsekvenser. En mättnad uppstår som leder till ignorans. Mina tankar går till min ungdom och skoltid. När vi på historia lektionerna behandlade nazismen och koncentrationslägren delade vi elever uppfattningen att om omvärlden bara hade känt till vad som pågick skulle förintelsen aldrig ha ägt rum. Idag matas vi med information om elände, förföljelse, misär från många håll i världen. Läget i Sudan är bara ett av många exempel. Och jag är benägen att hålla med den brittiske studenten. Vi vet ingenting, vi ser ingenting. Tanken väcks om det här är ett område där sociologisk forskning kunde fylla en funktion.

Media tar mer och mer plats i vardagslivet. Har medialiseringen blivit central för konstruktionen av såväl den individuella som den kollektiva identiteten? I och med internet och sociala medier bidrar vi som enskilda individer till att skapa en social tillvaro via media. Är det här ett samhällsfenomen som vi bara sett början av? Vi bombarderas med information och den är tillgänglig för alla utan filtrering. Hur ska vi klara av hantera mängden av oredigerad information?

I min jämförelse av dagstidningarna Vasabladet och Pohjalainen har jag undersökt rapporteringen av båtflyktingarna i Medelhavet under en veckas tid. Jag hittar likheter och skillnader. Har dock hittills bara ytligt granskat innehållet. Parallellt har jag sett på rapporteringen av  förhandlingarna mellan SSS – Sipilä, Soini och Stubb. Lite intressant skulle det vara att undersöka det närmare. Men troligen fördjupar jag mig i båtflyktingarna.