Nationell symbol och genusperspektiv

Mediaspektakel kan enligt Seeck och Rantanen göras av precis vilken händelse som helst. Media kontrollerar och styr budskapet över vad som är och inte är viktigt. Allt kan bli ett spektakel, oavsätt om det handlar om ett kändisbröllop eller kattvideos på youtube. Så länge nyheter levererar något spännande eller något helt nytt, så är vi där för att suga upp det som en svamp. Vi matas med det som uppfattas som verkligt medan samhällsordningen styr oss och påverkar våra värderingar och handlingar.

Nationell identitet är något som Wijk sätter fokus på i sin studie (Idrott, krig och nationell gemenskap). Han lyfter fram hur idrotten skapa social gemenskap, samhällslojalitet och konsensus – vilket är idrottsrörelsens ideologiska kärna. Enligt honom handlar det om att bevara istället för att förändra, vilket gör idrotten betydelsefull och lojal. Under andra världskriget riktade man stor uppmärksamhet mot olika friidrottstävlingar och det fanns ett stort behov av nationella förebilder. Enligt Wijk finns det ett tydligt samband mellan enorm popularitet i nationella och internationella tävlingar och att skapa känslor av samhörighet och identitet hos många fler än entusiasterna.

Själv är jag ingen sportfantast men följer gärna ishockey VM framfart och firar mer än gärna vårt landslag vid vinst. Som finländare är man stolt över sitt land och de som representerar oss i evenemangstävlingar. Det för oss närmare varandra som nation, vilket är fint och betydelsefullt. Individer som lyfts fram av media som hjältar får ett symbolvärde och dessa idoler är individer man gärna följer och hyllar. Som vi läst och diskuterat om tidigare förmedlar media både information och underhållning. Vi konsumerar dem genom flera olika kanaler och är en stor del av våra liv. De stimulerar vår tankegång och väcker diskussion, men även som Wijk påstår så spelar både ett intressant innehåll och en bestämd form en stark roll.

De finns många infallsvinklar på hur världen speglas i medierna. Om man väljer att se på skillnaden mellan hur män och kvinnor framställs i media, finns det tyvärr en tydlig skillnad. Oftast galna stereotypier när det kommer till att beskriva spelare, lag och hela nationer. Media väljer vem som får synas och höras, och budskapet speglar hur man förväntas vara och agera. Tycker att det är extremt trist att fortsättningsvis stöta på mansdominans och kvinnlig underordnad i medierna. Sporten är inget undantag och här kanske klyftan är ytterligare bredare.

Om man ser på det från ett genusperspektiv ser man ofta manliga och kvinnliga element nämnas och lyftas fram på ett ifrågasättande vis. Tävlingsidrotten till exempel domineras fortfarande av män och den framstår som självklar och inte ifrågasätts. Kvinnor och kvinnlighet, manlig homosexualitet och invandrare är däremot ”fel” och negativt laddat. Detta på grund av att de inte kan uppfylla samma prestation som männen och deras maskinulitet. Det här är väldigt radikalt och rent ut sagt absurt. Samtidigt som det är väldigt oroväckande att man skulle pumpa i människor sådant strunt.

Själv känner jag att det finns allt för mycket sexism (för att nämna ett av många problem) när det kommer till hur man väljer att framställa kvinnor i idrotten. Ännu existerar löjliga intervjufrågor om kvinnors utseende, istället för deras storslagna prestation under tävlingen. Attityden till kvinnliga idrottare, homosexuella och invandrare om man nu vill ta Dahlén på orden måste förändras. Vi ska inte behövas tas som oseriösa, utan ha prick samma villkor som varje man. Man borde se lika utrymme av kvinnor i sportevenemang som män i media och sätta mera vikt i innehållet än uppmärksamma vad hon hade på sig.

3 reaktioner på ”Nationell symbol och genusperspektiv”

  1. Klädseln på friidrottande damer påminner ofta om bh och trosor istället för shorts och topp medan männen inte får ha bar övre kropp. Ser man på beachvolley (vars klädsel som det varit mycket diskussion om) finns det regler för maxmått på kläderna för damer. Tyvärr är det så att sex säljer i alla sammanhang. Idrotten är inget undantag. Men även männen är utsatta för det här. Kommer att tänka på Skid VM i Falun senaste vinter när kameran allt som oftast zoomade in bland annat Petter Northug när han bytte om från svettiga underställ till torra kläder. Fokus på kalsong regionen. Kommer ihåg en diskussion som jag hade för en tid sedan med en idrottskvinna på världsnivå. Hon konstaterade uppgivet att sponsorerna kräver sexiga kläder. Det räcker inte med att vara bäst, man ska dessutom vara snygg och lättklädd.

  2. Håller helt med dig! Det är verkligen absurt hur kvinnor framställs i media, och speciellt i sådana situationer där det känns väldigt långsökt att objektifiera och lägga fokus på kön och presentera snäva, förlöjligande stereotypier. Jag har svårt att förstå hur ”media” kan argumentera för att detta skulle vara relevant information för läsaren.

  3. Detta med att media nuförtiden kan välja vad de gör till mediaspektakel eller inte är en sak som jag har funderat ganska mycket på. Det finns många av mina vänner som inte är intresserade av att läsa nyheterna och när man sedan diskuterar med dem så märker man att de inte har koll på något annat som har hänt i världen än det som media har valt att göra till ett mediaspektakel. Så detta leder ju även till att många människor får en snedvriden bild av vad som händer runt omkring dem.

Kommentarer är stängda.