Eftersom min vardag under veckorna då VM i ishockey spelas, snurrar helt runt det, så kommer veckans blogginlägg också att till stort sätt göra det. Då Dahl i kapitlet ”Sport, medier och nationalism” skriver att stora sportevenemang och tävlingar skapar nationalistisk anda och sammanhållning i ett land, så håller jag nog till en stor del med. Ett bra exempel på detta i Finland är ishockey. Då Finland år 2011 vann världsmästerskapet i ishockey, samlades nästan 100 000 personer i Helsingfors centrum för att fira med laget, då de anlände från Slovakien. Förra året följde jag själv med Finlands sista ishockey matcher i VM från Grekland, och fastän det sägs att finnar är ett inåtvänt och tyst folk, så var jag, min väninna, och ca 20 från tidigare okända finnar de mest högljudda i hela restaurangen. Vi både jublade, klappade och kramade varandra då Finland fick mål.
Fastän jag själv har starka positiva känslor gentemot samanhållningen som stora mediespektakler för med sig, så är jag inte så naiv att jag inte ser de negativa faktorer som också går att finna i dessa händelser. Fast världsmestarfirandet år 2011 för mig var en helt och hållet positiv händelse, full av lycka, kramar och sjungandet av ”Poika saunoo” och den legendariska ”Ihanaa, Leijonat, Ihanaa!” så var detta inte fallet för alla. Jag har hört om hur personer p.g.a. sin hudfärg fått höra att det inte var deras fest, att de inte hade någon orsak att vara och fira med resten av folket, endast föra att de i vissas ögon inte såg ut som finländare. Det här är sorligt, och visar att spektakel av detta slag främst tar fram en ytlig, skenhelig ”sammanhållning”, som är baserad på stereotyper och inte når på en djupare och mer hållbar nivå.
Ett annat mediespektakel som också just nu är mycket aktuellt är Eurovision Song Contest. Jag kollar nog själv varje år på ESC, fastän jag skulle våga påstå att det inte i Finland är en lika stor grej som t.ex. i Sverige. I Sverige är ju redan Melodifestivalen (motsvarighet till vår UMK) ett spektakel som massvis med folk följer med, både på plats och via live-sändning på tv. Utöver att vara ett årligt mediespektakel, så är ESC också ett högst politiskt evenemang. Detta märktes förra året bland annat genom hur mycket buande det ryska bidraget (syskonen Tolmatšova) fick höra då de uppträdde, p.g.a. situationen i Ukraina.
Fastän jag lyft upp mediespektakel som varit planerade, så är vissa av de största mediespektaklen oplanerade och av ett negativare slag. Ett välkänt exempel på detta är prinsessan Dianas död, då över en miljard människor följde med hennes begravning via tv.
Jag har ett ambivalent förhållande till stora sportfester: jag kan se det där fina och lyckliga som du beskriver, men samtidigt har flaggor, finlandsskjortor och sjungande folkmassor fått en lite dålig bismak. Rasister och ultranationalister har förstört många av de nationella symbolerna för mig. Jag kan till exempel inte föreställa mig att jag skulle vifta med en flagga, under några som helst omständigheter.
Det här är kanske lite för personligt och inte precis det du behandlade i ditt inlägg, men jag skulle ändå gärna höra din syn på detta som hockeyfan! Är flaggor och andra nationella symboler fortfarande fina för dig?
Hej!
Tack för en bra, och tankeväckande kommentar 🙂
Jag kan nog fortfarande med stolthet bära Finlands flagga, eller ha ett halsband med vårt leijon runt min nacke. Jag tror en orsak till detta är att jag väljer att se dessa symboler som positiva; mitt Finland är liberalt. Visst kan det ibland kännas jobbigt, då vissa använder dessa symboler i sammanhang som jag anser vara negativa och kränkande, eller när Finlands politik enligt mig går helt i fel riktning, men det ändrar inte mitt syn på själva Finland. Denna paralell är kanske långsökt, men jag tror man kan se religioner som t.ex. kristendom på ett liknande sätt. Antingen som något som bringar kraft, styrka och samhörighet, eller som något som dömer en viss del av folket och på så sätt skapar ännu större klyfor i samhället (synligt i hur homosexualitet ses). För mig är det viktigt att inte låta det negativa få övergrepp, utan kämpa för att inte glömma det positiva som dessa symboler enligt mig representerar.