Läsningen av denna veckas tema väckte en hel del tankar och känslor hos mig, inte minst Peter Dahlens text om kön inom idrottsvärlden. Denna veckas texter var lite mer ”spretiga” är tidigare veckor, eftersom de behandlar olika teman. Jag har valt att utöver texten av Seeck och Rantanen läsa de två kapitlen av Dahlen, om kön och nationalism inom sportvärlden.
Seeck och Rantanen diskuterar begreppet mediespektakel rätt ingående och funderar på hur en händelse först blir en mediehändelse och därifrån vidareutvecklas till ett ”mediespektakel”. Mediespektakel kan vara både positiva och negativa händelser, Seeck och Rantanen diskuterar problematiken kring hur media bör förhålla sig till en händelse som för vissa är positiv medan samma händelse för andra är negativ, jag tänker mig exempelvis en kontroversiell ledares död. Att nyheter och nyhetsrapportering skulle vara 100 % objektiv tror jag de flesta är överens om, och detta är en utmaning för dem som rapporterar om dessa typer av händelser – vem intervjuar man, vad säger man, vad låter man bli att säga?
Sport är ett fenomen som fått något av en särställning när det kommer till media, man gör omorganiseringar i Tv-tablåerna för att visa sändningar från OS eller VM, och speciellt när det är något stort evenemang som äger rum lägger även ”vanliga tidningar” ofta mer fokus på att rapportera från sportevenemangen. Dahlen påpekar dock att rapporteringen från sportevenemang inte sker rättvist fördelat mellan män och kvinnor. Männen ses som det ”normala” och får därför mycket medial uppmärksamhet, medan kvinnorna som utövar samma sport ofta får nöja sig med att inte bli uppmärksammade. Alternativt bli uppmärksammade för annat än sin prestation, exempelvis sitt utseende. Dahlen nämner i kapitlet om kön en konkret situation där det norska damlandslaget spelade en EM-match utan att det uppmärksammades just alls i media. Samtidigt spelade herrlandslaget en inofficiell träningsmatch, som nog visades både i TV och skrevs om i tidningar. Detta är ett tydligt exempel på hur könen behandlas olika inom sport.
Sport är självklara mediespektakel, men det finns även många andra typer av liknande spektakel. Dessa spektakel kan vara både positiva och negativa (och då ofta överraskande). Mediespektaklen ger upphov till en social funktion, det finns alltid något att samtala om – oberoende av om det handlar om djupare analyser eller small talk i hissen. Jag tror därför att oberoende av om händelserna är positiva eller negativa fyller de en viss funktion i samhället; de ger helt enkelt upphov till samtalsämnen. En annan funktion kunde tänkas vara att det som är nytt och spännande ofta får mer tittare/läsare/lyssnare/mediekonsumenter och därför utnyttjas spektaklen som kassakor för dem som driver business inom underhållning och media.