Rimscha & Siegert tar i sin artikel ”Orientations of entertainment media workers: entertainment media workers – disrespect and neglect” upp stereotypa uppfattningar gällande de som producerar underhållning i TV och menar att producenter av TV-underhållning inte har ett speciellt högt anseende. Samtidigt visar följande uttalande på hur underhållningen påverkar våra långsiktiga värderingar. ”Entertainment shapes our conception of the world”. Till skillnad från journalister, som är inriktade mot samhället och aktuella händelser, är media arbetare i underhållningsbranschen kommersiellt inriktade och marknadsorienterade. Den undersökning i fem europeiska länder (Tyskland, Österrike, Schweiz, Italien och Frankrike) som Rimscha & Siegert redogör för pekar på att även de som jobbar i underhållningsbranschen värderar kreativitet, samhällsnyttighet och ett meningsfullt innehåll.
Veijo Hietalas text ”Räddades Finlands tv-underhållning av den kommersiella televisonen? gav en tydlig bild av televisionens uppkomst och utveckling i Finland sen 1950-talet. Under de olika skedena i televisionens utveckling har uppdraget i stort varit det samma: att informera, upplysa och underhålla.
Teemu Palokangas beskriver i sin artikel ”Endast saklig underhållning, tack!” hur man under en tid ville slå ihop underhållning och fakta och skapa faktaunderhållning. Sen 2005 har man valt att tala om stimulerande underhållning, vilket ger ganska stor tolkningsfrihet. Det öppnar för möjligheten att producera annat än fakta underhållning.
Själv har jag ett förflutet med 10 år i TV-branschen, bland annat inom underhållning. Hietala nämnde starka profiler som Pirkka-Pekka Petelius i sin text och jag kan bara hålla med om vilken stark profil han var också när man träffade honom utanför tv-rutan. En reflektion vill jag dela med mig av. Jag har jobbat såväl med faktaprogram, nyheter & aktualiteter och barnprogram. Störst ”beundran” hos människor har det dock väckt när jag jobbat med underhållning.
I takt med en ökad kommersiell konkurrens ser jag att villkoren för underhållningsproduktionen förändras. Det tidigare starka public service uppdraget i Finland och Norden, som strävade till folkbildning, blir mer populärkulturellt till sin karaktär. Idag tvingas man mer rikta in sig på olika tittargrupper och marknadskrafterna styr villkoren.
Det just att villkoren för underhållningsproduktionen förändras hänger kanske ihop med tidens gång (ständig förändring).Tidigare gick inte människor i Finland lika länge i skola som vi gör i dag och man behövde utbilda/informera massan på något sätt. Medan vi i dag är utbildade, med höga krav på oss, så väl på jobbet som hemma, och vi kanske därför behöver avkoppling/tidsfördriv efter en hektisk dag (för att koppla bort hjärnan).
När man tänker på det här lite mera så är det egentligen inte så konstigt att producenter inom kommersiella mediebranschen är karismatiska, talangfulla och duktiga. Pressen att ”sälja” och bemöta marknadens behov kommer troligen uppifrån eller från andra personer än programproducenterna. Därför tror jag även att producenternas mål eller syfte med mediematerialet inte är att uppfylla marknadsbehovet eller att direkt sälja utan just som det kom fram i Rimscha & Siegerts artikel; förverkliga sin kreativa sida. Pressen att producera ett material som säljer kan ju både påverka bra och mindre bra på innehållet som produceras. 🙂
Din kommentar om att underhållningen har gett mest ”beundran” från andra får mig att tänka på en tidigare kurs, där det nämndes att vårt samhälle har utvecklats i en riktning där våra hjältarbland annat kommer från sport och media. De som arbetar med sådana hjältar blir ju kanske lite glamorösa själva genom association?
Ja Ann, det är precis det jag tror det handlar om. Även om jag inom andra genrer kom i kontakt med kändisar och hjältar väckte det mest intresse hos mina bekanta när jag träffat kändisar från underhållnings branschen.