Rimscha&Siegert beskriver i ”Orientations of entertainment media workers: entertainment media workers – disrespect and neglect” om vanliga stereotypa antaganden om de som arbetar i och om underhållningsbranschen. TV-underhållning influerar vårt vardagliga liv, påverkar våra värderingar och normer och borde därför vara av stort forskningsintresse. Dessutom är underhållning någonting som förenar och inkluderar många. Trots detta ser man ofta ner på underhållningsbranschen, de som producerar underhållning och på de människor som arbetar i branschen. Enligt Rimscha&Siegert har det gjorts allt för lite forskning om de som arbetar i underhållingsbranchen (jämfört med journaliser) och dessa anses ofta vara marknadsorienterade och kommersialiserade. Rimscha&Siegert gjorde en undersökning i fem europeiska länder där de granskade dessa mediaarbetares uppfattning om sitt yrke och sin roll och resultatet visade att de som arbetar i underhållningsbranschen inte alls entydigt är marknadsorienterade. I själva verket värderas t.ex. ett samhällsnyttigt, meningsfullt innehåll och kreativitet högt.
De två texterna om TV-underhållningen i Finland gav en intressant tillbakablick på Finlands TV-historia. Veijo Hietala skriver i ”Räddades Finlands tv-underhållning av den kommersiella televisonen? om uppkomsten av TV i Finland och om förhållandet mellan kommersiell TV och statsägd TV. Det var intressant och nostalgisk läsning om de kommersiella kanalernas uppkomst och om olika genrer av underhållning i Finländsk TV. Teemu Palokangas skriver om förhållandet mellan fakta och underhållning i ”Endast saklig underhållning, tack! Underhållningen som en del av televisionens public service”. Rundradion har mer eller mindre alltid ansett att underhållning bör ingå i public service uppdraget, men även att det bör handla om en saklig och stimulerande underhållning. Sättet att kombinera fakta och underhållning har däremot förändrats under tidens gång och de två kanalerna har haft och har olika roller beträffande underhållning.
Veckans läsning handlade för mig mycket om delningen i vad som anses fint och sakligt och vad som anses fördummande och endast tidsfördriv. Att vi människor så ofta placerar saker och ting i fack, för att på något sätt rättfärdiga vår egen plats. Texterna väckte många tankar kring köns- och jämlikhetsfrågor och klassfrågor och jag inser att underhållning i media måste vara ett utmärkt forskningsområde med tanke på dessa frågor.
Det är faktiskt intressant hur man antar att de som arbetar i underhållningsbranschen är marknadsorienterade. Därför var det bra med undersökningen som gjortsav Rimscha och Siegert.
Dina egna åsikter i slutet var väldigt intressanta, jag började reflektera kring samma frågor efter att jag läst det!
Gillar starkt att du lyfter fram underhållning som ett intressant forskningsområde. Håller fullt med dig om att det finns en hel del intressanta frågor som borde beaktas när man producerar nya program.
Förhållandet mellan fakta och underhållning tycker jag själv är väldigt intressant och blivit allt mer värdefull. Själv tittar jag mycket på John Oliver (Last week tonight) som blandar aktuella ämnen med inslag av satir. Man får en dos omtalade nyheter med enlag av humor, vilket funkar på mig. Men visst kan jag hålla med om att det seriösa försvinner ibland och kan kännas vilseledande. Men det är något man får ta med en nypa salt. Pratshowens syfte är att underhålla, vilket efter den här veckans diskussioner och läsning täcker innehållet.