Det finns inga opartiska nyheter utan nyheter är en konstruerad skildring av världen. Enligt Hodkinson (2011) berättar innehållet i nyheterna lika mycket om producenternas och konsumenternas praktiker, värderingar och prioriteringar som det berättar om världen de säger sig presentera. Det som avgör om en händelse överhuvudtaget inkluderas i nyheterna är dess nyhetsvärde. Galtung och Ruge har sammanställt åtta allmänna kriterier och fyra kriterier specifika för kapitalistiska länder som avgör om en händelse blir en nyhet eller inte. Trots att dessa kriterier enligt Hodkinson mer eller mindre är likadana överallt, kan framställningen av nyheterna skilja sig åt rejält. Medium, intressen, politisk tillhörighet, stil etc. påverkar konstruktionen av nyheterna.
Jordskalvet i Nepal den 25 april uppfyller många av Galtung och Ruges kriterier bl.a. frequency och continuity, ett jordskalv är en händelse som vanligtvis är över snabbt men som i det här fallet orsakade stor förödelse och nyheterna kan följa letandet efter skadade och överlevande i flera dagar; amplitude och cultural proximity, skalvet var tillräckligt stort och påverkar många människor även finländare, men också negativity, skalvet orsakade stora skador och ett ständigt växande antal skadade och döda.
Silja Lanas Cavada presenterar dokumentärens utveckling i Finland. Kriterierna för vad som blir en bra dokumentär skiljer sig från kriterierna för nyhetsvärde. Båda behandlar samhälleliga ämnen som ska gå att förmedla, men dokumentärformatet erbjuder en möjlighet att fördjupa sig i ett ämne och följa ett skeende under en lång tid. Dokumentären kompletterar de snabba nyhetsuppdateringarna, den tar upp ämnen som inte behandlats tillräckligt, strävar efter att korrigera falsk information och försöker komma ihåg även den vanliga människan.
Jag tycker att din analys av hur rapporteringen av jordskalvet i Nepal fyller de olika kriterierna av Galtung och Ruges fungerar som ett mycket bra och belysande exempel på tillämpningen av kriterierna. Också i rapporteringen av det här tragiska naturfenomenet och dess konsekvenser tycker jag mig se väsentliga skillnader beroende av medium och intressen. Kvällstidningarna, bl.a. Aftonbladet, har mycket starka bilder av utsatta människor. Dagstidningarna tycker jag har lite mera ”respekt” i sina bildval. Har främst tittat i Vasabladet och Pohjalainen.
Intressant men ändå en smula förväntat med starkare bilder hos kvällstidningarna. Jag tog del av bl.a. Al Jazeeras och CNNs bevakning av jordskalvet i början av veckan och även där skiljer sig rapporteringen åt. Både i bildval och rubriker. CNN spelade betydligt mer på läsarens känslor med dramatiska rubriker och bilder.
Håller med om att din analys av jordskalvet i Nepal var intressant. Samtidigt som det känns som att man borde få veta vad som händer över allt i världen, så är det alltid tragiska nyheter som når fram. Inte är det ofta som det skulle komma fram att någon som de drog fram ur rasmassorna i Nepal återförenades med sin familj…
Jag instämmer med Mia och Sofia att det var ett trevligt och fungerande grepp att tillämpa kriterierna som räknas upp i Hodkinsons kapitel, på ett aktuellt exempel. Och även jämförelsen av två medier i Mias kommentar och Sofias svar på den var intressant. Det verka som om ni börjar bli färdiga för kursens övningsuppgift och slutuppsats. Fint!