Enligt Hodkinson finns det 12 aspekter som gör att en nyhet har ett värde. Så härbeskriver Hodkinson händelseförloppet hur en nyhet blir till:
Det finns vissa kriterier som gör att nyheten anses ha ett värde och gör att människor intresserar sig för en nyhet. I korthet ser de som Hodkinson tar upp ut så här:
- frequency – hur ofta? Våld får mer uppmärksamhet än exempelvis förändringar i skolsystemet.
- amplitude – handlar om drama. Hur dramatisk händelse?
- clarity – lätt att peka på vad som är rätt och fel. Ofta om brott.
- cultural proximity – något som är bekant för läsaren. Näromgivningen, enga regionen, engna landet …
- predictability – spekulationer om exempelvis våld vid evenemang.
- unexpectedness – osäkert utlopp. Rapporteras om när det hänt, men följs inte med detsto mer; ”Barn kidnappat” – artikel eller notis, sedan rapport om barnet hittats.
- continuity – något läsarna gärna följer med även om det kanske inte häner så mycket.
- composition – hur väl nyheten passar ihop med andra nyheter och andra nyhetskällor. Fördelaktigt att passa ihop.
- elite nations – starka nationer får mer uppmärksamheäet
- elite people – kända och rika personer får mer uppmärksamhet än okända/fattiga.
- personification – genom att personifiera en nyhet fångas läsarens intresse.
- negativity – negativa nyheter har större fotfäste än positiva, och de passar bättre ihop med andra nyhetsvärden.
Om man jämför detta med vad Lanas Cavada tar upp som viktigt för den finländska dokumentären så hittas vissa likheter. Lanas Cavada nämner att
- dokumentärens ämne ska vara samhälleligt
- ämnet ska vara förmedlingsbart
- dokumentären kan behandla något som inte fått tillräckligt med uppmärksamhet / inte behandlats tillräckligt
- dokumentären kan korrigera falsk information
- man ska komma ihåg den vanliga människan
Här hittas likheter med Hodkinsons tankar om nyheternas värde. Vissa aspekter skiljer sig, exempelvis är en dokumentär inte alltid fokuserad på våld och negativitet utan kan ha som syfte att utbilda.
Även om syftet med kunskapen som förmedlas kan vara olika så kanske den finländska dokumentären inte skulle gått i graven ifall den fungerat lite mer som en nyhetsredaktion. Däremot så är väl inte avsikten me en dokumentär samma… Förmedla kunskap, visst, men på ett annat sätt.
Hej!
Det är intressant att läsa allas blogginlägg och hur vi uppfattar vissa saker på samma sätt och vissa på olika sätt. T.ex. gällande kriterierna över nyhetsvärde, så tyckte jag att Hodkinsons kriterier skiljer sig ganska mycket från de ämnesförslag för dokumentärer som listades i Lanas Cavadas text. Jag tyckte att det fanns mera olikheter än likheter. Dokumentärer kan behandla sånt som annars inte anses ha tillräckligt stort eller snabbt nyhetsvärde, något ämne som inte får tillräckligt med utrymme. De kan även ge mera plats för den vanliga människan, medan det annars är kändisar, politiker och eliten som når över nyhetströskeln. Jag kan inte heller hålla med om att finska dokumentärer helt skulle ha dött ut. De har mer hittat en annan form och ett annat forum.
Du har på ett kiva sätt jämfört två rätt olika syner på vad nyheter är – intressant!
Speciellt Lanas Cavadas tankar om vad som är viktigt för en (finländsk) dokumentär känns rätt självklara, men de tolv punkter Hodkinson tar upp tyckte jag var mycket intressanta.
Som allt annat har väl också dokumentären utvecklats, idag kan det ju handla om allt från en fascinerande livshistoria till någon som lever med depression till människosmuggling till genusmedvetna dagisar. Även om dokumentären, som även Heidi nämner, har hittat en ann form och ett annat forum har jag en känsla av att ämnena man idag kan göra dokumentärer om är större och bredare än för 30-40 år sedan. Jag fick känslan av Lanas Cavadas text att det måste vara ett ”seriöst” ämne för att man skulle kunna göra en dokumentär, medan det idag görs dokumentärer lite till höger och vänster – på gott och ont. Personligen gillar jag dokumentärerna som inte är supersamhällskritiska, det är trevligt att få se/höra en positiv historia ibland också, även om det negativa kanske ändå ofta får mer utrymme.
Intressant och trevligt att diskussionen här leddes till dokumentären. I de flesta bloggar och kommentarer har fokus varit på nyheterna.
Javisst ses dokumentären ofta som ett komplement till nyhetsutbudet, en möjlighet att gå mera på djupet och, som ni säger, ta upp teman som inte ryms med i nyhetsflödet.
En aspekt av utvecklingen av den finska dokumentären avspeglar globaliseringen. För 30-40 år sedan hade redaktionerna lite resurser att resa världen runt och rapportera om fenomen på avlägsna orter. Inrikesteman dominerade. Dessutom känns kanske fjärran angelägenheter nu relevanta på ett lite annat sätt idag än förr. Ett antropologiskt och exotiserande intresse har delvis gett vika för perspektivet i ’den globala byn’. T.ex. förväntningar och önskan om etiskt konsumerande gör förhållanden av fabriksarbetare i Kina och Bangladesh relevanta för oss på ett nytt sätt.
Du nämnde inte ditt projekt för övningsuppgiften, men du har ju diskuterat det på diskussionsforumet.