a) Urvalet av det som presenteras som nyheter i media kan aldrig vara helt opartiskt, enligt Hodkinson. Veckans läsning får mig att nicka igenkännande, de kategorier som Hodkinson beskriver reflekterar mina egna erfarenheter. Då man jobbar med nyheter digitalt är nyheter mest värda då de är färska: pressmeddelanden ska följas upp så fort som möjligt och till exempel en flygkrasch kräver att man följer utvecklingen av situationen så noga som möjligt och skriver om och publicerar uppdaterade versioner av nyheten så snabbt som möjligt då ny information kommer in.
Det är fascinerande att se den akademiska sidan av nyhetsmedia, att se en analys av hur det fungerar och en text som förklarar de regler som arbetsgivaren hade. En del är helt självklart: ett flygplan från ett stort västerländskt flygbolag med många passagerare får mycket mera tid och utrymme än en krasch som berör ett litet flybolag i periferin. Det låter krasst, men det ligger en inkomst bara i de nyheter som drar till sig intresse från läsare. Ett stort västerländskt flygbolag involverar många: passagerarnas anhöriga och vänner, försäkringsbolag, ägare och delägare och eventuellt aktiepriser, flygplanets tillverkare, andra flygbolag som kanske flyger på samma rutt och får fördelar och nackdelar på grund av situationen. En krasch i periferin blir, precis som Hodkinson skriver på sidan 131, mera intressant om det fanns passagerare av ens egen eller grannlandets nationalitet med ombord.
b) För övningsuppgiften har jag tänkt se på nyhetsrapporteringen av det engelska valet den 7 maj, speciellt rapporteringen av valresultatet. De källor jag tänkt använda är BBCs nyhetssida på webben, The Huffington Post (som har ett flertal nationella upplagor på nätet, jag tänkte närmast använda den brittiska och eventuellt den amerikanska upplagan), och Russia Today Online. Som fjärde alternativ har jag MSNBC. Min motivering är att jag är intresserad av vilka skillnader och likheter jag kan tänkas hitta i rapporteringen av samma händelse, speciellt en nyhetshändelse som jag på förhand vet att kommer att inträffa.
Jag reagerade på samma som du tar upp då du skriver om ”kraschen i periferin” jämfört med ett stort västerländskt flygbolag. Det är sorgligt att se att så faktiskt är fallet största delen av gångerna. Världens tragedier blir då ett sätt för olika medier att göra sig själv synligare, och det känns hemskt att det för läsaren är mer intressant att läsa om tragedier som hänt någon av ens egen nationalitet.
Samtidigt som det är självklart att media inte kan rapportera om allt som händer är det ändå lite skrämmande (och samtidigt fascinerande) hur media väljer att rapportera om olika saker.
200 människor avrättade i Kongo – man rycker på axlarna och klickar sig vidare till nästa nyhet. Men genast då det handlar om barn upplever jag att denna typ av händelser får mer utrymme; Boko Haram kidnappar 276 flickor och hela västvärlden känner i alla fall till händelsen.
Detta kan kanske koppplas till de tolv punkter Hodkinson tar upp – vissa händelser (ex. oväntade och snabba händelser och brott) tar sig ofta över nyhetströskeln. Därtill skulle jag även vilja lägga till att har händelsen med barn att göra är sannolikheten antagligen större för händelsen att bli en nyhet.
Intressant observation med barnen som nyhetsvärde – jag håller nog med om det, de kidnappade flickorna fick stor uppmärksamhet här i England och det var också mycket rapporterat om tre tonårsflickor som rest via Turkiet till Syrien för att ta del av striderna där.
Fascinerande med en text från en person från branschen. Det är bra att du tar upp orsakerna till att nyhetshändelser med närhet prioriteras. Det handlar inte enbart om gränserna för empatin utan om hur händelsen kan ha konsekvenser för den publik som mediet talar till. Ett i sig helt bra nyhetskriterium som påminner lite om det kriteriet som min historielärare i skolan presenterade för vad som är viktigt i historien: det som har största konsekvenser för största antalet människor.
Jo, intressant iakttagelse om särskilda intresse för barn. Det har då säkert att göra just med empatin. Jag associerade dock här också med rapporteringen om kriget i Gaza. Det verkade som om västerländska medier ofta höll sig rätt svalt till barnoffren där. Jag minns mest rapporter om hur dessa uppmärksammades stort i medierna i arabländerna. Det kan ju bero på att man uppfattade att Hamas brukade dem i propagandasyfte och man ville inte falla för det, men likaväl på en förståelse för den Israeliska sidans perspektiv.
Mycket intressant projekt