Paul Hodkinson (2011) ger en strålande beskrivning av mekanismerna bakom nyhetskriterier. Jag känner igen och skriver under allt – förutom direktsända biljakter och stark fokus på kriminaljournalistik! Det känns skönt att någon så väl uttrycker ett faktum som kan vara väldigt svårt att omfatta: någon ”objektivitet” existerar inte inom journalistik. Allt gallras, vinklas, ses genom olika glasögon. Det närmaste man kan komma är detta:
”Absolute neutrality may indeed be unattainable (argues Stevenson), but an aspiration to treat issues in a fair-minded, balanced way and be accountable for one’s performance in this respect is surely preferable to the abandonment of any such goals.” (Hodkinson 2011, 142)
Och hur man än försöker behandla Israel-Palestina-konflikten eller klimatförändringen balanserat och rättvist så beskylls man för agenda och partiskhet, det hör till dessa två ämnens natur.
I ett litet land som Finland styrs nyhetsvalen en hel del också av vissa journalisters ställning och specialområden, något som inte direkt finns med i Galtungs och Ruges nyhetskriterier (Hodkinson 2011, 130). Ett exempel på det är den (för Finland) sällsynt breda fotojournalistiska rapporteringen från Syrien tack vare fotografen Niklas Meltios många reportageresor i området.
Nyhetskriteriet ”elitmänniskor” fick mig direkt att tänka på Björn Wahlroos – allt han gör är av någon anledning nyhetsmaterial i finländsk media. Nyhetskriteriet ”kulturell närhet” blev smärtsamt tydligt till exempel efter tsunamin i Sydostasien 2004, då många medier beskylldes för att fokusera alltför mycket på finländska turister på bekostnad av hundratusentals döda indonesier.
Ett annat nyhetskriterium enligt Galtung och Ruge är ”negativitet”. Varför innehåller nyheterna alltid så mycket elände? Därför att många journalister är världsförbättrare och vill berätta om eländet för att försöka få till stånd en förändring. Ibland lyckas de, och då kan nyheterna innehålla positiva inslag.
Jag kommer att granska BBC Worlds och CNN Internationals webbartiklar de publicerat om förra veckoslutets flyktingkatastrof, då över 700 människor drunknade utanför Italiens kust. Jag avgränsar granskningen till två dagar. Jag kommer bland annat att analysera nyhetskriterier, ordval och val av intervjuobjekt. Jag har valt dessa två nyhetskällor helt enkelt för att det finns mer forskning om dem än till exempel finländska nyhetsmedia.
Jag tyckte också det var väldigt intressant att läsa om att det inte finns någon total objektivitet när det kommer till olika nyhetsmedier eller samhällen. Även jag började tänka på tsunamikatastrofen och i förhållande till hur de omkomna togs upp i medierna, speciellt vilka personer.
Vid sidan om rubricering och layout har fotografierna en viktig roll att både väcka läsarnas uppmärksamhet eller ge en viss vinkling till innehållet.
Intressant att höra om Niklas Meltios roll. Jag tycker att vissa finländska tidningar överlag satsar på fotografiernas kvalitet, både som konstverk och för deras sanningsvärde. När jag någon gång bläddrat i samma dags tidningar från olika länder har speciellt Hufvudstadsbladet skiljt sig positivt från de flesta andra. Kan hända jag har bios för finländsk estetik, eller är van vid deras bildspråk. Jag skulle gärna ha gjort en övning jämförande bildrapportering, men beskrivningen blir även mer subjektiv än i fråga om text.
Jag undrar om nyhetsvalet (åtminstone i länder som Storbritannien) kan styras av vissa journalisters kändis- eller kultstatus, så att deras favoritämnen får mera utrymme än det som de mindre populära journalisterna är intresserade av. Vad tror du?
Till viss del ja, jag misstänker att så är fallet med CNN Internationals maniska ekonomireporter Richard Quest. Han förvandlas till ”aviation expert” så fort minsta lilla nyhet om flygplan dyker upp, och då flygplan kraschar eller försvinner så är det full spekulationscirkus 24 timmar i dygnet, med en knallröd och hyperspeedad Richard Quest i spetsen. Klart att ett försvunnet flygplan är Big News i alla andra kanaler också, men spekulationsjournalistiken som CNN då brukar syssla med tillskriver jag nog till en viss del Quest. Han är säkert en viljestark person som gör sin stämma hörd även vid redaktionsmötena.