Enligt Jesper Strömbäck (2008) är det fyra dimensioner som bestämmer graden av medialisering i politiken och medialiseringsprocessen kan delas in i fyra faser. I fas ett blir massmedia den viktigaste informationskällan och kommunikationskanalen mellan allmänheten och politiska institutioner. I fas två blir media alltmer oberoende av politiska institutioner och således i högre grad styrd av medielogik, i fas tre är medier självständiga institutioner och politiken måste börja anpassa sig till medielogiken. I fas fyra har politiken internaliserat medielogiken, dvs. politiska aktörer styrs av medielogik.
I klippet säger Strömbäck att medialiseringen blir problematisk när medias behov blivit överordnande, allmänheten behöver saklig information för att fritt och självständigt ta ställning i samhällsfrågor. Ju mer media t.ex. framställer politik som ett spel desto mer minskar folks förtroende och intresse för politiken. Det politiska intresset bidrar till i hur stor utsträckning man tar del av nyhetsmedier. Strömbäck anser att befolkningen alltmer håller på att delas upp i ”sökare” och ”undvikare”, och befarar att det leder till kunskapsklyftor och sämre social sammanhållning.
Anne Koski (2014) erbjuder en inblick i utvecklingen av förhållandet mellan politik och media i Finland. Hon beskriver kampen om medierna med hjälp av begreppet politisering, med andra ord att medierna börjar ifrågasätta rådande uppfattningar. Koski menar att 1990-talet utgör en slags vändpunkt, makten övergår till journalister men även reklambyråer och PR-experter. Partierna börjar se politiken som en produkt och politikernas uppträdanden ändras. Personifiering och konflikt samsas med sakfrågor. Man kan kanske säga att medialiseringen av politiken i Finland når fas tre. Det råder fortfarande en spänning mellan medielogik och politisk logik, men politiska institutioner och aktörer måste börja anpassa sig till medielogiken.
Efter att ha läst denna veckas texter var det betydligt intressantare att följa riksdagsvalet än vad det normalt skulle ha varit. Har vi verkligen fått tillräckligt med information för att kunna ta ställning i viktiga samhällsfrågor eller styr medielogiken?
Känner att intresset för politik är väldigt delat, antingen är man insatt eller så har man noll koll (sådär att ”jag är inte insatt, så enklare att bara vara tyst”). Måste medge att jag hört till noll koll gruppen i allt för länge och det är på senare år som jag verkligen börjat sätta mig in i poltikens värld. Politik har länge känts som något tungt och invecklat, medan det egentligen är rätt simpelt om man känner till grunderna. Strömbäck har en intressant point när han säger att det uppstår allt mera kunskapsklyftor bland befolkningen. Kan också förstå att det drabbar vår sociala sammanhållning om människor inte tar del av nyhetsmedierna. Politik är i grund och botten väldigt allmänbildat och också extremt viktigt för att enklare förstå samhället. Om det blir för stor skiftning mellan ”sökare” och ”undvikare”, som du nämner i texten, kan det högst antagligen skapa stora problem för samhällets utveckling.
Det hade varit intressant att vara i Finland och kunna följa allt val-relaterat i media, jag skulle nog ha sett en del av det med lite andra ögon. Hoppas på att göra lite samma sak här i England i början av maj med valen här.
Politisk rapportering kan handla sakfrågor eller det politiska spelet, och jag tycker att man kan dela allmänhetens inställning och deltagande på samma sätt. En del associerar politiken bara med spelet (och vill kanske inte ha något med det att göra eller betala för det), andra tänker politik som ett sätt att få i stånd förändringar. Säkert finns det även de, bland Strömbäcks undvikare, som avskyr politik för spelets skull men gör sitt bästa för politiska åsikter i sakfrågor.