I veckans läsning fascinerades jag av Mark Brewins ”Life Without Media”. Efter att ha läst texten trodde jag nog att min fascination med hans bild av en förändring av självuppfattningen hos den postmoderna individen och hur den knyts samman med samället och media skulle bli det centrala temat för mitt inlägg. Efter att jag läst Anne Koskis text tänkte jag inte längre så. Oberoende av innehållet i de andra texterna måste jag först skriva om Koskis text.

Anne Koskis ””Överföring med rutans hjälp” är kanske lite torr på sina ställen, och har nog mera detaljer än jag riktigt kan och vill ta till mig, men den behandlar speciellt ingående två årtionden som jag minns. Texten har en känslomässig dimension som jag fortfarande försöker analysera. Jag har alltid varit ganska politiskt naiv och oinformerad, och tyckte nog alltid att finska politiker lät ganska likadana i media. Trots det läste jag dagligen den lokala dagstidningen, men TV-nyheterna var ofta svenska. Någonstans halvt undermedvetet registrerade jag nog att det fanns en skillnad mellan det svenska och det finska.

Koskis text har flera olika effekter: för det första känner jag mig generad för att jag inte har känt till mycket av det som hon skriver om, till exempel angående de ämnen som inte var tillåtna och Finlands underlägsenhet gentemot Sovjetunionen under det kalla kriget. Den andra effekten är en tanke att den finska underlägsenheten är lite pinsam och inte något som kan medges till utländska bekanta. Själv känner man ju till bakgrunden, och kan förstå att det var en överlevnadstaktik, men hur kan man förklara det kort?

En tredje tanke består av flera delar: händelserna från 90-talet som Koski skriver om, de kommer jag själv bättre ihåg. Precis som hon skriver kommer jag inte ihåg att det skrevs speciellt mycket om depressionen och jag kommer också ihåg att det var svårt att veta hur det var bäst att rösta i folkomröstningen om EU eftersom informationen kändes knapp och inte tillräckligt mångsidig. Jag jämför också finska media med engelska, en jämförelse som inte är helt rättvis eftersom min direkta upplevelse av Finland är minst tio år gammal och den teknologiska utvecklingen har gått enormt framåt under det sista årtiondet. Kanske skulle finska media stå sig bättre i jämförelsen om mina erfarenheter var färskare.

Texten har redan blivit lite lång, men jag vill trots det kort nämna Brewins text som fascinerade mig utan att ha samma känslomässiga effekt. Det han skriver om den förändrade självuppfattningen är tankeväckande och det är fascinerande att den vävs samman med media och samhällsförändringar. Det här är ett ämne som jag gärna skulle veta mera om, speciellt från den mänskliga/antropologiska synvinkeln.