”Överföring med rutans hjälp” av Anne Koski fann jag inte alltför intressant. Den gav nog en bra överblick för hur radions och tv:ns relation med politiken har förändrats under tid, men jag tycker det hela blev lite utdraget. ”Four Phases of Mediatization: An Analysis of the Mediatization of Politics” av Jesper Strömbäck var däremot både väldigt intressant och lättläst, men har helt fallit bort från mitt blogginlägg då jag valt att fokusera på tankar som de två andra texterna väckte.

Innehållet i Koskis text var mycket aktuellt, då vi idag har val och både radio, tv och internet den senaste tiden har genomsyrats av olika valkampanjer och reklamer. Sektor- och aspektsbegreppen var för mig nya begrepp, så de väckte nog en del tankar fastän artikeln i sig inte var helt i min smak. ”Enligt aspektssynvinkeln kan vilken fråga eller vilket fenomen som helst bli en politisk fråga”; detta påstående skriver jag nog under, då jag själv tycker det är viktigt att kunna debattera om olika saker och framföra sina åsikter, oberoende om vad det är för ämne. Jag tycker att det är precis det som politik skall vara; aktörer som har olika åsikter om något och på ett intellektuellt (seriöst, produktivt) sätt kan diskutera kring frågan. Sektor begreppet betyder däremot att politiken är ett fenomen som kan avskiljas helt från resten av samhället, och på det sättet göras till ett klart enskilt forskningsobjekt. Jag förstår i princip tanken bakom detta, men som jag skrev ovan, så tycker jag att politiken bör nara något som individerna i samhället påverkar och skapar, och inte ett fenomen som rullar på av sin egen vikt.

Mark Brewins text ”A Public Sphere in a Network Age” var nog min favoritläsning denna vecka. Brewin lyfter bl.a. upp hur individer i förhållande till media kan ha olika roller; citizen, consumer eller critic. Idealt ska en individ efter att ha tagit del av information reflektera över det kritiskt, och ifall hon blir övertygad av budskapet så handlar hon (skriver insändare/ sprider budskapet). Detta tycker jag är bra sagt för att det visar hur människor borde ta in information. Förra veckan tog jag upp liknande tankar, och i kommentarsfältet uppstod diskussionen om ifall en människa kan vara ständigt kritisk mot all information som öses över henne. Detta är en intressant fråga, och egentligen skulle nog mitt första svar vara nej. O andra sidan, så tror jag att ifall man inte anser att något ämne är tillräckligt viktigt att reflektera och kritiskt fundera över, så är det kanske inte heller en fråga som får en att handla och på så sätt har en stor påverkan på läsaren.

Liknande tankesätt kom också fram då Brewin citerade Chirs Hedges, som lyftit fram att det finns två grupper i samhället; majoriteten som är lat och endast tar del av det han kallar ”illiterate mass culture”, samt minoriteten som faktiskt klarar av att konfrontera verkligheten och se förbi illusioner som massmedia försöker mata i en.