Media och politik

Allt nytt har genom historien setts som ett hot innan man vant sig vid det skriver Mark Brewin. Tidningen var ett hot då den kom på 1600-talet, TV och radio och nu nätet. Vi kan inte förutspå framtiden hur gärna vi än vill.

Under de senaste 50 åren har mediernas och politikens roll ändrat. Medierna har blivit allt mera självständiga och styr till och med politiken i dagens läge. Koski berättar om den finska politiken och mediernas förändring från 60-talet till dagens debatter. Där har skett stora förändringar med tanke på utrikespolitiken och på tabubelagda ämnen som sexualitet och inbördeskriget.

Jag fastnade för intervjun med Jesper Strömbäck där han talade om hur medierna idag fokuserar på det poltitiska spelet i stället för att ge sig i kast med sak som människor borde veta för att kunna rösta och fungera i samhället. Detta leder till att människor intresserar sig allt mindre för politik och detta är ju en ganska skrämmande tanke. Att fokusera på spel i stället för sak gör att möjligheterna till tolkning blir allt större och missförstånden ökar.

Strömbäck skriver i sin artikel om olika steg av ”medialisering” som jag finner intressant . Enligt honom finns det fyra faser som vi gått igenom i väst. Den fösta handlar om att medierna är en kanal för information mellan politiska institutioner och individen. I den andra fasen har medierna blivit mer självständiga och följer mediernas logik framom politikens. I den tredje fasen blir medierna den dominerande kanalen mellan olika sektorer i samhället och politiken anpassas snarare till media än media till politiken. I den fjärde fasen har politikerna och medierna internaliserat mediernas logik.

Ovissheten om framtiden kan kännas skrämmande. För 20 år sedan fanns t ex inte dagens internet och kommunikationsmöjligheter. Vad för allt detta med sig i framtiden kan man ju fråga sig ?