Denna veckas ämne och vinkling av ämne tycker jag är intressant eftersom både politik och media är samhällsfenomen vi inte kommer undan, de finns oberoende. Att då fundera på om och i hur stor utsträckning de påverkar varandra känns relevant.
I Anne Koskis (2014) text Överföring med rutans hjälp tyckte jag speciellt att indelningen i sektor- och aspektmodell var intressant. Att tänka att politiken är ”frikopplad” från allt annat och kan ses som en objektiv och lite isolerad del av samhället känns rätt främmande – speciellt som dagens politiker ofta inte enbart håller sig till någon form av strikt politikerroll – speciellt som statsminister Stubb för en tid sedan i någon form visade upp sin garderob i en veckoslutsbilaga till Helsingin Sanomat.
Jesper Strömbäck (2008) å sin sida påpekar i texten Mediatization: An Analysis of the Mediatization of Politics att den breda massan litar på Tv:n som medium för att få mer kunskap om politik och vad politikerna tanker och tycker. Strömbäck påpekar dock att detta även går åt andra hållet; politikerna kan via Tv:n få reda på vad den breda massan, folket tänker och tycker. Detta var en fascinerande poäng, då man ofta tänker att politiker har full koll – kanske de inte alla gånger har det…
Brewins (2013) text tycker jag var väldigt teoretisk och det var stundvis svårt att förstå vad han menade. Det som står klart är dock att Brewin menar att media traditionellt sett har en stor makt i förhållande till folket, eftersom den ofta är kontrollerad av stat eller andra starka ekonomiska intressen. Det ligger självklart i dessas intresse att bevaka och kunna påverka vilken information som publiceras och i vilken form – vissa saker är det nog helt förståeligt att företag inte vill att läcker ut, eftersom det kan påverka deras verksamhet på ett negativt sätt.
På temat makt bidrar Koski med lite historisk bakgrund vad gäller den finska Tv-historian, om att politikerna vid missnöje med hur motståndarpartier porträtterats eller getts tid i Tv klagade och krävde mer tid i rampljuset för det egna partiet. Att det skulle gå till så idag känns rätt främmande – fast å andra sidan, vad vet väl en vanlig, dödlig medborgare om det?
Politiken har alltså blivit mer beroende av media, både för att få ut sitt eget budskap och exempelvis för att föra en dialog med potentiella väljare. Offentliga medborgardiskussioner i olika medier är vardagsmat, man kan driva en samhällsinriktad blogg, skriva insändare eller starta någon form av podcast – i dagens tekniskt utvecklade läge är det mesta möjligt. Media påverkar alltså politiken, och politiken påverkar media – och någonstans mellan allt detta finns samhällsmedborgare som försöker förstå och hänga med i diskussionerna.
Det som jag började fundera angående den starka förknippningen mellan media och politik är att det ju också ofta är så att man först är känd som en mediapersonlighet och senare blir inblandad i politik. Vet inte hur vanligt detta är i andra länder men det känns som att i ett litet land som finland blir detta det enklaste sättet att komma in i politiken, eftersom om du inte är känd av människorna från förut krävs det enorma resurser för att föra en så stor valkampanj att man skulle få en lika stor synlighet, plus att de som varit kända från förut också ofta känns tryggare att rösta på eftersom man lite vet hurdan person det är fråga om. Då tror jag också att människor tyvärr ofta röstar mera på personen än på de politiska synerna han/hon står för.
Jag pratade om det här tidigare under veckan med en kompis, och vi undrade just också på samma. Det verkar som om hälften av de som är mest synliga i median under valen och varför inte under själva mandatet är kändisar från förut. Frågan här är ju också att hur mycket man faktiskt vet om en person bara på basen av vad som skrivits förut i median. Javisst så har jag sett person X i median i årtal men jag tycker nog att det är inte tillräckligt med information för att få en uppfattning om deras personlighet eller politiska åsikter. Dessutom så verkar en del av deras valkampanier vara just i stilen med ”Hej jag är känd från program X, rösta på mig så fixar vi Finland” och med det får de mera mediesynlighet än andra som kanske har mera att säga. Eller så verkar det i alla fall.
Sant att kändispolitiker syns mycket, men ändå är de ju en minoritet t.ex. i Riksdagen. Kan man dra slutsatsen att synlighet är lika med inflytande? Säkert innebär synlighet någon grad av inflytande, men hur avgörande är det i det politiska vardagsarbetet?