GRÄNSER OCH MEDIA
Både Hodkinson och Couldry skriver om gränser och hur de upplöses genom olika sorters media, allt blir betydelselöst och flytande.
Jag fastnade med detta om gränser och hur viktigt det är att ha gränser på alla fronter i livet, också gällande media. Om gränserna försvinner så blir ju människan sjuk. Redan barn behöver ha gränser för att känna sig trygga. Och det är de vuxnas ansvar att se till att dessa gränser finns och följs. Också medieuppfostran är ett viktigt ämne i dagens värld.
Vi är ständiga konsumenter av media och det kommer så mycket information att människan har svårt att hantera allt som kommer ur radio, dator och tv, dagstidningar och veckomagasin. Var skall man dra gränsen? Hur mycket kan människan ta emot utan att det stör hennes identitet? Detta är viktiga frågor att fundera över speciellt när det gäller barn och unga.
Att vara flytande och meningslös- det är ju inte bra för hälsan. Jag tror inte att vi kan leva utan gränser och gränssättning när det gäller media. Var och en måste avgöra själv var hon eller han sätter gränsen för hur mycket hon/han kan ta emot och bearbeta. Kom även ihåg ansvaret gällande barnen och de unga.
Visst måste man ha gränser. Det tror jag också. Gränser kan väl mera handla om vad man väljer att ta del av än några konkreta gränser. Jag tror väl inte att så många vuxna sätter upp tidsgränser för hur mycket tid de ska tillbringa med media. Det är också väldigt svårt med barn och ungdomar nuförtiden. De har tillgång överallt och hela tiden. Mera måste det handla om att man lär dem att förhålla sig kritiskt. Det kommer att bli väldigt viktigt i framtiden, ja, redan nu. Det är bara det att skolorna inte riktigt hänger med utan mest håller på med kunskap som något som står i boken på sid x-y. Media erbjuder också väldigt många möjligheter. Man kan använda det 360 grader, och lär man sig det blir man en vinnare. Dock tror jag att man lätt blir frånkopplad och dömd till marginalisering om man inte har de rätta mediekompetenserna. Samhället kommer säkert att polariseras alltmera i framtiden. Man ser redan det. Det handlar om att lära sig att välja ”rätt” information som genererar rätt kontakter i rätt nätverk och att man sedan inser när det är dags att ”move on”. Man blir aldrig färdig i dagens samhälle, man ska alltid vara på väg. Samtidigt som det är en möjlighet, är det en stressfaktor. Man har alla möjligheter att vara sin egen lyckas smed. Och misslyckas man då, blir konsekvensen att det är ens eget fel.