Det som känns ganska självklart är att media har en stor makt, i ganska många olika områden, men är det så att media kan ”skapa” ett mediaspektakel av vilken nyhet som helst eller kräver det att nyheten anses vara tillräkligt stor och intressant av människorna? Förståss kan ju medierna rapportera om en händelse så mycket att den blir automatiskt känd av alla men det känns konstigt att tänka att man bara genom att om och om skriva i tidningar att tex. världen är rund, skulle kunna få det att bli till en så stor nyhet/information att människor skulle börja tala om det och att det skulle få så stor uppmärksamhet att det kunde räknas som ett spektakel. Det jag tänker på när jag hör ordet mediaspektakel är inte bara det att en nyhet syns mycket i medierna utan också att den blir en del av aktuella diskussionsämnen bland människor.
Det som också känns hemskt är hur man drar nytta av människors lidande och sorg genom att göra ett spektakel av något så hemskt som till exempel en skolskjutning eller dylikt som handlar om död och andra hemska saker. Då känns det väldigt respektlöst att någon skulle utnyttja situationen till exempel för att tjäna pengar på det, istället för att helt enkelt rapportera om händelsen och lämna det där. Här kan man inte heller enbart skylla på medierna eftersom sociala medierna har medfört att vem som helst kan kommentera och dela nyheter vilket kan även det medverka till hur stor nyheten blir.
Dessa stora nyhetsspektakel fungerar också som länkar människor emellan, och möjliggör samhörighetskänsla även om människorna inte är i kontakt med varandra genom att de vet att det finns många andra i världen som tänker på samma sätt som de, och speciellt då det handlar om nyheter som väcker starka känslor, kan den stora medieuppmärksamheten ibland även fungera som hjälp för att människor skall kunna bearbeta händelsen.
En intressant fråga tycker jag också är hur mycket medier kan påverka på människors syn på olika risker och vad som vi egentligen borde vara oroliga för. Då menar jag just till exempel risker som handlar om klimatförändring eller terrorism, vilka båda är faktiska hot, men mängden nyheter och varningar som matas till oss i medier har en stor inverkan på det allmänna förhållandesättet till dessa fenomen.
Angående mediers inverkan på nationalism och globalisering kan man ju speciellt i finland se ganska tydliga sammankopplingar. Även om Finland varit med i EU redan en tid kan det fortfarande märkas i medier en viss strävan till att få människorna att få en bättre attityd mot EU, genom till exempel EU reklam på TV. Sannfinländarnas popularitet har också gjort att många människor fått en negativare uppfattning om EU och detta tror jag är en faktor som kunde vara annorlunda genom att man i medier skulle ha handlat lite olika. Dessa typer av attityder kan vara väldigt starka och tydliga och kan antingen leda till starkare samhörighet av befolkningen i ett land eller splittring ifall det handlar om större skillnader i till exempel moraliska frågor. Om man till exempel tar sångtävlingen Eurovision som exempel är det lättare att känna samhörighetskänslan till finländare även om den låten som representerar Finland inte skulle vara den personliga favoriten.
Du hade massor av tankar jag hade inte tänkt på! Det där med stora katastrofer och medians roll i dem kan visst anses vara ganska brutal men å ena sidan så finns det något hemskt i alla av oss som är nyfikna av sådana saker. Men man kan ju undra måste median faktiskt gå så långt att det börjar kännas tvingat och obehagligt.
Medierna utnyttjar alla händelser, även de hemska, och som Tytti kommenterade finns det säkert i oss alla en liten del som av nyfikenhet vill veta om sådant. Samtidigt tror jag att man kan lära sig något av dem. Jag håller med om att nyhetsspektakel kan bidra till samhörighetskänsla människor emellan; liksinnade kan hitta varandra på detta sätt.
Jag håller med om det att för att något skall ses som ett mediespektakel, så skall det också skapa diskussion människor emellan. Det du skriver om att detta kan hjälpa människor att bearbeta olika händelser, är en bra poäng! Det känns lite tröstande, i och med att nyheter baserade på andra människors lidande då kan ge med sig något positivt .. 🙂
Jag tycker det finns två riktningar, eller två förhållningssätt, inom media när det gäller våldshandlingar och annat skrämmande och obehagligt. Karikerat är motpolerna så här:
1) Det hemska beskrivs som långt borta, antingen geografiskt eller klassmässigt, och hastigt påpekar man en orsak som är främmande i tittarens vardag. Om inte annat visar man ansiktet (fast en polisritning eller medians eget konstnärligt skiss) av den skyldige. Så fort som han (sällan hon) är fasttagen eller död kan alla sova lugnt igen.
2) Spridande av panikstämning och rädsla, bild av ett samhälle där alla ligger i farozonen. Det är nog bäst att tillkalla en låssmed genast och installera extra säkerhetsgaller vid fönstren.
Vem och när följer vilket alternativ vet jag inte – och inte heller varför.