Underhållningen på TV är något som är väldigt viktigt för många människor och det är många om också nästan blir beroende av att titta på alla
avsnitt av någon serie. Själv har jag den bilden av underhållningen att det är flera människor som regelbundet följer med och tittar på underhållningsprogram på TV än vad det är som följer med underhållningsprogram via radion.
Rimscha och Siegert säger att stereotypen för de som producerar underhållningen på TV är den att de endast gör det för att underhålla och för att maximera vinsten. Detta är även viktigt med tanke på att många Tv-kanaler måste förtjäna mycket pengar på underhållningen eftersom den vinsten går till att täcka kostnaderna för Tv-nyheterna. Detta tror jag att beror på att nyheter är något som en tv kanal nästan måste sända oberoende om det hämtar vinst eller inte medan kanalen själv kan välja hurdan underhållning de sänder och då väjer de något som många vill titta på och som hämtar mycket pengar.
Hietola berättar i sin text att rundradion överförde sin teori även till televisionen det vill säga att programpolitikens målsättning är att informera, upplysa och underhålla. Man märker alltså att trots att detta sades i mitten på 1950-talet så var också underhållningen där så viktig att den var med som en av de tre byggstenarna för programmen i TV.
Hietola berättar också att många var rädda för att folket skulle bli mindre intellektuella om man bara sände underhållning och ”trams” på TV och att man istället borde sända nyheter och fakta program för att människorna faktiskt skulle lära sig något av att titta på TV.
På 1980-talet ändrades attityderna ganska snabbt och underhållningen på TV var något som tog mer och mer över de program som endast var avsedda för att på något sätt lära tittarna något. Före 1980-talet fick endast en amerikansk serie visas på tv eftersom man inte ville att tittarna skulle bli beroende av så mycket ”trams” men efter 1980-talet så kom det flera underhållningsprogram med i TV programmet.
Veckans texter var väldigt intressanta och båda gav en intressant insyn i TV underhållningen. Rimscha och Siegerts text var intressant för att den berättade och hur det fungerar med TV underhållningen nu och Hietolas text var intressant för att man fick veta hurdan respons underhållningsprogrammen fick när de började visas i finsk TV.
Rimscha och Siegert menade vad jag förstod att de som producerar TV-underhållning inte endast var ute efter att tjäna pengar. Visst måste det som de producerar fungera hos publiken, men kreativitet var minst lika viktigt. Jag tolkade Rimscha och Siegert på ett sådant sätt att de tonade ner den kommersiella biten, att den faktiskt inte var så viktig som man stereotypt tänker.
Vad gäller 1980-tal och att man i Finland endast fick visa en amerikansk serie tyckte jag att det var lite lustigt. Jag minns personligen mycket väl 1980-talet och de serier jag följde. Jag följer inga serier så slaviskt som jag gjorde då. jag såg Dallas, Dynasty och Falcon Crest parallellt. Visserligen på Sveriges TV och inte minns jag om de avlöste varandra, eller om de gick samtidigt. Vidare såg jag Hulken och Michael Knight. De var ju också amerikanska serier… I skolan debatterade vi om man hejade på Bobby eller JR i Dallas. När jag gick i åk 4 gjorde vi en egen teater om Dallas, vi kallade den Sallad och det var typ avsnitt 628 eller något. Det var den teater som jag minns bäst. En kuriosa är att det var en känd åländsk politiker, Viveka Eriksson (har varit både talman och lantråd) som egentligen skrev teaterstycket om Dallas, med hjälp av våra idéer visserligen. När jag träffat henne på senare år frågade jag om hon kom ihåg vår Dallas-teater. Det gjorde hon inte. Alla vi som då var barn minns precis. Någon har manuskriptet sparat och JR har kvar sin hatt 🙂 Kom inte sedan och påstå att serier inte påverkar livet! Här har vi en gemensam berättelse och ett mycket starkt minne. Jag röstar på Viveka ”endast” på basen av de fantastiska kvalitéer som pedagog hon hade på 1980-talet 🙂
En annan serie som gjorde starkt intryck var Twin Peaks, men det var sent 80-tal. Jag tror jag gick i åk 8, alltså skulle det vara 1989-90. Det var en fantastisk serie och helt annorlunda än såporna. jag och en klasskamrat som annars inte umgicks så mycket hade intensiva diskussioner om Twin Peaks. Här öppnade serien upp för nya kontakter in real life.
Jag vill inte se om dessa serier, för jag tror att jag skulle bli besviken. Allt är liksom häftigare idag.
Då jag läste din kommentar om att det är fler som följer med underhållning i TV än i radio, så kom jag att tänka på podcasts. Visst är det så att podcasts har medfört ett uppsving för radion? Det finns ju en del podcasts, typ sommarprat, som sänds både i radio och som poddserie. Men sen finns det ju en lång rad av podcasts som är rena rama underhållningen. Och i vassa fall även rena rama 15 minuter av struntprat om virrvarr om ingenting. Trots detta har dessa poddar massor av följare/prenumeranter, kanske på grund av det är kändisar/bloggare som har dem. Jämförbara med såpoperor kanske?