Redan första meningen i Rimschas och Siegerts text fångade min uppmärksamhet och är beskrivande för hur underhållning och populärkultur är: ”Entertainment shapes our conception of the world.” Även om man inte vill medge det till sig själv, bildar man stereotypier och förutfattade meningar på basis av till exempel reality shows man ser på TV. Underhållningsbranschen finns till för att, som namnet tyder på, underhålla oss, men de facto har den andra betydelser också. Antingen medvetet eller omedvetet påverkar den oss och hur vi ser på världen.
Påståendet av van Zoonen, att underhållning ägs av psykologin, kan jag bra förstå. Underhållningsmedier har som uppgift att försöka påverka folk, inte skulle det annars vara lika intressanta att se på. Att underhållningsproducenter endast har två mål, att underhålla och maximera vinsten, är också förståeligt, men jag tror man inte ska glömma påverkningsfaktorn. Detta förstärks även av de undersökningar som gjorts, och man kan eventuellt omkullkasta teorin om att de endast finns två mål för underhållningsproducenterna.
Jag tycker det är bra att man i slutet av Rimschas och Siegerts text har diskuterat vikten av att se de olika interna systemen inom olika genren. Även om det finns likheter bör man också ta i beaktande olika egenskaper som är viktiga för just en specifik genre. Dessutom bör man minnas att underhållningsindustrin ständigt utvecklas.
Jag fastnade för samma mening om hur underhållning skapar vår bild av världen, det gav mig mycket att fundera på. Speciellt påminde det mig om det som jag sett, hört och läst som blivit kvar i mitt huvud i åratal och hur det påverkat mig och mina val. Den naturliga fortsättningen på det är att undra hur underhållningen påverkar andra, och det leder kanske till tankar på debatten om barn och våld i TV och videospel.
Samma saker funderade jag också på och speciellt utvecklingen av underhållningsprogram på tv känns intressant eftersom det känns att programmen och underhållningen, dvs det som människorna vill se, hela tiden blir allt mer ”rått”, med vilket jag menar till exempel reality- serier och talkshows som är väldigt hårda mot människor och att man inte alls försöker förfina verkligheten. Å ena sidan är det väl bra att man inte förvränger den bild som tv förmedlar oss men samtidigt blir just till exempel rollmodellerna för barn och unga ganska skrämmande enligt mig.