Underhållningsproduktion

Underhållningsbranschen är en del av populärkulturen som inriktar sig och skapar nöje bland tittarna. Rimsha och Siegert påstår att underhållningsproducenter endast har två mål, vilka är att underhålla och maximera vinsten. Underhållningsindustrin utvecklas hela tiden och gör att möjligheten att ta del av underhållning växer konstant. Det gör att behovet av kvalitet, medvetna trender och tillgänglighet blir allt viktigare för konsumenten eftersom vi blivit allt mer kräsna och insatta. Själv faller jag snabbt för reality-tv, eftersom att det är väldigt enkelt att bara fångas in i. En del kräver engagemang, medan andra är mer flexibla och riktar sig till en bredare publik. Enligt Hermes används underhållning för att tittarna ska kunna fantisera om ideal, förhoppningar och oro av samhället.

Populärkulturens effekt inverkar och påverkar människans syn på omvärlden. Skulle säga att nyheter har fått ett allt mera underhållande ton för att få tittarnas uppmärksamhet. Ett tillvägagångssätt för att locka till sig tittare är att använda sig av humor. Tror att det ibland krävs ett mer roande perspektiv på nyheterna för att tittaren ska intressera och engagera sig för händelsen. Palokangas ser underhållningen som en form av tidsfördriv, vilket jag lätt håller med honom om. När det kommer till finsk tv och hur den utvecklats, så känner jag att vi har en bit kvar på vägen. Själv har jag lite svårt att anpassa mig till den finska underhållningen, kan bero mycket på mina svenska influenser. Annars upplever jag tv underhållning som den bästa aktiviteten när man har för mycket fritid att utnyttja.

2 reaktioner på ”Underhållningsproduktion”

  1. En sak som jag har tänkt på när jag någon gång har tittat på tv nyheterna är att många gåner så är det någon lite mindre viktig nyhet som istället är lite rolig. Detta är bra eftersom det är ganska tungt att se på nyheterna och det bara är hemska och negativa saker som visas i rutan.

  2. Reality-tv är onekligen rätt fascinerande, och trenden har hållit i sig rätt länge, sedan andra halvan av 1990-talet åtminstone med Robinson som exempel. Jag gillar dem också. Det kan säkert ha att göra med att det är ”riktiga” människor. Det blir liksom lättare att identifiera sig. Det skulle ju kunna vara en själv. Jag tycker inte heller att det är så konstigt att människor är intresserade av andra människor och vad de gör och hur de tänker. Det kan också vara stimulerande på sitt sätt att försöka analysera olika personligheter och deras förehavanden.
    En kul (?) grej är att Rocco Siffredi (italiensk porrstjärna) deltog i årets version av Isola dei famosi (en sorts kändis-Robinson) i Italien och han vann nästan. Folk fick se honom med andra ögon.

Kommentarer är stängda.