För veckans tema har jag förutom von Rimschas och Siegerts text valt att läsa Palokangas’ text.

von Rimscha och Siegert tar upp ett intressant ämne i sin analys av dem som arbetar inom underhållning, speciellt fascinerande är det att tänka på betydelsen av det som tas upp inom underhållningen i ett längre perspektiv. I artikeln skriver de att ”underhållning formar vår världsbild” ett påstående som jag inte är kvalificerad att bedöma som sant eller falskt, men som fascinerar mig. De skriver också att nyheterna påverkar kunskap i ett kortare perspektiv, och hjälper oss att bestämma t.ex. hur vi röstar, men att det är underhållningen som påverkar oss i ett längre perspektiv genom att ge oss normer för vardagslivet och de stereotyper som vi ser omkring oss.

Kombinerad med Palokangas artikel om finsk television och dess programutbud ser jag en intressant möjlig tudelning av den finlandssvenska befolkningen: österbottningar (och kanske ålänningar), som har vuxit upp med Sveriges TV, SVT, och de finlandssvenskar som vuxit upp i södra Finland med ett mera finländskt utbud. Jag är medveten om att uppdelningen inte blir absolut, visst ser till exempel österbottningar också på program från de finska kanalerna. Det som intresserar mig är vilka skillnader i synsätt och eventuell livsåskådning som kan finnas på grund av det.

Jag kan använda mig själv som exempel: jag är uppvuxen i Österbotten och under min uppväxt var det nästan enbart svensk TV jag såg på. Ännu idag är jag betydligt mera medveten om svensk underhållning och artister, medan finsk underhållning i mycket förblir ett mysterium. Jag har under senare år, speciellt under den tid som jag har bott utomlands, förstått hur mycket det påverkat min identitet som finländare. Jag har aldrig känt mig som en del av ”det finska”, majoritetsspråket lärde jag mig i skolan och den kultur jag vände mig till var den rikssvenska. Känslan av utanförsskap underströks då jag studerade i Åbo och upplevde hur österbottningar uppfattades av en del av dem som vuxit upp i södra Finland. Kort sagt så kände jag mig som en främling i mitt eget land. De två texterna som jag läst har fått mig att undra hur mycket av det här som beror på den riktning som min mediakonsumption tog. Skulle jag ha uppfattat situationen annorlunda om jag tittat mer på finska program?