Hietalas text ”Rädddades Finlands TV-underhållning av den kommersiella televisionen” gillade jag inte särskilt mycket. Den var nog välskriven, och innehöll mycket historia och information, men intresserade inte mig hemsk mycket. Ärligt talat har jag aldrig varit ett fan av gamla finska program och filmer som Uuno Turhapuro och Pulttibois, fastän Spede Pasanen onekligen var en av de störta påverkarna inom underhållningsbranchen i Finland. Palokangas text verkade handla om i stort sätt samma ämne, så jag valde att skippa den och fokusera på Rimscha & Siegert: Orientations of Entertainment Media Workers.
En intressant punkt som tas upp i artikeln, är att det i vissa länder finns skillnad på hur mycket reklampauser som får hållas i ett faktaprogram vs ett underhållningsprogram. Det sägs också att reklamer som spelas mitt i underhållande program är mer gynnsamma än de som spelas i mer faktabaserade program. Jag funderar varför det är på det sättet. Handlar de om att människor då de ser på ett underhållande program är på ett glatt humör, och därför mindre kritiskt inställda mot reklamerna, eller att folk som ser på sådanna program helt enkelt är dummare och lättare att övertala att köpa all värdlens onödiga uppfinningar?
Reklamers ställning på kommersiella tv-kanaler, kan man inte undgå att märka. Fastän det i Finland inte ännu har gått lika långt som i t.ex. USA, så har mängden reklampauser som man får ha per timme redan ökat här också. Som om inte det skulle räcka, så har vi också speciella program som endast spelar långa reklamer för olika varor som man kan beställa via telefon eller nätet (bl.a. Ostos-tv som gör reklam för Tvins produkter). Nätsidor där man kan beställa produkter, vars reklamer snurrar i liknande program är: www.bestdirect.fi, www.ostoskanava.fi och www.tvins.com. Det anser jag att tyder på att dessa program inte riktar sig endast till äldre personer, som hellre beställer varor via telefon, utan också till yngre individer som är vana vid att beställa saker från internet.
En annan intressant slutsats som forskarna kommit fram till, var att underhållningsprogram ger tittare en slags tröst, och får dem att känna tillhörighet. Detta är antagligen en orsak till varför de påverkar tittarnas värderingar och de normer de följer i vardagslivet. Denna påverkan är ändå inte lika direkt som den nyhetssändningar har, utan handlar mer om värderingar som formas på en längre tidperiod.
Efter att ha läst om skrattets positiva effekter var det intressant att läsa dina funderingar om varför reklam påverkar mera mitt i underhållande program. Jag håller med dig att en skrattande människa är mera mottaglig och positiv, medan en som just sörjt över världens lidande kanske inte genast tänder för en ny flaska hårfärg.
Jag håller med dig om att det är svårt att förstå sig på Spede Pasanen, Uuno Turhapuro, Pulttibois och Kummeli. Jag antar att det är en språkfråga, att vi finlandssvenskar har svårt att hänga med och förstå satiren och ironin? Eller en slags kulturkrock? Men artiklarna om finsk TV-underhållning var intressanta! Det är lätt hänt att man tycker att Spede var lite av en clown och glömmer bort hur professionell och stor han var!
det där med hur underhållande program formar våra värderingar på en längre tid fick mig att tänka på hur snabbt programmen har ändrats redan under vår livs tid, inte kanske nu i vuxenålder men mycket tydligt då jag tänker på till exempel barnprogram som jag såg på när jag var liten jämfört med de som visas idag. Jag vet inte beror det på att man har ett sorts känsloband till mumin och my little ponies som jag sett på, men när jag har sett barnprogrammen som nu snurrar på tv känns de inte alls lika roliga och barnvänliga utan mer vuxna och kalla på något sätt.. kan hända att det faktum att de är skapade med dator också inverkar men funderade bara här igen på hur barnens hjärna formas av sånt. alla generationer växer väl upp i olika omgivningar och anpassas till dem så kanske det inte är så farligt som jag inbillar mig..:)
Jag håller helt med dig om det med ”modernare” barnprogram! Som du skriver så beror det säkert ganska mycket på emotionella faktorer, men jag undrar om det faktiskt finns en stor innehållsmässig skillnad på barnprogram man tittade på och barnprogram som tillverkas nu.. Nya animerade filmer riktade till barn gillar jag nog ändå! Fastän man har annat förhållande till Disney’s ritade klassiker man sett som liten, så kan jag nog säga att filmer som ”Up”, ”Frozen” och ”Big Hero 6” enligt mig är jättebra 🙂