Enligt Veijo Hietalas artikel ”Räddades Finlands tv-underhållning av den kommersiella televisionen”, började man sända regelbundna tv-sändningar år 1958 i Finland. Trots att vi startade sent med televisionsverksamheten sett ur europeiskt perspektiv, blev vi ändå pionjärer i det avseendet att den kommersiella televisionen inledde sin verksamhet före den statsstyrda. Även om Rundradions rättesnöre ”att informera, upplysa och underhålla” överfördes på televisionen så var den kommersiella televisionen mycket mera underhållsbetonad än den statsägda. Man oroade sig för folkets dåliga smak som man försökte förbättra med upplysning. Den kommersiella televisionen blev beskylld för amerikaniseringen av den finländska televisionen, och de mest långlivade och bäst ihågkomna amerikanska serierna har visats i ”Maikkari”(Reklam-TV). Peyton Place var t.ex. den första amerikanska serien som höll tittarna fastklistrade vid tv-rutan i Finland. De radikala beslutsfattarna på 70-talet ansåg till och med att amerikanska serier med fortlöpande intrig borde undvikas i framtiden. Ännu på 1980-talet tvingades man välja mellan att sända Dallas eller Dynastin eftersom man inte ville att tittarna skulle vara beroende av två amerikanska dramaserier.
Underhållningsutbudet dominerar i dag i televisionen. Det är bara att välja och vraka bland reality-tv, tv-serier/såpoperor, frågesporter, showprogram, humorprogram m.fl. De flesta underhållningar kräver av oss ett regelbundet tittande. Men vad är det som underhållningen ger oss? Framförallt utgör underhållningen en flykt från vardagens tristess, speciellt såpoperan som till stor del tittas på av kvinnor. Enligt Rimscha och Siegert (2011), tillåter såpoperan oss att inkluderas i ett påhittat samhälle, är välkomnande och erbjuder oss tillhörighet. Även om underhållningen framställs ofta som ett onödigt tidsfördriv, tar den upp universella aspekter av det personliga och emotionella livet, utforskar problem och dilemman som alla ställs inför, erbjuder råd och tröst samt en mera kreativ syn på sitt eget liv. Underhållningen formar med andra ord vår uppfattning om världen, influerar våra värderingar och de normer vi tillämpar i vardagen. Men det kan även bli för mycket av det goda, och det går att bli beroende av såpoperan, så beroende att man väljer bort sitt sociala liv utanför tv-världen http://www.independent.co.uk/news/on-the-slippery-slope-to-soap-addiction-1319185.html.
Rimscha och Siegert (2011) säger att underhållning ofta framställs som kassakon i tv sändningsbolagen eftersom pengar spenderade på nyheter måste arbetas lös av underhållningen. De kommersiella tv kanalerna lever på intäkter från reklam och sponsorer. Det är därför viktigt för dem att rikta in sig på rätt publik för att locka de rätta sponsorerna. Men ännu i dag kan vi finna tv underhållning som är riktade till en stor publik, detta är underhållning som samlar hela folket framför tv-rutan, så som exempelvis eurovisionen eller självständighetsbalen.
Du skriver att underhållningsutbudet dominerar i televisionen idag och att det bara är att välja och vraka bland reality-tv, tv-serier osv. Och det underhållningen ger oss är avkoppling, det är kravlöst att bara slötitta. När det gäller Reality-TV och bl.a. sjukhusmiljöer upplever jag själv att underhållningen balanserar på gränsen till vad som är etiskt och moraliskt riktigt. Hur långt kan man gå och fortfarande erbjuda avkoppling till konsumenten, TV-tittaren?
Håller med dig om att, även om televisionen erbjuder ett buffébord med underhållningar så är de alla av varierande slag. En del skulle man inte ens slänga ett öga på, eftersom de som du uttrycker det ”balanserar på gränsen” till vad som är rätt och riktigt. Andra underhållningar kan kanske ge oss avslappning medan en tredje typ av underhållning kniper ordentligt i magmusklerna när man viker sig dubbelt i skratt. Smaken är som sagt olika för olika personer. Vem kan säga vad som är bra eller dålig underhållning, när vi människor är så olika. Hur skulle man klassa underhållningen och enligt vilka kriterier i så fall?