Den postmoderna världen består av Jean Baudrillards hyperverklighet: miljoner människor lever en stor del av sina liv via sociala media och snabba, nya kommunikationskanaler. I min förra hemstad i Asien såg jag ständigt familjer som satt och åt middag på restaurang ”tillsammans”, alla med blicken riktad på telefonen genom hela middagen. Kanske det inte ännu är riktigt så illa i Finland?

Smarttelefonerna och hyperverkligheten kanske utarmar vårt umgänge, men annars ser jag inte varför medialiseringen av samhället är så problematisk som Hepp, Hjarvard och Lundby anser. Visst, vi får informationsöverdos, gräshoppshjärna och mobilnacke, men som jag ser det är den andra sidan av myntet så mycket mer värd:
information sprids som aldrig förr (på gott och ont, då även stater utnyttjar det för att spionera på medborgare), vem som helst med uppkoppling kan publicera sig och ta del av till exempel Hepp, Hjarvard och Lundbys artiklar. För att citera Jesper Strömbäck i tema 2:

”Whether pessismism is warranted should however be considered an empirical-normative question. It should not be part of the definition of mediation and mediatization.”

(Strömbäck 2008, 230)

Vad gäller ett liv utan media fick jag en bra kommentar av Jana Sundberg på en av mina tidigare blogginlägg. Jana skrev om hur hon valde sin kandidat i riksdagsvalet baserat enbart på förstahandsinformation om och av kandidaterna, istället för på information förmedlad av (gammel)media. Ett sådant val är antagligen möjligt endast i ett litet samhälle som det Jana lever i, men ändå ett intressant exempel på att det fortfarande är till viss grad möjligt att aktivt välja bort media i vissa delområden i livet.

GRÄNSER OCH MEDIA

Både Hodkinson och Couldry skriver om gränser och hur de upplöses genom olika sorters media, allt blir betydelselöst och flytande.

Jag fastnade med detta om gränser och hur viktigt det är att ha gränser på alla fronter i livet, också gällande media. Om gränserna försvinner så blir ju människan sjuk. Redan barn behöver ha gränser för att känna sig trygga. Och det är de vuxnas ansvar att se till att dessa gränser finns och följs. Också medieuppfostran är ett viktigt ämne i dagens värld.

Vi är ständiga konsumenter av media och det kommer så mycket information att människan har svårt att hantera allt som kommer ur radio, dator och tv, dagstidningar och veckomagasin. Var skall man dra gränsen? Hur mycket kan människan ta emot utan att det stör hennes identitet? Detta är viktiga frågor att fundera över speciellt när det gäller barn och unga.

Att vara flytande och meningslös- det är ju inte bra för hälsan. Jag tror inte att vi kan leva utan gränser och gränssättning när det gäller media. Var och en måste avgöra själv var hon eller han sätter gränsen för hur mycket hon/han kan ta emot och bearbeta. Kom även ihåg ansvaret gällande barnen och de unga.

”Media do not reflect or shape society – they are society. This is the world of the hyper real, in which there is no distinction between truth and falsehood, only a myriad of different stories, discourses, ideas and images. After all, how can I discern whether an image, statement or story is ’true’, or not if there is no longer any media-free reality to measure it against?” (Hodkinson, 2011, s 271.)

I det medialiserade samhälle vi lever i idag  så kan vi, enligt Hodkinson, välja när vi vill omge oss med media men vi kan också befinna oss var som helst när vi tar del av media innehållet.

Hodkinson påpekar att media speglar vår kultur, realtioner, värderingar, upplevelser och förståelser av verkligheten. Eftersom media speglar allt detta, kan man påstå att media är samhället.

I citatet ovan ställer sig Hodkinson aningen kritiskt till vårt mediala samhälle, samtidigt som han pekar på att median är vårt samhälle. En paradox.

Dagens värld tar vi del av genom media, och som vi tidigare lärt oss så väljer median vad som anses som viktigt och värt att ha som nyhet. Ett samhälle utan media är inte möjligt. För att ha ett samhälle utan media skulle vi vara tvugna att gå århundraden tillbaka i tiden, eftersom tidningen funnits rätt länge.

Couldry menar i motsats till Hodkinson att media har en djupare betydelse. Denna kan baseras på religiösa, sociala eller ekonomiska aspekter.  Det här menar Couldry innebär att media inte enbart är ett  redskap, utan en viktig del av vårt sociala liv.

Couldry talar även om att vi måste kunna se median ut ett bredare perspektiv, och gå så långt att vi föreställer oss ett liv utan media. När vi gjort detta så kan vi forska i media.

Överlag begrep jag mig helt på Couldrys tanesätt, eftersom jag upplevde det lite förvirrande och absurt. Men visst har han en bra poäng i att media kan basera sig på religiösa, ekonomiska eller socala aspekter.

När det gäller övningsuppgiften så är jag ännu i planeringsfasen. Tvivlar lite på om jag ska göra som jag tänkt, eller istället jämföra två inhemska tidningar eller tv program.

Känns som en bra slutkläm att läsa om identitet och Internet, men också det här med att leva utan media och huruvida det är möjligt. Hodkinson menar att media är hjärtat av samhället, det mättar våra överenskommelser, värderingar, livsstilar och identiteter.

Mängden mediekommunikation och konsumtionsvanor som cirkulerar i samhället har haft en kraftig framfart och stor betydelse i vår vardag. Meddelanden som sänds ut från olika håll slåss om vår uppmärksamhet och konkurrensen växer sig allt större på marknaden. Media har en effekt att påverka våra kulturella relationer, värderingar, erfarenhet och uppfattning om omvärlden. Våra tankar styrs av tidigare medieupplevelser genom vilka våra liv är konstruerade. Det här är något vi tagit del av och läst mycket om tidigare under kursen och är mer eller mindre självklart.

Att hålla koll på medieflödet är för mig en viktig del av min vardag och även en stark hobby. Personligen skulle jag känna det rent ut sagt jobbigt att behöva hålla tillbaka på den fronten. Sen igen kanske jag har en lite rubbad relation till media. Att känna en känsla av att missa något viktigt skulle kunna bli lite väl tungt för mig. Kanske borde man utsätta sig själv för medietorka för att se om man klarar av det? Kan tänkas vara helt hälsosamt.

Det här med identitetskapande och att användningen kan ge uttryck för ens identitet var intressant läsning. Internet erbjuder extremt många möjligheter när det kommer till att formulera sig själv. Att konstruera en identitet och sin egen självbild genom att interagera med andra. Hodkinson påpekar även det symboliska värdet i samband med att definiera sig själv. Själv upplever jag att man oftast väljer att lyfta fram det ”goda livet”, istället för negativa tankar och besvär. Det som tycks oroa många när det kommer till digitala medieteknik är behärskningen av verktygen och kännedomen om risker och problem som kan uppstå.

När det kommer till uppsatsen är jag fortfarande i planeringsstadiet. Galet mycket annat just nu, så kommer fortsätta fundera kring hur jag vinklar min analys och mitt medieval. Vilka källor som blir relevanta och kan leverera nyttiga infallsvinklar är ännu oklart. Men som det ser ut nu så har jag gillat Hodkinson och Dahlén starkt, så kryddar säkert lite extra från det material vi läst om hittills.

Veckans texter behandlade medians roll i samhället och inom forskning. Hodkinsons text behandlade media som en del av samhället medan Couldry menar att media är en yttre faktor som inte formar vårt sociala liv som flera andra forskare menar.

Enligt Hodkinson kan man idag inte se media som en skild del av samhället utan i själv verket är samhället så genomsyrat av media att medians roll inte längre är en spegling av samhället utan media är samhället. Över allt i vår vardag finns media, vi utsetts för så mycket media att median har formats enligt vår medievardag där innehållet måste nå konsumenten i ett hav av innehåll. Media är en väldigt viktig del av vårt informationssökande och vi tolkar och analyserar ny information genom den informationen vi tidigare konsumerat på media. På så vis formar media våra åsikter och kunskaper om yttrevärden. Mycket kritik riktas mot innehållet i media och hur innehållet i dagens läge har tappat sin trovärdighet. Hodkinson menar dock att nyheterna är oftast kopplade till verkliga händelser och att de flesta av är kapabla att förhålla oss till media innehållet på ett sätt som är kritiskt och analytiskt.

Helt motsatt till Hodkinsons text menar Couldry att forskning inom mediesociologi borde se media som en skild faktor och den media vi har idag inte alls är en naturlig del av vårt sociala liv. För att kunna förstå vår relation med media måste vi enligt Couldry se det från ett bredare perspektiv, än att se på vad vi gör med media. För att göra det måste vi kunna förstå ett liv utan media och inte bygga upp forskningen kring media och teknologin. Det finns en djupare betydelse med media och hur vi använder den som ett kommunikationsverktyg. Bakomliggande orsaker vi använder media går djupare än vad man kan se och höra. Budskapen i media kan drivas av t.ex. ekonomiska, religiösa eller sociala orsaker, vilket betyder att media egentligen bara är ett redskap för oss snarare än att den skulle vara en viktig del av vårt sociala liv.

I min slutuppgift borde jag före jag börja analysera innehållet bestämma mig hur jag kommer att begränsa analysen. Jag har svårt att bestämma mig om jag kommer att se på vad för innehåll som lyfts och hur de skiljer sig från de olika tidningarna eller om jag kommer att analysera innehållet mera detaljerat och se t.ex. på språket, hur ordval i de olika tidningarna skiljer sig åt. Jag borde också bestämma mig för mängden av artiklar som jag kommer att analysera och hur jag ska ställa upp analysen före jag börjar. Analysen är så att säga ännu i barnskor.

Alla de texterna som vi har läst under kursens gång har varit intressanta och man har på ett eller annat sätt lärt sig något nytt av dem alla. Mycket av läsningen har även varit sådant som man förstått från förut men texterna har vinklat det på ett annat sätt så att man har fått en ny och annorlunda bild av hur media fungerar i samhället och hur mycket media påverkar människornas vardag. Ett exempel på detta är texten om mediaspektakel. Visst har jag förstått att media vinklar händelserna så att de skall vara intressanta för läsarna och för att de skall få en bra vinst på det som de skriver om. Men jag har inte tänkt på att människornas intresse har förflyttats från stora händelser som till exempel kungliga bröllop och OS till olika sorters katastrofer som händer ute i världen.

I denna veckas text som var skriven av Couldry kom det upp en intressant tankegång. Det att man för att kunna förstå media måste föreställa sig ett liv utan media. Detta fick mig att tänka på hur otroligt mycket jag själv och människor i min omgivning är beroende av media och vad som skulle hända om man skulle bli isolerad nu och inte ha möjlighet att använda sig av något media alls. Det skulle vara svårt för mig för om jag är hemma har jag alltid oberoende TV eller radio på och jag har möjlighet till internet dygnet runt. Jag tror att människorna idag är så beroende av media att det skulle kännas som om man inte har koll på någonting. Jag tror att Couldry med det här resonemanget att för att man skall kunna förstå vad media egentligen har för inverkan på människorna måste man se vad som skulle hända om media inte fanns.

Hodkinsons text igen handlar om en mättnad av media och hur mycket vi påverkas av media hela tiden. Eftersom det med dagens teknik är möjligt för alla att ha tillgång till internet och media hela tiden och överallt betyder det också att det publiceras väldigt mycket information hela tiden och det finns inte någon människa som kan ta till sig allting. Utan faktum är att man endast tar del av en bråkdel av det som finns.  Detta leder ju även till det att människorna inte kan lita på att all den informationen som de får stämmer och om det som de läser överhuvudtaget har någon slags sanning i sig. Jag tror att så länge människorna klarar av att läsa det som kommer upp i olika media och på internet på ett kritiskt sätt så är det ingen fara med att det finns ett överflöd av information.

Vad gäller övningsuppgiften har jag bestämt att jag tänker ta en ÅU och en HBL och välja de artiklarna som handlar om samma sak och jämföra sättet på hur det är skrivet och hur  tidningarna väljer att lägga fram informationen.

Nick Couldrys artikel får mig att tänka på mediesociologin och hur ett perspektiv på media har påverkat tankar och perspektiv. Couldry skriver att hans forskning motsätter sig antagandet att media eller ett specifikt arrangemang av media resurser och bruksvanor är nödvändiga eller ”naturliga” för vårt sociala liv. Couldry insisterar på att forskningen behöver ha ett decentraliserat förhållande till media. På samma sätt har kursen i mediesociologi fått mig att ifrågasätta och tänka på en de ämnen som kommit upp. Kanske en del av meningen med media är att få oss att tänka kritiskt på det vi ser och hör och att lära oss lite mera om det som existerar utanför oss själva och var egen lilla sfär.

Den första veckan bestod av en introduktion till mediesociologin med texter av Lars Kjerulf Petersen och Paul Hodkinson. Mycket av det som fanns i de två texterna var delvis bekant sedan tidigare, eftersom jag har jobbat inom media och dagligen använder Internet och andra media. Det var intressant att se ett akademiskt perspektiv på de problemställningar som förekommer och som båda författarna lägger fram som områden inom mediesociologin. Hela kursen har varit intressant från det perspektivet, jag har bättre föreståelse för hur och varför media fungerar som de gör.

I Anne Koskis text hittade jag två årtionden som jag själv har upplevt och det påverkar förstås hur jag upplever den. Det som jag kommer att ta till mig från kursen på ett personligt plan är kanske hur naiv jag ännu var då jag flyttade utomlands och hur mycket det är som jag inte känner till om att leva i Finland.

Nyhetsförmedlingen var nog den modul som har gett mig allra mest, eftersom den gav mig mest perspektiv på nyhetsmedia och hur de fungerar. Jag har sett hur det fungerar då nyheter skrivs, så det akademiska perspektivet på nyheterna var väldigt givande och förblir nog något jag kommer att gå tillbaka till i framtiden.
Perspektivet på hur media påverkar oss gav en annan tankeställare om Finland och hur finsk kultur och rikssvensk kultur kan tänkas skapa klyftor mellan dem som känner till bara en av dem. Det oväntade resultatet av stora delar av kursen är hur mycket jag har tänkt på och omvärderat en del av mina egna erfarenheter och hur jag har försökt sätta dem i ett sammanhang som kommit fram i texterna.

Det går inte att komma ifrån att media är viktiga källor för information och, i fallet med sociala media, ett sätt att bilda nätverk och vara i kontakt med andra. Men det är också viktigt att komma ihåg att vara kritisk till det som presenteras i media, ofta kommer informationen med åtminstone en vinkling, men ibland serveras den som en del av en plan eller agenda. Jag hoppas att den generation som vuxit upp med teknologin kommer ihåg det. Överlag har jag också blivit alltmer medveten om exakt vad det betyder att inte ha tillgång till teknologi, media och sociala nätverk på nätet år 2015. Klyftan mellan dem som har och dem som inte har teknologi och kunskapen att använda den är djup och bred.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

För övningsuppgiften har jag tillgång till ganska mycket material. Jag tittade på ett bredare underlag av källmaterial än planerat, men jag tror att skillnaden kan vara ganska intressant. Jag har tillgång till både artiklar och ”screenshots” av nyhetskällornas sidor för en jämförelse av hur viktigt det engelska valet var i deras nyhetsurval och också vad de valde att presentera till sina läsare.

I artikeln ”Life Without Media: Or, Why Mediacentrism Is Bad for You” förklarar Nick Couldry varför vi bör ha ett analytiskt avstånd från media. Vi måste förstå att livet inte är centrerat kring media, att livet har en mening och ett mål som sträcker sig förbi media. Vi måste se kritiskt på medieprocessen och ifrågasätta om dagens media förser oss med den kunskap vi behöver för att kunna leva våra liv,  om vi har möjlighet att agera och handla på det viset vi vill och om livet är så etiskt, meningsfullt och värdefullt som vi vill att det ska vara. Vi måste ifrågasätta om den offentliga arenan ser ut som vi vill att den ska se ut, och om dagens journalistiska kultur klarar av att möta våra behov. Det är också viktigt att vi ser möjligheten till att omforma mediesamhället till ett samhälle som fyller våra behov, men då behöver vi förstå vilka de nuvarande krafterna, intressen och behoven är som styr.

I kapitlet ”Saturation, Fluidity and Loss of Meaning” diskuterar Hodkinson oron över att samhället är så mättat av media, att all slags sanning, stabilitet, visshet och mening försvinner. Vad för den ökande konsumeringen och överflödet av information med sig? Vad händer när media har så stort inflytande på de referensramar som styr våra värderingar och på sättet vi ser på våra liv och vår roll i världen. Vad händer med vår indentitet och på sättet som vi värderar oss själv och andra? Hodkinson poängterar att även om vi är så sammanlänkade med media, även om medias påverkan är så stor och även om media medför ytlighet och ”knyckighet”, så skall vi inte glömma bort att förhållandet till media ändå i de flesta fall är sammankopplat med riktiga händelser och att de flesta av oss idag använder media som ett verktyg i sitt vardagliga riktiga liv. De flesta av oss kan se skillnaden mellan vad som är riktigt och viktigt och vad som är ytligt och uppdiktat.

Jag tror att det viktigaste budskapet (åtminstone det som jag tog till mig) som både Couldry och Hodkinson för fram är att det är viktigt att inte ge upp, att tro att medialiseringen gått för långt, att inget längre kan göras åt ökade kunskapsklyftor, konsumering och ytlighet. Att det är viktigare än någonsin att förstå medieprocessen, så att vi kan försäkra oss om att medias potential utnyttjas för en förbättring  av våra liv och det demokratiska samhället, istället för motsatsen.

Övningsuppgiften och uppsatsen
Det första problemet jag stötte på angående övningsuppsatsen, var konstigt nog att få tag i en pappersversion av Dagens Nyheter! Tydligen säljs det så dåligt av pappersversionerna av svenska tidningar i Finland att varken kiosker eller bokhandlar längre tar in dagstidningar som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och kvällstidningar som Expressen och Aftonbladet. Enligt en försäljare på Akademiska bokhandeln, är det endast på flygfältet man kan hitta svenska dagstidningar i Finland. Det går inte ens via Dagens Nyheters webbsida att köpa digitala lösnummer av tidningen, endast längre prenumerationer. Till all tur har jag via jobbet möjlighet att läsa de flesta dagstidningar via ePress och PressReader. Så jag fick lov att printa ut (!) ett lösnummer av Dagens Nyheter från PressReader (det går ej att spara tidningen på datorn och en tidning är bara tillgänglig i en vecka på nätet) för att kunna jämföra med Helsingin Sanomat.

Det andra problemet jag stött på är att kunna begränsa sig i sättet att analysera och jämföra. Jag har funderat på analysera utgående från allt från nyhetsvärden och nyhetskategorier till Soft and Hard news, att göra en kvantitativ innehållsanalys med kodschema, räkna spaltmillimetrar… Få se hur jag lyckas, jag har bara en skiss klar och en viss bakgrundsfakta om tidningarna skrivet hittills. Det var svårare än jag trodde att hitta tid för studier vid sidan av heltidsjobb, heltidsfamilj och heltidshushåll. Jag räknar med ett intensivt skrivarbete de närmaste två veckorna!

Finns det liv utöver eller utan media? Efter att ha läst Hodkinsons kriticism över Baudrillard, och Couldrons förslag för medieforskning, är jag benägen att tro att det finns mediaoberoende verklighet och socialt liv. Samtidigt finns det nog fenomen som antingen existerar endast i och igenom media, eller som inte var möjliga utan medians viktiga ställning i människors liv.

I somras gick jag på en konsert på Flow, och när huvudartisterna äntrade scenen steg hundratals – om inte tusentals – händer upp med mobiltelefoner i: Så mycket som möjligt skall filmas. Det var många som verkade titta på det som hände framför dem på scenen genom den lilla skärmen på sin mobil. Den show som tog plats på scenen var väl inövad, med på förhand gjorda videoinslag, och jag är inte säker på hur mycket av det som sjöngs gick stöd av tidigare mixade bakgrundsband. I andra tillfällen kan även sången komma förinspelad som playback. Processmässigt kan avståndet mellan var musikframförandet skapas och var det upplevs bli långt:

Hen som har betalat för att komma in i konserten hinner kanske inte följa med och uppleva så mycket av den, för det viktigaste är att få goda videosnuttar som snabbt – eller i realtid – kan delas med andra. De andra skickar videorna vidare, eller i bästa fall även ”konsumerar” och får någonting ut av skapelsen. Hen på konserten har kanske vunnit lite social status för att ”bevisligen” fysiskt vara där, men dess värde ha vunnits genom inkluderande av icke-närvarande.

Med dagens teknik är det möjligt att sjungandet sker i realtid någon annanstans i världen, även om den ”framförs” av en läppsynkande person. Media överbygger de fysiska avstånden men gör dem svårare att uppfatta. Deras betydelse minskar, och trots GPS blir det svårt att lita på att någon faktiskt är var hen påstås vara. Min förra laptop visade ibland att jag var någonstans i Suonenjoki trots att jag var hemma i Helsingfors. Det blev fel koordinater på en del foton, och om någon höll öga på mig i sociala medier tog de för givet att jag var på resa. Möjligheter till manipulering av positionsdata kan utnyttjas lika väl oskyldigt som i kriminellt syfte.

Att misstänka något kriminellt i allt tycker jag blir en naturlig reaktion efter att man lyssnar till irländska nyheter. Som första steg för övningsarbetet har jag jämfört radionyheter på de nationella huvudkanalerna i Irland och Finland. Betoningarna skiljer sig otroligt, åtminstone enligt första samplen, men jag måste vara försiktig med att inte stämpla mina förutfattade meningar på analysen. Jag saknar en referenspunkt i någon objektiv sanning som representerar det som ”på riktigt” händer i respektive länder. Som Hodkinson påpekar är vi beroende på medias representationer av verkligheten och kan endast komma närmare genom att kritiskt jämföra källorna.

Förutom verklighet, har koncepten original, autentisk och äkta blivit allt svårare att definiera, men jag vet inte hur många som bryr sig. Om det är ens mediala representation som interagerar med en annans representation i ett icke-utrymme, eventuellt fiktivt placerad på den globala kartan, är vi inte långt ifrån Baudrillards värld.

Media är naturligtvis viktig för människan i hennes vardag i dag. En stor del av hennes tid spenderas tillsammans med media, så som tidningen, tv:n, datorn, smarttelefonen eller läsplattan. Den fungerar som hjälpmedel, är en informations och kunskapskälla, ett verktyg, ett tidsfördriv och en kommunikationskanal. I den privata sfären  visar den oss något vi inte själva kan närvara i eller göra, den ger oss personliga upplevelser och uppenbarelsemässig närhet. Man kan vara med där det händer samtidigt som man är långt borta från händelsen, tryggt hemma i tv soffan.

Traditionellt har massmedia haft tre uppgifter: att sprida saklig och objektiv information, kritisk granska och utvärdera viktiga samhällsfrågor och genom detta fungera som en opinionsbildare samt fungera som ett forum för underhållning. I dag uppdateras nyhetsbevakningen ständigt, 24 timmar i dygnet. Hemsidor och nyhetssändningar står för information och kunskap. Journalisterna öppnar upp ämnen och lämnar finurligt en del frågor utan svar eller visar oss flera olika synvinklar.  Allmänheten kan därmed själva bilda sig en egen uppfattning om ämnet. När det gäller underhållning, har vi idag ett buffébord av olika stilar och smaker av underhållning att välja bland. Framförallt de kommersiella kanalerna har satsat stort på underhållningen.

En helt neutral reflektering av världen är svårt för journalisten, eftersom förutfattade meningar och attityder alltid finns under ytan. Journalisten har ändå makten att välja vilka händelser som ska övervakas,  hur de övervakas, och hur de rapporterar om dem. De har kapaciteten att påverka vad vi vet, bryr oss om och talar om samt vad som slinker igenom vår kollektiva radar, med andra ord att forma allmänhetens medvetande.

Ny media teknologi, så som internet, har öppnat nya världar för oss, där gränserna mellan det privata och det offentliga blir suddiga. Petersen (2004) påstår att de personliga och sociala konsekvenserna av media är att de tar bort fokus på oss själva. Ett resultat av median i samhället, är ändå att den skapar ett kollektivt minne. När flera tar del av samma nyheter, tv-program, tv-serier m.m. delar vi gemensamma värderingar och minnen. En viktig samhällelig betydelse vad gäller massmedierna är att de kan vara en central del i tryggandet av yttrandefriheten. Samtidigt fungerar median också som en stark samhällspåverkare, på gott och ont. Därför anser jag att vi alla bör lära oss att kritiskt kunna granska den media som finns i dag. Vidare kunde man väl säga att median skapar därmed vårt samhälle, genom att influera våra tankar, värderingar, handlingar m.m. Vi både formas och blir speglade av median, samtidigt som det är en pågående process som ständigt matar oss och ständigt blir matad med samhällskaraktärer. Man kunde säga att; median konstruerar speciella representationer av världen och det selektiva av dessa media versioner av verklighet har kapacitet att influera på våra framtida relationer, kulturella värderingar o.s.v. (Hodkinson, 2011).

Hodkinson nämner att median i dag är en komplex och evigt expanderande samling av special service, tillgänglig på tider vi själva väljer. Han menar att ju flera kommunikationskanaler som är tillgängliga för oss ju mera lider vi av ”information overload” (överbelastning av information). Sammanhanget och historien blir mindre viktiga för oss och våra reaktioner till bilderna framför oss domineras av emotionella reaktioner, snabba bedömningar och slutligen en törst efter nästa innehållsklipp. Med medians framfart ändras samhället. En del har börjat inse detta och försökt lämna bort, än den ena, än den andra median, för att av belastas från stressen som mängden av median medför. Ett annat sätt som bevisar att median är central i våra liv, är hur den infiltreras i språket. Många nya ord i samhället härstammar från median. Exempelvis kan man idag lida utav ”nomofobi”, rädsla att vara utan sin mobiltelefon. Skrämmande, hur mycket vi påverkas av median runt omkring oss, tycker jag!

Vad gäller övningsuppgiften, så har jag bläddrat i både HBL och ÖT av datumet 12 maj 2015. Två artiklar samt några små notiser har tidningarna gemensamt. Jag tänker se om jag kan göra någon jämförelse utav dessa artiklar. Fokuseringen kommer troligtvis ändå att ligga i att hitta tidningarnas kärna, vad de strävar efter att kunna ge oss läsare; Balansen mellan olika avdelningar/kategorier i tidningen, Bild/text upplevelser, attityder; positiv/negativa synvinklar m.m.

Jag gillade veckans texter, speciellt Hodkinsons ”Saturation, Fluidity and Loss of Meaning”. Där togs det upp att postmoderna teoretiker tycker att det inte mer går att avskilja media och verklighet. Både förståelsen av olika händelser och skapandet av individens identitet genomsyras av media.

Enligt Fredric Jameson har samhället förändrats till ett sådant, som bara skapar mer o mer produkter hela tiden. I texten tas sport upp som ett exempel; ifall man är ett fan av ett visst lag, kan man köpa allt från sportprylar och kläder till muggar och spelkort, med temat av laget. Utbudet på medieprodukter ökar också hela tiden (podcaster, olika kanaler, man kan se på tv via telefon och tablett), för att få se vissa kanaler och specialsändningar måste man betala extra. Ett aktuellt exempel på det är att man måste köpa MTV Sport paketet för att höra Mertaranta som kommentator i ishockey VM.

En annan intressant fråga som togs upp i texten var varför man köper nya produkter, fastän man inte egentligen behöver? Svaret till detta anses vara att prylar har ett symboliskt värde för människor. Baudrillard anser att människor värderar både sig själv och människor runt omkring sig genom dessa. Detta fenomen i sig är inte nytt, men jag tror det har tagit en ny form i och med sociala medier. På t.ex. Instagram (en sida där man laddar upp bilder) finns det konton med flera hundra tusen följare, som lägger upp bilder på kläder och andra prylar som följarna enligt dem borde vilja ha. Detta leder till att om en sådan sida (eller en känd person med många följare) köpt något av ett visst märke, köper många följare det också för att kunna hashtag’a det i sin bild och på så sätt ha något gemensamt med sin idol. T.ex. köper man ett par Tiger of Sweden jeans kan man hashtag’a #tigerofsweden på sin instagram bild, och på så sätt visa ”sitt” värde.

Då detta handlar om att försöka ge ut en viss slags bild av sig själva på nätet, så finns det också olika rollspel som gör att man helt skall komma på en ny karaktär åt sig. I texten togs det upp ifall online roller efter många timmars spelande egentligen är mer eller mindre verkliga än personen som sitter bakom skärmen och spelar. Det som ändå enligt mig är bra med dessa spel (då de inte mer eller mindre tar över ens hela liv) är att man lätt genom ett gemensamt intresse kommer i kontakt med människor från olika delar av världen, och får ett ypperligt tillfälle att träna upp sina språkkunskaper.

En annan intressant tanke i texten handlade om informationsöverflöd, vilket betyder att vi ständigt överöses med massor av information via olika kanaler, vilket gör att vi inte fördjupar oss i någon av dem. Som exempel kan man tänka på en individ som sitter i en pub. Han har telefonen i fickan eller på bordet, det finns flera påslagna tv:n var olika kanaler visas, det spelas musik från högtalarna, och det finns antagligen olika tidningar att läsa. Då samma individ sitter hemma har han säkerligen igen telefonen bredvid sig, tv:n framför, kanske laptoppen i famnen, och ifall tv-programmet inte intresserar så mycket kanske han knäpper på radion eller spelar upp musik från sitt Spotify konto.

Kort ännu om min övningsuppgift; jag har hittat många artiklar angående ämnet, och tror nog jag kommer att få tillräckligt med material för min uppsats! Här tills har jag främst bara hunnit kolla igenom bolagen som står bakom de tidningarna jag studerar, och fastän jag visste att det är stora koncerner så blev jag chockad när jag fick vet hur många tidningar, nätsidor, radio- och tv-kanaler som hör till vardera!

I veckans läsning återvände vi igen till Hodkinson, som faktiskt har blivit en av mina favorit författare inom detta ämne och inom många andra. Så pass så att jag faktiskt funderar på att beställa boken vi har läst i under de här veckorna så att jag kan läsa den på nytt då jag har mera tid att fundera över den.

 
Veckans kapitel fungerade bra som ett av de sammanfattande och sista kapitlen inom kursen, den påminde mig om många andra texter från föregående veckor. Baudrillards tankar om media och ”media saturation” är alltid intressanta att läsa om och Hodkinsons text om dessa tankar var väldigt välskrivet. Baudrillard var bekant från förr så det blev dessutom en repetition av hans teori.

 
Hodkinsons stycke om internet var intressant att läsa, särskilt meningen ”are we living life on the screen or in the screen?” var något som fastnade i min hjärna och jag spenderade resten av dagen funderade över det. Dagens medieklimat är ju något som är allt mer aggressiv, och så som det togs upp i tidigare kapitel och tidigare i veckans Hodkinsons kapitel blir det allt mer svårt att ta del av ens en bråkdel av den information som finns hela tiden till hands. Särskilt efter att internetet flyttade till smart-telefoner och tabletter finns hela världens händelser och information bara några tryck borta. Samtidigt spenderar vi massor av tid på internetet och bildar en ny identitet där, en som kanske inte är så sann som man skulle vilja att den skulle vara. Frågan blir ju att hur många av de som vi kommunicerar med på internetet (betoning kanske på andra websidor som Facebook samt liknande var största delen av kommunikationen sker med vänner från ”den riktiga världen”) är det som de säger att de är? Är anonymiteten på internetet ett hot eller något positivt, är en fråga som dyker upp hela tiden då det diskuteras om internetet och är fortfarande en fråga som jag inte har ett personligt absolut svar på.

 
I Couldrys text fanns det många intressanta poänger om media forskning. Jag håller helt med honom om att det borde forskas mera inom ämnet, en åsikt som hörts tidigare inom kursen också. Media i sin helhet verkar vara en komplex fält att studera, eftersom allt förändras relativt snabbt. Vissa saker förblir i sin grund samma fast medium ändras, medan ibland är det svårare att förutspå vad som kommer att hända. Som Couldry också skriver i sin text, skulle det vara intressant att läsa om studier som fokuserar sig på en lägre tidsperiod, men som sagt kan det vara krävande i den allt mer föränderliga media klimatet.

Då gäller med min uppsats har jag skrivit största delen av den färdig redan, i alla fall som ett utkast. Jag borde fortsätta näst med att skriva färdigt analysen/innehållet i de medior jag valde (MTV och YLEs nyhetssändningar) samt börja på själva slutsatsskrivandet. Jag har skrivit med fokus på en teori (Galtung & Ruge om kriterier inom val av nyheter/rapportering av händelser) och hur den kan ses i de valda medior, och undrar om det blir nödvändigt att tränga in massor av andra teorier? Skriver alltså nog med de andra teorierna/tankarna i minnet men fokuserar på Galtung & Ruge.

I Hodkinsons text kring meningen med media pekar han bland annat på en mättnad. Vi kan konstatera att media utbudet har ökat kraftigt och tagit många nya former bara under de senaste 5-10 åren. Baudillard menar att media är samhället! Via media får vi influenser som påverkar vårt sätt att se på världen. Media influerar våra kulturella relationer, våra värderingar och våra erfarenheter. I Hodkinsons text beskrivs internet som en kultur av simulering. Det avspeglar eller är en kopia av något. Detta något kan vara samhället, individen, gruppen eller familjen. Tidigare har vi diskuterat huruvida media är en spegling av samhället eller om samhället speglar media.

I Couldrys text om ett liv utan media hävdar han att man för att förstå betydelsen av media först bör se på livet utan media. Det är en ganska provocerande tanke. Ett liv utan tv och dagstidning är relativt enkelt att föreställa sig och tillämpa. Men med de radikala förändringar som internet fört med sig är det problematiskt med ett liv utan media. I avslutet på sin text citerar Nick Couldry en 22-årig brittisk students uttalande från år 2011. ”We live in a media world. There are eyes everywhere but we still know nothing, we still see nothing.” Jag uppfattar att det här ringar in en väsentlig tolkning av vad det enorma flödet av information via media får för konsekvenser. En mättnad uppstår som leder till ignorans. Mina tankar går till min ungdom och skoltid. När vi på historia lektionerna behandlade nazismen och koncentrationslägren delade vi elever uppfattningen att om omvärlden bara hade känt till vad som pågick skulle förintelsen aldrig ha ägt rum. Idag matas vi med information om elände, förföljelse, misär från många håll i världen. Läget i Sudan är bara ett av många exempel. Och jag är benägen att hålla med den brittiske studenten. Vi vet ingenting, vi ser ingenting. Tanken väcks om det här är ett område där sociologisk forskning kunde fylla en funktion.

Media tar mer och mer plats i vardagslivet. Har medialiseringen blivit central för konstruktionen av såväl den individuella som den kollektiva identiteten? I och med internet och sociala medier bidrar vi som enskilda individer till att skapa en social tillvaro via media. Är det här ett samhällsfenomen som vi bara sett början av? Vi bombarderas med information och den är tillgänglig för alla utan filtrering. Hur ska vi klara av hantera mängden av oredigerad information?

I min jämförelse av dagstidningarna Vasabladet och Pohjalainen har jag undersökt rapporteringen av båtflyktingarna i Medelhavet under en veckas tid. Jag hittar likheter och skillnader. Har dock hittills bara ytligt granskat innehållet. Parallellt har jag sett på rapporteringen av  förhandlingarna mellan SSS – Sipilä, Soini och Stubb. Lite intressant skulle det vara att undersöka det närmare. Men troligen fördjupar jag mig i båtflyktingarna.